I morse var det dags igen. Klockan var runt halv tio och gubben hade åkt till jobbet ett par timmar senare. Blod i toaletten och blod på pappret - jag trodde inte att det var sant..
Kändes mig trots allt lite lugnare än förra gången då blödningen inte var så stor.
Jag ringde gubben och förlossningen och vi fick en tid ett par timmar senare.
De tog en ctg-kurva och allt såg bra ut. Hicken gillade det inte alls och sparkade som en galning hela tiden.
Efter det fick vi träffa en läkare som både gjorde UL, VUL och vanlig undersökning.
Det visade sig återigen att blödningen kom från moderkakan men vad hon kunde se så verkade det som om den hade flyttat sig uppåt. På vissa sekvenser på skärmen tyckte hon att den låg för ungefär en centimeter men senare så det ut som om den nästan inte låg för alls.
Hon var i alla fall säker på att det inte var så mycket som två centimeter som det var förra gången. Det var skönt för oss att höra!
Vi blev hemskickade igen, jag ska fortsätta vila och komma tillbaka om en och en halv vecka, då vi har fått tid på specialistmödravården.
Jag känner mig faktiskt lugn, det var inte som förra gången då jag typ trodde att allt var kört.
Nu är vi ju i vecka 28 och det gör det hela lite säkrare även om jag absolut inte vill ha ut Hicken nu.
På ett sätt har vi ändå haft väldig tur. Tänk om detta hade hänt på Gotland. Det hade varit riktigt jobbigt. Nu var vi hemma och kunde åka till vårt vanliga sjukhus.
Man får försöka vara positiv även om det är svårt...
2 kommentarer:
Men det var ju både bra och dåliga nyheter. Jobbigt med blodet såklart, men skönt att höra att det är på rätt väg, att det inte ligger för lika mycket.
Det kommer gå bra det här. Sköt om dig, Hicken och maken!
Kram m.
Vilken pärs! Usch, stackars er! Åh hoppas hoppas att den flyttar sig ännu mer nu då!
Kram
Skicka en kommentar