Var det psykisk terror dag 6 så kan den inte jämföras med den jag upplever nu.
Oj, oj, oj säger jag bara.
Värken i magen har nu hängt i sen i måndags. Den kommer och går, ibland sticker det en stund och sen försvinner det helt, ibland molar det, jag vet inte vad jag ska tro längre.
Det är nästan omöjligt att jobba. Jag försöker vara en glad och positiv lärare men det är då inte lätt. Barnen har nog märkt att man måste "passa" sig lite för mig. Något skämthumör finns inte precis.
Igår träffade jag Stina. Det var skönt!
Vi pratade mycket om incidenten natten till måndag då jag fick ont och blev så rädd. Det känns nästan som jag redan har upplevt ett misslyckande. Hon hade egentligen inga direkta svar men på något sätt så får hennes ord mig att förstå att jag kommer klara det, om det skulle hända.
Jag är fortfarande rädd så att mina fingrar faktiskt skakar.
Klarade inte av att åka till kören idag.
Men jag sitter här och skriver och håller mig ovanför vattenytan, även om den känns väldigt nära nu.
Imorgon är det två veckor sedan äggåterföringen.
Nu önskar jag nästan att det vore ruvardag 1 igen, för då kände jag mig så lugn och avslappnad.
Åh, nu sticker det till i magen och så tänker jag att det är kört.....nej, nu ska jag vara positiv...
Usch vad det går upp och ner, jag blir GALEN.
2 kommentarer:
Åh, vad jag känner som du! Det är jobbigt nu. En sista jobbig slutspurt.
Men vår väntan är snart över. Snart vet vi hur det har gått. Jag både vill och inte vill på något underligt sätt att testdagen ska komma. Bara det blir ett plus...
Jag önskar så att vi båda har lyckats den här gången.
Kram.
Jag vet, det är tortyr! Men snart får du iaf veta. När ska du testa? Min enda graviditet testade jag ett tydligt plus på dag 13, så vid det här laget kan du ju få veta av ett test. Spännande!
Kram
Skicka en kommentar