Visst är det så! Det är svårt att skriva när det inte händer så mycket samtidigt som det egentligen händer hur mycket som helst, hela tiden, inne i min mage!
Där är det full aktivitet både natt och dag och det är helt underbart.
Synd bara att Hicken inte låter gubben känna de där där riktigt hårda snytingar som h*n ibland skickar iväg.
Helgen har varit rolig i alla fall. Det kan jag leva på ett tag.
I fredags middag hos mina svärföräldrar för att fira gubbens 29-års dag.
I går var det kräftskiva hemma hos oss med hela min släkt.
Det har inte varit så mycket liv i huset på länge. 17 stycken på en gång.
Supermysigt men efteråt var jag helt vimmelkantig och kom på mig själv att jag inte legat ner på hela dagen vilket inte hänt på länge.
Så i dag har jag vilat och vilat. Det som har varit så skönt är att jag verkligen har velat legat ner. Vanligtvis känner jag bara att jag måste fast jag egentligen skulle vilja göra något annat.
Gubben har satt upp garderober i Hickens blivande rum och jag har funnits behjälplig så gott jag kunnat! Han ber om hjälpen men samtidigt är han så orolig och frågar hela tiden om det går bra även om det bara handlar om att stötta upp en garderobsvägg. Världens mest omtänksamma, det är vad han är!!
Nu börjar magen kurra, dags för kvällsmacka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar