lördag 27 december 2008

hoppet

Jag både älskar och hatar att hoppas.
Kommer mensen denna månaden eller inte.....
Tänk om det skulle gå denna månaden, då skulle vi slippa allt vad provrörsbefrukning heter.
Men varför skulle det lyckas nu när det inte gjort det de senaste 15 gångerna.

Hur ska jag klara en behandling när jag är i upplösningstillstånd över en vanlig cykel? Jag börjar bli riktigt orolig för hur jag ska kunna hantera detta....

4 kommentarer:

Jag älskar, därför finns jag sa...

Jag känner också så, hur ska man orka? Hur länge ska man kämpa? Jag lovar att vi ska kämpa tillsammans. Vi kan inte ge upp nu, det är ju nu vi ska kämpa. Någon gång är det vår tur. Sov gott. KRAM

Jessica sa...

Du kommer att orka, ibland mer och ibland mindre. Jag har lärt mig att vi IVFare är mycket starkare än vi tror. Och hoppet är med oss hela vägen.
Kram

MochM sa...

Jag har svårt att sätta mig in i det hoppet, eftersom det i stort sett aldrig funnits hos oss då det tidigt konstaterades att mina äggledare är totaltrasiga. Däremot kan jag som Jessica säga att du kommer orka mer än du tror. Jag trodde jag skulle gå under efter första, men det där hoppet gör en också stark och jag var tillbaka på banan snabbare än jag någonsin hade kunnat tro. Lite sorgsnare men också kanske lite starkare. Den styrkan finns hos dig med. Jag lovar. Jag önskar er allt det bästa! Kram m.

zygoten sa...

Den där väntan känner man ju till och det är verkligen kämpigt. Hoppas det gått vägen denna månaden, men om inte så kommer säkert behandlingarna gå lättare än du tror. Jag hade verkligen föreställt mig något mycket värre än det visade sig vara även om man självklart gärna varit utan... /kram z