Det känns fortfarande helt overkligt att jag är mamma och att väntan är över.
Olle är verkligen här nu. Den första tiden sov han väldigt mycket och skrek väldigt lite. Detta berodde på att han var lite liten. Han föddes ju 36+6. En dag prematur alltså.
På BB fick vi väcka honom när det var dags för mat för han sa inte till själv. Han fick även lite extramjölk från en annan mamma. Mycket kräktes han upp och det gör han fortfarande. Antagligen är inte övre magmunnen helt utvecklad ännu.
När vi kom hem (vi var på BB från tisdag till lördag) fick vi ställa klockan de första nätterna för att han skulle äta men efter några dagar började han säga till själv. Nu funkar det helt problemfritt!
Jag var en orolig själ de första dagarna då jag tyckte att han sög dåligt och kräktes mycket. Jag var orolig för hans vikt och att han inte skulle gå upp ordentligt. Nu när vi har varit på BVC tre gånger och han har gått upp i vikt varje gång känner jag mig nu mycket lugnare.
När han föddes vägde han 3110 g men hade efter några dagar gått ner till 2840.
För en vecka sedan hade han gått upp till 3170 g.
Det är underbart att vara mamma! Idag har jag och Olle varit själv för gubben har börjat jobba.
Det gäller att planera allt man ska göra innan man gör det!!!
Ta på sig ytterkläderna innan man tar på honom. (det är inte roligt att ligga och vänta på mamma)
Plocka fram kläder han ska ha på sig innan man lägger honom på skötbordet. (man får ju inte lämna honom där själv)
Jag mår fantastiskt bra! Ärret gör inte ont någonting och stygnen syns inte alls. De är sydda innefrån på något konstigt sätt. Egentligen gjorde det bara ont de första dagarna och då var det främst när man skulle lägga sig och resa sig upp ur sängen.
Nu har jag bestämt att om två veckor blir det premiärtur med Mysla!!!
Olle är verkligen här nu. Den första tiden sov han väldigt mycket och skrek väldigt lite. Detta berodde på att han var lite liten. Han föddes ju 36+6. En dag prematur alltså.
På BB fick vi väcka honom när det var dags för mat för han sa inte till själv. Han fick även lite extramjölk från en annan mamma. Mycket kräktes han upp och det gör han fortfarande. Antagligen är inte övre magmunnen helt utvecklad ännu.
När vi kom hem (vi var på BB från tisdag till lördag) fick vi ställa klockan de första nätterna för att han skulle äta men efter några dagar började han säga till själv. Nu funkar det helt problemfritt!
Jag var en orolig själ de första dagarna då jag tyckte att han sög dåligt och kräktes mycket. Jag var orolig för hans vikt och att han inte skulle gå upp ordentligt. Nu när vi har varit på BVC tre gånger och han har gått upp i vikt varje gång känner jag mig nu mycket lugnare.
När han föddes vägde han 3110 g men hade efter några dagar gått ner till 2840.
För en vecka sedan hade han gått upp till 3170 g.
Det är underbart att vara mamma! Idag har jag och Olle varit själv för gubben har börjat jobba.
Det gäller att planera allt man ska göra innan man gör det!!!
Ta på sig ytterkläderna innan man tar på honom. (det är inte roligt att ligga och vänta på mamma)
Plocka fram kläder han ska ha på sig innan man lägger honom på skötbordet. (man får ju inte lämna honom där själv)
Jag mår fantastiskt bra! Ärret gör inte ont någonting och stygnen syns inte alls. De är sydda innefrån på något konstigt sätt. Egentligen gjorde det bara ont de första dagarna och då var det främst när man skulle lägga sig och resa sig upp ur sängen.
Nu har jag bestämt att om två veckor blir det premiärtur med Mysla!!!
7 kommentarer:
Så härligt det låter! Det får en annan att längta ännu mer efter miraklet i magen. Fast jag vill faktiskt att bebisen stannar tiden ut. Fast jag har nog inget att säga till om egentligen. men önska kan man ju ? ;-) Och va skönt att det funkar bra med lille Olle =) KRAM
Fiiiina lilla killen alltså, blir alldels varm när jag ser honom ju. Slår vad om att ni är världens bästa föräldrar!
Nu har vi för övrigt skickat en bokning till Sjögården, så det blir en sväng till Orust sista helgen i november om det finns rum lediga. Ska bli kul då ja aldrig har varit där!
Tänker på er, och hoppas på mer bilder på godingen! :)
Natti natti vännen!
Kramar i massor
Känner igen planeringen. Allt ligger uppradat på soffbordet innan vi ska ut. Mina kläder, Veras kläder, sen mat och snabb påklädning. Skorna har jag på redan innan jag sätter mig. Haha, ja det gäller att det går i raketfart, men det har blivit lite bättre, så det finns hopp om att det kan gå lite mer normalt till i framtiden.
Njut av härliga dagar med liten söt Olle!
Tack! Jo, nu kan det bara bli bättre så satsar på nästa år. Ska bli skönt med nya tag.
Jo, ska bli jättekul att åka till Orust, har aldrig varit där så nu hoppas vi på fint väder så man kan åka runt lite å så.
Du skrev någonting om någon ö som var sevärd, rekommenderar du något annat tro?
Hoppas allt är bra med lilla familjen!
Kramar Sara
Han är så söt lilla Olle, måste kännas helt galet att ha honom hos er! Jag kommer tycka det känns konstigt att få med sig ett barn hem från BB sen när det väl är dags :-)
Känns lite märkligt att outa sig på bloggen, men vatusan...! :)
Hoppas man kan göra skillnad och påverka lite framöver.
Hästarna är våra grannars, själv är jag lite skraj för hästar :)
Vi håller ju på med andra hästkrafter istället (motorcyklarna)
Vi har hund, katt, ödla och två kaniner istället :) Katt och hunden fick också vara med i inslaget.
Stor kram!
Grattis till Olle!
Oj vad jag känner igen mig. Fick en riktig nostalgitripp när jag läste ditt inlägg.
För snart 19 år sedan (januari -91) föddes min förstfödde, en son, med akut snitt. Han vägde 3125 g och var 47 cm lång. Han föddes 2 veckor för tidigt och den första tiden bara åt och sov han. Förutom när han kräktes. Och kräkas det fortsatte han med fram tills han var över ett halvår. Nu är han en stilig ung man på snart 19 år som läser tredje året på gymnasiet och bor hemifrån på veckorna. Tänk vad tiden går!
Millan
Ja, det gör så ont i kroppen. Känns som ett stort hål, man ville ju så gärna.
Nu är det på väg åt rätt håll iaf. Mår bra oftare är jag mår dåligt..
Fungerar allting bra annars med Olle? har ni börjat komma in i allting?
Kram
Skicka en kommentar