Ner i avgrunden

Ner i avgrunden, det är nästan så det känns.
Blod på pappret och så är hoppet helt borta.

Det är väl inte meningen att vi ska få något mer biologiskt barn..
Ville ju detta så gärna.

Ruvardag 8 - Uppgivenhet

I går kväll brast det för mig. Jag grät länge och hade svårt för att somna.
Värken började vid 20 snåret och har hängt i sen dess, var så rädd för att mensen skulle komma precis när det var dags att gå till jobbet men det gjorde den inte.
Den konstanta värken har fortsatt under hela dagen, trots smärtstillande men än så länge ingen mens.
Kan inte min kropp sluta ljuga för mig nu och bara låta den komma som jag vet att den kommer att göra.

Vid halv 10 snåret på morgonen gick jag på toaletten (på jobbet) och tyckte mig se en lite färgad flytning.
Hjärtat gjorde så ont och jag trodde att jag inte skulle fixa att gå ut därifrån. Jag tänkte att jag får stanna här hela dagen. Det gjorde jag såklart inte, eleverna väntade på mig men oj vilken jobbig dag det har varit.
Den enda ljusglimten är det underbara vädret vi har på Orust just nu. Hoppas att det håller i sig.

Nu på kvällen var gubben kvar på jobbet och min syster kom hit. Jag håller på att lära hennes dotter Maja att spela piano. Efter lektionen satt vi och pratade en lång stund. Jag vet att hon läser bloggen och jag vill bara att hon ska veta hur mycket hon betyder för mig. Det är så skönt att bara få prata av sig all frustration man har inom sig. Stunden tillsammans med henne var den bästa på hela dagen. Tack älskade syster för att du finns!

Gubben har kommit hem nu och nattar Olle. Om det finns en Gud så hoppas jag att han hjälper mig att ta mig igenom de kommande dagarna. Hoppet är nästan borta men överlevnadsinstinkten finns kvar!
Heja oss!!

Ruvardag 7 - Nu börjar det att bli jobbigt

Jag hatar det här, just den här perioden innan man vet. Denna plågsamma gnagande känsla man går och bär på hela dagarna. Skräcken för varje toalettbesök, det känns som om det har börjat rinna, nu är det kört...
Molvärken som kommer och går och som sen slutar i mensvärk.

Det kommer inte att gå, varför skulle det. Låter som det alla skriver innan testdag men det känns verkligen så. Det kommer INTE att gå..

Gubben försöker att få mig positiv. Han menar att det är lika bra att försöka vara positiv. Det kommer inte vara mindre jobbigt om det inte går bara för att jag är positiv innan. Tyvärr känns det så. I mitt psyke känns det tryggare att vara pessimistisk och realistisk. Mensen kommer ju snart precis som den gör varje månad..

Vill inte gå igenom det här igen, varför plågar man sig???

Fick brev från Carlanderska idag. Det blev bara en blastocyst till frysen. Bara och bara ska jag egentligen inte skriva. Det är ju egentligen helt fanstastiskt att det blev två. Hade ändå känts skönt med någon mer.

Vill bara somna och vakna på lördag.
Denna vecka blir plågsam och mitt uppe i allt ska vi gå på föräldrautbildning inför adoption.
Vilken soppa!

Ruvardag 5 - Snart är sportlovet slut

Dagen har spenderats hos ett litet födelsedagsbarn som fyllde tre år. Mysigt med kalas!
Efter det blev det en tur till IKEA. Usch jag gillar verkligen inte den affären, på något jäkla vänster börjar jag och gubben alltid tjafsa när vi är där, om småsaker som blir sååå stora... dumt..

Nu närmar sig lovet sitt slut och på måndag är det dags att ta emot barnen på skolan igen.
Det kommer bli en tung vecka och toalettbesöken kommer att vara en plåga som jag inte ser fram emot.

Känner mig pessimistisk igen och tänker mycket på nästa helgs adotionsutbildning. Såklart att det inte kommer att gå, varför skulle vi ha tur. Vi borde tacka och bocka åt att vi fått Olle och gå vidare...eller??

Frågan är nu om man ska vänta ända till lördag innan man testar, borde det inte synas tidigare??
Nästa lördag är det ju 17 dagar sen befruktningen skedde.
Blir svårt att hålla sig..

Ruvardag 3 - eller är det kanske 2?

Kom precis på att den dagen man sätter tillbaka embryot kanske inte kallas ruvardag men men... så blev det denna gången.
Ruvardag 3 eller 2 spelar väl egentligen ingen roll. Allt blir ju lite omkullkastat när man räknar dagar från en blastocyst som nästan är en vecka gammal redan.

Vi fortsätter att njuta av vårat lov. Började dagen med en underbar ridtur i strålande solsken, efter det var vi hos frisören med Olle. Det var allra första gången han klippte sig och jag glömde spara lite hår...
Efter det bar det in till Stenungsund där vi ordnade pass hos polisen. Olle tyckte att det var väldigt spännande. På påsklovet ska vi nämligen åka till Nice!

Efter att ha haft ett par pianoelever och nattat Olle kan jag nu sjunka tillbaka i min stol och läsa bloggar.

Blev varm i kroppen i morse när jag läste och hörde om vår nya prinsessa. Ska bli kul att se ett bildbevis i morgon!

Ruvardag 2 - Shopping i gbg

Känns skönt att gårdagen är avklarad så att man kan börja njuta av sitt sportlov.

Idag har jag och min närmsta vän varit i gbg hela dagen. Massa tjejsnack, fika och shopping. Kan inte bli bättre!

Har försökt att inte tänka på så mycket som kanske händer inne i livmodern just nu och det har gått hyfsat bra iaf. Det är idag som blastocysten ska "kläckas" och sedan fästa sig fast i livmoderväggen.

Jag HOPPAS att den har gjort det.

I lördags träffade jag en mamma i min mammagrupp som har ett provrörsbarn sedan två år och nu väntar nästa.

Hon sa att hon kunde känna hur embryot fäste och hur hon sedan var helt säker på att hon var gravid.

Kan det vara så??

Jag har iaf inte känt någonting och gjorde inte det när jag blev gravid med Olle heller.

Så hoppet lever kvar...några dagar till!

Min testdag är lördagen den 3 mars. (Ruvardag 12)

Samma helg ska vi på adoptionsutbildning.

Hur än resultatet blir så blir det en knepig helg.

Ruvardag 1 - Äntligen en blastocyst!

Just nu känner jag mig så himla lättad. Höll på att gå under av nervositet i morse, det var verkligen världens längsta förmiddag. De kunde ringa när som helst och tiden kröp framåt.

Vi åkte hemifrån vid halv ett och skulle vara där vid två. Mamma passade Olle.
Förra gången ringde dem fem minuter efter att vi hade satt oss i bilen, när vi precis hade åkt på färjan.
Det gjorde dem inte nu och ju längre tiden gick desto mer insåg jag att det kanske fanns någonting som väntade på oss på Carlanderska.

På plats fick vi vänta en stund på läkaren. När hon kom berättade hon att vi skulle få tillbaka en perfekt liten blastocyst och en till fanns redan i frysen. De andra fyra skulle odlas till imorgon och förhoppningsvis skulle någon av dem också kunna frysas. Kändes så overkligt att vi hade lyckats få en blastocyst, det som tidigare verkat som en omöjlighet. Jag sa till läkaren att det kändes som om vi hade nått målet! (även fast vi inte ens är gravida än)

Det var kul att det var den kvinnliga läkaren som vi har haft mest kontakt med under hela processen. Vi hade aldrig träffat henne på operation innan.
Innan de satte in blastocysten fick vi se den på skärmen framför oss. Först såg den ut som en liten prick men ju mer embryologen zoomade desto tydligare blev den.
Den var så himla vacker, det går inte att jämföra med ett tvådagars embryo.
Sen sög embryologen upp den i en pipett och strax efter det fanns den inuti mig.
Vi kunde då se den som ett litet streck på ultraljudsskärmen.

Snälla lilla blastocyst, fastna nu, vi vill så gärna ha dig kvar!!!

Sportlov och väntan

Idag börjar ett efterlängtat sportlov för mig och gubben och Olle.
Dessvärre hinner man ju tänka en del när man är ledig.
Jag har varit och ridit, sovit en stund med Olle och sitter nu och läser bloggar.
Vill att det ska bli tisdag kl 14 och att vi sitter på Carlanderska och VET att det finns en blastocyst.
Kan vi inte bara skjuta fram klockan ett dygn.

Jag har verkligen blivit en pessimist när det gäller allt vi går igenom.
Gubben planerar morgondagen som om vi kommer att åka och jag svarar honom med "OM vi åker.."
Jag kan inte tro på detta fast jag vill så gärna.

Håll alla tummar och tår för det lär vi behöva..

Äggplock

Är helt slut efter dagens äggplock.
Denna gången gjorde det så himla ont och jag har fortfarande magsmärtor.
Ett tarmveck låg för ena äggstocken så han fick trycka en massor för magen för att kunna se.
Så skönt att det är gjort men jag vill verkligen inte göra det igen.
Efteråt var jag så illamående, inte av morfinet som jag blivit tidigare utan av smärtan.
Det gick över efter en stund och sen kom läkaren och meddelade att det blev:

10 ägg!!!!

Känns skönt att det blev många och det var endast 2 äggblåsor som var tomma.

Nu är det bara en plågsam väntan till tisdag då det förhoppningsvis blir en återinsättning av en blastocyst. Hoppas hoppas!!!

Sprutdag 10 - Samtal från Carlanderska

För en stund sen ringde Carlanderska (till gubbens telefon som jag bett om) och frågade om vi kunde komma vid kvart i åtta på torsdag istället för halv nio. Då kommer vi in först!
Känns skönt på ett sätt men vi måste åka hemifrån vid sex på morgonen. Tur att mamma sover över så att hon tar Olle på morgonen.

Nu är det alltså dags igen. Ägglossningssprutan tas om en halvtimme.
Magen är svullen, ser gravid ut precis som jag aldrig brukar vara så här dagarna innan.

I morgon är jag mammaledig. Då ska jag och Olle mysa hela dagen!!

Glad alla hjärtans dag!
Puuuussss!

Sprutdag 9 - Ultraljud idag

I eftermiddags var jag på Carlanderska och gjorde ultraljud. Kände mig så tom på väg dit, precis som om jag inte har några förväntningar men det har jag ju...
Fick vänta en stund på min tur och sen var det dags att hoppa upp i stolen. 16 äggblåsor blev resultatet.
Hon (läkaren) sa att allt så jättefint ut precis som förra gången och gången dessförinnan.

Efteråt pratade vi en lite stund men jag hade inte så många frågor som vanligt. Hon märkte nog på mig att jag var låg. Hon sa att nu är det tredje gången gillt och så höll hon i sina tummar. Finns ju inte så mycket mer hon kan göra heller, det är bara att hoppas på att de hittar guldägget denna gång.

Det enda jag egentligen frågade om var det här med långtidsodling, blastocyster.
Om det inte blir så många många embryon så brukar de sätta tillbaka ett embryo redan efter 2 dagar men jag sa att jag inte ville det. Första IVF:n på Carlanderska blev det just så. De stoppade in ett 2 dagars och odlade sen vidare de andra. Den gången blev det faktiskt en blastocyst men den var inte tillräckligt bra för att frysa och då fanns det ju redan ett embryo i mig. Den gick till papperskorgen....

Kändes riktigt surt för just den kanske hade blivit något, vet vet? En blastocyst brukar betyda 50 % chans till en graviditet.

Hon lovade mig då att odla vidare alla oavsett hur få/många det blir. Känns skönt!

På torsdag är det dags. Då blir det att ljuga för både förskola och jobb så man inte förlorar alldeles för mycket pengar. Är så trött på att ljuga men vill inte berätta..

Jag ber, låt det fungera denna gång så jag slipper ifrån den här skiten......

Sprutdag 4 - Då var vi igång igen med IVF nr. 4

Då var vi igång igen!


Känns än så länge helt okej i kroppen. Har aldrig känt mig så tom inför ett IVF. Det finns inga förväntningar från min sida bara ett svagt hopp om att det kanske finns någon högre makt som kan hjälpa till.
Varför skulle det gå denna gång? Efter 20 finfina ägg och perfekta spermier har det inte blivit en endaste blastocyst. Vi får väl se vad det blir denna gång..


Jag är helt inne på adoption nu, sitter och tittar på massa klipp på Youtube när nyblivna föräldrar träffar sina barn för första gången. Helt underbart ljuvligt! Jag blir så rörd varje gång.


Nu har vi stått i adoptionskö på BFA (Barnen framför allt) i en månad.
Den 2-4 mars ska vi gå föräldrautbildning på Folkuniversitetet i Göteborg.
Så vi är igång på riktigt nu!
Känns så skönt att ha något annat att fokusera på!


Har börjat läsa en hel del adoptionsbloggar, man är aldrig ensam på nätet. Det finns alltid någon som går igenom samma sak som en själv.


Det är underbart att vara föräldraledig en dag i veckan. Olle sover nu och jag dricker kvarglömd glögg och kinderchoklad. Mums! 


Livet är faktiskt ganska göt som det är nu!!! Frågan är varför man alltid vill ha mer???