Tack lilla J.
Var bara tvungen att lägga in denna även på min blogg!
Vänner! Ni frågar mig och karl'n:
"När ska ni skaffa barn?"
Som att det bara är att skaffa?
Ni vet inte hur mycket som måste klaffa!
Råden som haglar är många:
"Din mans kalsonger är nog för trånga!
""Kanske han duschar för varmt eller kallt?
"Detta har vi fått höra tusenfalt"
Drick inte kaffe, drick inte sprit!"
(Vi har det redan slopat, men det hör inte hit!)
"Ät vitaminer, mineraler och folsyra!
"Vet ni att piller är jävligt dyra?"
Åk på semester, skaffa en hund!"
"Tänk inte på det, koppla bort det en stund!"
Ni vet inget om vår trånad!
Ni som blev gravida efter er första månad!
Det vi går igenom är en stor prövning, ett test.
Förstå om vi inte känner för att gå på er fest.
Det är inte för att vara oartig eller asocial,
men för att orka så måste vi göra våra val.
Nära och kära, vänta ut oss, bry er om.
Om vi så ringer mitt i natten, så kom, bara kom!
Vi kan inte vänta oss att ni ska förstå,
men stötta oss i kampen för att bli fler än två!
(Annimoure Nilsson)
4 kommentarer:
Hej!
Tack för kommentar i min blogg. Träningen är nästan ett måste för att orka, få energi.
Att jobba under sprayningen går bra. Jag har inte så farliga biverkningar av den. Att gå upp lite i vikt och få lite finnar förhindrar ju inte arbetsförmågan. :o) Däremot har det varit lite jobbigt med överkänsligheten. Häromveckan bröt jag ihop och grät halvt sönder mig efter ett inte särskilt farligt meningsutbyte på jobbet. Tur man vet varför man är känslig, det gick att stänga in sig i ett rum, låta tårarna komma till dom tog slut och sen fortsätta. Så ja - helt okej!
Hoppas du snart får börja. Den där himla väntan är det värsta. Allt med IVF handlar om väntan känns det som ibland.
Må så gott!
m
Hej tjejen, nu har du ytterligare en läsare. Ramlade in här av en slump och fastnade. Är en tjej som har försökt få barn med sambon/fästmannen i över 2 års tid och precis fått reda på att vi aldrig kommer kunna få barn på ett "normalt" sätt. Sambons spermier är alldeles för få så nu väntar fortsatt utredning.
"Skönt" att se att det är fler där ute, även om man vet att man inte är ensam i tragglandet efter plus.
Jag hoppas ni snart får ett plus och en bebis, skam den som ger sig! Kram Sara
Skoj att du hittat hit Sara. Vi är inte så ensamma som vi ibland tror. Hur långt har ni kommit i utredning, vad är nästa steg för er?
Kram Pez
Ja du, nästan steg är jag inte helt hundra på då vår läkare är väldigt rörig ibland. Men min sambo har iaf gjort ytterligare ett spermaprov för att dubbelkolla då det ju ibland kan bli fel, och sen även tagit en del blodprov. Sen ska vi tillbaks i mitten av januari, för nu är det ju julledigt osv *suck*, och så får vi se. Tyvärr bor vi i en ganska liten stad med endast två olika privat gynekologer/kvinnoläkare/specialister så inte är det lätt att byta till någon annan heller. Men vi får väl se hur det slutar.
Jag har läst igenom dina inlägg, men blir lite förvirrad eftersom en del är från din förra blogg(?), men vart är ni nu? Ni har en tid idag har jag förstått..? Håller tummarna för att det blir en givande dag idag och att ni får positiva besked. Kram Sara
Skicka en kommentar