16+3 Första sparkarna

Veckorna går framåt och vi njuter av sommarlov.
Här hemma tar vi det lugnt och jag väntar med spänning på att magen ska bli större!
De senaste dagarna tror jag mig ha känt lite fladder i magen. Magen knorrar och bubblar för det mesta men det här kändes annorlunda. Som små pickanden och när jag upptäcker det så försvinner det.

Den 16 juli var vi hos barnmorskan. Allting såg bra ut och mitt hjärnvärde låg på 108. Det är bara att fortsätta att knapra Niferex. När vi skulle lyssna på hjärtat var det svårt för knodden sparkade så mycket och flyttade sig runt. Det vi kunde höra var "pulseringen" från moderkakan. Ganska fräckt det också! Maskinen mätte hjärtslagen till 164. Hoppas att få höra det ordentligt nästa gång.

Har börjat ta magbilder nu, lite senare än förra gången...

13+3 Nu var det ett tag sedan

Oj, vad tiden har flugit iväg! Här står jag nu, gravid i vecka 14.
Det känns helt underbart att ha kommit förbi de första kritiska veckorna men det har inte varit helt smärtfritt.

Jag och min lilla familj kom hem från vår semester i Italien i torsdags. Vi har såklart haft det jättebra på många sätt men samtidigt har oron för livet i magen varit stor.
Efter fyra dagar i Rom fick jag kraftiga magsmärtor. Jag fick fullständig panik och var helt säker på att jag hade fått ett missfall. Smärtan blev värre och värre och efter att ha genomlidit en helvetisk natt bestämde vi oss för att åka in till sjukhuset.
Jag började förbereda mig på att få ett negativt besked och det var riktigt tufft. Väl på sjukhuset gick allt väldigt fort. Inom 20 minuter fick jag träffa en läkare. Gubben fick inte vara med (så fungerar det visst i Italien) och jag tänkte att hur ska jag klara detta själv.
Läkaren pratade med mig en lång stund innan undersökningen och jag försökte så gott jag kunde på engelska förklara hur jag mådde. Han tyckte att det lät som att magen påverkats av att vi promenerat mycket och att jag börjat äta mer mat igen (efter mitt illamående).
Väl upp i gynstolen (fast det var ingen gynstol precis, mer en lite brits där jag fick ligga med särade ben) gjorde han ett VUL och då såg jag nästan direkt att hjärtat slog. Jag började att gråta av lättnad, så underbart att se!

Han kände och tryckte en del på magen och sa att jag behöver gå på toaletten oftare. Då berättade jag att magen inte var riktigt i fas men att jag inte trodde det hade med smärtan att göra. Antagligen var det det som var problemet men det får jag nog aldrig veta riktigt säkert.

Vi åkte en trappa upp för att göra ett till VUL med en bättre maskin. Där kollade de moderkaka, hjärta etc och allt såg perfekt ut. Han sa att graviditeten har ingenting med mina smärtor att göra.
Vi åkte från sjukhuset lättade och smärtan blev lättare att hantera.

Några dagar flöt på och vi började att känna oss mer och mer avslappnade. Då började det att komma prickar på Olle - vi insåg ganska snabbt att det var vattkoppor. De sista två dagarna oroade vi oss mycket för om vi skulle få flyga med planet hem. Vissa flygbolag stoppar visst barn med  vattkoppor pga smittorisk.
Som tur var kom vi hem och det har nog aldrig varit så skönt att komma hem.

Det lär dröja ett tag innan vi åker utomlands igen även om vi upplevde mycket roligt också!

10+3 En arbetsdag kvar

Skolavslutningen är nu avklarad och det känns så skönt.
Känner mig så lättad i kroppen och allting känns ännu bättre av att alla var så nöjda med hur det blev, både elever, lärare och föräldrar. Det var min första skolavslutning på den skolan jag arbetar på nu.

En förälder kom fram och sa att det var den bästa avslutningen hon varit på och att alla klasser sjöng bra och hördes och det syntes att jag fått med mig barnen. Jag började nästan gråta så rörd blev jag!

Fick springa ut mitt i rektorns tal och gå på toaletten men illamåendet höll sig borta hela avslutningen.

I dag har jag kunnat titta i en mattidning utan att få kväljningar så förhoppningsvis kanske det kommer att bli bättre snart.. Hoppas hoppas!!

10+0 Skolavslutning och ny vecka, härligt!

I morgon är det skolavslutning. Den tuffaste dagen för alla musiklärare.
De senaste dagarna har varit väldigt intensiva då vi har riggat i gymnastiksalen och övat med alla klasser.
Känns lite nervöst eftersom det är första gången som jag är ansvarig för avslutningen på den här skolan.
Illamåendet styr mig och jag kräks nästan varje dag.
Varm mat går nästa inte alls men i kväll har jag fått i mig några matskedar potatismos och en skiva salami.
I morse var jag riktigt eländig och ville bara stanna kvar på toaletten och skita i jobbet men på något sätt tog jag mig dit.

Samtidigt är jag så lycklig över att jag och gubben har tagit oss framåt i graviditeten, 10 fulla veckor!
I dag går vi in i vecka 11! Helt underbart!

Byxorna börjar att kännas obekväma ju längre fram på dagen man kommer men på morgonen är jag pinnsmal. Kanske man ska våga sig på att ta någon magbild snart, har inte bestämt mig ännu!

Snart är det sommarlov i 8 veckor!!!!!!!!

9+2 Två arbetsdagar avklarade

Känner mig så glad för att jag fixat att arbeta.
Illamåendet har förföljt mig men hållit sig på en hyfsat lagom nivå.
Vi har övat musikalen CATS med år 9 i dagarna två. Väldigt intensivt men så kul!
De här två dagarna har bara svischat iväg jämfört med veckan jag var hemma som var evighetslång.

Har sett flera elever på skolan med femte sjukan så det har verkligen spridit sig. Skönt att inte behöva oroa sig för att få sjukdomen. Nästa torsdag är det skolavslutning, så det är inte många dagar kvar nu!!

Kräktes för en stund sen och det fanns inget att kräkas upp. Det ville aldrig sluta. Det var som om kroppen trodde att några kväljningar till så kommer nog något. Hade jätteont i magen efteråt och gubben fick trösta.
Har fått i mig en rostmacka med Nutella. Jag som inte ens tycker att Nutella är gott...

Nu ska jag krypa ner bredvid lille Olle som sover i vår säng.
I morgon ska vi sjösätta båten!

9+0 Första ridturen på många veckor

I dag har jag varit ute på en ridtur. Härligt att vara upp på ryggen igen men jag kände mig inte så bekväm som vanligt. Mysla var väldigt gosig och borrade in sin mule i min kind. Hon stod sen stilla så en lång stund.
Hon var väldigt snäll på turen men kände nog att jag var lite spänd i kroppen.

När jag kom hem och hade duschat fick jag jätteont i magen och låg och var ledsen en lång stund. Blir så himla rädd så fort jag känner värk. Tänkte att nu får jag missfall bara för att jag har ridit.
Jag vet egentligen att det inte ska påverka om jag inte ramlar av men gubben gillar det inte.
Han tycker nästan inte jag ska rida om det kommer att kännas så här efteråt.

Har bestämt mig för att ta en längre promenad i helgen och känna efter hur det känns då. Kanske var det bara träningsvärk efter att ha varit väldigt stilla i nästan en vecka. Känns det samma då kommer jag att rida igen!

Har fått reda på svaren på blodprovet och jag har haft femte sjukan vilket betyder att jag inte kan bli smittad. Så i morgon blir det jobb igen! Hoppas att illamåendet håller sig på en lagom nivå..

8+6 Uttråkad

Sov till halv 10 idag, så skönt.
Var uppe en sväng när gubben och Olle åkte och sen kröp jag ner i sängen.
Morgonen är verkligen den bästa tiden på dygnet, då känner jag inte av illamåendet alls.
Jag vet att jag borde ta mig för att göra saker här hemma men det är så grymt svårt.
Har ingen motivation alls. Just nu känns varje toabesök jobbigt igen och jag funderar mycket på hur jag ska klara av att jobba på torsdag om det nu blir så.

På ett sätt vill jag verkligen tillbaks till jobbet, tror att jag egentligen skulle må mycket bättre av det. Samtidigt så vet jag inte vad jag ska få krafterna ifrån när jag tycker att det är jobbigt att bara plocka ur diskmaskinen.

Vi får väl se hur det blir. I eftermiddag eller torsdag morgon får jag förhoppningsvis svar på blodprovet.
Är jag immun eller inte... det är frågan....

I morgon är jag nio fulla veckor och går då in i den tionde veckan. Det går framåt, fast väldigt långsamt...