Just nu känner jag mig så himla lättad. Höll på att gå under av nervositet i morse, det var verkligen världens längsta förmiddag. De kunde ringa när som helst och tiden kröp framåt.
Vi åkte hemifrån vid halv ett och skulle vara där vid två. Mamma passade Olle.
Förra gången ringde dem fem minuter efter att vi hade satt oss i bilen, när vi precis hade åkt på färjan.
Det gjorde dem inte nu och ju längre tiden gick desto mer insåg jag att det kanske fanns någonting som väntade på oss på Carlanderska.
På plats fick vi vänta en stund på läkaren. När hon kom berättade hon att vi skulle få tillbaka en perfekt liten blastocyst och en till fanns redan i frysen. De andra fyra skulle odlas till imorgon och förhoppningsvis skulle någon av dem också kunna frysas. Kändes så overkligt att vi hade lyckats få en blastocyst, det som tidigare verkat som en omöjlighet. Jag sa till läkaren att det kändes som om vi hade nått målet! (även fast vi inte ens är gravida än)
Det var kul att det var den kvinnliga läkaren som vi har haft mest kontakt med under hela processen. Vi hade aldrig träffat henne på operation innan.
Innan de satte in blastocysten fick vi se den på skärmen framför oss. Först såg den ut som en liten prick men ju mer embryologen zoomade desto tydligare blev den.
Den var så himla vacker, det går inte att jämföra med ett tvådagars embryo.
Sen sög embryologen upp den i en pipett och strax efter det fanns den inuti mig.
Vi kunde då se den som ett litet streck på ultraljudsskärmen.
Snälla lilla blastocyst, fastna nu, vi vill så gärna ha dig kvar!!!
3 kommentarer:
Vad härligt, grattis!!! När har du testdag?
Håller tummarna för ett litet syskon till Olle!
Kram
Härligt att det var en så fin blasto! och att det blev till frysen också! Nu ska bara tiden gå fort så ni får testa pluss snart och förbereda er på att Olle blir storebror! Stor kram!
Efter långt blogguppehåll är jag tillbaka. Underbara nyheter, grattis till en fin blastocyst! Nu måste chansen till ett syskon vara riktigt bra, tummarna hålles!
Skicka en kommentar