Har fungerat bra att arbeta idag trots väntan på att Carlanderska ska ringa.
På eftermiddagen kom samtalet och sorgen kom över mig för en stund.
På torsdag ska vi ha läkarsamtal över telefon med både mig och gubben.
Innan dess ska vi skriva ner alla frågor som vi har och ställa dem.
Min närmsta vän har tryckt på att jag ska ta upp att jag alltid haft sådana kraftiga menssmärtor och blödningar (vi pratar om allt som ni förstår). Har funderingar på något som heter endromitos (säkert felstavat) och om dte kan påverka våra resultat. Vet inte vad man skulle kunna göra åt det i så fall. Vad jag vet är lösningen IVF lösningen och det är ju det vi gör hela tiden men men. Hon skulle ta upp detta med läkaren innan vårt samtal.
På jobbet finns det en kollega som jag inte känner så mycket än men jag vet att hon gjort IVF och hon vet att vi gjort IVF. Vi pratade lite idag innan konferansen och hon berättade att dem efter ett par års uppehåll nog skulle köpa ett nytt trepack IVF. De har ett biologiskt barn men sen var det stopp. Vad jag förstått av andra kollegor mådde hon väldigt dåligt den perioden och ändå är hon nu redo att försöka igen.
Då började jag tänka ännu mer på oss. Kanske borde vi ge det en chans till? Hur ska man veta när det räcker, när man ska ge upp?
Mycket tankar i huvudet idag som ni märker..
2 kommentarer:
Usch vad tråkigt att läsa att det inte gick den här gången. Men vad spännande med adoptionen. Och vad kul att ni bestämt er för det oavsett. Vi skulle också gärna, det vore ju en oerhörd lyx att få ytterligare ett barn, men vi är helt enkelt för gamla. Tiden med IVF har sprungit iväg och att vänta i flera år på adoption finns inte.
Men ni - ni kommer hinna med båda. Om ni vill. Och kanske att det blir som med din kollega. Att det efter en tids uppehåll finns nya krafter. Kanske också finns där redan ett syskon till Olle, från frysen eller från annat land.
Kram m.
Usch vad tråkigt att läsa att det inte gick den här gången. Men vad spännande med adoptionen. Och vad kul att ni bestämt er för det oavsett. Vi skulle också gärna, det vore ju en oerhörd lyx att få ytterligare ett barn, men vi är helt enkelt för gamla. Tiden med IVF har sprungit iväg och att vänta i flera år på adoption finns inte.
Men ni - ni kommer hinna med båda. Om ni vill. Och kanske att det blir som med din kollega. Att det efter en tids uppehåll finns nya krafter. Kanske också finns där redan ett syskon till Olle, från frysen eller från annat land.
Kram m.
Skicka en kommentar