Vägen till ett mirakel

Sprutdag 9 - Ultraljud idag

2012-02-13T19:34:00.002+01:00

I eftermiddags var jag på Carlanderska och gjorde ultraljud. Kände mig så tom på väg dit, precis som om jag inte har några förväntningar men det har jag ju...
Fick vänta en stund på min tur och sen var det dags att hoppa upp i stolen. 16 äggblåsor blev resultatet.
Hon (läkaren) sa att allt så jättefint ut precis som förra gången och gången dessförinnan.

Efteråt pratade vi en lite stund men jag hade inte så många frågor som vanligt. Hon märkte nog på mig att jag var låg. Hon sa att nu är det tredje gången gillt och så höll hon i sina tummar. Finns ju inte så mycket mer hon kan göra heller, det är bara att hoppas på att de hittar guldägget denna gång.

Det enda jag egentligen frågade om var det här med långtidsodling, blastocyster.
Om det inte blir så många många embryon så brukar de sätta tillbaka ett embryo redan efter 2 dagar men jag sa att jag inte ville det. Första IVF:n på Carlanderska blev det just så. De stoppade in ett 2 dagars och odlade sen vidare de andra. Den gången blev det faktiskt en blastocyst men den var inte tillräckligt bra för att frysa och då fanns det ju redan ett embryo i mig. Den gick till papperskorgen....

Kändes riktigt surt för just den kanske hade blivit något, vet vet? En blastocyst brukar betyda 50 % chans till en graviditet.

Hon lovade mig då att odla vidare alla oavsett hur få/många det blir. Känns skönt!

På torsdag är det dags. Då blir det att ljuga för både förskola och jobb så man inte förlorar alldeles för mycket pengar. Är så trött på att ljuga men vill inte berätta..

Jag ber, låt det fungera denna gång så jag slipper ifrån den här skiten......

Sprutdag 4 - Då var vi igång igen med IVF nr. 4

2012-02-08T13:44:00.000+01:00

Då var vi igång igen!

Känns än så länge helt okej i kroppen. Har aldrig känt mig så tom inför ett IVF. Det finns inga förväntningar från min sida bara ett svagt hopp om att det kanske finns någon högre makt som kan hjälpa till.
Varför skulle det gå denna gång? Efter 20 finfina ägg och perfekta spermier har det inte blivit en endaste blastocyst. Vi får väl se vad det blir denna gång..

Jag är helt inne på adoption nu, sitter och tittar på massa klipp på Youtube när nyblivna föräldrar träffar sina barn för första gången. Helt underbart ljuvligt! Jag blir så rörd varje gång.

Nu har vi stått i adoptionskö på BFA (Barnen framför allt) i en månad.
Den 2-4 mars ska vi gå föräldrautbildning på Folkuniversitetet i Göteborg.
Så vi är igång på riktigt nu!
Känns så skönt att ha något annat att fokusera på!

Har börjat läsa en hel del adoptionsbloggar, man är aldrig ensam på nätet. Det finns alltid någon som går igenom samma sak som en själv.

Det är underbart att vara föräldraledig en dag i veckan. Olle sover nu och jag dricker kvarglömd glögg och kinderchoklad. Mums!

Livet är faktiskt ganska göt som det är nu!!! Frågan är varför man alltid vill ha mer???

Arbetslust

2012-01-17T20:49:00.006+01:00

Har verkligen ingen arbetslust just nu, inte gubben heller.
Antagligen har vi väl för mycket i huvudet för vi älskar våra arbeten.

Både jag och gubben är lärare för mindre barn. De är helt underbara men ibland sååå krävande. Jag är helt slut när jag kommer hem.
Denna terminen har jag börjat sakta ner tempot lite på fritiden.

Jag har slutat i den kör som jag var med i. Har istället börjat sjunga med några gamla körkompisar i göteborg och vi träffas en gång i månaden.

Dessutom har jag bestämt mig för att sälja min häst. Jag tycker mycket om henne men känner att jag inte riktigt mäktar med det. Jag har skuldkänslor för att jag rider henne för lite och det känns inte så kul att åka dit. Efter ridturen känns det skönt, jag behöver vara på hästryggen. Det får bara inte kännas som ett tvång och det gör det nu.

Hela IVF-resan och den kanske blivande adoptionen är inte gratis precis så nu är det spara som gäller.

I vår ska Olle få så mycket av min lediga tid som möjligt. Jag ska njuta av att få vara med honom och se honom växa, inte stressa iväg till körrep och hästar.

Tänkt mitt lilla mirakel, för det är han verkligen. Jag älskar honom så.

I söndags firade jag och gubben 1-åriga bröllopsdag! Kan inte fatta att det var ett år sedan. Bildbeviset krånglade. Får komma senare.

Kram!

Adoptionsprocessen påbörjad

2012-01-13T21:02:00.005+01:00

Nu har jag och gubben tagit ett stort steg på en väldigt lång resa.
Vi har blivit medlemmar i en adoptionsbyrå (heter det så?) och från och med måndag då pengarna kommer in på deras konto så står vi i adoptionskö.

Vi har även pratat med kommunen och dem är redo att starta en utredning så fort som vi genomgått en föräldrautbildning. De kurser som Folkuniversitet hade i jan-feb var fulla men vi hoppas på flera kursstarter längre fram i vår.

Jag börjar psykiskt ändå att göra mig redo för IVF nr 4. Självklart hoppas jag på ett biologiskt barn men någonstans inom mig börjar känslan att det spelar ingen roll infinna sig. Jag hoppas att den känslan kan växa så att jag inte blir alltför ledsen och besviken om det inte blir någon mer graviditet.

Jag hoppas i så fall kunna släppa IVF-djungeln bakom mig och gå vidare.
Vår barnlängtan är så stark och egentligen har adoptionstanken funnits hos oss ända sen vi träffades.

Vägen mot vårt andra mirakel är påbörjad!

Framtiden

2011-12-30T20:20:00.002+01:00

Har varit lovledig från jobbet en vecka nu. Skönt att veta att det är en vecka kvar efter nyår. Känner just nu inte alls för att börja arbeta igen.

Den senaste veckan har jag och gubben tänkt och pratat mycket om framtiden. Känns skönt att vi har en plan nu och att inte allt klappar ihop bara för att IVF kanske inte kommer att fungera för oss en gång till.

Vi hoppas såklart fortfarande på IVF och vi kommer att börja nästa försök i slutet av februari men...

på måndag kommer vi att sätta upp oss på kö på en av adoptionsförmedlingarna. Vet att det långa långa köar och att det kommer att dröja flera år innan det är dags för oss men det är ändå ett steg i rätt riktning.

Skulle sen IVF nr 4 lyckas skulle det såklart underlätta men ett syskon till Olle ska det på något sätt bli i alla fall.

Gott nytt år! Vi ses 2012!

God jul

2011-12-23T20:14:00.002+01:00

Ville bara kika in och skriva:

GOD JUL

Kan inte riktigt fatta att julen redan är här, julkänslorna vill inte riktigt infinna sig men de kommer nog imorgon när jag ska öppna klappar i sängen tillsammans med Olle.

Pratade med Carlanderska i veckan och det kommer inte att bli några förändringar inför nästa behandling. Vi kör på samma sätt igen och hoppas på att hitta ett guldägg. Jag tror inte på detta så mycket längre men det gör gubben. Hoppas att han orkar tro för oss båda!

Börjar sikta in mig på adoption nu för ett syskon till Olle ska bli verklighet!!!!

Ingen blastocyst till frysen

2011-12-03T12:39:00.002+01:00

I torsadags ringde vår läkare Margareta och berättade att blastocysten som skulle växa till sig lite till inte hade klarat sig.
Nu blir det till att göra om allting från början igen och jag vet inte hur jag ska orka..

Är det värt det??

Nu ska jag bara försöka njuta av julen som kommer och släppa detta för ett slag så får vi ta nya krafter nästa år.

Läkaren sa att vi är en nöt att knäcka. De skulle ha läkarmöte om oss på tisdag och se om det finns något dem kan ändra på när det gäller behandlingen. På pappret ser ju allt så bra ut och hon sa att nu gäller det bara att hitta guldägget. Hur nu det ska gå till?

Nu in i duschen för ikväll är det dags för julkonsert med kören som jag är med i.

Trevlig helg på er!

Knytnäve i magen, sorg i hjärtat

2011-11-30T14:55:00.003+01:00

När vi hade satt oss i bilen för att åka ner till Carlanderska så ringde telefonen.
Det blev ingen insättning idag.

5 ägg hade blivit befruktade och endast en av dem hade blivit en blastocyst. De andra delar sig för långsamt.
Blastocysten var såpass dålig så de inte vill sätta in den. De ville fortsätta att odla den till imorgon för ibland ändras dem till det positiva.

Tror inte att det kommer att bli så men om det skulle hända så går de ändå inte att sätta in den för det blir för sent i min cykel. Då ska de frysa den och sen tina den i nästa cykel.
Vilken jäkla soppa... jag spyr på detta just nu och vill bara skita i allt.

Jag förbannar mig själv för att jag gråter, jag borde vara glad över min Olle och det är jag ju självklart men den här jäkla IVF skiten förstör så mycket.
Olle kröp upp i mitt knä och klappa mig på kinden när jag grät. Han hämtade sin favoritbok till mig och sa till mig att titta. Skrutten ville bara få mig glad igen.

Har tidigare skrivit att de här försöken efter Olle inte har varit lika jobbiga och det stämmer men man blir mer påverkad än man tror.
Carlanderska kommer nog aldrig kunna få cellerna att dela sig snabbare (kanske om 20 år men då lär jag ju inte vara fertil längre) så frågan är om vi ska lyckas än gång till.

Just nu känns det inte så...

Insättning i morgon

2011-11-29T17:35:00.003+01:00

I morgon bär det av till Carlanderska för insättning av en blastocyst.
Det känns jättespännande och vi är förhoppningsfulla.

Har inte hunnit tänka så mycket på det för jag fick hämta hem en sjuk liten Olle från förskolan i dag. Han hade hostat upp hela sin frukost, stackarn. Önskar att jag kunde ta över lite hosta för honom..

Inget samtal

2011-11-27T21:15:00.001+01:00

De ringde aldrig från Carlanderska igår vilket betyder att 5 eller fler ägg har blivit befruktade. Nu blir det blastocystodling. Yipeee!!!

Äggplock

2011-11-25T20:00:00.003+01:00

Idag var det dags för äggplock och allt gick jättebra.

Tidigare i veckan på ultraljud hittade de 10 äggblåsor och samma var det idag.
Jag försökte titta på skärmen framför mig under plocket där man kan se när de tar bort vätskan från äggblåsan och äggen visar sig och då såg jag bara 3 stycken. Förstod senare att morfinet gjorde sitt för de hittade 10 ägg!!!!

Gubbens spermier såg finfina ut och det fanns inga bakterier kvar så nu är det bara att hålla tummarna.

Hälften av äggen blir vanlig provrör och hälften ICSI.
Vi hoppas att de inte ringer imorgon för det betyder att 5 eller fler har blivit befruktade. Då odlar de vidare till blastocyster!

Förhoppningen är återföring på onsdag kl 13.30. Hoppas hoppas..!!!

IVF 3 -Sprutdag 9

2011-11-22T20:43:00.002+01:00

Idag har jag varit på besök på Carlanderska.
De gjorde ett ultraljud på mig och kunde hitta 10 äggblåsor som var i samma storlek, runt 18mm och några mindre.
Allt såg bra ut och på fredag blir det nytt äggplock!

Jag frågade läkaren efteråt lite om de kommer att göra vanlig provrörsbefruktning eller ICSI, då de hjälper spermien in i ägget (förra gången ville inte så många in i äggen).
Som det verkar nu så kommer de att bestämma det efter att de har sett gubbens prov. Förhoppningsvis är den höga halten av vita blodkroppar borta efter hans antibiotikakur.

Problemet med ICSI är att för att befrukta ägget så måste de ta bort skalet på ägget. Visar det sig då att ägget inte är riktigt moget går det ändå inte att göra själva befruktningen MEN använder man samma ägg till vanlig provrörsbefruktning kan det bli en befruktning som kan leda till ett barn.

Knepigt men så är det..

Läkaren sa att det är många överväganden innan de tar beslutet. Jag får nog försöka att släppa detta nu och lämna över det till proffsen. Problemet med mig är att jag vill veta allt..

Åh, hoppas att det funkar denna gången. Annars vet jag inte om jag vill mer..

IVF 3 -Sprutdag 6

2011-11-19T16:18:00.002+01:00

Denna IVF känns det som om dagarna går väldigt fort och skönt är väl det.
Om en vecka är redan äggplocket gjort, känns lite konstigt.

Idag börjar vi med två sprutor, den ena för att få äggen att växa till sig och den andra som ska stoppa så att det inte blir någon för tidig ägglossning.

De ringde för en stund sedan från Carlanderska (trots lördag) och ville ändra mitt ultraljud på måndag. Läkaren hade så många äggåterföringar så hon vill att jag skulle komma kl 13 istället för 15.
Då sa jag faktiskt att det var svårt för mig att komma då eftersom jag över musikal med mina barn och den ska spelas upp på Lucia (hur ska jag hinna?). Även om IVF:n såklart är viktigast så får det inte ta över mitt liv fullständigt.

Då ville hon att jag kommer tisdag morgon istället. Nu gäller det bara att komma på någon vit lögn för att inte behöva berätta på jobbet. NÅGRA FÖRSLAG??

Trött på ljuga men vill inte berätta... suck...

Trevlig helg på er alla!

IVF 3 -Sprutdag 3

2011-11-16T19:45:00.002+01:00

Jobb hela dagen, lek med Olle ett par timmar och sedan plugg fram tills nu.
Om en stund blir det bonde söker fru. Veckans tv-höjdpunkt.

Tredje sprutan tas idag och jag känner mig precis som vanligt. Kände visserligen inte så mycket förra gången heller. Hoppas att det fortsätter så, det blev ju trots allt 12 ägg.

Prelimärt äggplock är nästa fredag, den 25 nov!

IVF 3 -Sprutdag 2

2011-11-15T21:01:00.003+01:00

Då var vi igång igen.
I förrgår kom mensen och igår tog vi första sprutan.
Hoppas att det är dags för Olles syskon att bli till nu. Det hoppas vi innerligt!

Inför detta försöket har gubben ätit antibiotika för att få bort den höga halten av vita blodkroppar som fanns i hans spermieprov. Hoppas att det blir bättre denna gång. De tror inte att det har påverkat så mycket men allt som kan vändas till positivt är bra!

Nu kör vi!

Bra program idag!

2011-10-27T21:38:00.002+02:00

Åh jag tyckte att dagens program på tv3 var så himla bra.
Kände så med det paret som gifte sig i slutet av programmet.
Kunde inte hålla borta tårarna.

Varför kan inte alla som längtar så innerligt få ha lite tur.
Varför kan det inte bara funka??

Livet är orättvist, det är bara att acceptera.
Man får vara glad för det man har.

Olle 2 år

2011-10-21T20:06:00.002+02:00

Igår fyllde vårt älskade mirakel 2 år.
Kan inte fatta var tiden har tagit vägen.
På ett sätt känns det så samtidigt så känns det som om det inte finns någon tid innan Olle.
Tänk, för 2 sedan låg jag på BB med en lite nyfödd bebis och nu sover han i sin nya säng och har blivit riktigt lång. Idag har han dessutom börjat räkna. Han sa "ah ah de" och sen slängde han sig i sängen. Om och om igen... Helt underbart!

Imorgon blir det kalas hela dagen. Både för Olle och även för mig som fyller 30.
Lite åldersnojja har jag men jag hoppas att dagen ska flyta på bra...

Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 29-åring.

I onsdags pratade jag med Carlanderska. Samtalet gick ganska fort. Vi kommer köra på igen nästa månad. Samma medicin och mängd för mig.
Dess värre berättade hon att man kunde se att gubben hade förhöjda vita blodkroppar i sitt spermaprov (konstigt att vi inte fått veta det tidigare, kom jag precis på) så han måste äta antibiotika i 20 dagar inför nästa uttag.
Det kan visst påverka våra chanser även om hon sa att de tog bort de spermier om var påverkade.

På något vi känns det skönt med något konkret som vi kan göra något åt.

Trevlig helg alla och hipp hurra för mig och OLLE!!!

Dagarna flyter på som vanligt

2011-10-18T19:38:00.002+02:00

Dagarna flyter på och allt känns nästan som vanligt.
Jag har fortfarande inte tagit det där graviditetstestet bara för att det känns så himla fånigt..
Får väl göra det imorgon för läkaren ska ringa 15.30.

Jag och gubben hade bestämt att vi skulle skriva ner frågor inför samtalet men det har inte blivit av. Får försöka skriva ner några men just nu känner jag mig ganska tom. Kommer nog komma på flera när jag väl pratar med dem.

Ser fram emot nästa månad samtidigt som jag är nervös för hur det ska gå..

Känns helt okej!

2011-10-15T16:13:00.002+02:00

Trodde inte att jag skulle känna mig nästan som vanligt fast jag fortfarande har mensvärk och det bara har gått tre dagar. Det känns faktiskt okej! Jag är mer arg på hela grejen än ledsen.

Pratade med Carlanderska i torsdags eftermiddag och vi kommer börja om på nytt nästa månad. Det kom upp lite frågor från min sida och barnmorskan kände nog att hon inte riktigt kunde svara så vi har fått en telefonläkartid på onsdag 15.30.
Ska skriva ner alla frågor jag har innan dess.

Barnmorskan beklagade såklart och sa att vi får hoppas på bättre lycka nästa gång.
Det gör vi och vi hoppas såklart fortfarande på ett syskon till Olle.

Hon ville ändå att jag skulle ta ett gravtest. Jag frågade henne varför. Det är ju liksom uppenbart att det inte är tal om någon graviditet.
Då sa hon att vi måste veta säkert. Jag har inte kunnat ta testet ännu.
Det känns liksom som ett hån mot oss. Typ "hahaha... du vet ju ändå vad svaret blir".
Jag vill inte se ett negativt svar men jag måste väl antar jag..

Nu kommer vi bara försöka leva på som vanligt och njuta av vår underbara Olle så får vi ta nya tag om några veckor!

J-vla skit

2011-10-13T12:36:00.002+02:00

Det blev inget denna gång.
Sov ganska gott inatt och vaknade kallsvettig.
Gick på toaletten och pappret blev fullt med blod. Det var ingen tvekan om det..

Känns tungt nu och jag gick hem tidigt från jobbigt.
Trodde ändå att jag skulle må sämre än vad jag gör nu.

Det jag inte fattar är den där mensvärken som kom och gick. Det brukar den ju inte göra annars. Varför måste kroppen spela ett spratt eller var det ganske proggisarna?

Både jag och gubben började såklart gråta men det gick över fort.
Min första tanke var att nu vill jag inte mer. Vill bara vara lycklig över Olle och inte hålla på att må dåligt.

Men nu när några timmar har gått så känner jag såklart att vi måste ge det en chans till med sprutor och allt vad det innebär..

Har precis ringt Carlanderska och väntar på att de ska ringa upp!

Nu ska jag deppa en stund och sen åka och rida. Det kanske kan få mig på bättre humör..

Ruvardag 12 Skönt att vara hemma

2011-10-12T12:51:00.002+02:00

Hemma och vabbar idag.
Olle har precis somnat. Även om han är genomförkyld så är han ganska pigg och glad och vi har haft en mysig förmiddag.

Nu sitter jag vid datorn och borde plugga men det är så himla svårt att koncentrera sig.

Jag ska bara kolla lite bloggar, bara kolla tradera.. och se om det har hänt något på facebook.
Nää nu måste jag komma igång innan det är dags för Olle att vakna igen.

Värken kommer och går idag med. Funderar hela tiden på att ta en Alvedon för att slippa att tänka på det, samtidigt vill jag ju känna vad som händer.

Bävar redan nu för att jobba imorgon men som tur är är niorna på prao så jag har bara lektioner fram till 11.
Kanske man kan gå hem tidigt och skylla på något...??

Ruvardag 11 Olle sjuk

2011-10-11T17:13:00.002+02:00

Efter en orolig natt då jag vaknade flera gånger kallsvettig med molvärk har jag nu tagit igenom mig den här arbetsdagen. Det har faktiskt varit helt ok.
Har varit nervös för varje toabesök men det är oundvikligt.

Molvärken finns där och den kommer och går hela tiden.
Jag vill så gärna hoppas men det är svårt..
Känns bara som om att jag går och väntar på mensen men det är väl självförsvar på något vis.

Olle var lite hostig imorse och vid 12 ringde de från förskolan.
Gubben fick hämta honom tidigare och nu har vi en sjuk liten kille här hemma.
Det är såklart tråkigt att han är sjuk men samtidigt känns det väldigt skönt att få vara hemma och vabba imorgon.
Kommer det som jag inte vill ska komma så är jag iaf hemma!

Jag håller mina tummar hårt för oss.
Tänk om det kunde gå vägen...hoppas hoppas...

Ruvardag 10 Då var det dags för den psykiska terrorn..

2011-10-10T21:50:00.002+02:00

Usch och fy. Nu känns det inte alls bra.
Har precis kommit hem efter en riktigt lång dag på jobbet.
Arbetsdagen slutade kl 19 och efter det gick jag till kören (som är på skolan) och har sjungit tills nu.
Känner mig helt död i kroppen.

Undereftermiddagen har jag börjat känna av molvärk och det känns lite som träningsvärk i övre låren, knepigt.
Känns som om mensen är i antagande och jag vill bara sååå gärna att den ska komma när jag är hemma.

Är så sjukt orolig för hur jag kommer att känna om jag får det i skolan. Kommer jag orka möta eleverna efteråt. Snälla, snälla är den på väg så kan den ju lika gärna komma inatt.

Har läst hur det har känts tidigare gånger, både med Olle och FET:en i våras som inte blev någon graviditet. Det har varit ungefär samma båda gångerna så vad f-n ska jag gå på??? Vill veta nu!!

Funderar på om jag ska ta ett test imorgon även om det är alldeles för tidigt. Då kommer det säkert visa negativt i vilket fall och då kanske det känns bättre och jag är mer förberedd om mensen kommer.
Samtidigt vill jag vänta...

Nu ska jag ta en Alvedon och lägga mig. Hoppas att natten blir lugn..

Ruvardag 9 Försöker plugga..

2011-10-09T12:39:00.002+02:00

... men det går väl sådär.

Musikteorin börjar bli riktigt svår nu och jag undrar varför jag funderar på om jag kommer klara det eller inte.
Är tvungen att läsa upp mina poäng i musik för att kunna bli legitimerad musiklärare. Detta är ganska vikigt nu eftersom jag jobbar på just en musiklärartjänst. Måste klara kursen.

Nu är det svårt att inte tänka på ruvningen trots att jag känner nadda. Lite öm i brösten men det har jag ju varit sen äggplocket. Borde det inte kännas något nu?

Vet inte hur jag ska ta mig igenom nästa vecka. Tänk om mensen kommer på jobbet, hur ska jag då kunna möta eleverna som om inget har hänt. Vet ju inte alls hur jag kommer att reagera.

Usch, jag vill inte..
Vill bara krypa ner i sängen och ligga där tills nästa lördag då vi vet..

Ruvardag 7 Allmänt deppig

2011-10-07T20:07:00.003+02:00

Har ända sen jag kom hem från jobbet kännt mig välidgt trött och deppig.
Hade tänkt plugga som jag verkligen behöver efter Olles farmor och farfar hämtade honom på förskolan men jag orkade.

Somnade i uterummet men känner mig fortfarande trött. Det blir sängen tidigt idag..
Hoppas att känna mig piggare imorgon.

Lördagen kommer börja med en ridtur och sen ska det lassas in hö i ladan.
Mycket jobb men kul!

Känner fortfarande inga symptom..

Ruvardag 6 Inga emryon till frysen

2011-10-06T21:24:00.002+02:00

Idag kom brevet på posten från Carlanderska.
Vi visste att det skulle komma men hade hoppats på ett mer positivt svar.
Det blev inga embryon till frysen, ingen klarade sig till blastocyststadiet.
Känns därför lite tungt idag. Av 12 finfina ägg endast ett bra embryo om det ens är bra. Det märker vi om några dagar..

Börjar tänka sådär mörkt igen som jag gjorde förra gången. Varför skulle detta ägget vara bättre än de andra. Visst, de sa att det var väldigt fint men vad hjälper det. Vill det inte fästa så vill det inte. Åhh jag vill veta nu!!!!

Känner inte för att jobba, känner inte för att plugga..
Det var väldigt skönt att komma ut och rida idag, det skingrade tankarna. Även om jag får skuldkänslor för att jag inte rider henne tillräckligt ofta..

Härligt program på tv 3 idag. Mycket bättre än SVT. Jag orkar inte med alla soffdiskussionerna om vad som är etiskt riktigt. Jag vill följa de riktiga människorna mer och se deras förhoppningsvis lyckliga slut. Efter programmet blev jag och gubben mer säkra på att vi vill adoptera...någon gång..

Ruvardag 4 Borde plugga

2011-10-04T18:30:00.002+02:00

Borde sätta igång och plugga. Läser nämligen musikteori på distans för att bli fullt behörig som musiklärare.
Jag har varit ganska motiverad och fått gjort mycket men nu är det liksom stopp..

Får inte gjort någonting och känner inte för någonting.

Dessutom blåser det storm ute så jag ville inte ut och rida heller. En riktig tråktisdag skulle jag vilja säga.

Tur att Olle är så himla glad. Han har underhållit mig med sin trätågbana. Bygga, göra sönder, bygga, göra sönder.....
Tänk att det kan vara så kul!

Har inte tänkt så mycket på ruvningen idag men igår stack det till litegrann här och var i magen. Inte så det gjorde ont eller så..

Det lär väl vara spöksymtom antar jag.

Ja ja, nu måste jag plugga.

Tjing!!

Ruvardag 2 Härligt att vara ruvare!

2011-10-02T12:52:00.002+02:00

Hade tänkt blogga igår men hade tankarna åt annat håll efter en intensiv dag.

Vaknade ganska lugn på morgon, kände mig inte så orolig. Vi åkte ner till Gbg för att hjälpa till lite när en kompis flyttade och sen skulle vi till Carlanderska 12.30.

Vi kom i god tid den här gången, en halvtimme innan. Trodde att vi skulle behöva vänta men vi komma till rummet med en gång och byta om till den snygga utstyrseln.
Vid halv ett kom läkaren, Göran och då fick vi veta precis hur det hade gått med befruktningen.

De fick som sagt ut 12 ägg. Alla var mogna och fina. Gubbens spermier såg även bra ut. Problemet för oss är bara det att spermierna inte är så intresserade av att komma in i ägget. De simmar runt som galningar utanför men gör inga försök att komma in.

När vi hörde detta började både jag och gubben konstigt nog att skratta. Det lät så himla komiskt allting.. Känns ändå skönt att få veta vad det är som är fel och inte bara att allt är oförklarligt. Nu kan man ju göra något åt det om det blir en IVF till. Då blir det ICSI istället.

Som tur var var några spermier intresserade och hade befruktat 4 ägg.
Det embryot som vi fick till baka igår var allra finast. De andra tre skulle de odla vidare till blastocyster och når de dit så fryser de ner dem.

Nu till insättningen.
När jag låg i gynstolen redo för att få tillbaka embryot kom embryologen och sa att hon skulle hämta det. Hon sa till oss att kolla på den stora skärmen som fanns rakt framför mig. Den var kopplad direkt till förstoringsglaset där den lilla plastburken med embryot fanns.

Hon zoomade och där var det! Hur vackert som helst. Det var en stor upplevelse att verkligen få se vårt embryo på nära håll och inte bara de som man sett i böcker.
Sen så fick vi se när hon sög upp det i pippetten. Strax efter kom hon in till oss och lämnade över det till läkaren, sekunden senare var det inne i mig. Då kunde vi se det på ultraljudsskärmen istället.

Så nu är vårt 2 dagars embryo på plats och det är bara att hoppas på det bästa.
Min testdag är den 15 oktober. Nedräkningen har börjat!

Positivt och negativt..

2011-09-30T21:16:00.002+02:00

I går plockades jag på ägg. Allt gick mycket bättre än förra gången. De var sååå omhändertagande på Carlanderska. Läkaren tog det väldigt lugn och pausade när jag behövde det.
Vi blev väldigt glada när det berättade att de fått ut 12 ägg ur 20 äggblåsor.
Ett bra resultat enligt läkaren!

Det var dock lite mindre kul när de ringde idag och berättade att endast 4 stycken blivit befruktade och därför vill de inte långtidsodla alla utan sätta in ett tvådagarsembryo imorgon istället.

Jag försöker se det som att det är ändå ett bättre resultat än förra gången.
Då blev det bara 3 embryon och ändå blev ett Olle. Så det är ju inte mängden som räknas trots att det hade känts bättre med några fler.

Så imorgon är det dags. Kvart i ett blir det ET!

Sprutdag 10 Ägglossningsprutan

2011-09-27T20:33:00.002+02:00

Klockan 19.00 togs ägglossningssprutan och på torsdag är det dags att bli "tömd".
Jag fick smita ifrån sista lektionen med år 5. Jag skyllde på visdomständerna och ett akut tandläkarbesök. Usch gillar inte att ljuga, även om de är vita.
Hann precis med färjan till fastlandet och kom ner till Götet i precis rätt tid.
Vilken stress..

Allt så kanon ut. Läkaren Margareta kunde se minst 20 äggblåsor och alla var i samma storlek. Efter det fick jag träffa barnmorskan som gick igenom allt jag skulle tänka på inför torsdagen.
Vi ska vara där 7.45 och jag kommer vara först ut och slippa onädiga väntetider.

Berättade för henne att vid det förr äggplocket var jag väldigt orolig och att jag är rädd för att bli det även denna gång. Jag fick med mig ett tablett lugnande som jag ska ta i bilen på väg in till sjukhuset. Hoppas att den gör någon nytta!

Jag sa även att jag inte vill ha morfin som smärtstillande eftersom jag blir så hemskt illamående och inte är särskilt rolig att göra med då.

Magen känns lite som en ballong nu men jag har absolut inte ont.

Mamma ska passa Olle på torsdag. Lilla plutten, tänk om han visste vad vi håller på med.

Sprutdag 9 - Det närmar sig..

2011-09-26T19:33:00.004+02:00

Halloj!

Idag är jag hemma och VABBAR för första gången.
Lille Olle har haft feber hela helgen så det blev att vara hemma från jobbet idag.
Ganska skönt faktiskt och vi har haft det jättemysigt idag.
Han har varit feberfri hela dagen men när jag tog tempen för en stund sen hade han 38.1. Frågan är om det är feber eller inte? Han verkar ju pigg och må bra.
Ska ta en ny temp innan vi lägger oss. Har han samma då blir det att vara hemma imorgon med...

... vilket hade varit ganska bra för jag ska till Carlanderska klockan 2 för det andra ultraljudet. Skönt att slippa ljuga ihop något för att få en vikarie den sista lektionen.

I lördags gjorde jag det första ultraljudet och allt såg fint ut. Hon hittade 16 äggblåsor som var ca 12 mm styck och detta var bra. Hon kunde inte se i mina journaler hur många äggblåsor jag hade på Ivf:n på Sahlgrenska men eftersom jag får starkare medicin nu så är det nog fler.

Jag har fortsatt med min medicin och imorgon ska jag som sagt dit igen.
Ser allt bra ut så blir det ÄL-spruta imorgon och äggplock på torsdag.

Herregud, kan inte fatta att det är dags!!

Sprutdag 3

2011-09-20T20:30:00.002+02:00

Då var man igång med sprutorna igen.
Om en stund är det dags för den tredje sprutan.
Kan inte fatta att vi är igång igen men så är det!

På lördag ska jag till Carlanderska för det första ultraljudet, spännande!

Det kommer gå så fort denna gången jämfört med förra då de stängde ner mig helt fullständigt. Skönt att slippa klimakteriet denna gång.
Äggplocket kan ju bli redan nästa vecka!

Nervositeten gör sig påmind

2011-09-14T19:51:00.002+02:00

Börjar bli lite nervös nu fast jag vill hålla borta de känslorna.
På jobbet tänker jag inte på det alls men när jag kommer hem finns de där.
Jag börjar även få förhoppningar om att det kanske kommer bli en liten till. Samtidigt vill jag inte ha någa förhoppningar, det finns ju inget som säger att det kommer att fungera denna gång.

Tur ändå att jag har så fullt upp med Olle, jobbet och plugg på halvtid. Är helt slut på kvällen och somnar gott iaf.

Hur ska detta sluta??? Jag vill veta nu!!!

Snart är det dags!

2011-09-10T20:55:00.002+02:00

Snart är vi igång med vår andra IVF.

Den 1 september var vi på Carlanderska i Göteborg. Första intrycket var mycket posititvt. Det kändes väldigt bekvämt att vara där.
Vi pratade massamen en läkare, senda fick jag göra ett ultraljud och både jag och gubben tog flera blodprov.
På ultraljudet såg allt bra ut och de tror att vi har goda chanser att lyckas.
Tyvärr tykcer jag att det känns mest som att man ska fånga rätt tillfälle för att det ska funka.

Om en vecka kommer nog mensen och då ska jag börja spruta med en gång. Två srputor i magen varje kväll. De kallar det för den korta metoden.
Läkaren hade tittat i våra gamla journaler från Sahlgrenska och hon kunde då se att jag fick en ganske svag dos. Det var väl antagligen därför vi inte fick ut så många ägg. Vi hoppas på fler denna gång!

Börjar bli lite smånervös men jag ser samtidigt fram emot det väldigt mycket!

Ska försöka få lite mer liv i bloggen från och nu!

Kram på er!

Tillbaka igen

2011-08-21T21:45:00.002+02:00

Länge sen sist jag vet men jag finns här och följer andras blogger även om aktiviteten på min inte är så hög.

Idag fick jag mens och nu har hela sommaren gått med försök och förhoppningar om ett plus. Varje månad har jag tänk att kanske denna gången, men det blir samma resultat varje gång.

Nu är det dags att blicka framåt mot äggplock och allt annan. Den 1 september har vi fått en tid på Carlanderska. Vi kommer att köpa ett trepack och hoppas hoppas på ett syskon till Olle.

Det känns inte alls som förra gången. Känner mig mycket lugnare inför det hela.
Har dessutom en hel del annat att tänka både med Olle, nytt jobb och plugg på halvtid.
Det kommer att bli en intensiv och spännande höst!

Många kramar Emma

Blev inget...

2011-06-18T12:29:00.002+02:00

Allting känns sorgligt och snopet just nu.
Det blev inget FET idag.
Klockan tio ringde ett hemligt nummer till min mobil. Jag hade ingen tanke på att det var dem för de hade lovat mig att de skulle ringa gubben om det inte blev något.

Vet knappt vad jag svarade hon som ringde. Var nog i chock.
Hon sa iaf att embryot inte hade klarat sig och frågade om jag ville att läkaren skulle ringa upp när han kom dit.

Jag tyckte inte att det var någon större idé och då sa hon att han kommer nog ringa i nästa vecka för att prata om fortsatt behandling.

Blev riktigt ledsen jämfört med förra gången. Kändes så definitivt på något sätt.
Nu finns det inget mer i frysen så vad gör vi nu??

Att fortsätta på SU känns uteslutet då det är det klart dyraste alternativet.

Jag vill så gärna ha ett syskon till Olle.
Har börjat läsa lite om IVF-kliniken och Carlanderska som ligger i Göteborg.

Är det någon som har hör något positivt/negativ om dem??

Ska försöka städa lite här hemma och sova en stund och hoppas att allt känns lite bättre imorgon..

Dags för FET nr2

2011-06-15T20:37:00.002+02:00

Hej!

Nu är det dags för vårt andra FET-försök.
I morse fick jag utslag på ägglosningsstickan så på lördag blir det insättning om nu det lilla embryot klarar sig, vi har nämligen bara ett.

Känns inte så mycket ännu, känner mig nästan känslokall. Samtidigt är det ganska skönt. Minns hur det var första gången (då vi lyckades bli gravida och sen fick vår Olle). Då var jag ett nervvrak.

Håll tummarna!

En vanlig månad med vanliga försök

2011-05-18T20:41:00.002+02:00

Hoppas på utslag på stickan som troligtvis kommer imorgon så att vi alla fall får någon chans att lyckas denna månad.

Om det inte blir något utslag i morgon så blir det lite problematiskt.
Jag ska ut och segla på ett skolfartyg tillsammans med min klass.
Ska bli superkul men vill INTE ha ÄL samtidigt.

Längtar lite tills nästa FET, samtidigt som tanken gör mig nervös.

Kram på er!

Händer inte så mycket

2011-05-11T21:01:00.000+02:00

Dagarna går framåt och jag försöker att inte tänka så mycket på graviditet och annat.
En vecka sen mensen, snart dags för stickor igen.
Vi kommer att försöka som vanligt denna månaden, man vet ju aldrig.
Jag har aldrig, jag har blivit gravid utan hjälp en gång men det slutade tyvärr i missfall..

Härligt med sommarvärme.
Idag har det åskat, blixtrat, regnat och samtidigt har solen skinit. Knepigt, men fräckt!

Ny planering

2011-05-05T21:09:00.003+02:00

Ringde Sahlgrenska idag och berättade om vårt misslyckande.
Kändes helt okej att ringa men när hon berättade att jag bör vänta en månad innan vi försöker igen för att kroppen måste återhämta sig efter ... sen sa hon något som jag inte kommer ihåg, betydelsen av ordet kändes som missfall i mina öron.
Då blev jag ledsen och fick svälja undan gråten.

Det hade ju kunnat bli ett litet syskon men det var väl inte meningen antar jag..

Nästa insättningen (om vårt sista lilla embryo fixar det) kommer att äga rum i mitten av juni. Känns som en hel evighet.
Gubben sa att vi får väl försöka själva men det känns som om våra chanser är minimala.

Nu ska jag ta mig en värktablett och gå och lägga mig.

Då var ruvningen slut för denna gång.

2011-05-04T20:13:00.002+02:00

Denna gången gick det inte. Imorse började mina spottings eller vad det nu heter (färgade flytningar med ett ofräschare ord). De har ökat under dagen.
Kommer nog komma igång ordentligt under natten, oroar mig för att det ska göra mer ont än vanligt.

Jag har varit väldigt orolig för hur det skulle kännas men det känns faktiskt inte så mycket. När jag kom hem till Olle idag kände jag bara att jag har inget att vara ledsen för. Jag har ju redan fått mitt mirakel och han är högst levande!!
Jag vill inte vara ledsen en dag och missa något i hans utveckling.

Självklart ska vi försöka igen. Vi ringer Sahlgrenska imorgon och hoppas på bättre tur nästa gång!

Får väl se om jag blir ledsen i mina drömmar inatt..

RD 10 - Vilken jobbig dag

2011-05-03T21:01:00.002+02:00

Imorse trodde jag att det var kört och det tror jag väl egentligen fortfarande.
Har haft riktigt ont i magen hela dagen.
Jag upplever det som mensvärk med stickningar. Tog en tablett innan jag åkte till jobbet men värken fanns kvar.
Gick till skolsköterskan vid lunch (eftersom jag glömde tabletterna hemma)och fick ett par Alvedon. Inte heller dem hjälpte.

Åkte hem efter sista lektionen och sov en stund. Efter det har jag försökt att leva på som vanligt. Lekt med min underbara Olle och så har jag bakat bröd.

Värken är svagar nu men den finns där hela tiden. Hoppas att jag får sova inatt och inte vakna av att mensen kommer.

Nu är det riktigt jobbigt. Undrar var jag gett mig in på detta igen?
Jag är ju så nöjd med det jag har.

Fattar inte hur jag ska orka jobba imorgon, vad som än händer men det är väl bara att bita ihop och försöka vara "vuxen"..

RD 9 - Nervositeten smyger sig på..

2011-05-02T20:11:00.002+02:00

Nu börjar det kännas att testdagen närmar sig.
Känner mig sådär uppgiven som jag gjorde förra gången.
Det är lika bra att mensen kommer för det kommer ju ändå inte att gå.
Känner mig dum när jag tänker att detta skulle kunna gå.

Jag vill veta NUUUUU.....

Har känt mig "tung" i magen under dagen. Lite "unken" under eftermiddagen.
Fick massa bamsekramar av gubben när jag kom hem, skönt!

Längtar redan efter sängen.

RD 7-8 Helg med mycket sång och inte så mycket oro

2011-05-01T20:10:00.002+02:00

Valborg är alltid lika härligt. Man får alltid vårkänslor oavsett väder!
I år var det varmt på dagen men på kvällen blev det riktigt kyligt och blåsigt på Orust.

Kören jag är med i åkte runt på Orust och sjöng. Alltid lika uppskattat!

Har inte känt av så mycket från magen dessa dagar, börjar bli nojjig nu.
Testdagen börjar närma sig.

Känner mig väldigt tvivlande på om detta kommer att fungera..
Borde det inte kännas mer kan man tycka?..

Känner inte ett dugg för att jobba imorgon.
Funderar på att ha binda på mig hela tiden från och med nu.
Vill inte få panik någon lektion när jag får för mig att det har börjat rinna.
Stackars mitt psyke....

RD 6 - Ingen ridning

2011-04-29T11:42:00.003+02:00

Igår fick en kompis till mig rida min häst istället för mig.
Precis som förra gången jag ruvade så känns det inte riktigt bra att rida.
Om det inte blir något så vill jag inte ha någonting att skylla på, och framförallt inte Mysla.

Det gick jättebra och hon skötte sig utmärkt, både hästen och ryttaren!

Känner av lite i magen från och till

Nu slutar jag snart och då ska jag åka till götet och träffa en hudläkare.
Har fått såna utslag på mina kinder sen en längre tid tillbaka, inte roligt..

Efter det blir det tjejkväll med några kompisar!!

Kram kram

RD 5 - Positivt eller negativt, det är frågan?

2011-04-28T20:48:00.002+02:00

Idag har jag känt av min mage.
Under en religionslektion när eleverna fick se en film om Kristendomen började jag känna mig konstig i kroppen. När jag skulle förklara för gubben sa jag "unken". Vilket sjukt ord men det var det jag kom på.
Magen värkte men inte så att det gjorde ont. Det vände sig lite i magen och jag blev lite illamående. Har känt av det från och till hela dagen.

Har ingen aning om vad detta kan betyda, det får tiden utvisa..
Ena stunden ser jag det som något positivt men tänker i nästa stund att det är säkert min störda hjärna som får för sig saker.

Nu blir det välling! (för mig alltså, mums!)

RD 4 - Paus i arbetet

2011-04-27T13:09:00.002+02:00

Dagen har verkligen gått i ett hela dagen fram tills nu. Om en kvart är det dags för dagens sista lektion, efter det ett utvecklingssamtal och sen hem och ha 3 privatelever.
Min arbetsdag slutar vid halv 7 och jag som skulle ta det lugnt...

Samtidigt är det skönt att ha något annat att tänka på!

Jag tror att jag känner av magen lite från och till.
Lite stickningar, lite molvärk men absolut inte mycket.

Status: Fortfarande lugn!

RD 3 - Lång dag på jobbet

2011-04-26T15:58:00.002+02:00

Sitter på jobbet, ska snart ha utceklingssamtal med en elev.
Efter det bär det av till nästa skola, där jag ska arbeta i höst för ett APT.
Min nuvarande skola ska stängas och alla eleverna kommer att flytta till den nya skolan.
Sverigest modernaste skola sägs det vara.

Kommer väl komma hem vid 19 snåret ungefär. Lång dag med andra ord...

Längtar till sommarlovet men nu är det iaf inte så många veckor kvar!

Känner mig fortfarande lugn och avslappnad. Lite molvär i morse men det försvann så fort jag kände av det.

Hoppas att jag kommer känna mig lika lugn imorgon. Förra gången jag var ruvare skrev jag på bloggen att den psykiska terrorn hade börjat. Vill inte ha det så nu...

Kram på er!

RD 2 - Känns så skönt!

2011-04-25T14:58:00.003+02:00

Igår blev jag ruvare för andra gången. Allt gick helt fantastiskt bra och så smidigt.

Vi var hos våra närmaste vänner på middag på Påskafton och vi sov över. Jag sov inte så bra på natten, nervositeten började krypa fram. På morgonen var det bara att vänta. På Sahlgrenska sa de att de hör av sig så fort de vet. Efter tolv kunde vi sluta oroa oss och sätta oss i bilen och åka ner.¨
Jag hade glömt hur det kändes att vara riktigt nervös, inte roligt.

Vi lämnade av Olle hos ett annat kompispar och begav oss till Götet.

Väl på plats fick vi komma in nästan på en gång. Jag bytte om den "snygga" skjortan, på med "overknee" strumporna och tossorna. Jag la mig ner och vänta och gubben försökte prata om annat. Hans sätt att få bort sin nervositet.

Efter 10 minuter hämtade de in oss. Vi fick då veta att de endast behövde tina ett embryo (vi hade två i frysen) och det såg helt perfekt ut. Efter det gick allting väldigt fort, det var klart på några minuter.
Vi fick se embryot som en lite prick på ultraljudsskärmen. Det var fräckt!

Nu är det bara att hoppas.
Det som är så skönt denna gången är att det är nästan ingen som vet att vi försöker igen.
Skönt att slippa alla frågor, även om vi inte lyckas.

Påskafton och imorgon gäller det

2011-04-23T21:50:00.002+02:00

Sitter hemma hos min kompis. De andra är fortfarande ute vid påskbrasan men jag ville gå in och kolla om Olle sov bra och så drogs jag till datorn..

Fick utslag på stickan i torsdag och imorgon gäller det.
Då ska vårt första embeyo tinas, hoppas att det klarar det.
Vi vågar inte hoppas någonting men det hade varit så himla roligt.
Kan vi ha tur en gång till... det är frågan??

Har de inte hört av sig vid tolv imorgon så åker vi till Sahlgrenska.
Håll tummarna!!

Inget utslag ännu

2011-04-20T21:36:00.003+02:00

Trodde verkligen på utslag idag (dag 15) på stickan men inte..
Blir det inget imorgon så blir det nog ingen ÄL denna månaden.
Hoppas hoppas..

Tur att vädret är så fantastiskt och att jag har påsklov. Mycket positivt med andra ord!

Ridtur vid havet och sol på altanen

2011-04-18T20:41:00.002+02:00

Vilken underbart härligt vårdag det har varit idag! Dagen började inte så trevligt med cellprov på barnmorskemotagningen. När det gäller vaginala undersökningar så har jag inget problem med det när det handlar om ett framtida graviditet eller VUL. Cellprov är aldrig roligt och jag tycker det gör ont när de kör med den där skrapan.

Efter det började min härliga vårdag med en ridtur till havet. Min häst gillade vattnet idag och gick ut så långt så jag blev blöt om fötterna. Hon fick nog lite vårkänslor!

När jag kom hem var det såå skönt på altanen. Planterade om alla mina plantor (tomater) och solade en stund.

När Olle vaknade lekte vi i trädgården en lång stund. Han ska upptäcka allting och leksaker behövs inte. Skottkärran och att gömma sig bland vinbärsbuskarna var dagens aktiviteter.

Inget utslag på stickan idag heller (dag 13). Nu närmar det sig, det kan bli imorgon men jag tror nog egentligen att det kommer att bli på ons eller tor. Den som lever får se!!

Bröllop och teststickor

2011-04-17T20:41:00.005+02:00

Igår började jag med teststickor på dag 11. Efter en stund kom det upp en "bok" i dispalyen, det hade visst blivit error på något sätt. Blev inte så oroad för det har aldrig hänt att jag haft ÄL så tidigt. På kvällen bar det av på bröllop till en gammal körkompis. Det var ett jättefint bröllop och en kul fest. Känner mig något mör i kroppen idag. Testade även imorse men inget då heller. Börjar bli lite nervös nu. Är lite oroligt för hur det kommer att kännas om det inte blir något. Känner mig helt säker på att det inte kommer vara lika jobbigt nu som det hade varit om det inte gick första gången (då vi fick Olle) men det kommer nog ändå kännas. Jag försöker att inte tänka så mycket på det men det börjat bli svårt att hålla undan tankar. Nästa vecka har jag PÅSKLOV!! Så himla skönt!

Allt går så fort

2011-04-14T20:15:00.004+02:00

Jag kan inte fatta att Olle redan är 18 månader. Vad har tiden tagit vägen egentligen, den bara flyger fram.

På ett sätt vill jag stanna den så att jag kan njuta av varenda lite detalj länge.

Samtidigt är det så skoj att han hela tiden utvecklas. Varje dag är ett äventyr.

Det känns lite tungt att jobba nu och lämna över allt till maken. Längtar fortfarande mycket hem på dagarna. De har iaf väldigt roligt tillsammans. Babysim och öppna förskolan står på veckoschemat. Olle har idag lärt sig att hoppa från kanten i bassängen med lite hjälp från pappa förstås!

Nu är jag tillbaka

2011-04-12T20:33:00.003+02:00

Oj vad längesen jag skrev på bloggen. Kanske var tanken att inte skriva igen men suget har kommit tillbaka. Nu har Olle blivit 18 månader. Helt sjukt vad tiden går fort. Jag och min gubbe gifte oss i januari så nu är jag fru. Även det helt sjukt men underbart! Anledningen till att jag dras tillbaka hit är att vi nu har påbörjat vår nya resa mot ett nytt mirakel. Om ett par veckor kommer våra små embryon som finns i frysen på Sahlgrenska tinas upp. Vi är nervösa och spända inför detta men det känns ändå inte på långa vägar som det gjorde förra gången. På lördag är jag på dag 11 i cykeln och då ska jag börja testa med stickor! Kram på er!

ViFöräldrar - Omslagstävling - Vi Föräldrar

2010-04-25T11:33:00.000+02:00

ViFöräldrar - Omslagstävling - Vi Föräldrar

Rösta på mitt älskade mirakel!

2010-04-25T11:28:00.002+02:00

Mitt mirakel har redan hunnit bli 6 månader. Helt sjukt vad fort tiden går!!

Han är världens goaste kille även om det har varit på problem med diverse allergier.

Vi kämpar på och hoppas snart att få ge honom något annat än kemisk framställd mjölkersättning.

Har precis anmält honom till Vi föräldrars omslagstävling.

Gå gärna in och rösta på länken!!

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=29506&_ad_is_verified=y

Olles första jul

2009-12-30T22:07:00.004+01:00

Olle 2 månader

2009-12-20T22:23:00.002+01:00

Ännu en månad har gått, helt otroligt! Tiden flyger iväg och snart är det jul.

Livet med Olle är underbart. Varje dag händer det nya saker med honom. De små liven utvecklas verkligen snabbt. Nu i veckan har han blivit mycket mer med och intresserat sig för vad som händer runtomkring. Det är precis som om hans ögon blivit större!
Vi har fått någta leenden, de blir fler för varje dag som går. Han är så otroligt söt när han drar på smilbanden. Hoppas att jag snart lyckas fånga det på bild, men än så länge är det en svår uppgift.

Tyvärr har det visat sig att Olle är mjölkallergiker. För två veckor sedan upptäckte vi blod i avföringen. Detta pågick en helg innan vi kontaktade sjukhuset och fick komma dit. De satte mig då på mjölkfri diet och två dagar senare slutade han blöda och blev även gladare rent allmänt.
I fredags var vi tillbaka på sjukhuset och då sa att de att eftersom han hade blivit bra efter att mjölken tagits bort så var han med säkerhet känslig för det.
Så fortsättningsvis ingen mjölk för mig. Då snackar vi inte laktosfri kost som då är borttaget mjölksocker, utan mjölkfri kost som innebär inget mjölkprotein. Då kan jag säga att mjölkprotein finns in väldigt mycket så det är en stor omställning för mig.
Men det viktigaste är att Olle mår bra!!!! För 80% växer mjölkallergin bort, hoppas hoppas att Olle blir en av dem!!
På måndag ska jag få prata med en dietist som ska hjälpa mig med kosten!!

Nu hör jag honom gny i pappas famn. Det är nog bara att låta honom fortsätta med sin favoritsysselsättning på kvällen, att suga på mammas tutte!

2009-11-20T20:45:00.002+01:00

Idag är Olle 1 månad gammal.

Tänk att en månad kan gå så fort samtidigt som jag i mitt förra inlägg skrev att det känns som om jag alltid varit mamma. Konstig kombination men det är faktiskt så det känns.

Visst märker man att vårt lilla mirakel växer. Han är mycket mera med nu. Han tittar upp med sin mörka ögon på oss och korta stunder har man ögonkontakt med honom. När han ligger på mage som han gör på bilden lyfter han sitt huvud, gärna långt bak, grimaserar med hela ansiktet, allt från munnen till pannan och grymtar till. Hur söt som helst!

Ikväll har mamma och pappa firat med champagne. Jag drack två munnar. (Kan inte påstå att det var särskilt gott men men)

Känns som om man alltid har varit mamma

2009-11-18T12:46:00.003+01:00

Det är konstigt egentligen. Så fort den där söta varelsen hamnar på ens bröst så är man mamma. Det är så självklart och naturligt så det känns som om man alltid har varit det. Tiden innan Olle känns långt borta.

Det där om att glömma allt det där jobbiga som har hänt innan stämmer verkligen. IVF- resan och graviditeten med alla blödningar känns som ett svagt minne. Har det verkligen hänt oss?

Tänk att vi en gång trodde att det inte skulle bli något barn. Att IVF lät så komplicerat så det skulle väl aldrig funka för oss. Nu sitter vi här med miraklet i våra armar. Många lyckotårar har runnit längs mina kinder de senaste veckorna men även tårar av oro. Inget får hända honom. Mina moderskänslor är så starka så att det ibland värker i kroppen.

Olle upptar all min tid och det ÄR helt underbart.

Man hinner inte göra så mycket mer än att ta hand om honom.

Jag har fortfarande inte lärt mig att sova när han sover för då är det ju ändå småsaker man vill hinna göra som att kolla facebook eller bloggen. Trots att jag verkar väldigt inaktiv så följer jag andras bloggar med spänning. Det är så mycket som händer runt om på bloggarna just nu!

Första tiden med Olle (Dagen för beräknad förlossning)

2009-11-10T20:18:00.004+01:00

Det känns fortfarande helt overkligt att jag är mamma och att väntan är över.
Olle är verkligen här nu. Den första tiden sov han väldigt mycket och skrek väldigt lite. Detta berodde på att han var lite liten. Han föddes ju 36+6. En dag prematur alltså.
På BB fick vi väcka honom när det var dags för mat för han sa inte till själv. Han fick även lite extramjölk från en annan mamma. Mycket kräktes han upp och det gör han fortfarande. Antagligen är inte övre magmunnen helt utvecklad ännu.

När vi kom hem (vi var på BB från tisdag till lördag) fick vi ställa klockan de första nätterna för att han skulle äta men efter några dagar började han säga till själv. Nu funkar det helt problemfritt!
Jag var en orolig själ de första dagarna då jag tyckte att han sög dåligt och kräktes mycket. Jag var orolig för hans vikt och att han inte skulle gå upp ordentligt. Nu när vi har varit på BVC tre gånger och han har gått upp i vikt varje gång känner jag mig nu mycket lugnare.
När han föddes vägde han 3110 g men hade efter några dagar gått ner till 2840.
För en vecka sedan hade han gått upp till 3170 g.

Det är underbart att vara mamma! Idag har jag och Olle varit själv för gubben har börjat jobba.
Det gäller att planera allt man ska göra innan man gör det!!!
Ta på sig ytterkläderna innan man tar på honom. (det är inte roligt att ligga och vänta på mamma)
Plocka fram kläder han ska ha på sig innan man lägger honom på skötbordet. (man får ju inte lämna honom där själv)

Jag mår fantastiskt bra! Ärret gör inte ont någonting och stygnen syns inte alls. De är sydda innefrån på något konstigt sätt. Egentligen gjorde det bara ont de första dagarna och då var det främst när man skulle lägga sig och resa sig upp ur sängen.
Nu har jag bestämt att om två veckor blir det premiärtur med Mysla!!!

Förlossningsberättelse 3

2009-11-02T19:23:00.006+01:00

När gubben kom tillbaka från sin lunch (han fick inte i sig så mycket) kom narkosläkaren in till oss och förklarade hur ryggmärgsbedövningen skulle gå till och vad han skulle göra för mig under kejsarsnittet. Han gjorde mig lugn och jag kände mig inte alls nervös för bedövningen.

När han hade gått fick gubben byta om till den (inte så) snygga, gröna operationsutstyrseln. Han såg väldigt rolig ut. Efter det satt vi bara och väntade på att få sätta igång. Jag minns inte vad vi pratade om de där sista minutrarna innan vi åkte in till operation. Jag har för mig att jag vid flera tillfällen sa, nu ska vi bli föräldar, nu ska vi bli föräldrar. Precis som om jag ville förbereda mig på det.

Det hade ju inte funnits någon tid att ställa sig in på det som skulle hända. Hade snittet blivit den 30:e oktober som det var tänkt så hade jag hunnit bli nervös och tänka igenom det ett antal gånger men nu fanns liksom inte den möjligheten. Visserligen var jag ju nu utsövd, efter att ha sovit gott på natten innan. Det hade inte varit fallet om vi hade fått göra det planerade snittet.

Efter några långa minuter var det dags att åka in till operationssalen som låg i direkt anslutning till förlossningsavdelningen. De hade tidigare förklarat för oss att det skulle vara många personer inne i salen men att alla hade sin uppgift. Jag var berredd på att det skulle kännas lite rörigt med massa människor men när vi kom in i salen var det helt lugnt. Tyst, lugnt och stilla.

Det var inte så många därinne vad jag kunde se. Två personer stod och pratade i telefon. Gubben har i efterhand förklarat att de ringde in läkarna som skulle operera.

Narkosläkaren var snabbt på plats och jag fick lägga mig på sidan i fosterställning. Gubben var nära mig hela tiden. Läkaren strök på något kallt på ryggen och sen stack han. det värkte i ryggen och jag kände ett tryck men det gjorde inte så ont. Tyvärr kom han inte rätt vid första försöket utan fick göra om sticket, det var lite jobbigt. Ganska snabbt efter började det pirra i nederdelen av kroppen och jag började känna mig lite avdomnad.

Sköterskan sträckte ut mina ben på britsen och förklarade för mig att hon hade gjort det. Det är nämligen så att känner jag inte efter att mina ben är utsträckta innan bedövningen verkar så tror man att man fortfarande ligger i fosterställning fast man inte gör det.

Jag kände efter att mina ben var utsträckta.

De satte nålar i mina armar och jag fick syrgas för att kunna andas lättare. Bedövningen kan ibland ta lite längre upp på bröstet och då kan det vara svårt att ta djupa andetag. Därför får man syrgas. Narkosläkaren tog en tuss med sprit och förde över min arm och frågade om jag tyckte att det var kallt, och det var det.Efter det gjorde han samma sak på magen och jag kände absolut ingenting. Bedövningen fungerade!

Nu var det dags att sätta upp tyg så att jag inte såg magen. Det kom in flera personer i rummet, varav två läkare som skulle genomföra operationen. Helt plötsligt så kände jag att det kliade på min stortå och jag insåg att jag inte kan röra på den. Jag sa till gubben och precis då sa den ena läkaren att nu har vi börjat. Det var den märkligaste känslan jag varit med. Visst var jag medveten om att de grejade med min mage men jag kände ingenting. De drog och tryckte, jag hörde att de sög upp vätska och sekunderna senare ett skrik. Mitt och gubbens barn, vårt mirakel, var fött!

Barnmorskan sträckte efter ett kort tag fram en blek liten klump och jag såg att det var en pojke. Jag kunde inte riktigt då förstå att det var mitt barn men jag kände en stor lättnad att allt verkade ha gått bra. De gick ut en snabbis och kom sen in och hämtade gubben. Han fick vara med när de undersökte honom. Under tiden låg jag och blev ihopsydd. Jag minns att jag frågade läkaren hur många lager de skulle sy och han sa fyra stycken.

Efter vad som kändes som en evighet kom gubben och bebisen tillbaka till mig. Jag fick upp honom på bröstet och en obeskrivlig lycka spred sig i min kropp. Han är min, han har legat i min mage och nu är han här, livs levande, 10 fingrar, 10 tår, helt perfekt, underbar och han luktade ljuvligt.

Gubben frågade: Är detta vår Olle? och jag svarade JA!

Förlossningsberättelse 2

2009-10-29T21:46:00.002+01:00

Det var inte tänkt att det skulle gå så lång tid mellan gångerna jag skrev men som sagt så finns det mycket annat just nu som upptar min tid. Olle är helt underbar och väldigt snäll men hans mamma är trött. Tänk på att jag vilat och vilat så länge och nu vänds allt upp och ner - då syftar jag främst på sömnen, som det är brist på...hehe..

Ambulansen kom ungefär 10 minuter efter att gubben kommit hem. Det var en manlig och en kvinnlig sköterska. De var väldigt lugna och jag kände mig trygg med dem. Jag trodde aldrig jag skulle behöva uppleva en vaginal undersökning hemma i min egen säng men så blev det. De var tvungna att se hur mycket jag blödde för att veta hur färden till sjukhuset skulle gå till (helikopter, prio 1 eller 2). Jag blödde fortfarande en del men de ansåg att det ändå var ganska lugnt. Den kvinnliga sköterskan berättade att hon hade sett mycket värre.
Vi började färden upp mot Näl, gubben körde i vår bil bakom. Ambulansen ringde till färjan så att de väntade på oss. Tänk om man kunde göra så jämnt!

Resan upp mot sjukhuset gick väldigt lugnt till. Hon satte vätskedropp på mig men jag sa åt henne att inte ge mig för jag var redan då jättekissenödig, kollade även mitt blodtryck. Hela resan var ganska overklig. Jag fattade nog inte riktigt vad som höll på att hända. När sköterskan sa till mig att nu blir du nog med största sannorlikhet mamma idag, kändes det i hela kroppen. Jag började bli riktgt nervös, orolig för blödningen med samtidigt väldigt förväntansfull!

Väl inne på förlossningsavdelningen tog en barnmorska och två läkare hand om mig. De lyssnade på Olles hjärtljud och kollade ifall jag hade några sammandragningar. Hans puls låg mellan 130 och 140. Allt så fint ut!
Läkarna gjorde ultraljud, både på magen och vaginalt. De kunde se att det blödde från moderkakan men de sa faktiskt inte till oss hur mycket. Kanske hade det lugnat sig eller så ville de hålla oss lugna. Först tyckte de att moderkakan hade flyttats sig lite uppåt, 1 mm eller så, dock inte tillräckligt mycket för att en vaginal förlossning skulle vara aktuell. När de kollade en annan vinkel såg det ut precis som förra gången de gjorde ultraljud, att den inte hade flyttat sig någonting alls.
Hur som helst, läkaren började förklara läget för oss. Hon tyckte inte att det var någon idé att fortsätta graviditeten. Barnet var fullgånget minus en dag 36+6 och verkade må bra.
Hon sa att visst skulle de kunna lägga in mig, medicinera mig så blödningen avstannade men då fanns det stor risk för fler blödningar som kunde leda till ett urakut snitt. Hon tyckte inte att detta var ett bra alternativ. Det skulle i vilket fall som helst inte bli en vaginal förlossning eftersom moderkakan inte skulle flytta på sig något mer.
Nu började nog både jag och gubben förstå vad detta skulle leda till!

Då säger läkaren att hon tycker att det är lika bra att göra ett kejsarsnitt.
Gubben ställde då frågan när det skulle göras (Han har berättat för mig i efterhand att han trodde att svaret skulle bli, ikväll eller kanske imorgon.). Hon svarar då, samtidigt som hon tittade snabbt på klockan. De på operation ska äta lunch om en liten stund men efter det så kör vi!

Oj, oj, oj! Helt plötsligt inser jag att det är dags, jag ska bli mamma, gubben ska bli pappa, vi ska bli en familj. Det var en helt otrolig känsla och jag kunde fortfarande inte riktigt fatta. Jag och gubben tittade på varandra och log och jag svarade hans blick med att säga att du måste ju också gå att äta annars kommer du väl svimma vid operationsbordet.

Läkarna gick iväg, gubben gick iväg, barnmorskan tog några prover och pratade lite med mig om det som skulle hända och gick sen iväg. Jag fick en föräldratidning att läsa, jag minns inte ord om vad som stod i den.
Nu låg jag själv i rummet, en utav lamporna blinkade i taket, jag hörde Olles hjärtljud, pulserande från maskinen bakom, en spark då och då från magen men annars helt tyst.
En timme senare skulle jag vara förälder och där låg jag och försökte mentalt förbereda mig på en operation. Jag kände mig konstigt nog så lugn. Där låg jag på sängen med händerna på magen och tittade upp i taket, precis som jag gjort hemma i sovrummet så många gånger förut.
Jag och Hicken!!

Nu vill Olle ha mat så det får bli ännu en fortsättning till på denna långa berättelse!!

Förlossningsberättelse

2009-10-27T12:31:00.003+01:00

Jag ska nu försöka återberätta det som hände för precis en vecka sedan, då Olle "Hicken" kom till världen.

Vid sexsnåret på morgonen gick gubben upp för att åka till jobbet. Jag gick som vanligt med honom upp, drack en kopp välling (mums) och åt en tomat. Detta skrattade dem åt senare på sjukhuset när de frågade mig om när jag åt senast.
Efter det sa jag Hejdå och gick och lade mig igen.

Klockan 8.30 vaknade jag och den första tanken som slog mig var att jag hade kissat på mig, riktigt ordentligt. När jag lyfte på täcket ser jag att det var något helt annat - klarrött blod.
Droppande tog jag mig till telefonen och sedan toaletten och slog numret till gubbens mobil.
Samtidigt kände jag Olle sparka och det gör mig ändå relativt lugn. Gubben svarade efter en signal och han förstod med en gång att det var annorlunda nu, jämfört med de förra blödningarna. Han körde hemåt med en gång.

Jag ringde till förlossningen och berättade och de sa med en gång att nu måste jag ringa på en ambulans. Jag sa att de andra gångerna har jag och gubben kunnat åka upp själva men barnmorskan sa att detta inte var aktuellt nu när jag blödde så mycket.
Så det var bara att slå 112 och kalla på ambulans.

Efteråt gick jag och lade mig i sängen (men först borstade jag tänderna, helt sjukt egentligen, fattar inte varför jag gjorde det). Jag låg där i sängen och kände att det blev blött men vad kunde jag göra - ingenting.
Gubben hann hem ungefär 10 minuter innan ambulansen var på plats. Han packade en väska där det mesta slängdes ner huller om buller, barnkläder, mina kläder, kamera, blodgruppspapper. Han glömde packa ner någonting till sig själv, stackarn!
Det jag kände när jag låg och väntade på ambulansen var att jag inte skulle komma hem igen med någon stor mage men förhoppningsvis med en bebis!

Fortsättning följer...

Mitt mirakel

2009-10-26T11:29:00.003+01:00

Obeskrivligt

2009-10-25T21:14:00.004+01:00

Tack så hemskt mycket för alla era inlägg!
Det känns fortfarande helt overkligt och man kan inte riktigt tro att det är sant det som händer.
Olle kom verkligen med buller och bång och han har gjort mamma och pappa mycket lyckliga.
Det är verkligen ett mirakel. Tänk att han är här, livs levande, inte bara en gråvit figur på en ultraljudsbild.
Han luktar ljuvligt och gör så underbara grimaser.
Han tittar lite nyfiket upp på oss ibland men bestämmer sig oftast för att somna om igen.
För ett år sedan ungefär började jag blogga om barnlöshet och nu sitter jag här med Olle "Hicken" i famnen.
Tänk ändå att det kan fungera, det där med provrörsbefruktning. Det är helt otroligt.
Tänk vad mycket man kan göra idag för oss som behöver lite hjälp på traven.
Till alla er som kämpar därute så säger jag bara att det är värt mödan och du glömmer allt det som varit jobbigt när du hör ditt barn skrika. Nu är det bara vaga minnen och en stor tacksamhet till läkarna som har hjälpt oss.

Det var tänkt att det skulle bli en förlossningsberättelse idag men istället blev det bara en massa tankar som ville ut.
Berättelsen kommer imorgon och då blir det action vill jag lova!

Nu är väntan över och Olle är här

2009-10-24T18:12:00.001+02:00

Den 20 oktober klockan 13.25 föddes Olle med akut kejsarsnitt.
Allt har gått bra och för några timmar sedan kom vi hem!

Han vägde 3110 gram och var 48 cm lång.

Jag berättar mer snart!!

36+5 Hoppas att nästa vecka går fort!

2009-10-18T19:27:00.003+02:00

Det känns verkligen som nedräkning nu även om den 30 oktober inte är helt spikat ännu.
På tisdag vet vi säkert då det är dags för det sista ultraljudet innan BF (det måste man väl våga hoppas på nu i alla fall). Det måste vara typ åttonde ultraljudet nu. Helt sjukt egentligen. Vanligtvis gör man ett, kanske två men men... Det spelar ju ingen roll, vi har ju verkligen hunnit spana in Hicken.

Jag börjar faktiskt bli trött på att vara gravid men jag försöker njuta. Det kan vara enda gången som jag bär på ett barn och då vill jag ta vara på varje sekund!

36+3 Magbilder

2009-10-16T22:02:00.004+02:00

Vecka 37

Här kommer något försenade magbilder. Börjar förstå att det inte kommer så många fler nu.
Det börjar bli spänt kan man säga och det kliar en del. Hela magen känns typ som ett myggbett..hehe...

Idag har jag varit hos mamma och blivit ompysslad hela dagen. Jag har världens bästa mamma!!!
Hon hämtade till och med vatten att dricka när jag låg i badkaret och bubblade. Helt underbart!
Det är så synd att man inte har något badkar här hemma för det är så avslappnande.
Hicken höll sig väldigt lugn så länge jag befann mig i vattnet, kanske tyckte h*n att det var lite varmt. Efteråt var jag nämligen ganska röd men det är så det ska vara!!

36+0 Snittdatum på posten

2009-10-13T21:19:00.002+02:00

Idag kom det efterlängtade brevet på posten.
Prelimärt datum för kejsarsnitt blir den
30 oktober

Det är inte många dagar kvar nu!

35+5 30 dagar kvar

2009-10-11T10:00:00.003+02:00

Nedräkningen är igång på allvar. Idag är det 30 dagar kvar till beräknad förlossning.
Fortfarande vet vi inte om Hicken får bo kvar tills dess men som sagt den 20/10 får vi svaret.

Jag väntade förgäves efter brevet från NÄL både i torsdags och fredags. De skulle nämligen skicka hem datum och tid för det preliminära kejsarsnittet. Kommer det inte imorgon så kommer jag att bli putt.
Även om det datumet inte kommer vara ett säkert kort så vill man ju veta.
Det är alltid skönt att ha något att förhålla sig till.

Igår storshoppade jag och gubben till Hicken i gbg.
Jag fick gå med in i varannan affär och vila emellan.
Så nu är det mesta till barnrummet köpt.

Jag köpte även min efterlängtade systemkamera, så nu är jag 6000 kronor fattigare. Brukar inte sväva ut på det viset precis men jag vill verkligen ha en bra kamera när Hicken kommer. Det var ju dessutom inte den dyraste precis, snarare åt andra hållet.
Så idag blir det att läsa instruktionsbok och titta på gubben när han gör grejar det sista med rummet.

35+2 Bobybutter

2009-10-08T19:21:00.003+02:00

Fick en fråga från Erika om jag har smörjt in magen med något för att undvika bristningar.

Visst smörjer jag, varje morgon men jag vet inte om det är orsaken.
Vad jag hört så är det väldigt individuellt. Man kan vänta tvillingar utan att få en enda bristning eller vänta ett barn och få massor.

Vill ändå tipsa om min Body butter som magen får en dos av varje dag. Den luktar ljuvligt och är väldigt skön att ha på kroppen. Man bli sååå mjuk!!

Att den sen sägs vara bra mot bristningar är bara ett plus.

35+2 Magbilder

2009-10-08T13:04:00.005+02:00

Vecka 36

Strimman på magen som knappt synts innan har nu blivit väldigt tydlig.

Än så länge inga bristningar men det är ju några veckor kvar. Hoppas på att slippa dem!

Magen växer med Hicken är inte så stor. Läkaren på NÄL räknade ut att h*n just nu väger runt 2300 gram. Det är inom det normala fast åt det lilla hållet.

Den har fortfarande tid på sig att växa till sig lite mer!!

35+0 Det lutar åt snitt

2009-10-06T17:37:00.005+02:00

Det har varit två dagar där Hicken har varit i centrum (det är h*n såklart varje dag men ibland lite mer).

Igår var det dags för MVC besök.
Jag hade faktiskt gått upp ett kilo och ligger nu på 68 kg. 9 kg graviditet!
När hon kände på magen var huvudet långt ner och kommer så att vara fortsättningsvis. Härligt!
Hjärtslagen var först något långsamma (tyckte jag själv, barnmorskan sa ingenting) men efter att hon buffat och tryckt på magen ökade de tydligt och landade på 136.
Mitt magmått hörde jag inte ens, jag som brukar komma ihåg men inte...

Efter det var det dags för föräldragrupp. Det gick precis som förra gången. Vi satt snällt och lyssnade samtidigt som barnmorskan pratade. Hon gick igenom den första tiden på BB och amning. Vi fick även se en instruktionsfilm om amning (som kändes väldigt hemmagjord) men innehållet var bra!
Det är så synd bara att vi inte får prata med varandra någonting. Jag tror att det skulle bli välidgt intressanta samtal om vi hade fått möjligheten. Nu är det så spänt så man känner sig nästan dum om man vill ställa en fråga. Väldigt synd, tycker jag.

Nu till dagens viktiga händelse! Sjukhusbesöket på NÄL
Efter lite knådande på magen, ett UL och ett VUL och efter att läkaren diskuterat fallet med sina kollegor fick vi resultatet. Moderkakan har inte flyttat sig det minsta. Den ena änden ligger precis bredvid öppningen i framkant. Som det ser ut nu så blir det ingen vaginal förlossning. Vi kommer att få ett snittdatum på posten de närmsta dagarna. Om två veckor skall vi tillbaka på ett återbesök för att göra en sista check.
Läkaren berättade att det fortfarande fanns en chans till vaginal förlossning men att vi ändå ska förbereda oss på kejsarsnitt. Vi fick med oss papper om duschning, en hälsodeklaration och annan info.

Det känns overkligt att tänka att om det blir snitt har vi Hicken hos oss om 3 veckor. Fattar ni, 3 veckor. Det är ju SNART!!!!
Just nu känns det som om det kvittar vilken slags förlossning det blir bara h*n kommer till oss pigg och frisk. Då kommer jag att bli världens lyckligaste människa!

Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu och de närmsta dagarna kommer jag att ventilera mig på bloggen. Så bered er på det!

34+6 Förkyld

2009-10-05T14:48:00.002+02:00

Tusan också att man ska behöva bli förkyld också.
Nu när äntligen ögat mår bra så är det något annat. Idag är det dessutom besök på MVC och föräldragrupp. Bara de inte tror att jag har svininfluensan och kommit dit för smitta dom.
Man kan väl inte hålla sig hemma pga. en förkylning? Jag har ju ingen feber.
Det värsta som finns är att försöka somna med täppt näsa. Det är nästan omöjligt för mig. Man blir ju så himla torr i munnen och det kittlar i halsen.
Samtidigt vill jag inte börja med nässpray för det är så himla svårt att sluta med det sedan.
Jag ska köpa ett allergispray som min systers barnmorska tipsade om när hon var gravid.
Det heter Rhinocort. Det funkar även om det inte öppnar upp slemhinnorna på riktigt samma sätt som nässpray!

Idag ska i alla fall barnmorskan kolla om Hicken har fixerat sig.
Det ska bli roligt att få höra hjärtljuden igen, det finns inget mer avslappnande än att höra det där "dunkandet".

Jag längtar mycket till imorgon då vi ska till sjukhuset för att göra UL, förhoppningsvis sista gången vi ser Hicken inuti magen. Nästa gång är det förhoppningsvis in real life!!!

34+4 Barnkammaren tar form

2009-10-03T22:13:00.002+02:00

Idag har gubben och mammsen tapetserat i den blivande barnkammaren medan jag har hejat på med kritiska ögon hehe....
De har varit väldigt duktiga och det kommer att bli riktigt fint. Bildbevis kommer så snart det är klart.
Mamma sover över till imorgon då de hoppas bli klara.

Nu längtar jag så grymt mycket till på tisdag. Då är det dag för återbesök på sjukhuset och förhoppningsvis får vi veta om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Det kan till och med bli så att jag får börja jobba ett par veckor.
Det hade varit konstigt att gå tillbaka till jobbet nu när det är så kort tid kvar men ser allt bra ut så lär de ju inte sjukskriva mig.
Det som tyder på en vaginal förlossning är att jag inte har blött något på flera veckor. Dock kan ju detta även bero på att jag har tagit det väldigt lugnt den senaste tiden.

Vi får väl se vad de säger men spännande kommer det att bli!!

Jag har de senaste dagarna varit lite förkyld. Blev först orolig för den beryktade svininfluensan men eftersom jag inte har någon feber så lär det inte vara fallet nu.
Nu ska jag dricka min kvällvälling och gå och lägga mig! Natti natti!

34+2 Magbild

2009-10-01T09:56:00.005+02:00

Vecka 35

Ingen bild framifrån, den blev så himla dålig.
40 dagar kvar!!!

34+1 Sjukhusbesök av en helt annan anledning

2009-09-30T16:06:00.002+02:00

Ingen bebis har tittat fram även om jag har varit borta från bloggen i några dagar.
Har sen i förrgår haft ont i mitt ena ögat och igår kväll fick vi fara till sjukhuset för att kolla upp detta. Det var början till ett sår på hornhinnan vilket innebär att jag inte får använda kontaktlins i ögat på några dagar. Eftersom jag inte äger några glasögon och inte har gjort det på typ 10 år så blir det lite problematisk.
Ser typ inget på mitt onda öga när jag inte har någon lins i. Det gör att jag helst vill blunda för allt blir så skevt och konstigt. Jag mår lite illa och har huvudvärk och ligger mer på sängen nu än förut (och det var ganska mycket redan innan som ni vet).
Om ögat känns bra imorgon ska jag testa att stoppa in linsen en stund och se hur det går.
Sen ska jag ordna glasögon så fort jag kan som jag kan ha om det skulle bli fler problem längre fram!

Hicken har inte fått så mycket uppmärksamhet de senaste dagarna men h*n försöker plocka på min och gubbens genom att trycka det hårdaste h*n kan rakt ut från magen. Gubben tycker nästan att det känns lite obehagligt ibland och rycker undan handen. Han kan inte förstå varför Hicken måste sparka så hårt. Jag säger till honom att det gör inte ont eller så, bara lite konstigt.
Det börjar nog bli ganska trångt därinne vid det här laget och jag börjar känna mig klumpig, särskilt när jag ska vända på mig på natten.

Gubben kommer hem från jobbet sent ikväll men då blir det magbild.
Förhoppningsvis blir det 5 till innan det är dags!!!!

33+2 Halsbränna och Ullared

2009-09-24T22:04:00.002+02:00

Har varit barnvakt hela dagen åt en liten 5-årig pojke medan mina systrar och min mamma har shoppat loss på Ullared.
Jag hade skrivit en liten inköpslista till mitt syskonbarn som var med och hon har verkligen hittat allt det som jag ville ha! Så jag fick lite känslan av att ha fyndat!
Ullared i september månad är faktiskt en tradition i min familj och det kändes skittråkigt att inte kunna åka med. I så fall hade de väl fått köra runt mig i rullstol därinne och det hade ju inte varit särskilt roligt.

Sen de kom hit och hämtade lillgrabben har jag suttit och smaskat Toblerone och det ska säga att det har gett mig en sån sjuk halsbränna. Har aldrig känt så tidigare. Det bränner så man blir illamående.
Nu ska jag dricka min välling (som jag dricker varje kväll, bra för att få upp järnvärdet och mumsigt hehe) och sedan ta lite medicin mot halsbränna. Det är inte många gånger jag har tagit men just nu känns det nödvändigt för att jag ska kunna somna i kväll!

33+1 Besök av kompis och bebis

2009-09-23T19:32:00.002+02:00

Har haft besök i dag, alltid lika roligt!
Extra roligt blir det såklart med en bebis.
Åh man längtar så man blir tokig..

Nu blir det snart Tv för hela slanten IDOL, Kändisdjungeln (som egentligen är skitdåligt men jag tittar såklart ändå) och True blood.

33+0 Magbilder

2009-09-22T22:00:00.003+02:00

Vecka 34 - here we come!!

33+0 MVC-besök och föräldragrupp

2009-09-22T10:35:00.004+02:00

I går var det dags för nytt besök hos barnmorskan.
Allt såg finfint ut.

Hjärtljuden låg mellan 137-142 och Hicken ligger med huvudet neråt. Enligt barnmorskan kan h*n fortfarande snurra runt en del men det är inte tal om några kullerbyttor längre. Om två veckor, på nästa besök kommer hon att kolla om den har lagt sig på plats (på riktigt) med huvudet neråt.

Min vikt har ökat till 67 kilo. Har aldrig i mitt liv vägt så mycket. Börjar känna mig lite tung när jag ska resa mig upp från soffan.

Mitt järnvärde hade faktiskt gått upp till 116 så det är inte längre så lågt. Känns skönt!
Magens mått var 32 cm om jag minns rätt!

Vi pratade mycket om att jag har fått svårare med varm mat igen. Hon sa att det ät helt naturligt eftersom Hicken trycker på det mesta därinne. Mitt kissande på natten berodde på samma sak. Även om man anar svaret innan man ens ställt frågan känns det skönt att få det där lugnande svaret så att man kan släppa det sen.

Efter besöket var det dags för föräldragrupp. Det är vår barnmorska som höll i det.
Alla var väldigt tysta och försiktiga och sa knappt någonting. Det var jag och en annan tjej som ställde lite frågor annars var det bara barnmorskan som pratade.
Hon gick igenom förlossningen, diverse ställningar och smärtlindring. Vi fick även se en förlossningsfilm där allt gick väldigt lugnt till. Inte som förlossningsprogrammen på TV precis.
Den var ändå bra, särskilt för gubben, då de intervjuade många pappor om deras upplevelse kring hela förlossningen.

Jag tyckte att det var lite synd att man inte fick prata så mycket med de andra i gruppen. Jag hade trott att vi kanske skulle sitta och prata i smågrupper eller något (visserligen var vi bara 5 par men det hade ju gått). Vi får väl se vad som händer nästa gång.

Ni andra som har gått på föräldragrupp, vad har ni tyckt om upplägget? Är lite nyfiken på hur det är på andra ställen?

Magbild kommer ikväll!!

32+5 Skrivtorka och kräftskiva

2009-09-20T18:54:00.003+02:00

Visst är det så! Det är svårt att skriva när det inte händer så mycket samtidigt som det egentligen händer hur mycket som helst, hela tiden, inne i min mage!
Där är det full aktivitet både natt och dag och det är helt underbart.
Synd bara att Hicken inte låter gubben känna de där där riktigt hårda snytingar som h*n ibland skickar iväg.

Helgen har varit rolig i alla fall. Det kan jag leva på ett tag.
I fredags middag hos mina svärföräldrar för att fira gubbens 29-års dag.
I går var det kräftskiva hemma hos oss med hela min släkt.
Det har inte varit så mycket liv i huset på länge. 17 stycken på en gång.
Supermysigt men efteråt var jag helt vimmelkantig och kom på mig själv att jag inte legat ner på hela dagen vilket inte hänt på länge.
Så i dag har jag vilat och vilat. Det som har varit så skönt är att jag verkligen har velat legat ner. Vanligtvis känner jag bara att jag måste fast jag egentligen skulle vilja göra något annat.

Gubben har satt upp garderober i Hickens blivande rum och jag har funnits behjälplig så gott jag kunnat! Han ber om hjälpen men samtidigt är han så orolig och frågar hela tiden om det går bra även om det bara handlar om att stötta upp en garderobsvägg. Världens mest omtänksamma, det är vad han är!!

Nu börjar magen kurra, dags för kvällsmacka!

32+3 Magbilder

2009-09-18T13:05:00.004+02:00

vecka 33

Dagarna lunkar sig fram på något sätt även om jag knappt gör någonting.

Jag har börjat få in rutiner för mina dagar även om de inte är många.

Jag bara väntar och väntar kan man säga.
Har fått lite svårare för att äta igen. Jag kan inte säga att jag mår illa men det är svårt att få i sig maten. Jag är väldig törstig också. Dricker mycket mer än jag vanligtvis brukar.

På måndag är det dags för nytt besök hos barnmorskan plus att föräldragruppen startar.

Det ska bli väldigt roligt!

31+6 Skönt med sång

2009-09-14T21:35:00.002+02:00

Har precis kommit hem från ett körrep. Det är verkligen så härligt att sjunga.
Tiden går fort och man får rensa sina tankar och tänka på något annat.
Hicken gjorde sig påmind hela tiden och sparkade på därinne. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte....
Jag kanske störde skönhetssömnen.

De senaste dagarna har jag haft många besök. Det kändes faktiskt som om förra veckan gick snabbare än vanligt. I torsdags var jag och hälsade på jobbet. Det var roligt att träffa eleverna och att själv få berätta varför jag inte var där. De satt snällt och lyssnade på min beskrivning.
Vet inte om de hängde med på moderkakssnacket men en kille räckte upp handen och sa:
"Men om den är i vägen så blir det väl kejsarsnitt?" Jag svarade att det vet jag inte än men det kan kanske bli så.
Jag fick polkagrisar av min kollega som hade varit i Gränna så de har jag mumsat på!!!

Från torsdag till söndag har jag haft besök av olika personer varje dag. Jag är verkligen glad över att ha kompisar och familj som kommer och hälsar på mig när man är bunden vid huset som jag är.

Denna veckan blir betydligt lugnare än den förra. I morgon går jag in i vecka 33. Helt sjukt när man tänker efter!!

31+1 Fotboll på TV

2009-09-09T19:16:00.003+02:00

Tycker väl inte att fotboll är det roligaste som finns precis trots att gubben är en fanatisk Öisare, men nu har jag i alla fall på TV: n och kan lyssna lite svagt om det skulle hända något.

Dagarna går framåt sakta men säkert. Känns bara som om att det är så himla lång tid kvar.
Jag har varit ledsen över att inte kunna vara med på Magplasket (bad för höggravida) men jag förstår ju samtidigt att det inte hade varit så bra. Det är bara det att varje tisdag tänker jag att nu hade jag varit där om det inte vore för min jäkla moderkaka.

I går fick vi brev på posten med tider för föräldragruppen. Det ska bli roligt att ha det att se fram emot.
Vi fick även brev om information på NÄL-sjukhus inför förlossning och tid på BB. Jag tror dock inte att man får göra besök på själva förlossningen utan mer samtal inför.
Det ska också bli roligt!

Jag har börjat köpa lite babykläder, än så länge bara på Tradera. Det är helt sjukt vad mycket annonser det finns ute. Nu när man bara går hemma kan man verkligen passa på annonserna och göra riktiga fynd!!

31+0 Magbilder

2009-09-08T22:34:00.004+02:00

Vecka 32

Magen känns spändare och större nu. Ibland rör sig Hicken på ett sånt sätt så att det gör riktigt ont. Då säger jag ifrån på skarpen men jag tror att det är lite för tidigt för uppfostran, tyvärr.
Sammandragningarna har också blivit fler men de gör inte ont, ibland lite som mensvärk men det ska vara helt normalt efter vad jag har läst.
Har varit lite dålig på att skriva i bloggen det senaste men jag läser flitigt de bloggar jag följer.

30+5 Helg

2009-09-05T21:48:00.002+02:00

Det är skönt med helg. Då är gubben hemma och det är lite liv i huset.
Han håller på med barnkammaren för fullt. I dag har han målat taket.
Det kommer att bli väldigt fint när det är klart!

Det var roligt på tjejkvällen i går. Det kan jag leva på länge!!

I morgon ska vi åka till Stenungsund och titta på ett babyskydd som jag hittat på Blocket.
Det är ett sådant som kan fällas till liggläge och som förhoppningsvis passar på vårt chassi.
Om den funkar till det så köper vi den för 500 kronor. Känns helt okej om man säger så!!

Vi ska även åka en sväng till Mysla. Jag har inte träffat henne på två veckor, saknar henne så mycket. Det är så synd att jag inte kan ta bilen själv för att träffa henne utan gubben måste åka med (han är inte riktigt världens mest hästintresserade person). Han gör det ju såklart men inte så ofta som jag kanske velat.

Tänk vad roligt allting kommer bli när Hicken väl kommer!
Efter ett tag är det så mycket som jag kommer kunna göra igen plus att jag har fått ett mirakel.
Det kan inte bli bättre!!

30+3 Dagarna går långsamt

2009-09-04T14:30:00.003+02:00

Det är långsamt här hemma, det händer inte mycket precis.
Det känns som om jag har gått in i "lägre tillstånd" där jag är väldigt lugn och inte gör mycket alls. Ibland kan jag ligga på sängen en timme och bara tänka på allt eller ingenting.
Känner ingen lust att läsa även fast jag har all tid i världen.
Väntar mest på att det ska bli eftermiddag så att gubben kommer hem.

Min svägerska var på besök i tisdags. Det var väldigt skoj att prata en massa. Ett avbrott i allt det lugna. I kväll ska gubben köra mig till gbg för det är tjejkväll. Det ska bli så skoj!
Jag har längtat hela veckan!!

Hicken har haft mycket hicka både i går och i dag. Jag har läst att hickan kan komma sig av att barnet tränar på att använda sina lungor. De får då hicka av ansträngningen! Det är himla mysigt att känna de små rörelserna. Ibland är det precis som om h*n blir irriterad på hickan och försöker då som en galning sparka sig ut, jäklar vad hårda sparkarna är ibland.

30+0 Magbilder

2009-09-01T21:58:00.004+02:00

Vecka 31

Här kommer veckans magbilder!

Jag sitter just nu framför datorn i min nya datastol. Har haft ont i ryggen när jag suttit längre stunder framför skärmen, innan har vi bara haft en vanlig trästol...inte skönt!

Så idag åkte gubben till Jysk efter att ha jobbat hela dagen för att ordna detta till mig.

Han är så himla gullig!

Idag har solen lyst över Orust, så himla skönt.

Det känns inte som om solen tar så mycket nu men det är skönt att få svettas lite...hehe

Var det någon mer än jag som såg dokumentären som gick på 5:an precis nu?

Den som handlade om en kvinna med 14 barn, alla gjorda genom provrörsbefruktning, senast 8 på en gång.

Helt sjukt är det enda jag kan säga...helt sjukt!

29+6 Liten mage?!?

2009-08-31T21:50:00.002+02:00

Har precis kommit hem från körrep med den nya kören.
Skönt att ha något att se fram emot under dagen då jag mest legat i sängen.
Alla gratulerade, de flesta hade ju inte sett att jag var gravid innan terminen slutade.

Alla och jag menar alla tyckte att jag var så liten. Efter att typ 5 stycken blivit chockade över att det inte var så långt kvar när jag hade så liten mage så började jag själv säga "ja jag är ju ganska liten" för att slippa höra dem säga det.
Är jag verkligen så himla liten?
Jag tycker iaf att jag har en mage och det tumlar runt massor därinne och enligt barnmorskan följer jag kurvan perfekt.
Ja ja, det är inget att bry sig om. Ganska skönt egentligen att inte vara så stor så man slipper massa besvär och biverkningar pga det.

29+3 Besök på MVC igår

2009-08-28T20:52:00.002+02:00

Det gick bra hos barnmorskan igår.
Jag har faktiskt gått upp 6 kg nu (har själv tyckt att jag gå upp så himla lite) och barnmorskan sa att det var bra och att hon trodde att jag skulle bli en 10-kilare.
Magen har också växt sen sist, nu var den 28 centimeter och jag följer kurvan.
Hjärtat slog i 140. Det minskar för varje gång men även det var helt normalt!

Jag pustade ut och sa att det var skönt att allt verkade så bra och då sa hon att allt negativt inte kan drabba mig. Tur är väl det tänkte jag, någon rättvisa får det väl vara.

Min deppighet har lagt sig lite nu. Jag var faktiskt i Gbg igår och träffade några kompisar, gubben var chaufför. Det var så skönt att sitta och prata och bara umgås. Härligt!!
Idag har jag faktistkt börjat titta så smått på bebiskläder. Har inte velat köpa något innan men nu börjar jag tänka att det kanske är dags.

Min jakt har börjat på Tradera men det finns verkligen hur MYCKET som helst. Man blir ju helt snurrig...vad ska man köpa egentligen....vad behöver man....som ni ser har jag en del att tänka på, vilket är bra så att tiden går....hehe

Nu ska jag och gubben se på film, Australia. Hoppas att den är bra!

29+0 Magbilder

2009-08-25T21:22:00.004+02:00

Vecka 30

Skönt med en ny vecka men just nu är jag halvdeppig och inte särsilt positiv och glad. Orolig för de närmsta dagarna och veckorna. Har svårt för att slappna av, ingen lust att göra någon stillasittande sak. Jag säger bara BLÄÄÄ idag. Hoppas vara mer positiv imorgon...

Tack för alla inlägg, det värmer att få er omtanke!

28+6 Tur nr 3 till sjukhuset

2009-08-24T16:38:00.003+02:00

Så idag var det dags igen. Duschade imorse och ut kommer en "klump" stor som en enkrona.
Snabbade mig ut ur duschen, torkade lite till. Det kom brunt på pappret men inget färskt blod.
Jag ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma upp.
Gubben kom hem från jobbet och en timme senare var vi på NÄL.

Hjärljuden såg fina ut, de låg mellan 145-150.
En läkare kom in för att prata med oss. Det var samma som vi träffade första gången vi var där. Hon ställde lite frågor om hur det var med mig och hur mycket jag hade vilat. Hon sa att i fortsättningen måste jag vila mer än jag har gjort fram till nu. Jag ska tänka det som om jag vore inlagd. Det innebär ungefär att jag kan ligga i sängen, eller sitta upp och på sin höjd vattna blommorna (läkarens uttryck).

På det vaginala ultraljudet låg huvudet neråt precis som förra gången. Moderkakan ligger precis vid öppningen men inte över "utgången". Hon sa att det finns fortfarande stora möjligheter att jag ska kunna föda vaginalt men i nuläget skulle det bara gå med kejsarsnitt.
Läkaren sa att eftersom blödningen avstannat får jag åka hem men att jag måste vara beredd på att om det blir fler inläggningar kan jag bli inlagd. Jag får ångest när jag tänker på det, sjukhuset ger mig kalla kårar på något vis. Jag vet inte riktigt varför.

Vi kommer inte behöva åka dit imorgon för vår tid på specialistmödravården utan ska tillbaka den 11 oktober för en ny koll. Då kommer de ta ställning till om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Jag får inte arbeta och är sjukskriven fram till nästa besök.

Just nu känner jag mig lugn men även deprimerad. Det är så himla tråkigt allting. Varför kan inget gå iaf lite lätt för oss? Det känns som om vi går i uppförsbacke hela tiden.
För några dagar sedan betalade jag in pengar till Magplasket (vattengympa för höggravida) och det får jag ju såklart inte vara med på. Det var verkligen något jag hade sett fram emot. Nu vet jag inte ens om det går att få pengarna tillbaka.

Men jag måste försöka rycka upp mig. Jag är gravid, Hicken mår bra och det är trots allt inte så lång tid kvar. Varje dag är en dag närmare till att jag, gubben och Hicken blir en familj på riktigt!

28+4 Bloggtorka

2009-08-22T11:32:00.002+02:00

Har haft lite bloggtorka de senaste dagarna, vet inte riktigt varför men men....
Nu är jag på G igen.
Allt knallar och går och idag är det bara 80 dagar kvar till beräknad födsel.
Inte så himla långt egentligen, tänk att snart få titulera sig mamma, det ska bli underbart!!!

På tisdag ska vi till Näl på nytt ultraljud. Jag börjar bli riktigt spänd inför detta.
Det är även då jag får veta om jag kommer att jobba något innan förlossning. Min sjukskrivning gäller till och med tisdag.
På ett sätt vill jag jobba för det känns som om dagarna skulle gå fortare då. Känner mig ibland väldigt uttråkad när man är själv hemma. Samtidigt är jag lite orolig för heltidsarbete och allt vad det innebär. Vi får väl se hur det blir!

28+0 Magbilder

2009-08-18T21:11:00.004+02:00

Vecka 29

Alltid lika härligt med en ny vecka!!

Jag har haft en skön dag i solen. Har mest legat på altanen och njutit. Det gäller att passa på.

Hicken tumlar runt som en galning och ibland är det så att man nästa kan känna en liten fot eller hand eller vad det nu är på magen

Har inte känt av någon foglossning eller halsbränna idag. Skönt!

Nu ska jag sätta mig i soffan med gubben en stund, innan han går och lägger sig.

27+5 Forfarande förvirrad

2009-08-16T19:55:00.002+02:00

Denna dag har mest gått åt till att fundera över barnvagn.
Tack för alla inlägg åter igen!!!
Jag börjar närma mig ett beslut men jag är inte riktigt säker ännu.
Det ska bli så skönt när den väl är beställd så jag kan släppa tankarna på detta.
Det finns ju så mycket annat att fundera över!!

Har känt av vad jag tror är foglossning igår och idag. Det drar vid den högra ljumsken och upp på sidan av magen. Den enda gång jag inte känner av det är när jag ligger still och detta har jag gjort mycket.
Åkte en sväng till Mysla i förmiddags bara för att mysa och borsta henne lite. På vägen dit i bilen var det smärtsamt varje gång jag skulle använda kopplingen. Aj aj aj....
Hoppas att det känns bättre imorgon!

27+4 Barnvagn

2009-08-15T19:10:00.005+02:00

Trots den jobbiga gårdagen åkte jag och och gubben till gbg idag för att bestämma oss för barnvagn. Tror ni att vi beställde någon.....inte...
Det är så himla svårt, värre djungel får man leta mellan.

Det står mellan två stycken och jag kan verkligen inte bestämma mig.

Urban Jungle

Maxi Cosi Mura

Vi gillar just dessa två för att det är svängbara framhjul och att de är luftfyllda vilket underlättar promenader på landet!

De stora skillnaderna mellan dessa som gör att det är svårt att bestämma sig är följande. Urban Jungle väger ungefär 6 kilo mindre än Maxi Cosin vilket troligtvis gör den lättare att köra i uppförbackar och lättare att packa in i bilen (men det tyckte inte gubben var avgörande, båda var smidiga i bilen enligt honom). När man körde dem i affären kändes det såklart en skillnad i lätthet men båda var lättmanövrerade. Men 6 kilo låter ändå väldigt mycket..

Den andra skillnaden är att i Maxi Cosin kan man vända sittdelen både mot sig och från sig. Jag kan alltså ha barnet vänd emot mig. Jag har funderat mycket på hur viktigt det är att kunna göra detta men det är inte så lätt att veta utan erfarenhet. Min kompis som har en Urban djungle tycker inte att det spelar någon roll medan min systrar tycker att det är jätteviktgt för kontakten med barnet.

Det väger verkligen jämt mellan dessa vagnar och jag vill gärna ha råd.

Varför kan det inte finnas en vändbar vagn som inte väger så mycket och som har luftdäck så att det fungerar bra att köra på grus (som vi har massor av där vi bor?)

HJÄLP!!

27+3 Ny tur till sjukhuset

2009-08-14T19:14:00.003+02:00

I morse var det dags igen. Klockan var runt halv tio och gubben hade åkt till jobbet ett par timmar senare. Blod i toaletten och blod på pappret - jag trodde inte att det var sant..
Kändes mig trots allt lite lugnare än förra gången då blödningen inte var så stor.
Jag ringde gubben och förlossningen och vi fick en tid ett par timmar senare.

De tog en ctg-kurva och allt såg bra ut. Hicken gillade det inte alls och sparkade som en galning hela tiden.
Efter det fick vi träffa en läkare som både gjorde UL, VUL och vanlig undersökning.
Det visade sig återigen att blödningen kom från moderkakan men vad hon kunde se så verkade det som om den hade flyttat sig uppåt. På vissa sekvenser på skärmen tyckte hon att den låg för ungefär en centimeter men senare så det ut som om den nästan inte låg för alls.
Hon var i alla fall säker på att det inte var så mycket som två centimeter som det var förra gången. Det var skönt för oss att höra!

Vi blev hemskickade igen, jag ska fortsätta vila och komma tillbaka om en och en halv vecka, då vi har fått tid på specialistmödravården.

Jag känner mig faktiskt lugn, det var inte som förra gången då jag typ trodde att allt var kört.
Nu är vi ju i vecka 28 och det gör det hela lite säkrare även om jag absolut inte vill ha ut Hicken nu.
På ett sätt har vi ändå haft väldig tur. Tänk om detta hade hänt på Gotland. Det hade varit riktigt jobbigt. Nu var vi hemma och kunde åka till vårt vanliga sjukhus.
Man får försöka vara positiv även om det är svårt...