J-vla skit

Det blev inget denna gång.
Sov ganska gott inatt och vaknade kallsvettig.
Gick på toaletten och pappret blev fullt med blod. Det var ingen tvekan om det..

Känns tungt nu och jag gick hem tidigt från jobbigt.
Trodde ändå att jag skulle må sämre än vad jag gör nu.

Det jag inte fattar är den där mensvärken som kom och gick. Det brukar den ju inte göra annars. Varför måste kroppen spela ett spratt eller var det ganske proggisarna?

Både jag och gubben började såklart gråta men det gick över fort.
Min första tanke var att nu vill jag inte mer. Vill bara vara lycklig över Olle och inte hålla på att må dåligt.

Men nu när några timmar har gått så känner jag såklart att vi måste ge det en chans till med sprutor och allt vad det innebär..

Har precis ringt Carlanderska och väntar på att de ska ringa upp!

Nu ska jag deppa en stund och sen åka och rida. Det kanske kan få mig på bättre humör..