Ringde Sahlgrenska idag och berättade om vårt misslyckande.
Kändes helt okej att ringa men när hon berättade att jag bör vänta en månad innan vi försöker igen för att kroppen måste återhämta sig efter ... sen sa hon något som jag inte kommer ihåg, betydelsen av ordet kändes som missfall i mina öron.
Då blev jag ledsen och fick svälja undan gråten.
Det hade ju kunnat bli ett litet syskon men det var väl inte meningen antar jag..
Nästa insättningen (om vårt sista lilla embryo fixar det) kommer att äga rum i mitten av juni. Känns som en hel evighet.
Gubben sa att vi får väl försöka själva men det känns som om våra chanser är minimala.
Nu ska jag ta mig en värktablett och gå och lägga mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar