Dagarna går framåt och jag sprayar på.
Det känns skönt att vara igång.
Jag går nästan och väntar på att man ska börja känna några biverkningar av medicinen.
Känner inget speciellt förutom att det ibland sticker till i magen, konstig känsla.
Det som känns jobbigast nu är att allt känns så onaturligt. Kan inte fatta att jag håller på att stänga av min kropp. Det känns bara fel. Det är inte så här det ska gå till.
Hamna i klimteriet när man är 27 är väl inget man trodde man skulle vara med om.
Men nu är jag här och jag längtar så till det som komma skall..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar