För en vecka sedan satt jag här, nervös och skakig inför vårt första IVF-besök.
Allt är som ett töcken, det känns så overkligt. Händer detta mig.....?
När jag var liten sa jag alltid att jag vill ha ett barn innan 25, (det kan jag ju glömma nu) och då tyckte jag ändå att jag skulle vara ganska gammal när det var dags. Det blir inte som man har tänkt sig.
Undrar om det finns en mening med allt? Jag trodde alltid det förr men nu börjar jag tveka.
Vad finns det för mening med att jag och gubben ska må så här dåligt?
Okej, jag kan acceptera att det har blivit så här men nu har vi fattat hur dåligt man kan må, kan det inte bara vända nu. Det är vår tur att få bli lyckliga!
Igår var jag på ridklubben och red. Jag rider i ett stall med islandshästar. De får mig verkligen att må bra. När jag rider tänker jag aldrig på saker som det här utan då är jag totalt fokuserad på hästen. Det är en underbar känsla!
4 kommentarer:
Ja, livet har inte riktigt blivit som vi har tänkt oss.
Men jag tror fortfarande (i alla fall för det mesta) att det finns någon slags mening i det hela. En slags personlighetsutvecklande mening i alla fall. Jag har ändå genom resans gång, hitills, känt att jag har blivit starkare på många plan. Har märkt att många andra saker som jag var orolig för förut, inte betyder så mycket längre. Har verkligen lärt mig vad som betyder något i livet och är inte samma person som bara för ett år sedan. Ibland känns det som jag är 10 år äldre än mina jämngamla vänner, på ont men mest gott :-).
Läste detta inlägg idag och undrade om det var jag som skrivit... Du skrev precis om det jag också känner, och ger så mycket tankeenergi åt. Tänkte oxå bli mamma innan 25, har alltid trott att det finns en mening med allt men den senaste månaden har jag ordentligt börjat tveka på det. Tror mer på slumpen nu för tiden. Och ja... Hur dåligt ska man behöva må? Hur länge? Finns det ingen jämnvikt, någon som fördelar orättvisa och otur? I så fall har denna någon missat något... Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Så skönt att få läsa om er som bär på samma sorg, man kan lätt känna sig ensam i den här situationen. Ingen annan kan riktigt förstå, tyvärr. Tack alla ni tjejer som så varmhjärtat delar med er!
På fredag ska vi på vårat första IVF-samtal...
Ps. Har du fått svar på thyreoidea-proverna (sköldkörteln)?
Nu har jag hittat till dig också.
Känner så igen mig i det du skriver. Har också alltid varit bestämd (då när man naivt trodde att man kunde välja) om att jag inte skulle vara äldre än 25 när jag blev mamma. Likaså min sambo ville ha sina två barn före 25 (lite ovanligt bland killar). Men nu är jag 27 och han 33 och vi har fått bekänna oss besegrade av tiden.
Apropå ämnesomsättningen så är det verkligen kanonviktigt för att bli gravid och för att kunna behålla en graviditet. Dåligt att de inte kollade det under utredningen! Läs bakåt i min blogg så ser du hur oerhört det påverkat min fertilitet. Vi får ju t o m ett extraförsök på SU om vi behöver det, eftersom de felbehandlat min ämnesomsättning.
Mkt bra att de kollat upp den nu. Hoppas allt är som det ska!
Kramar
Skicka en kommentar