Varje eftermiddag vid tretiden kommer illamåendet smygande. Det slår aldrig fel..
Det är ett sånt segt, plågsamt illamående, det är inte så jag sitter på toaletten men nästan.
Tröttheten är likadan, värst på eftermiddagen. Jag måste lägga mig en stund när jag kommer hem från jobbet. Då är jag ett vrak.
Trots att det är jobbigt med alla biverkningar är jag tacksam för dem. Då vet jag iaf att det händer något med kroppen, att den ställer om sig och är redo att ta mitt mirakel till en verklighet. Hoppas att det lilla embryot trivs i magen.
Om 6 dagar vet jag för då är det dags för ultraljud. Hoppas hoppas hoppas....
2 kommentarer:
Känner igen det där med illamåendet. Flera gånger när jag körde hem från jobbet fick jag stanna för att handla en isglass. Det funkade i alla fall lite mot illamåendet. Men som sagt, det är ju positivt också. Det är ju ett litet liv som håller på att växa till! Kram
Precis så har jag det och jag är nu snart i v.14. På eftermiddagen kommer det och sen håller det i sig tills jag somnar. Det är tufft och nu har jag fått receptbelagd medicin mot skiten.
Men man vet iaf att det är bra att må illa och jag vet att bebisen har det bra, det hjälper lite. För när man får se den på skärmen så är det såå härligt!!!
Skicka en kommentar