lördag 28 februari 2009

dag 9 - biopremiär igår

Igår var jag, gubben och två kompisar på premiären av "Män som hatar kvinnor".
Den var verkligen jättebra. Alla detaljer från boken var självfallet inte med men helheten fanns där. Scenerna mellan Lisbeth Salander och hennes förmyndare var obehagliga, då åkte halsduken upp till ögonen. Synd att inte fortsättningarna kommer på bio utan tv, det blir liksom inte samma sak.

Annars mår jag bra, har inte haft någon värk utan känner mig mest som vanligt.
Oron finns där självfallet, men det är lättare att slappna av nu under helgen och inte behöva oroa sig över att mensen ska komma på jobbet.

Nu har halva tiden av ruvningen gått, innan det är dags att testa.
Min testdag är den 9 mars.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer dit.

torsdag 26 februari 2009

dag 7 - lugnare idag

Nu känner jag mig som vanligt i magen igen.
Jag har inte känt något i de nedre trakterna på hela dagen.
Detta har gjort mig lugnare, för tillfället.

Nu är det bara en dag kvar på jobbet innan man kan andas ut igen.
Ska bli så skönt med helg.

Jag har kommit på det ultimata sättet att skingra mina tankar; Desperate Housewifes.
Gubben beställde andra säsongen åt mig och det är så skönt att bara ligga och titta.
Det dumma är att avsnitten är så himla korta så man måste ju minst se tre stycken...hehe

onsdag 25 februari 2009

dag 6 - psykisk terror

Gud vad detta tar på krafterna, det upptar hela ens vardag, det går inte att släppa det en sekund.
Ena stunden vill jag bara ge upp, tänker att nu kan det lika gärna börja blöda för jag tror ändå inte på detta.
En stund senare tänker jag att varför skulle det inte kunna vara min tur nu, det finns ju faktiskt vissa som det går för första gången.
Hur ska man orka, det är ju bara dag 6.

Stickandet i magen upphörde igår men den "svaga" molvärken finns kvar, ständigt.
Varje gång den där progesteronvaggisen börjar rinna tänkar jag att nu är det kört.

Jag försöker vara stark och leva på som vanligt men det är svårt, jag är mer rädd för hur jag kommer att reagera och klara av situationen om det inte går än det faktum att inte blir något denna gång.

Pust....

måndag 23 februari 2009

dag 4 - nojjig

Börjar bli lite nojjig..
Jag tycker att det sticker till i magen med jämna mellanrum och i olika intervaller.
Det småvärker lite men det gör verkligen inte ont. Ändå är det så mycket så jag ibland känner det fast jag är mitt uppe i arbetet som oftast brukar skingra det mesta. Jag känner mig olustig i kroppen.

En konstig fråga, men när brukar man börjar blöda om det inte har blivit något? Kan det komma innan det ens har gått en vecka sen äggåterföringen?
Skulle nog kunna slappna av mer om jag visste att jag just nu oroar mig i onödan.

söndag 22 februari 2009

dag 3

En lugn och skön dag med mycket vila.
Dessutom har solen skinit så man har kunnat sitta i vårt inglasade rum och bara njuta av värmen. Tyvärr försvinner snön men det kan jag leva med.

Jag hoppas att de närmsta dagarna kommer att gå fort och att jag kommer känna mig så lugn som jag gör nu.

Imorgon är det dags att börja jobba igen, sportlovet är slut för den här gången.
Jag avskyr tidiga morgnar, det är riktigt plågsamt..

lördag 21 februari 2009

dag 2 - Islänning

Igår var jag med min bästa kompis och tittade på ännu en islandshäst som hon är intresserad av att köpa. De hade även ett 5-årigt sto till salu som
jag blev förälskad i.


De frågade om jag vill rida den men jag sa nej fast jag egentligen ville. Tyvärr tänker jag inte chansa nu när jag är ruvare, tänk om det skulle påverka trivseln där inne.

Om detta inte går vägen vill jag inte att det ska finnas något jag har som gjort som skulle kunnat ha påverka det, särskilt inte mitt hästintresse.


Jag får helt enkelt vänta och se, det börjar man bli van vid det här laget.

Ikväll är det Melodifestivalen.
Själv tror jag att Molly och BWO går vidare utan att ha hört låtarna.

Vi får väl se!

fredag 20 februari 2009

dag 1 - Avslappnad

Det har känts skönt och avslappnat idag.
Jag har inte oroat mig ett dugg inför framtiden.
Ska njuta så länge det varar.

Nu ska jag och gubben och hem till våra närmsta vänner och ha en myskväll.

torsdag 19 februari 2009

Då var man ruvare!

Efter en olidlig kvarts väntan på ett telefonsamtal som vi inte ville skulle komma började vi förstå att det nog väntade ett litet embryo på oss på SU.

Och mycket riktigt, av 6 ägg blev tre toppembryon, ett till mig och två till frysen.
Embryologen sa att det var ett bra resultat, så jag får lita på hennes ord.
Jag frågade varför de valde just detta embryot och då svarade hon att de andra hade något mer fragment, vad nu menas med det!?

För första gången på länge känner jag mig avslappnad och lugn. Jag anar att det bara kommer att hålla i sig i några dagar men jag ska njuta.

Även om det är vår första IVF och jag har hört att rent statistiskt oftast fungerar på den andra IVF:n så börjar jag tro att det faktiskt finns en möjlighet att det kan gå nu.
Det var ju i alla fall ett fint embryo!!

Nu är vi ett steg närmare vårt mirakel. Närmare än så här har vi inte varit på länge..

onsdag 18 februari 2009

Nervös väntan

Nu är det bara att ta sina progestronvagitator 3 gånger om dagen och hoppas på det bästa.
Vi kan inte påverka utgången, vi kan bara hoppas och försöka tro på att detta ska fungera.
Bara det blir ett embryo är jag nöjd för då får i alla fall min kropp en chans att klara detta.
Vet inte hur jag kommer att reagera om det inte blir några embryon alls, den tanken känns riktigt skrämmande.

Den där kvarten imorgon mellan 11.30 och 11.45 kommer vara olidlig.
Jag sa till dem på sjukhuset att de skulle ringa gubbens mobil om det var något.
Tänk alla gånger jag har fått berätta för gubben att graviditetstest varit negativa och att mensen har kommit.
Denna gång får han ta det och han tycker faktiskt att det är helt ok!

Själv tänker jag gå ut på en promenad och komma hem vid 12 snåret.
Har de inte ringt måste vi åka 12.30 färjan för att komma till SU i tid.

Nu gäller det!

tisdag 17 februari 2009

Tillägg

Det kan bli fel när man skriver snabbt.
Såg att jag hae skrivit att det inte precis var smärtsamt men det var ju just det som det var.
Morfinet gjorde sitt men visst kändes det!!

ÄP - allt har gått bra

Nu är det äntligen gjort, äggplocket.
Jag kan inte påstå att det INTE var smärtsamt men det gick ändå bra!
De fick ut lika många ägg som de äggblåsor som de såg på ultraljudet i torsdags-6 stycken.

För de som orkar läsa så kommer här en återberättelse.

Vi kom till sjukhuset vid 9.30.
Jag fick byta om till en urtvättad skjorta och gräsliga strumpor som gick upp på låren. Snyggare har man varit..
Efter en stund gick gubben i väg för att ta sitt "prov". Det var så synd om honom för rummet han gick till var upptaget. Han kom tillbaka till avdelningen och fick göra det på en toalett.
Klockan 10.00 fick jag ta två värktabletter, då kände jag mig fortfarande ganska lugn.

Det var två andra tjejer i rummet som var före mig. Det kändes lite som löpande band men alla barnmorskar tog väl hand om oss, tycker jag!

Vid 9.50 när de kom tillbaka med tjejen som var före mig blev jag riktigt nervös. De sa till mig att det var dags och jag fick gå på toaletten (blåsan ska vara helt tömd innan ingreppet).
Efter toalettbesöket kom tårarna, gubben sa efteråt att jag såg ut som ett uppgivet barn.
Vi fick hälsa på läkaren som hette Lars och han sa att det skulle gå bra och att de flesta inte tycker att det gör så ont.

Jag var orolig för morfinet eftersom jag blev så dålig av det den gången jag fick missfall. Då fick jag nämligen det som smärtstillande och kräktes i flera timmar. Barnmorskan sa att tårarna nog kom sig av att jag var orolig för att tappa kontrollen och det stämde verkligen.

Själva ingreppet gick på 15 min. Hon gav mig morfinen i tre omgångar i en kanyl som de satt tidigare.
Det ondaste var lokalbedövningen i livmodersväggen.
Det enda som jag minns tydligt är när hon som tog emot det som läkaren "sög" ut var: Här har vi första ägget.
Efter det kände jag mig lugn, då var det i alla fall ett. Innan läkaren gick in i den andra äggstocken fick jag tredje dosen morfin och sen var jag helt borta. Allt bara snurrade och jag var knappt kontaktbar, enligt gubben.

Efteråt hämtade de sängen och hjälpte mig i den, jag kunde nästan inte stå på benen. Jag fick i början kämpa med att hålla upp ögonen men medicinen gick ganska snabbt ur kroppen.
Jag fick vara kvar på sjukhuset ungefär 1 och en halv timme efter ingreppet för jag hade så ont. Jag fick även smärtstillande mot värken.

Vi åt frukost och pratade med en barnmorska om det som kommer att hända nu.
Sen fick vi åka hem!
Jag har sovit tills nu, känner mig helt knockad. Det gör inte ont när jag håller mig stilla men så fort jag rör mig hugger det till. Har aldrig tänkt på tidigare hur mycket gupp det är i vägen när man kör bil, men nu vet jag det, aj aj aj...

Just nu känner jag mig lugn, jag vet inget om äggens kvalité mer än att det var 6 stycken men tur är kanske det för då hade jag nog oroat mig ännu mer.
Nu är det bara att vänta till torsdag. Har de inte ringt mellan 11.30-11.45 så ska vi komma in 14.00 för att "hämta hem" ett litet embryo.

Nu ska jag inta sängläge igen!

måndag 16 februari 2009

Dagen innan äggplock

Känner absolut ingenting.
Tycker kanske att man borde känna någonting efter all medicinering.
Jag känner mig precis som vanligt. På något vis hade det känts bättre om jag mådde LITE dåligt men inte...

Gubben och kompissnickaren lägger jut nu ekparkett i vår hall. Det blir jättefint!

Jag är väldigt nervös för morgondagen, det märktes tydligt igår kväll då jag började gråta hysteriskt när vi skulle sova. Just då kändes det som att jag vill skita i allting och bara ge upp men idag känner jag mig starkare.
Imorgon vet jag om det blir några ägg eller inte!
Jag hoppas så mycket att jag håller på att dö, typ..

söndag 15 februari 2009

Sprutdag 12 - sista sprutan

Ikväll är det dags för sista sprutan (för den här gången iaf.)
Jag hoppas såklart att detta är den sista sprutan jag behöver ta någonsin.

Vi ska ta den (Ovitrelle) prick klockan 23.00, då det är 36 timmar kvar till äggplock.

Jag har sportlov veckan som kommer och det är verkligen passande eftersom allt kommer ske denna vecka. Det ska bli skönt att vara ledig men min hjärna kommer jobba på högvarv..oro, förhoppningar, längtan, trötthet, tro, glädje....väntan på ett mirakel helt enkelt!

lördag 14 februari 2009

Sprutdag 11

Alla hjärtans dag!
Jag har nu förberett kvällens efterätt vilket var min uppgift inför kvällens mys.
Förrätt och huvudrätt ska gubben göra. Det ser jag fram emot.

Vilket underbart väder det har varit idag. Jag har suttit i vårt uterum för första gången på flera månader och det var varmt och solen sken.

Det gick bra att ta sprutan själv igår. Min kompis som var med på tjejkvällen höll i mina axlar när jag stack. Man klarar faktiskt mer än man tror!

Just nu känner jag mycket för min bloggvän Lilla J.
Inga ord hjälper henne idag men jag hoppas att hon snart orkar fortätta kämpa för att få sitt efterlängtade barn.

HAPPY VALENTINE`S DAY!

fredag 13 februari 2009

Sprutdag 10

Tack för alla värmande ord!
Skönt att någon tror på mig när jag knappt klarar av det själv.

Visst hade det varit bra med några fler äggblåsor men jag får väl hoppas att de där småttingarna som han såg (som inte räknades med i de sex) också kommer att växa till sig innan äggplock.

Går detta vägen så kommer jag ju skita fullständigt i äggblåsor hit och dit men nu vill att allt ska se perfekt ut, att inget får vara konstigt eller onormalt. Vilket psykfall man har blivit.
Läkaren lät ju positiv och jag får väl hoppas att han hade sagt något om han inte trodde på detta.
Mitt senaste inlägg ångrar jag lite! Jag vet inte vad jag skulle göra utan ni andra som bloggar. Ni har faktiskt blivit en del av min vardag och jag skulle saknar ER mycket om ni inte fanns.
Men just i skrivandets stund kändes det jobbigt att läsa om hur många äggblåsor alla hade haft.

Ikväll ska jag på tjejkväll i Mölndal och det blir första gången som jag ska sputa själv men det ska nog gå bra.

Tänk, om 7 dagar vet jag.
Antingen så är försöket över för denna gång eller så har jag ett liv i min mage.
Vem vet!?

torsdag 12 februari 2009

Borde sluta läsa

Ändå sen jag kom hem har jag suttit och läst på andras bloggar om ultraljud och äggplock.
Alla verkar ha så himla många äggblåsor.
Hur ska mina sex räcka?

När de gör äggplock kommer ju säkert inte alla sex klara det, sen ska någon bli befruktad och vara av sådan kvalité att det är någon vits att återföra det.
Hjälp!
Nu känner jag mig inte så positiv längre. Jag kanske borde sluta läsa..

Sprutdag 9 - 6 dagar kvar

Har precis kommit hem från mitt besök på SU.
Känner mig lättad med ändå orolig för framtiden.

När jag kom dit fick jag ta ett blodprov och sedan träffa läkaren.
Han sa inte mycket innan det var dags för mig att hoppa upp i gynstolen. Lika jobbigt varje gång.

I början av ultraljudet pratade han bara till barnmorskan som var med och av det fattade jag nada. Jag frågade om han kunde förklara lite för mig och då gjorde han det. Jag hörde att han sa till barnmorskan att vi skulle satsa på den ena äggstocken.
Först tittade han i den ena äggstocken. Där fanns det 5 stycken äggblåsor som alla var 15 mm. Det fanns även några mindre som skulle kunna växa till sig.
I den andra äggstocken fanns en äggblåsa som också var 15 mm.

Efter ultraljudet fick jag sitta ner. Han berättade att allt såg normalt ut men att äggblåsorna behövde växa till sig lite. Det vore bra om de blev 2 mm.

Efter läkarbesöket fick jag träffa en barnmorska som gick igenom de närmaste dagarnas medicinering och hur det skulle gå till på ÄP. Det kommer äga rum på tisdag.
Jag frågade om det inte var lite dåligt med äggblåsor men hon sa att det är inte mängden som är det viktiga utan kvalitén. Hon berättade att en kvinna igår hade fått 40 äggblåsor men pga. det blev hon också sjuk.
Hon berättade även att vid första IVF:n vill de ta det lite lugnt och se hur kroppen reagerar på medicineringen. Det betyder såklart inte att det inte kommer kunna fungera denna gång.

Innan jag skulle gå frågade jag om hur det ligger till med träning.
I ett tidigare inlägg ställde jag frågan om just träning.
Jag fick då till svar av er läsare att man skulle ta det lugnt under denna tid och inte träna.
Min barnmorska sa att det var helt okej!

Jag blir så förvirrad!
Ni som läser detta, hur är det egentligen?
Säger de olika saker till olika patienter?

Nu ska jag äta min förhoppningsvis goda semla som jag köpte på vägen hem!

onsdag 11 februari 2009

Sprutdag 8

Kom precis hem från ett körrep i gbg. Tankarna skingrades för en stund men nu tänker jag hela tiden på mitt ultraljud imorgon. Undrar vad som kommer hända, vad de kommer att säga, vad är bra och vad är dåligt, det vet jag knappt själv!?

Igår kväll när jag och gubben skulle ta spruta och höja till 200 enheter upptäckte vi att nu hade vi ju bara 300 enheter kvar. Det skulle ju bara räcka till dagens spruta.
Samtalet till SU gjorde gubben, kändes skönt att slippa.
Det var inga problem! De vill inte skriva ut mer medicin än man kanske behöver.
Skulle jag behlva fler sprutor efter morgondagens besök kan man hämta ut det i apoteket på SU.

Nu i efterhand kan det tyckas onödigt att vi ringde men man blir ju så himla osäker. Man vill ha stenkoll på allt och TÄNK OM det hade varit så att sjukhuset inte hade koll på det och vi skulle stått här utan medicin...inte särskilt roligt.

Ja ja, imorgon 11.15 är det dags. Vi får väl se hur det går!!

Natti natti

tisdag 10 februari 2009

Sprutdag 7 -ökad dos

Idag har jag pratat med SU.
Jag gömde mig i ett grupprum mellan klassrummen på skolan. På jobbet kan man aldrig riktigt slappna av. Men vet aldrig när det kan dyka upp någon elev eller lärare.
Det är ju inte precis så att man känner sig avslappnad när signalerna går fram.

Det dumma var att jag ringde fel nummer, det var visst ett annat nummer man skulle ringa när man hade börjat hormonbehandlingen. Jag tänkte inte på det.
Barnmorskan var snäll och hämtade mina papper på ett annat ställe så att jag skulle slippa sitta i telefonkö igen.

Hon sade att jag skulle höja dosen från 125 enheter till 200 enheter, idag och imorgon.
På torsdag ska jag till SU för att göra mitt första ultraljud.
Börjar att bli riktigt nervös!

Barnmorskan jag pratade med var norsk och det var stundtals inte så lätt att förstå vad hon sade. Jag fick fråga flera gånger hur jag skulle göra med sprutan eftersom jag inte har 200 enheter kvar i ampullen utan endast 175.
Jag kände mig dum och ville liksom inte säga att jag inte fattade hennes norska.
Det är svårt som det är även om de skulle prata rikssvenska. Man är ju inte precis van vid att spruta sig i magen var kväll. Det känns overkligt varje gång jag gör det, men men..

Nu vet jag i alla fall att jag får sticka mig två gånger ikväll. Jag ska ställa in 200 enheter på Puregonsprutan, spruta i det som finns, byta ampull och spruta in resten. Lätt som en plätt eller hur...inte!

Känner mig tung i magen men inget mer, vi får väl se vad som händer när dosen ökar!

måndag 9 februari 2009

Sprutdag 6

En snabbvisit på bloggen innan det är läggdags.
Idag har jag börjat sjunga i en kör här på Orust. Det var väldigt roligt men 3 timmars sång gör att man blir ganska trött.

Nu känner jag av magen. Det är svårt att beskriva men det känns som om den drar ihop sig, lite som mensvärk men ändå inte. Det känns som om jag har en klump i magen. Värken kommer och går.
Det är absolut inte obehagligt, blir det inte värre än så här så ska jag verkligen inte klaga..

Idag lämnade jag blod på vårdcentralen (hos min kära syster som åker dit innan de egentligen öppnar bara för att hjälpa mig så att jag hinner till jobbet.) Imorgon ska jag ringa SU efter lunch och få veta vad blodprovet visade och vad som kommer att hända härnäst.

Natti natti

söndag 8 februari 2009

Intressant artikel

http://aftonbladet.se/wendela/barn/article112451.ab

Sprutdag 5

Nu har mina gäster gått hem.
Det var min kompis som jag har berättat om i tidigare inlägg (och hennes sambo), hon som jag hade tappat kontakten med. Hon som är gravid. Ni som har läst min blogg vet nog vad jag menar.

När jag ringde henne för ett par veckor sedan bestämde vi att de skulle komma hem till oss.
Det kändes bra att ha de här, hur naturligt som helst. Vi pratade om allt möjligt, inte bara om graviditet och barnlöshet.

Jag borde tagit kontakten för länge sedan men men...
Antagligen var jag redo nu. Psykologen (Stina) sa att hon trodde att jag orkade ta kontakt just nu bara för att jag mår bättre.
Blir det nu ingen graviditet denna gång så kanske vi ändå kan ha kontakt och träffas ibland.
Vi har bestämt att från och med nu kör vi med öppna kort och är ärliga mot varandra.

Om ett par timmar är det dags för spruta 5. Jag känner inget ännu!
I morgon är det dags för nytt blodprov på vårdcentralen där jag bor och på tisdag ska ringa SU för att få veta hur det går med min igångsättning.

Nu händer det grejer!!

lördag 7 februari 2009

Sprutdag 4- Melodifestival

Iadg har jag varit i Skara och tittat på en islandshäst.
Min bästa vän letar häst och jag följer med och lär.
Inom en snar framtid vill jag också köpa men helst av allt vill jag få en bebis först.
Hästen hette Urd och var verkligen jättefin, den nuvarande ägaren var väldigt duktig, hon har till och med varit med i landslaget. Lite fräckt tycker jag!!

Nu är fjärde sprutan tagen men fortfarande kan jag känna av svettningarna på natten. De försvinner väl snart antar jag.
Jag känner ännu inga biverkningar av sprutan.

Härligt att Melodifestivalen är igång. Jag är en sån där schlagernörd vilken gubben önskar att jag inte var. Tyvärr kan jag inte låta bli, jag är fast!
När alla låtar hade spelats var jag helt säker på vilka som skulle gå vidare och jag hade helt rätt!

fredag 6 februari 2009

Spraydag 3 (fel fel fel) sprutdag 3 menar jag

Nu har jag och gubben varit på revy. Det är stor grej här ute på landet. Massa lokala skämt.
Det är skönt att få skratta litegrann, 2 gapflabb blev det nog tror jag. Jag skulle nog behöva mer av den varan.
Vi fick snabba oss efter att den var slut för att åka hem och ta sprutan. Den ska tas vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Tanken är att vi ska göra det vid halv tio snåret men idag blev det strax efter tio.

Idag gjorde sprutan hemskt ont. Stackars gubben tycker att jag borde testa själv eftersom han tror att det gör ondare om han gör det. Än så länge känner jag inte att jag klarar det men om några dagar kanske..

torsdag 5 februari 2009

Sprutdag 2

Nu har jag redan sprutat två gånger (125 enheter varje gång). Jag tycker fortfarande att det är obehagligt och gubben får sköta grovjobbet. Har i hela mitt liv varit spruträdd men detta ska nog göra susen.

Själva sticket gör inte ont utan när vätskan trycks in. bläää...ingen behaglig upplevelse.

Hoppas att dagarna går fort framåt nu.

Idag åkte jag ner till gbg efter jobbet och träffade två kompisar. Det är så skönt att prata om helt andra saker än barn. De är båda singlar och det är så spännande att höra allt de är med om. Spraydate ska visst vara en riktig hit, har jag lärt mig av dem!!

En fråga, hur fungerar det egentligen med alkohol nu under stimuleringen. Jag har läst på andra bloggar att man inte ska dricka men det är inget de har sagt något om på SU. Visst är det väl så att man inte ska inta alkohol??

Ett stort grattis till Jonna och Marcus som fick sin efterlängtade bebis idag. All lycka till dem!
Det ger mig framtidstro, detta kan faktiskt fungera.

onsdag 4 februari 2009

Sprutdag 1 - Resan fortsätter

Första delen avklarad! Ikväll börjar jag spruta!
Känner mig mer positiv nu än på länge.

Kvinnan från SU ringde när jag hade matematiklektion. Jag hade sagt till barnen att jag väntade ett viktigt samtal så de var väl förberedda när det ringde. De skötte sig bra när jag var borta, tur.

Hon berättade att jag var nedreglerad och frågade hur jag kände mig. Jag svarade: "konstig" men det är ju precis så det känns. Vi ska börja spruta ikväll och på måndag ska jag ta ett blodprov för att se hur kroppen har reagerat på medicinerna.

Jag frågade om mina blödningar och det var helt normalt. Slehinnorna blir sköra av medicineringen. Mina pravidel som jag äter mot högt serumprolaktion (för högt värde hämmar ägglossning) ska jag fortsätta med ända tills ett förhoppningsvist positivt graviditetstest.

Nu känns det som om resan har börjat på riktigt. Jag ber för att detta ska fungera så att jag kan få känna någon slags lycka igen. Det har jag saknat.

Jag tänker mycket på min bloggvän Jessica. Hoppas verkligen att hon också får börja spruta idag! Håller alla mina tummar!

tisdag 3 februari 2009

Spraydag 16 - varm varm varm

Jag är så varm, kinderna blossar, och jag som jämt är iskall om händerna är nu riktigt varm.
Känner mig mer som en klimateritant idag än i måndags när jag lämnade blodprovet.
Tänk om jag måste vänta till nästa vecka innan jag får börja spruta. Det vill jag inte, även om en vecka bara är 7 dagar så känns det som en hel evighet.

Det jag oroar mig är att jag fortfarande blöder. Jag har inte ont men det känns obehagligt.
Jag ska fråga om det imorgon när de ringer. Hoppas jag kommer ihåg allt jag vill fråga. Det är inte min starka sida att komma ihåg saker nämligen.

Imorgon gäller det - känns som ett första avstamp och att jag hoppas få klättra till en ny nivå!

måndag 2 februari 2009

Spraydag 15

Nu är blodpovet lämnat och det är bara att vänta tills på onsdag då SU ska ringa någon gång efter lunch. Då får jag vara en dålig lärare som har på mobilen på, på lektionen.
Detta är strängt förbjudet där jag arbetar, vilket jag såklart även tycker är bra.
Jag får säga till dem att jag väntar ett mycket viktigt samtal, för det är det ju verkligen!

Idag har jag börjat blöda igen. Inte mycket, men ändå som i slutet av lingonveckan. Jag har ingen värk eller så.
Är detta vanligt?

Tack för inläggen! Jag förstår att det inte kommer att bli så mycket träning. Detta är inget som jag vanligtvis skulle må dåligt över men just nu har jag faktiskt kommit igång riktigt och känner att jag mår bra av det.
Jag kommer nog "överleva" att inte åka till gymmet men jag kommer att sakna ridningen.
Första lektionen på ridklubben ska jag åka till strax och det kanske även blir den sista på en lång period...
Det finns inget man mår bättre av än att rida. Då tänker man inte på något annat än hästen och hur den rör sig. Det skingrar alla jobbiga tankar!
Så idag ska jag verkligen njuta, trots att det är flera minusgrader ute....brrrr.

kram

söndag 1 februari 2009

Spraydag 14 - Hemma igen

Nu är jag och gubben hemma efter vår weekendtrip.
Imorgon kommer jag åker ner till vårdcentralen på morgonen och lämna blodprov.

Ska försöka tänka att detta är en vanlig vecka även om det kommer att bli svårt.
Jag har funderat lite över det här med träning. Har ju tränat nu under nedregleringen men hur blir det sen. Är det ok att träna när man sprutar?