Jag blir galen, nu har jag varit förkyld och hostig i fyra veckor. Det ger sig aldrig och nu har jag dessutom tappat rösten. Jag häser fram alla ljud, skum känsla.
Har precis kommit hem efter att ha lyssnat på en rolig körkonsert. Kanske lite tidigt, men jag fick faktiskt lite julkänslor när de sjöng O helga natt.
Jag älskar och sjunga och har sjungt i kör i hela mitt liv. För några veckor sedan var det höstkonsert i gbg och den missade jag på grund av förkylningen. Nästa helg är det julkonsert och idag skulle jag inte kunna få fram en ton. Varför kan jag inte bli frisk snart! Det är så skönt att sjunga. Ännu en sak för att skingra tankarna på barnverkstaden.
Efter mitt missfall vågade jag mig inte ut på nätet längre. Det kändes som om alla graviditetssidor skrattade åt mig. När jag äntligen vågade mig ut igen hittade jag till bloggarna med andra människor som beskriver samma situation som jag befinner mig i. Det kändes så rätt att jag till och med startade min egen.
Jag är så glad för att ni finns där ute i nätrymden!!
3 kommentarer:
Det är verkligen skönt att vi finns för varandra, vi som längtar.
Jag är glad att du har hittat ut på nätet igen. :-)
Jag håller med, det är så himla skönt att kunna "prata" öppet om det och känna att man trots allt inte är ensammast i hela världen. Tyvärr är det ju fortf tabu att man inte kan få barn naturligt. Det är ju även en gemenskap att sitta i samma båt, även om det tyvärr inte är en så jätterolig båt.
Och som du skrev, det är så jädrans konstigt att "ALLA ANDRA" blir gravida på en gång, men snart är det vår tur, det dröjer bara lite längre för oss och vi använder oss av andra metoder men likafullt, blir det snart vår tur.
Krya på dig nu så du kan sjunga igen snart!
Kramkram
Skönt att du ska få prata med någon - det hjälper verkligen. Jag har träffat min psykolog sen i juni (efter missfallet). Han är visserligen inte specialiserad på "barnlöshetsproblematik", men det har verkligen hjälpt att prata med en utomstående. Ingen kan ju ta bort sorgen, smärtan & ångesten, men att få prata av sig & få hjälp att hantera det jobbiga - det är guld värt! & nätet & alla ni andra underbara tjejer som går igenom samma sak förstås! Det hjälper verkligen att veta att man inte är ensam (fast det ju ofta känns så när man står inför en oförstående omgivning). Kram kram! /Hanna
Skicka en kommentar