Det där om att glömma allt det där jobbiga som har hänt innan stämmer verkligen. IVF- resan och graviditeten med alla blödningar känns som ett svagt minne. Har det verkligen hänt oss?
Tänk att vi en gång trodde att det inte skulle bli något barn. Att IVF lät så komplicerat så det skulle väl aldrig funka för oss. Nu sitter vi här med miraklet i våra armar. Många lyckotårar har runnit längs mina kinder de senaste veckorna men även tårar av oro. Inget får hända honom. Mina moderskänslor är så starka så att det ibland värker i kroppen.
Olle upptar all min tid och det ÄR helt underbart.
Man hinner inte göra så mycket mer än att ta hand om honom.
Jag har fortfarande inte lärt mig att sova när han sover för då är det ju ändå småsaker man vill hinna göra som att kolla facebook eller bloggen. Trots att jag verkar väldigt inaktiv så följer jag andras bloggar med spänning. Det är så mycket som händer runt om på bloggarna just nu!
2 kommentarer:
Häftigt hur livet ändå kan förändras så drastiskt när det kommer en liten människa in och vänder runt på allting :-)
Härligt!
Vilken sötis! Grattis till lilla Olle!
KRAM
Skicka en kommentar