lördag 31 januari 2009

Spraydag 13 - Linköping

Nu sitter jag i Linköping, uppkrupen i en soffa och pratar med Maja.
Vi har tittat på massa gamla kort och det får en alltid att må bra.
Det känns skönt att vara på en weekendtripp även om jag inte riktigt kan hålla mig borta från bloggen.
Beroende eller vad??? Ja ja, det är väl inte ett så allvarligt problem.

Har inte haft så mycket svallningar de senaste två dagarna och börjar fundera på om nedregleringen fungerar som den ska.
Vad jag förstår efter några inlägg så behöver man inte alltid ha så mycket biverkningar av sprayet, det kan funka ändå.

Idag har jag bara haft en svallning, när jag provade ett par snygga lacostestövlar (som jag även köpte). Maja skrattade åt mig för att jag blev så röd i ansiktet.

Ser fram emot nästa vecka..

fredag 30 januari 2009

Spraydag 12

Idag har jag inte haft så mycket känningar förutom att jag vaknade ett par gånger inatt och var svett. Jag gick upp en sväng och började frysa snabbt, somnade om igen och vaknade en stund senare, svettig igen, gick upp en sväng men kröp snabbt ner under täcket igen.
Efter det sov jag gått hela natten!

Imorgon åker jag och gubben till Linköping för att hälsa på min kompis Maja. Ska bli så roligt att hälsa på henne och skönt att komma hemifrån ett par dar och förhoppningsvis tänka lite på annat.

Det är ibland svårt att komma ihåg sprayet, särskilt den man ska ta vi lunchtid typ 12. Mina elever i skolan äter ju inte samma tid varje dag så ibland råkar det bli lite förskjutet. Jag hoppas inte att det ska spela någon roll.

På måndag är det blodprov. Tiden går trots allt fort!

Hoppas hoppas att jag får börja sticka!!

torsdag 29 januari 2009

Spraydag 11

Tror faktiskt jag börjat känna något. Det känns helskumt i kroppen.
Jag svettas, är röd i ansiktet samtidigt som jag fryser och är varm om varannat.
Det är obehagligt men ändå skönt på något vis. Det är ju inte skönt skönt utan skönt att det verkar som om att det går åt rätt håll.

Jag ska lämna blodprov på måndag - dag 15.
Eftersom jag har en bit att åka kommer jag åka ner till vårdcentralen och lämna blod hos min syster som jobbar där. Väldigt skönt att ha henne där!
På onsdag den 4:e feb kommer SU att ringa.

Vad jag har förstått så kan det bli så att man får spraya ett tag till så jag försöker göra mig beredd på det. Det är svårt för man vill ju börja med sprutorna så fort som möjligt.

kram från klimaterietanten

tisdag 27 januari 2009

Spraydag 9

Nu har jag så fullt upp på dagarna så jag knappt hinner skriva något.
Har förstått att jag nog börjat fastna lite i bloggandets värld. När jag inte har läst de bloggar jag följer så känns det nästan som jag är en dålig kompis som inte funnits där.
Helskum tanke men man vill liksom inte missa något.
Trots ett "beroende" så vet jag att detta får mig att må bättre. Att prata med andra som är i samma situation eller har varit det. Tack för att ni finns!

Värken börjar släppp och jag börjar bli en vanlig människa igen! Skönt!

Nu ska jag åka och träna.
Heja mig!

måndag 26 januari 2009

Spraydag 8

Aj, aj vad mensvärk gör ont.
Det har varit en hemsk dag på jobbet. Tabletterna hjälper inte och det är bara olidligt.
Har trots allt inte känt mig så ledsen, det kändes väntat på något vis.

Tron på att vi någonsin skulle kunna få barn på egen hand är nu borta.
Nu har läkarna allt makt och vi hoppas hoppas hoppas att det ska gå vägen.

Nu ska jag lägga mig i soffan igen. Det är det enda som känns okej just nu.

söndag 25 januari 2009

Spraydag 7

Känner absolut ingenting förutom att jag ät trött, men det jag ju jämt nu för tiden.
Borde jag inte känna något?
Kan det vara så att man går igenom hela nedregleringen utan biverkningar eller tyder det på att det kan ta längre tid för kroppen att ställa om sig?

Jag hoppas så att jag slipper hålla på och spraya så länge. Jag vill ju börja med sprutor så snart som möjligt.

En vecka avklarad, en vecka kvar tills det är dags för blodprov!

lördag 24 januari 2009

Känns bättre nu

Nu har jag pratat med kompisen och det känns mycket bättre.
Jag sa precis det som jag hade tänkt att jag skulle säga.

Kortfattat kan man säga att vi har varit besvikna på varandra för att vi inte har hört av oss.
Detta är en så jäkla svår situation när hon gå igenom det som jag drömmer om att få uppleva.
Då är det inte speciellt lätt att finnas där för varandra. Men vi ska försöka att från och med nu vara öppna mot varandra. Vi har alltid varit det innan och jag hoppas att vi kommer att vara det nu.
Det känns som om alla ilska och frustration bara rann av mig när jag började prata med henne. Det kändes som en vän som varit bortrest en tid och nu förökte vi hinna ikapp.

Om två veckor ska de komma hem till oss. Då kommer det nog att kännas ännu bättre.

kram igen

Spraydag 6

Skönt med en lugn lördag för jag är så trött. Går runt och orkar inte ta för mig så mycket.

Skulle egentligen på fest i kväll men känner ingen lust eller ork till det alls. Det gör mig ledsen såklart. Jag vill ju träffa mina vänner.
Försöker tänka på det som Stina sa, att man inte kanske inte orkar leva på som vanligt när man går igenom en livskris. Hon sa att jag skulle fundera över det som är det viktigaste för mig att klara av just nu.

1. Vårda mina närmaste relationer.
2. Ha ett "någorlunda" normalt förhållande.
3. Att kunna sköta mitt jobb hyfsat iaf.

Allt annat kanske man får välja att avstå ifrån för att orka med det viktigaste.

Jag har tagit ett stort steg idag. Jag har ringt min kompis (hon jag har tappat kontakten med) som jag berättat om i tidigare inlägg. Hon lät väldigt glad över att jag ringde. Just då var hon på stan och skulle ringa när hon kom hem. Så nu sitter jag här och väntar.

Stina tipsade mig även om hur jag skulle prata med henne. När man mår dåligt är det lätt att man säger alldeles för mycket. Det är viktigt att vara rak och säga precis det som man vill förmedla och inte linda in det i massa onödiga förklaringar.
Jag vet inte exakt vad jag ska säga men jag tror och hoppas att det kommer att kännas bättre efteråt.

kram från en trötter

torsdag 22 januari 2009

Spraydag 4

Dagarna går framåt och jag sprayar på.
Det känns skönt att vara igång.

Jag går nästan och väntar på att man ska börja känna några biverkningar av medicinen.
Känner inget speciellt förutom att det ibland sticker till i magen, konstig känsla.

Det som känns jobbigast nu är att allt känns så onaturligt. Kan inte fatta att jag håller på att stänga av min kropp. Det känns bara fel. Det är inte så här det ska gå till.
Hamna i klimteriet när man är 27 är väl inget man trodde man skulle vara med om.

Men nu är jag här och jag längtar så till det som komma skall..

tisdag 20 januari 2009

Spraydag 2

Har precis kommit hem efter en lång dag i gbg med utbildning på Universeum och besök hos Stina (psykologen). Hon är verkligen bäst!!!

Nu ska jag sussa!
Natti natti

måndag 19 januari 2009

Spraydag 1

När jag började blogga trodde jag att det skulle dröja evigheter innan jag kunde skriva spraydag som titel på ett inlägg men nu är det dags.

Igår så satte jag och gubben ihop sprayflaskan (inte för att det var så svårt men jag ville att vi skulle göra det ihop) och imorse stod han bredvid när jag sprayade.

Har gått runt hela dagen idag och oroat mig för att glömma det eftersom jag har fullt upp när jag jobbar men det har jag inte gjort.
Det första gubben frågade mig när jag hämtade honom på jobbet var om jag hade sprayat.
Så än så länge går det ju bra....

Jag funderar på en sak. Vad händer om man skulle råka glömma en sprayning? Ska man då ta dubbelt vid nästa tid, ta så fort man kommer på det eller hoppa över den gången?

Kram Pez

söndag 18 januari 2009

En dag kvar

Känner mig lite stabilare idag.
Trots att jag lät så säker i mitt förra inlägg om hur jag skulle göra så har jag fortfarande inte bestämt mig.
På tisdag ska jag till Stina (psykologen) så jag tänkte prata med henne om det också.

Igår bråkade jag både med min mamma och med gubben. Det känns som om det just nu bara är ni nätvänner som förstår mig.
Gubben och mamma tycker att jag bara borde lyfta luren och ringa. Varför kan de inte fatta att det är skitjobbigt. Det är precis som en spärr, det går bara inte.

När jag pratat med mamma i telefon en stund och vi bara tjafsade sa jag att jag ville sluta prata. Jag vet ju att hon menar väl men hon kan inte lösa mina problem. Det kändes som ju mer vi pratade desto värre blev det.
Då sa hon att hon inte ville sluta prata och veta att jag fortfarande mådde dåligt.
Då skrek jag till henne att hon kan inte få mig att må bra just nu. Det finns inget någon kan säga till mig så att jag mår bra. Jag mår skit och så är det bara.

Efter samtalet kände jag mig som en hemsk dotter. Mamma hade för ett antal år sedan en hjärtinfarkt och jag tänkte att nu gör väl jag så hon får en till.
Usch, jag kan inte ens lyckas vara en bra dotter. Jag får alla att må dåligt.
Hatar mitt liv just nu.

Igår hade jag tjejkväll och det var roligt.
Jag är inte förstörd hela tiden utan kan fortfarande trycka bort de jobbiga tankarna ibland.
Det är nog tur det.

fredag 16 januari 2009

Tack alla bloggvänner

Har verkligen mått dåligt de senaste dagarna och gör det fortfarande.
Det som just nu får mig att må bättre är era blogginlägg.
Ni får mig att känna mig mindre ensam.
Detta är det svåraste jag någonsin varit med om.
Mitt humör är som en berg- och dalbana och behandlingen har inte ens börjat...

Har pratat mycket med min bästa kompis som står mig väldigt nära.
Hon känner verkligen mig bäst och hon tror att det är viktigt att jag löser detta med kompisen för annars kommer jag bara älta och älta, fortsätta må dåligt och inte kunna fokusera på behandlingen.

Troligtvis blir det så att jag skriver ett brev till, precis som Lilla J skrev till mig.
I mitt mail till henne skrev jag att jag har tänkt ringa många gånger men att jag inte klarar det. Förstår inte varför det känns så svårt att ringa..
Jag kommer helt enkelt skriva att jag skulle vilja att hon ringer så att vi kan prata. Det känns som om ett mail skapar mer frågor än svar. Man analyserar varenda ord.
Hon har säkert precis som jag analyserat varenda ord som jag skrivit.

Ni som har gått igenom en IVF och lyckats eller iaf är på väg mot ett mirakel, har ni hittat tillbaka till de vänner som ni tidigare mist kontakten med?

Räcker det inte med att vara barnlös. Ska man behöva mista sina vänner också.
Är detta ett straff, är det meningen att detta ska hända mig?
Ibland känns det så.

Tack för att ni finns där ute i nätrymden!

torsdag 15 januari 2009

Gråt

Jag bara gråter....fortfarande för samma sak.
orkar inte ens skriva något om det....

onsdag 14 januari 2009

Forfarande ledsen

Känner mig fortfarande ledsen över gårdagens händelse.
Tack för alla stöttande inlägg.

Jag vet inte om jag skriva till henne igen och berätta mer hur jag känner.
Men om jag skriver kanske jag får henne att må dåligt och det är det sista jag vill.
Varför ska det vara så svårt?

Det kanske ändå på något sjukt sätt finns någon mening med detta.
Det som känns jobbigast nu är att våra killar är kompisar och jag vill inte vara anledningen
till att även deras vänskap påverkas.
Just nu tänker jag ligga lågt. Jag måste försöka att tänka bort alla jobbiga tankar och se fram emot det som komma skall.

Vår vänskap kanske kan fortsätta någongång i framtiden.
Jag vill....

tisdag 13 januari 2009

Ledsen i dag

I dag känns det riktigt jobbigt.
I går tog jag kontakt med en god vän som jag inte hört av på ett halvår.
Vi har träffats vid ett par tillfällen under hösten men inte pratat så mycket med varandra.
Ska jag tillägga att hon är gravid.

Jag skrev ett mail och berättade hur ledsen jag är över att vi inte har hörts, att jag
så gärna vill finnas där för henne men inte riktigt klarar av det, att jag inte ville
att vår vänskap skulle ta slut.

Hon svarade att hon är ledsen över att vi inte hörts men att hon samtidigt måste få vara glad
över sin graviditet och kunna prata om den.
Tyvärr känns det nu som om jag får henne att må dåligt. Som om att hon inte kan ringa mig för då kan hon inte prata om sin graviditet.
Bara för att man är gravid eller barnlös så betyder ju inte det att det inte finns något annat att prata om.

Det känns som att min indentitet är = BARNLÖS

Men jag är ju fortfarande gamla jag. Jag slänger inte mina problem över någon annan. Jag berättar bara om de frågar något.
När jag läser hennes ord tänker jag att om alla mina vänner blev gravida så skulle de inte kunna ha kontakt med mig. Det är ju helt fruktansvärt!
Ska inte vänner finnas där i vått och torrt?

Jag vill vara gamla jag igen, jag vill inte vara en som får andra att må dåligt, jag vill att detta ska vara över...

måndag 12 januari 2009

En vecka kvar

Kan inte tiden gå lite snabbare.
Nu är det en vecka kvar till sprutstart.
Tänk, om sju dagar är jag igång.

Känner mig förväntansfull på det som komma skall men samtidigt orolig.
Ska träffa psykologen nästa vecka och det känns skönt.
Jag tänker mycket just nu...

Jag är just nu i ägglossningstider och vi försöker ju såklart.
På sjukhuset sa de att skulle det bli en graviditet så påverkas den inte av sprayet.
Känns ändå knepigt, tänk om jag börjar stänga ner min kropp samtidigt som jag har något som växer inom mig.
Men men, jag får väl lita på att de vet!

Tror inte att det blir något för den delen men jag har så himla ont i brösten.
Brukar aldrig känna av ägglossningen och nu känns det som det brukar göra precis innan mens.

Ja ja, vi kör på i alla fall. Man kan ju aldrig veta.....

söndag 11 januari 2009

Lugn dag

I dag är det verkligen lugnt!
Jag har läst Stieg Larsson, rättat lite svenskauppgifter och bloggat.
Känner mig faktiskt redo för en ny arbetsvecka. Kan kanske bero på att jag bara
jobbade 3 dagar i förra veckan..

lördag 10 januari 2009

Julen slut för den här gången

Nu har jag städat bort julen.
Det blir alltid så tomt när alla saker försvinner, särskilt granen.
Känns skönt nu när det är klart. Jag har tagit fram massa ljus och tänt en brasa så att det ändå känns lite mysigt!

Såg på Let´s dance igår. Morgan Alling var ju grym.
Jag minns honom från sommarlovsprogrammet "Tippen". Klart bästa någonsin!!
Som 10-åring tyckte jag han var jättesnygg och hans kompis Lasse var inte lika snygg.
Vet inte om jag tycker samma idag hehe......

fredag 9 januari 2009

Kort arbetsvecka

Så var denna arbetsvecka slut. Lagom med tre dar, tänk om det vore så jämt!
Jag ser fram emot en skön helg.

Lilla J skrev till mig och frågade om Puregon som stimulering var standard på Sahlgrenska.
Ärligt talat så vet jag inte! De berättade om hur stimuleringen skulle gå till och jag fick testa att sticka mig i magen med en PuregonPen.
Efter att vi varit där fick jag receptet skickat hem till mig.
Hur många olika preparat finns det egentligen? Är det någon skillnad på dem?
Känner mig helt vilsen i denna djungel!

torsdag 8 januari 2009

Underbara Maja

Har haft en rolig dag med barnen.
En dag som denna förstår jag varför jag har valt läraryrket. Det kan vara helt underbart.

Min älskade kompis Maja, som är den ende som vet att min blogg existerar (inte ens gubben vet det) ringde nyss. Hon finns verkligen här för mig, hon kan lyssna och är ett verkligt stöd.
Hoppas att du läser detta och förstår hur viktig du är för mig!

Tack för alla inlägg om min spraykur.
Trots detta känner jag mig så rädd för att göra fel men nu är jag i alla fall säkrare på hur jag ska göra. Blir fortfarande chockad när jag tänker på den stora påsen...

onsdag 7 januari 2009

Medicinerna hämtade

Oj, oj, oj
Gubben kom precis igenom dörren med en stor apoteketpåse.
Den innehöll hur mycket saker som helst.
Blev helt plötsligt jättenervös....hur ska jag fixa det här....var ska jag börja...

Efter en stund hade vi kollat igenom allting och fått hyfsad koll på läget.

På sjukhuset fick vi ett grönt litet häfte - en sk. behandlingsdagbok.
I den står det inte mycket...som är till hjälp.
Måste allting vara som en rebus som man måste lösa för att veta vad och hur mycket medicin som man ska ta.

På dag 21 ska jag börja med nässpray - SUPRECUR
Dosen är 2x4.
Vad betyder det?

Betyder det att jag ska ta 2 gånger om dagen, en puff i varje näsborre (alltså fyra puffar)
eller
4 gånger om dagen med en eller kanske två puffar i varje näsborre????

Ska man verkligen behöva fundera över sådant här. Borde inte det vara glasklart från början? Jag och gubben kanske är tröga som inte fattar allt vad vet jag...

Så nu måste vi ringa innan spraystart för att verkligen få koll på detta. Man kan ju liksom inte chansa!

Nu ska jag värma oboy och äta polarbröd. Mums!

Då var man igång!

Nu har jag kommit hem efter första arbetsdagen. Det har varit ett högt tempo hela dagen och man har inte kunnat tänka på annat än jobbet. Vilket är skönt, tycker jag!

Som vanligt i skolans värld har det varit mycket prat om budget, vikarier och tjänster.
Vi fick veta att vår rektor har fått en hjärntumör och troligtvis inte kommer tillbaka.
Det är så fruktansvärt. Hon har precis blivit frisk från tjocktarmscancer och nu det här.

Det ska i alla fall bli skoj i morgon. Hoppas de inte river klassrummet!

tisdag 6 januari 2009

Sista lediga dagen

Imorgon börjar jag jobba igen.
Ska faktiskt bli skönt att komma igång igen och få något annat att tänka på.
Jag hoppas att dagarna går fort!!

Imogon är det konferans och annat tjafs, inget jag ser fram emot.
Men på torsdag kommer barnen och det blir skoj. De är helt underbara....ibland!

måndag 5 januari 2009

Allting redo för start

Nu har gubben ringt och vi har fått grönt ljus.
Trots att mensen kom några dagar senare än planerat så är det okej att starta.

De sa att det var bra att vi hörde av oss eftersom det ibland kan behöva skjutas upp p.ga. tidsbrist på kliniken.
Jag ska även fortsätta äta mina tabletter mot hög prolaktinnivå under nedregeleringen.

Gubben tyckte att samtalet gick bra men när han inte riktigt förstod och behövde fråga igen hade hon nästan varit lite tyken. Det är inte alltid så lätt att fatta allt de säger.
För dem är det vardagsmat men det är det ju inte för oss.

14 dagar kvar till spraystart.
Vi närmar oss!!

söndag 4 januari 2009

Datorn igång

Nu fungerar datorn igen, skönt.
Nu kommer den förhoppningsvis inte var lika seg i fortsättningen.

Imorgon ska gubben ringa till Sahlgrenska för att kolla några grejer inför spraystart.
Min mens var 5 dagar senare än vad vi trodde när vi var på vårt första besök så nu är jag lite orolig att de kommer att skjuta på starten. När vi var där prata nämligen barnmorskan någonting om att det var hög belastning under vissa veckor. Det var så mycket info då så jag hängde inte riktigt med på allt.

Eftersom jag har läst om andra som hållt på med nedregleringen längre än vad det är tänkt så borde ju inte 5 dagar spela någon roll. De vet ju inte hur det kommer att bli med mig.

Sen behöver jag veta om jag ska fortsätta äta Pravidel p.ga. mitt höga prolaktinvärde under nedregleringen.

Det är skönt att han ringer, även om jag tror att han tycker att det är jobbigt.

Hoppas nu att vi får klartecken att kunna börja!!

lördag 3 januari 2009

Datarenovering

Just nu kämpar jag med att lägga över alla mina prylar på datorn till vår bärbara.
Det tar tid....
Använder mig av två USB så jag lär väl få hålla på hela kvällen.
Har verkligen hur mycket kort som helst.

Just nu tänder gubben brasa i vår kamin. Det blev väldigt fint med nytt klinkers, jag är helnöjd.
Snart blir det äpplepaj med vaniljsås...mums!

fredag 2 januari 2009

Deppig

Känner mig deppig idag!
Jag är ledig till nästa onsdag men känner inte för att göra något.
Allt känns tråkigt.
Det känns som om jag rör mig i slowmotion.
Jag vill bara att dagarna ska gå så att det blir dag 21.
Det är många dagar kvar...

I kväll kommer Lisa på besök. Hon pluggar i Uppsala så vi träffas inte så ofta.
Nu ska jag försöka hitta på något bra att laga, jag är kass på att laga mat så det får bli något enkelt.

torsdag 1 januari 2009

Första dagen på det nya året

Ligger i soffan och orkar inte göra något. Men det är väl så det ska vara på nyårsdagen.

Min bästa kompis hade sitt 25-års kalas i samband med nyår och vi hade jätteroligt.
Det är synd bara att kvällen går så fort!
Jag tänkte vid halv 10 att nu måste jag snart gå på toaletten. När jag väl gjorde det var klockan kvart i tolv. Konstigt!

Vi sköt raketer, drack mouserande, rökte cigarr och var något snurriga. Var tvungen att knapra piller för att stå ut med de fruktansvärda menssmärtorna men jag vet inte om det hade någon påverkan. Kan ju alltid skylla på det!

Jag och gubben släppte i väg en mini luftballong (en sån av papper som de skickad iväg massor av efter tsunamikatastrofen).

Jag frågade vad han önskade sig och han svarade "samma sak som du".
Det var så fint när den skickades iväg och man blev lite tårögd.
Den steg högt och lös länge!

2009 - Here we come