Första besöket hos psykologen

De senaste 2 dagarna har verkligen varit tumultartade.
I går kväll mådde jag så dåligt och var så nervös inför dagens besök hos psykologen.
I morse kände jag mig alldeles svimfärdig i duschen, jag grät och sa till gubben att jag fixar inte att jobba.

Han lyckades med att övertala mig och väl på jobbet kändes det ganska okej. Klockan 11 påbörjade jag min färd ner till gbg. Jag hade fått tid kl 13.

Jag var väldigt nervös först och haken darrade nästan hela timmen men det kändes skönt....så himla skönt. Hon kunde sätta ord på mina känslor. Det kändes som hon kände mig och gubben. Kanske beror på att hon träffar såna som är i vår situation dagarna i ändå. Hon gav mig inga svar men hon fick mig att se saker ur ett annat perspektiv.

Det jag ska tänka på till nästa gång vi ses är att jag och gubben ska få "kvalitétssamtalstid" tillsammans. Inte t.ex. prata framför Tv:n utan verkligen prata med varandra om det vi ska gå igenom. Som det är nu vill jag prata hela tiden och han inte lika ofta. Så då blir det här något slags mellanting. Prata med inte ständigt älta!!

I januari ska jag få träffa henne igen, när behandlingen påbörjats.

Jag råder verkligen er som funderar på att träffa någon att prata med att göra det. Det är alltid värt ett försök! För mig känns det helt rätt!

I dag ringde gubben om min ämnesomsättning och den var helt normal. Skönt!
Inga fel funna ännu, så nu sätter allt igång i nästa cykel. Spännande!

Såg på SVT idag, "Doktor Åsa" tror jag att det hette. Det handlade b.l.a. om ofrivillig barnlöshet.
Går säkert att se på hemsidan.
Då kan ni se ett par som lyckas med IVF. Ibland mår man bra av solskenshistorier.

Kram kram