Jag hatar det här, just den här perioden innan man vet. Denna plågsamma gnagande känsla man går och bär på hela dagarna. Skräcken för varje toalettbesök, det känns som om det har börjat rinna, nu är det kört...
Molvärken som kommer och går och som sen slutar i mensvärk.
Det kommer inte att gå, varför skulle det. Låter som det alla skriver innan testdag men det känns verkligen så. Det kommer INTE att gå..
Gubben försöker att få mig positiv. Han menar att det är lika bra att försöka vara positiv. Det kommer inte vara mindre jobbigt om det inte går bara för att jag är positiv innan. Tyvärr känns det så. I mitt psyke känns det tryggare att vara pessimistisk och realistisk. Mensen kommer ju snart precis som den gör varje månad..
Vill inte gå igenom det här igen, varför plågar man sig???
Fick brev från Carlanderska idag. Det blev bara en blastocyst till frysen. Bara och bara ska jag egentligen inte skriva. Det är ju egentligen helt fanstastiskt att det blev två. Hade ändå känts skönt med någon mer.
Vill bara somna och vakna på lördag.
Denna vecka blir plågsam och mitt uppe i allt ska vi gå på föräldrautbildning inför adoption.
Vilken soppa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar