Tid för medgivandeutredning

I dag kom ett brev med posten med alla tider inför medgivandeutredningen.
Det kommer att bli fem besök plus ett hembesök. Första träffen är den 16 april.
Det stod även att det ibland blir fler träffar men det kommer vi i så fall bestämma efterhand.
Nu närmar det sig. Känns ändå skönt att det är några veckor kvar så man kan landa i det.

Det jobbiga är att nästan alla tider är på förmiddagen, då man såklart är på jobbet.
Det kostsamma börjar redan nu kan man säga.
Tyvärr måste vi ringa och ändra två tider som verkligen inte går. Hoppas att det går att lösa!

Olle plutten är sjuk. Han har haft 40 graders feber och hosta hela helgen. I kväll har han även börjat få utslag på kroppen. Jag misstänker att det är scharlakansfeber. Det går nämligen på hans förskola.
Vi får väl se hur han mår i morgon annars kanske det blir ett besök till farbror doktorn..

Sköna helg

Det är så underbart på fredagkvällar när man vet att man ska ha en lugn och skön helg framför sig.
Gubben har lagat mat, vi har ätit och jag och Olle har dansat till schlagerlåtar. Underbart!

I dag berättade jag för en av elevassistenterna om att vi skulle adoptera. Hon blev så berörd och hon sa att hon rös i hela kroppen. Hon tyckte att det var så fantastiskt att vi ville göra det.
Hon ställde den (nästan) obligatoriska frågan: - Varför? Och jag svarade då för att vi hade det svårt när vi skulle få Olle och att vi alltid har drömt om att adoptera. Hon log då till svar och sa - Jag förstår.

Det känns så skönt att vara öppen med det. Vi väntar barn men på ett helt nytt sätt. Ett sätt som inte så många får vara med om och som garanterat kommer vara en helt fantastisk upplevelse!
Önskar bara att det inte behöver ta så lång tid.

Vår fina Olle innan han varit hos frisören.

Från tärnklänning till sex....hur gick det till?

I dag har jag varit föräldraledig och spenderat största delen av dagen i gbg för att leta efter en tärnklänning.
Min allra bästa vän gifter sig på pingstafton och jag har fått den stora äran att vara tärna.
På NK fann vi den och den är hur fin som helst, och dyr men det får jag leva med..

Min vän är verkligen den bästa man kan ha. Hon har funnits vid min sida under hela IVF svängen och även innan det gick så långt. Tänk vad många år det har pågått nu egentligen, denna barnverkstad.
Vad har det normala sexlivet tagit vägen egentligen, det undrar jag..??

Även om vi vet att våra chanser att lyckas på naturlig väg är minimaliska så finns tanken där.
Nu är det mitt i månaden, då måste vi ju ändå försöka eller...
Så har man då sex även om man kanske i det tillfället inte alls är särskilt sugen men tänk om....kanske har jag ägglossning just nu ... kanske kan det gå..... det har ju faktiskt gått en gång...
Jag bli tokig på det ibland. Kan man inte bara släppa det och gå tillbaka till hur det var innan. Frågan är om det är möjligt?????

Vad tror ni???? Det kan ju inte bara vara vi som har det så här......eller.....

Hästförsäljning

Mitt i alla funderingar kring adoption och IVF är det dags för mig att dra igång försäljningen av min älskade islänning Mysla. Bestämde mig i slutet av förra året för att sälja men sånt här tar tid både emotionellt och praktiskt. Det har varit ganska dött på försäljningsfronten under vintern men med värmen dyker förhoppningvis köparna upp.

På söndag ska jag maila Myslas tidigare tränare som ska hjälpa mig med försäljningen.
Jag måste ta bilder och försöka skriva ihop en annons. Sen ska man dessutom tänka på pris.
Känner att det viktigaste är att hon kommer till en bra ägare som vill satsa på henne och kanske ta föl.
Priset känns just nu mindre viktigt men det hade känts skönt om man kunde få tillbaka det man köpte henne för.

I måndags postade vi papper om medgivandeutredning till kommunen. Det ska bli intressant att se när dem hör av sig. De skulle göra det i god tid lovade vår utredare! Hoppas på det!

Sammanfattning av bloggen

Sammanfattning av bloggen

2 viktiga telefonsamtal

I går ringde vår läkare från Carlanderska. Tanken var att jag och gubben skulle ta samtalet tillsammans med högtalartelefonen men han hann inte hem från jobbet. Jag fick sätta Olle vi bordet med lite kakor och sen var det bara att försöka koncentrera sig på samtalet.

Man märkte en frustation hos läkaren, hon var så himla mänsklig (det brukar ofta inte läkare vara). Hon trodde verkligen att det skulle gå denna gång. Allting såg så himla fint ut och embryologen hade sagt att det verkligen var en superfin blastocyst. Hon sa att de känner en frustration för att de inte kan hjälpa oss, som om att de inte arbetar tillräckligt för vår skull. Vad skulle jag svara på det?
Jag sa att allt känns väldigt tråkigt och att vi psykiskt inte orkar så mycket mer.
Jag bad henne svara på vad hon tror om framtiden. Ska vi ge upp och inrikta oss enbart på adoptionen eller är det värt att kämpa mer?

Hon var tyst i några (långa) sekunder och sedan sa hon att hon tror att det kommer att gå.
Då kände jag mig helt plötsligt ledsen. De senaste dagarna har jag bearbetat tanken att aldrig mer få bära på ett barn och hon fick ett litet hopp att återvända och det känns jobbigt. Jag vill vidare nu, orkar inte mera...
Samtidigt vill jag SÅÅÅ gärna bli gravid igen.

Vi pratade lite om embryot i frysen. Hon sa att det finns goda chanser för det. 9 av 10 blastocyster klarar av att tinas och statistiskt sätt lyckas flera frysförsök än färskförsök. (jag tror att detta endast gäller blastocyster)
Hon sa att vi kan köra när vi känner oss redo och vi har bestämt oss för att göra det nästa månad.

Mycket tankar rör sig i huvudet nu och jag kommer garanterat skriva mer om dem längre fram.

Pratade med kommunen i dag. Vi måste visst fylla i en ansökan för att starta medgivandeutredningen och skicka den till dem. Hon trodde att vi skulle kunna starta upp utredningen om 5-6 veckor.
Känns ganska bra för då vet vi hur det har gått med frysförsöket.

Nu tar jag helg!
Kram

Föräldraledig idag

Har en skön dag hemma tillsammans med Olle.
Vi har varit och hälsat på min mormor som fyller 100 år om några månader. Det var längesen vi var där sist. Olle tyckte det var lite konstigt att hon inte pratade men han tog försiktigt hennes hand och hon lekte lite med honom genom att peta med fingret på hans mage.
Hon fick nämligen en stroke för några år sen och blev förlamad på hela högra sidan av kroppen. Detta gör att hon inte kan prata så mycket. Hon blev glad när vi kom och satt och log hela tiden.
Jag tog massa kort! Man vet ju aldrig hur länge man får ha henne kvar.

Från det ena till det andra.
Ringde kommunen i måndags och hons som har hand om medgivandeutredningen skulle återkomma på tisdag. I går hann jag inte ringa så jag ringde nu istället. Då sa telefonsvararen att hon är ute på tjänsteärende till fredag klockan 13.15. Tänk att det ska vara så svårt att få tag på någon. Ska försöka ringa när mina lektioner slutar på fredag 13.40. Hoppas att hon inte har hunnit sluta då...

Vill liksom komma igång nu. Senast jag pratade med henne för några månader sedan sa hon att det inte var någon kö för att starta. Hoppas att det fortfarande är så!

Tillbaka till vardagen

Har fungerat bra att arbeta idag trots väntan på att Carlanderska ska ringa.
På eftermiddagen kom samtalet och sorgen kom över mig för en stund.
På torsdag ska vi ha läkarsamtal över telefon med både mig och gubben.
Innan dess ska vi skriva ner alla frågor som vi har och ställa dem.

Min närmsta vän har tryckt på att jag ska ta upp att jag alltid haft sådana kraftiga menssmärtor och blödningar (vi pratar om allt som ni förstår). Har funderingar på något som heter endromitos (säkert felstavat) och om dte kan påverka våra resultat. Vet inte vad man skulle kunna göra åt det i så fall. Vad jag vet är lösningen IVF lösningen och det är ju det vi gör hela tiden men men. Hon skulle ta upp detta med läkaren innan vårt samtal.

På jobbet finns det en kollega som jag inte känner så mycket än men jag vet att hon gjort IVF och hon vet att vi gjort IVF. Vi pratade lite idag innan konferansen och hon berättade att dem efter ett par års uppehåll nog skulle köpa ett nytt trepack IVF. De har ett biologiskt barn men sen var det stopp. Vad jag förstått av andra kollegor mådde hon väldigt dåligt den perioden och ändå är hon nu redo att försöka igen.

Då började jag tänka ännu mer på oss. Kanske borde vi ge det en chans till? Hur ska man veta när det räcker, när man ska ge upp?

Mycket tankar i huvudet idag som ni märker..

Omvälvande helg

Nu är helgen snart slut och för vår del har den varit omvälvande.
Trodde inte att jag skulle må så mycket bättre när det bara var några dagar sedan mensen knackade på dörren.
Vi har varit på adoptionsutbildning i gbg fredag, lördag och söndag.
Nu känner vi oss säkrare än någonsin. Adoption ska det bara bli!

Oavsett hur det går med pyret i frysen så kommer vi att adoptera. Frågan är när..

Det var så skönt att träffa andra i samma situation. Andra som kämpar för ett barn.
Alla i gruppen har/hade gjort flera IVF men utan några resultat.
När vi träffades på fredag morgon var det ingen som sa ett knyst utan alla tittade nervöst på varandra. För några timmar sen sa vi "Hej då" och då kändes det som om man hade känt varandra i flera veckor.
21 studietimmar tillsammans, då hinnar man prata, diskutera, promenera, äta lunch och fika ett antal gånger.
Vi har bestämt oss för att följas åt på vår resa. Hur mycket får väl framtiden utvisa.

Jag vet att sorgen kommer att komma i intervaller. I morgon kommer Carlanderska ringa för att fråga om jag är gravid. Jag är beredd och ska försöka vara cool. Vill inte vara ledsen mera...
Det är barnmorskan som ringer och jag ska be henne att säga till en läkare att ringa upp gubben.
Då ska han prata lite om framtiden och vad dem tycker att vi ska göra. Vi kommer väl inte få några direkta svar men kanske lite hintar om att det är dags att  gå vidare eller inte... Vi får se..

Dags att ställa om

Efter en hemsk gårdag känns det klart bättre idag. Sorgen kommer i vågor men Olle gör allt för att hålla den borta. Det blev flera bra lektioner i skolan, det kunde jag aldrig tro.
Tänk vad mycket man klarar trots allt!

Nu är det dags att ställa om helt för imorgon börjar adoptionskursen. Det är en intensivkurs, hela fredag, lördag och söndag. Det är spännande och samtidigt är jag nervös. Hoppas att jag kan släppa tankarna på den misslyckade IVF:n och framtiden när det gäller det.

Vi har en rackare i frysen och den ska få en chans. Det vi bestämt är att försöka med den så fort som möjligt, innan sommaren. Sen får vi se hur vi gör.. Har tidigare sagt aldrig mer men nu känns tanken att släppa att få ett biologiskt barn jobbigare än att gå igenom en till IVF.