Förlossningsberättelse

Jag ska nu försöka återberätta det som hände för precis en vecka sedan, då Olle "Hicken" kom till världen.

Vid sexsnåret på morgonen gick gubben upp för att åka till jobbet. Jag gick som vanligt med honom upp, drack en kopp välling (mums) och åt en tomat. Detta skrattade dem åt senare på sjukhuset när de frågade mig om när jag åt senast.
Efter det sa jag Hejdå och gick och lade mig igen.

Klockan 8.30 vaknade jag och den första tanken som slog mig var att jag hade kissat på mig, riktigt ordentligt. När jag lyfte på täcket ser jag att det var något helt annat - klarrött blod.
Droppande tog jag mig till telefonen och sedan toaletten och slog numret till gubbens mobil.
Samtidigt kände jag Olle sparka och det gör mig ändå relativt lugn. Gubben svarade efter en signal och han förstod med en gång att det var annorlunda nu, jämfört med de förra blödningarna. Han körde hemåt med en gång.

Jag ringde till förlossningen och berättade och de sa med en gång att nu måste jag ringa på en ambulans. Jag sa att de andra gångerna har jag och gubben kunnat åka upp själva men barnmorskan sa att detta inte var aktuellt nu när jag blödde så mycket.
Så det var bara att slå 112 och kalla på ambulans.

Efteråt gick jag och lade mig i sängen (men först borstade jag tänderna, helt sjukt egentligen, fattar inte varför jag gjorde det). Jag låg där i sängen och kände att det blev blött men vad kunde jag göra - ingenting.
Gubben hann hem ungefär 10 minuter innan ambulansen var på plats. Han packade en väska där det mesta slängdes ner huller om buller, barnkläder, mina kläder, kamera, blodgruppspapper. Han glömde packa ner någonting till sig själv, stackarn!
Det jag kände när jag låg och väntade på ambulansen var att jag inte skulle komma hem igen med någon stor mage men förhoppningsvis med en bebis!

Fortsättning följer...