Bra program idag!

Åh jag tyckte att dagens program på tv3 var så himla bra.
Kände så med det paret som gifte sig i slutet av programmet.
Kunde inte hålla borta tårarna.

Varför kan inte alla som längtar så innerligt få ha lite tur.
Varför kan det inte bara funka??

Livet är orättvist, det är bara att acceptera.
Man får vara glad för det man har.

Olle 2 år

Igår fyllde vårt älskade mirakel 2 år.
Kan inte fatta var tiden har tagit vägen.
På ett sätt känns det så samtidigt så känns det som om det inte finns någon tid innan Olle.
Tänk, för 2 sedan låg jag på BB med en lite nyfödd bebis och nu sover han i sin nya säng och har blivit riktigt lång. Idag har han dessutom börjat räkna. Han sa "ah ah de" och sen slängde han sig i sängen. Om och om igen... Helt underbart!

Imorgon blir det kalas hela dagen. Både för Olle och även för mig som fyller 30.
Lite åldersnojja har jag men jag hoppas att dagen ska flyta på bra...

Nu ska jag njuta av mina sista timmar som 29-åring.


I onsdags pratade jag med Carlanderska. Samtalet gick ganska fort. Vi kommer köra på igen nästa månad. Samma medicin och mängd för mig.
Dess värre berättade hon att man kunde se att gubben hade förhöjda vita blodkroppar i sitt spermaprov (konstigt att vi inte fått veta det tidigare, kom jag precis på) så han måste äta antibiotika i 20 dagar inför nästa uttag.
Det kan visst påverka våra chanser även om hon sa att de tog bort de spermier om var påverkade.

På något vi känns det skönt med något konkret som vi kan göra något åt.

Trevlig helg alla och hipp hurra för mig och OLLE!!!

Dagarna flyter på som vanligt

Dagarna flyter på och allt känns nästan som vanligt.
Jag har fortfarande inte tagit det där graviditetstestet bara för att det känns så himla fånigt..
Får väl göra det imorgon för läkaren ska ringa 15.30.

Jag och gubben hade bestämt att vi skulle skriva ner frågor inför samtalet men det har inte blivit av. Får försöka skriva ner några men just nu känner jag mig ganska tom. Kommer nog komma på flera när jag väl pratar med dem.

Ser fram emot nästa månad samtidigt som jag är nervös för hur det ska gå..

Känns helt okej!

Trodde inte att jag skulle känna mig nästan som vanligt fast jag fortfarande har mensvärk och det bara har gått tre dagar. Det känns faktiskt okej! Jag är mer arg på hela grejen än ledsen.

Pratade med Carlanderska i torsdags eftermiddag och vi kommer börja om på nytt nästa månad. Det kom upp lite frågor från min sida och barnmorskan kände nog att hon inte riktigt kunde svara så vi har fått en telefonläkartid på onsdag 15.30.
Ska skriva ner alla frågor jag har innan dess.

Barnmorskan beklagade såklart och sa att vi får hoppas på bättre lycka nästa gång.
Det gör vi och vi hoppas såklart fortfarande på ett syskon till Olle.

Hon ville ändå att jag skulle ta ett gravtest. Jag frågade henne varför. Det är ju liksom uppenbart att det inte är tal om någon graviditet.
Då sa hon att vi måste veta säkert. Jag har inte kunnat ta testet ännu.
Det känns liksom som ett hån mot oss. Typ "hahaha... du vet ju ändå vad svaret blir".
Jag vill inte se ett negativt svar men jag måste väl antar jag..

Nu kommer vi bara försöka leva på som vanligt och njuta av vår underbara Olle så får vi ta nya tag om några veckor!

J-vla skit

Det blev inget denna gång.
Sov ganska gott inatt och vaknade kallsvettig.
Gick på toaletten och pappret blev fullt med blod. Det var ingen tvekan om det..

Känns tungt nu och jag gick hem tidigt från jobbigt.
Trodde ändå att jag skulle må sämre än vad jag gör nu.

Det jag inte fattar är den där mensvärken som kom och gick. Det brukar den ju inte göra annars. Varför måste kroppen spela ett spratt eller var det ganske proggisarna?

Både jag och gubben började såklart gråta men det gick över fort.
Min första tanke var att nu vill jag inte mer. Vill bara vara lycklig över Olle och inte hålla på att må dåligt.

Men nu när några timmar har gått så känner jag såklart att vi måste ge det en chans till med sprutor och allt vad det innebär..

Har precis ringt Carlanderska och väntar på att de ska ringa upp!

Nu ska jag deppa en stund och sen åka och rida. Det kanske kan få mig på bättre humör..

Ruvardag 12 Skönt att vara hemma

Hemma och vabbar idag.
Olle har precis somnat. Även om han är genomförkyld så är han ganska pigg och glad och vi har haft en mysig förmiddag.

Nu sitter jag vid datorn och borde plugga men det är så himla svårt att koncentrera sig.

Jag ska bara kolla lite bloggar, bara kolla tradera.. och se om det har hänt något på facebook.
Nää nu måste jag komma igång innan det är dags för Olle att vakna igen.

Värken kommer och går idag med. Funderar hela tiden på att ta en Alvedon för att slippa att tänka på det, samtidigt vill jag ju känna vad som händer.

Bävar redan nu för att jobba imorgon men som tur är är niorna på prao så jag har bara lektioner fram till 11.
Kanske man kan gå hem tidigt och skylla på något...??

Ruvardag 11 Olle sjuk

Efter en orolig natt då jag vaknade flera gånger kallsvettig med molvärk har jag nu tagit igenom mig den här arbetsdagen. Det har faktiskt varit helt ok.
Har varit nervös för varje toabesök men det är oundvikligt.

Molvärken finns där och den kommer och går hela tiden.
Jag vill så gärna hoppas men det är svårt..
Känns bara som om att jag går och väntar på mensen men det är väl självförsvar på något vis.

Olle var lite hostig imorse och vid 12 ringde de från förskolan.
Gubben fick hämta honom tidigare och nu har vi en sjuk liten kille här hemma.
Det är såklart tråkigt att han är sjuk men samtidigt känns det väldigt skönt att få vara hemma och vabba imorgon.
Kommer det som jag inte vill ska komma så är jag iaf hemma!

Jag håller mina tummar hårt för oss.
Tänk om det kunde gå vägen...hoppas hoppas...

Ruvardag 10 Då var det dags för den psykiska terrorn..

Usch och fy. Nu känns det inte alls bra.
Har precis kommit hem efter en riktigt lång dag på jobbet.
Arbetsdagen slutade kl 19 och efter det gick jag till kören (som är på skolan) och har sjungit tills nu.
Känner mig helt död i kroppen.

Undereftermiddagen har jag börjat känna av molvärk och det känns lite som träningsvärk i övre låren, knepigt.
Känns som om mensen är i antagande och jag vill bara sååå gärna att den ska komma när jag är hemma.

Är så sjukt orolig för hur jag kommer att känna om jag får det i skolan. Kommer jag orka möta eleverna efteråt. Snälla, snälla är den på väg så kan den ju lika gärna komma inatt.

Har läst hur det har känts tidigare gånger, både med Olle och FET:en i våras som inte blev någon graviditet. Det har varit ungefär samma båda gångerna så vad f-n ska jag gå på??? Vill veta nu!!

Funderar på om jag ska ta ett test imorgon även om det är alldeles för tidigt. Då kommer det säkert visa negativt i vilket fall och då kanske det känns bättre och jag är mer förberedd om mensen kommer.
Samtidigt vill jag vänta...

Nu ska jag ta en Alvedon och lägga mig. Hoppas att natten blir lugn..

Ruvardag 9 Försöker plugga..

... men det går väl sådär.

Musikteorin börjar bli riktigt svår nu och jag undrar varför jag funderar på om jag kommer klara det eller inte.
Är tvungen att läsa upp mina poäng i musik för att kunna bli legitimerad musiklärare. Detta är ganska vikigt nu eftersom jag jobbar på just en musiklärartjänst. Måste klara kursen.

Nu är det svårt att inte tänka på ruvningen trots att jag känner nadda. Lite öm i brösten men det har jag ju varit sen äggplocket. Borde det inte kännas något nu?

Vet inte hur jag ska ta mig igenom nästa vecka. Tänk om mensen kommer på jobbet, hur ska jag då kunna möta eleverna som om inget har hänt. Vet ju inte alls hur jag kommer att reagera.

Usch, jag vill inte..
Vill bara krypa ner i sängen och ligga där tills nästa lördag då vi vet..

Ruvardag 7 Allmänt deppig

Har ända sen jag kom hem från jobbet kännt mig välidgt trött och deppig.
Hade tänkt plugga som jag verkligen behöver efter Olles farmor och farfar hämtade honom på förskolan men jag orkade.

Somnade i uterummet men känner mig fortfarande trött. Det blir sängen tidigt idag..
Hoppas att känna mig piggare imorgon.

Lördagen kommer börja med en ridtur och sen ska det lassas in hö i ladan.
Mycket jobb men kul!

Känner fortfarande inga symptom..

Ruvardag 6 Inga emryon till frysen

Idag kom brevet på posten från Carlanderska.
Vi visste att det skulle komma men hade hoppats på ett mer positivt svar.
Det blev inga embryon till frysen, ingen klarade sig till blastocyststadiet.
Känns därför lite tungt idag. Av 12 finfina ägg endast ett bra embryo om det ens är bra. Det märker vi om några dagar..

Börjar tänka sådär mörkt igen som jag gjorde förra gången. Varför skulle detta ägget vara bättre än de andra. Visst, de sa att det var väldigt fint men vad hjälper det. Vill det inte fästa så vill det inte. Åhh jag vill veta nu!!!!

Känner inte för att jobba, känner inte för att plugga..
Det var väldigt skönt att komma ut och rida idag, det skingrade tankarna. Även om jag får skuldkänslor för att jag inte rider henne tillräckligt ofta..

Härligt program på tv 3 idag. Mycket bättre än SVT. Jag orkar inte med alla soffdiskussionerna om vad som är etiskt riktigt. Jag vill följa de riktiga människorna mer och se deras förhoppningsvis lyckliga slut. Efter programmet blev jag och gubben mer säkra på att vi vill adoptera...någon gång..

Ruvardag 4 Borde plugga

Borde sätta igång och plugga. Läser nämligen musikteori på distans för att bli fullt behörig som musiklärare.
Jag har varit ganska motiverad och fått gjort mycket men nu är det liksom stopp..

Får inte gjort någonting och känner inte för någonting.

Dessutom blåser det storm ute så jag ville inte ut och rida heller. En riktig tråktisdag skulle jag vilja säga.

Tur att Olle är så himla glad. Han har underhållit mig med sin trätågbana. Bygga, göra sönder, bygga, göra sönder.....
Tänk att det kan vara så kul!

Har inte tänkt så mycket på ruvningen idag men igår stack det till litegrann här och var i magen. Inte så det gjorde ont eller så..

Det lär väl vara spöksymtom antar jag.

Ja ja, nu måste jag plugga.

Tjing!!

Ruvardag 2 Härligt att vara ruvare!

Hade tänkt blogga igår men hade tankarna åt annat håll efter en intensiv dag.

Vaknade ganska lugn på morgon, kände mig inte så orolig. Vi åkte ner till Gbg för att hjälpa till lite när en kompis flyttade och sen skulle vi till Carlanderska 12.30.

Vi kom i god tid den här gången, en halvtimme innan. Trodde att vi skulle behöva vänta men vi komma till rummet med en gång och byta om till den snygga utstyrseln.
Vid halv ett kom läkaren, Göran och då fick vi veta precis hur det hade gått med befruktningen.

De fick som sagt ut 12 ägg. Alla var mogna och fina. Gubbens spermier såg även bra ut. Problemet för oss är bara det att spermierna inte är så intresserade av att komma in i ägget. De simmar runt som galningar utanför men gör inga försök att komma in.

När vi hörde detta började både jag och gubben konstigt nog att skratta. Det lät så himla komiskt allting.. Känns ändå skönt att få veta vad det är som är fel och inte bara att allt är oförklarligt. Nu kan man ju göra något åt det om det blir en IVF till. Då blir det ICSI istället.

Som tur var var några spermier intresserade och hade befruktat 4 ägg.
Det embryot som vi fick till baka igår var allra finast. De andra tre skulle de odla vidare till blastocyster och når de dit så fryser de ner dem.

Nu till insättningen.
När jag låg i gynstolen redo för att få tillbaka embryot kom embryologen och sa att hon skulle hämta det. Hon sa till oss att kolla på den stora skärmen som fanns rakt framför mig. Den var kopplad direkt till förstoringsglaset där den lilla plastburken med embryot fanns.

Hon zoomade och där var det! Hur vackert som helst. Det var en stor upplevelse att verkligen få se vårt embryo på nära håll och inte bara de som man sett i böcker.
Sen så fick vi se när hon sög upp det i pippetten. Strax efter kom hon in till oss och lämnade över det till läkaren, sekunden senare var det inne i mig. Då kunde vi se det på ultraljudsskärmen istället.

Så nu är vårt 2 dagars embryo på plats och det är bara att hoppas på det bästa.
Min testdag är den 15 oktober. Nedräkningen har börjat!