Efter en härlig gårdag i Danmark och på Liseberg plus barnkalas är jag nu hemma för att bara ta det lugnt i några dagar.
Det ska bli så skönt.
På vägen hem från Göteborg pratade jag och min syster om den stundande provrörsbefruktningen. Det är så skönt att prata med henne för hon lyssnar verkligen.
Hon sa att hon vill fråga hur det går varje gång hon pratar med mig men gör inte det för att det kanske ska vara jobbigt för mig. Jag sa att hon gärna får fråga men tyvärr är svaret detsamma varje gång.
Vi pratade om att hoppet alltid finns där och jag sa att nästa jul kanske jag också har ett barn.
Då sa hon att det sa jag förra året med.
Hon menade inget illa även om det kändes i hjärtat.
Tänk om det inte går och jag sitter nästa jul igen och säger samma sak. Jag har ingen aning om hur jag ska klara det. Livet är så sorgligt....mitt i alla fall...
3 kommentarer:
Usch ja, när man så tydligt märker att ett helt år gått utan att något förändrats, då är det tungt.
Önskar dig en så fin jul som möjligt.
Kram m.
Ja detta som vi går igenom är aldrig roligt, och allra minst över jul. Jag har skrivit ett liknande inlägg.
Men hoppet är ju det sista... Så nästa jul... :-)
Känns så trist. Jag har själv också sagt det förra julen... och trode att vi skulle ha en liten denna.. men så blev det tyvärr inte... Hoppas du får en jätte mysig jul...och ett underbart nytt år med massor av glada överraskningar =o)
Skicka en kommentar