De senaste dagarna har jag känt mig orolig och nedstämd. Jag har fått för mig att allt inte känns riktigt rätt "där inne". Jag känner efter väldigt mycket och tycker mig ibland ha mer stickningar än vanligt.
Det konstiga är att så fort jag är med Mysla så känns allt bra. Jag har inga känningar av något och tänker knappt på det. Därför försöker jag nu tänka att det säkert är mitt knäppa psyke som ställer till det för mig.
Får panikkänslor när jag tänker på hur jag skulle klarar av ett negativt besked på nästa UL i vecka 14. Gubben berättade idag att han känner precis likadant.
Såklart man överlever, det har vi ju gjort en gång tidigare men ändå.....
En dag i taget ska jag tänka i fortsättningen, det blir för långt att tänka en vecka i taget.
Varje dag som går utan blödning eller smärtor är en vinst för oss....då närmar vi oss...med små små steg....en dag i taget...en dag i taget....
1 kommentar:
Är så ledsen om mina upplevelser de senaste dagarna har skrämt dig och oroat dig ytterligare.
Men be om att få ett tidigare ultraljud om du är rädd. Det måste vara bättre för er, det är ju ganska långt kvar till vecka 14 för att gå och oroa sig så.
Jag tror på er lilla bebis, jag tror att den lever och mår fint där inne. Det är säkert ingen fara. Men som sagt, be om ett tidigare ultraljud om ni mår dåligt.
Kram kram
Skicka en kommentar