25+3 U2 och Gotland

Imorgon är det dags för konsert med U2 på Ullevi.
Det ska bli grymt skoj! Tur att vi har sittplatser för annars hade jag inte kunnat följa med.
Gubben ska släppa av mig med bilen precis vid Ullevi, sen ska jag snällt gå in och sätta mig medan han får parkera bilen. Det kan nog tänkas ta en stund, det är ju en del folk i stan.

På söndag åker vi till Gotland med hela min familj, 17 stycken närmare bestämt.
Vi har lånat ett hus av en kollega till mig. Jag kommer inte att kunna göra några värstingutflykter men det är ändå skönt att komma hemifrån.
Vi rådfrågade läkaren på sjukhuset när jag låg inne och hon tyckte att jag kunde åka om jag inte får några blödningar innan dess. Detta har jag inte fått och det känns så himla skönt.
I värsta fall så finns det ju läkarvård även på Gotland.

Jag hoppas på en rolig, härlig vecka med mycket sol!
Tyvärr blir det bloggtorka i en vecka men när jag kommer tillbaka går jag in i vecka 28 och det kommer att kännas underbart!!!!

25+1 Halsbränna

Magen mår bra, jag mår bra, just nu känns allt helt okej!
Låt det fortsätta så här.

De senaste dagarna har jag känt av lite brännande i halsen. Jag som aldrig tidigare känt av något sådant har nu fått förklarat av gubben att det nog är halsbränna.
Så länge det är helt normala graviditetssymptom så är jag nöjd! Kom med de bara, de gör mig ingenting! Det får bränna och ha sig hur mycket det vill så länge Hicken mår bra!

25+0 Magbilder

Vecka 26


Så himla skönt att komma in i en ny vecka och så nöjd över att allt gick bra förra veckan!
Ser lite sne ut på min första magbild framifrån men det får jag leva med.


Idag har mammsen varit här och vi har plockat av vinbären och ätit mumsig vinbärskräm!!
Har faktiskt inte sovit middag idag och det hör till ovanligheterna nuförtiden. Jag kommer nog att sova väldigt gott inatt!

24+6 Regn

Det har verkligen regnat precis hela dagen. Känns konstigt att behöva ha lamporna tända, nästan lite höstligt. Visserligen längtar jag till hösten men när det är en sommarmånad kan det väl ändå vara hyfsat väder.

Jag har varit själv sen lunch. Gubben åkte ner till gbg för att träffa några kompisar och gå på ÖIS-match. Han är galen i det där laget, hela hans familj är det. Tyvärr så går det ju inte så bra för dem och det märks på honom när han kommer hem....
Jag är totalt ointresserad av fotboll heter i synnerhet Allsvenskan.
Brukar gå med på en match per säsong..det räcker!

Det var lite jobbigt att vara själv de första timmarna men nu går det bättre.
Varje toalettbesök är lite jobbigt, tänk om det skulle hända något när han inte är hemma.
Usch jag får inte tänka så....det kommer att gå bra....det kommer att gå bra....det försöker jag intala mig själv, hela tiden.

Härligt med ny vecka imorgon, dagarna går trots allt framåt även om det går lååånnngggsssaaammmttt...

24+5 Båttur och besök hos Mysla

Dagens väder bjöd på sol även om det har varit en hel del blåst.
Jag och gubben tog med oss lite fika och åkte ut en sväng med båten.
Vi slängde ankaret vid Tjörnbron och njöt av solen. Det var skönt att få komma ut på havet igen.
Det var mer än ett par veckor sen senast.

På eftermiddagen åkte vi en sväng till Mysla. Gubben skötte det mesta och skulle även rida.
Tyvärr var Mysla inte på sitt bästa humör (hon kanske var stött för att jag inte har varit hos henne) och gillade inte att bli riden av gubben. Det är ju inte så lätt för honom att säga till heller som typ bara har ridit 5 gånger i sitt liv.
Det slutade att min kompis (hon som Mysla bor hos) fick hoppa upp på ryggen och säga till henne på skarpen när hon dummade sig. Då gick det bättre!!
Jag tror hon var orolig pga att de senaste gångerna hon blivit riden har även de andra hästarna varit med. Hon gillade nog inte att vara själv.

Jag blev såklart lite ledsen för att hon inte skötte sig men men, jag kan inte göra så mycket åt det. Vågade knappt kratsa hovarna på henne för då tyckte gubben att jag lekte med ödet. Han menar inget illa när han säger till mig men han vill att jag ska vara försiktig
Det kändes skönt att vara med henne samtidigt som jag kände att det kanske inte var det bästa för mig. Varje gång man säger till henne tex genom att dra i tyglarna så känner jag att det är en ansträngning för kroppen. Fick nästan skuldkänslor för Hicken efteråt. Det sista jag vill är ju att det ska hända något.
Fortsättningsvis kommer jag nog bara rykta henne och mysa lite, resten får någon annan ta hand om som det är nu.
Hoppas att den där jäkla moderkaken flyttar på sig nu så jag kan börja leva som vanligt igen!!

Tack Anonym för ditt inlägg.
Det känns skönt att höra hur bra det har gått för dig!!

24+4 Lite ont inatt

Känner mig som världens nojjigaste person just nu. Jag känner efter hela tiden och blir skraj så fort jag känner minsta lilla i magen. Min äldsta syster sa till mig för några dagar sedan att det är inte smärtfritt att vara gravid.
Jag förstår väl att det måste kännas lite men efter mitt sjukhusbesök tycker jag mig känna mer än innan...jag vet inte...men jag tror att det känns mer nu.

Brukar alltid vakna vid halv 5 tiden på morgonen. Då är Hicken vaken och sparkar så att det är omöjligt att somna om. Imorse när jag vaknade tyckte jag att det gjorde ont i sidan när jag rörde på mig. Det kändes ungefär som om att jag hade legat i en obekväm ställning och nu skulle rätta till den. Det stack från den ena sidan till den andra.
Är detta något konstigt? Brukar det kännas så när magen växer?
Jag upplevde inte att jag hade någon sammandragning då heller och efter en stund så somnade jag om. Nu sticker det någon gång ibland, på olika ställen varje gång. Det försvinner lika snabbt som det kommer..

VIlket psykfall jag har blivit...hur sjutton ska jag orka resten av tiden....

24+3 Cookiesbak

Idag har jag verkligen försökt att göra något så att jag ska få något annat att tänka på samtidigt som det inte skulle vara för ansträngande.
På förmiddagen var jag ute med gubben i trädgården en stund. Skratta inte nu men jag tog faktiskt en promenad med min ena kanin - i koppel. Hon tyckte det var skönt tror jag, hon ville väldigt gärna äta bladen från hallonbuskarna.
Det var lagom motion för mig!!!

Nu på eftermiddagen har jag faktiskt bakat cookies - riktigt mumsigt.
Det blev Leilas cookies med vit choklad.
En riktig favorit men det var längesen jag gjorde den.

Så idag har jag varit ganska igång. Visserligen sov jag två timmar på eftermiddagen men men....

Nu är snart ännu en dag till ända.
Hoppas att helgen går fort så att jag snart får gå in i vecka 26.

24+2 Trött

Hela dagen har jag känt mig trött. Jag sov både en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen. Kroppen känns matt på något vis. Vi får väl se om jag kan sova inatt.
Oron och tankarna påverkar mig nog mer än vad jag trodde, även fysiskt.
Sen har väl kroppen börjat varva ner efter en mycket lugn vecka.
Nu har det gått en vecka sen sjukhusvistelsen. Jag hoppas att blödningarna håller sig långt, långt borta.

Igår kväll hade jag några tjejkompisar från min gamla kör på besök. Det var bestämt sen länge och jag ville inte avboka det. Gubben hjälpte mig med maten och passade upp oss. Han är verkligen helt underbar!! Jag berättade för dem lite kortfattat om vad som hänt och de var så himla hjälpsamma.
Efter vi hade ätit åkte vi till ett litet ställe på Orust, Slussens pensionat där vi skulle lyssna på Rebecka Törnqvist och Titio. Trots att vi hade barbiljetter frågade en utav mina kompisar efter en stol så att jag kunde få sitta ner. Jag stod upp korta stunder men de som uppträdde var så nära så man kunde få små glimtar mellan folket.
Det kändes väldigt skönt efteråt. Att jag hade klarat av det och ändå varit försiktig och inte alltför nojjig.

Här på Orust har det regnat precis hela dagen, verkligen inneväder. Var har egentligen sommaren tagit vägen??

24+1 Hickens lunchpass med sparkar

För en stund sedan lade jag mig på sängen en stund. Jag har nämligen bakat en paj och det trodde jag väl aldrig att man skulle bli trött av, men jovisst det kan man.
Då startade Hicken sitt lunchpass med sparkar. De har aldrig varit så starka. Magen guppade hela tiden.
Jag ropade på gubben som fick känna på en riktig vändning. Det riktigt drog i hela magen.
Det är helt fantastiskt egentligen. Det ligger verkligen en levande varelse därinne.
Det verkar på mig som jag inte har fattat det innan men det har jag såklart men idag kändes det extra verkligt på något vis.
Nu har Hicken lugnat sig men han kommer nog sätta igång sitt eftermiddagspass senare idag!

24+0 Magbild

Vecka 25

Här kommer veckans magbild.
Trots all turbulens utanför magen hoppas jag att Hicken har det lugnt och skönt därinne.
Jag går in i en ny vecka med ganska gott mod. Just nu går jag igenom en känslomässig berg- och dalbana och jag vill att turen ska ta slut så fort som möjligt.
Hoppas att den slutar på UL den 25 augusti.

Det har varit en bra dag idag. Jag tog bilen till min syster som bor en kvart från mig. Det var skönt att komma hemifrån lite. Det är skönt att ha sin familj så nära.
Magen känns bra, inget som gör ont och sparkandet är igång som vanligt.

23+6 Varför?

Varför?

Denna fråga kan man ställa till sig själv och andra många gånger men man kan aldrig få ett svar.
Jag är självklart överlycklig och tacksam över att ha blivit gravid med hjälp av provrörsbefruktning vid första försöket. Vet ju att så många får försöka så länge för att få lyckas eller inte.
Ändå vill jag bara skrika: VARFÖR VI?
Kan det inte bara räcka nu? Kan vi inte bara få vara gravida och lyckliga och njuta för en gång skull?
Det sägs att den tiden i graviditeten där jag befinner mig just nu ska vara den bästa. Oron för missfall och dylikt minskar och man är fortfarande inte så stor så man kan göra det mesta man vill.
Nu bara jag längtar att blir stor, tung och otymplig för då vet jag att Hicken växer och har större chans att överleva om h*n tvingas förlösas för tidigt. Vill bara att dagarna ska gå så fort som möjligt och att hösten ska komma!

Tror inte att Hicken känner av min oro i alla fall, h*n lever i alla fall loppan där inne. H*n sparkar och kör runt in i magen mest hela tiden. Härligt!!!

23+5 Detta har hänt del 2

När jag låg på sjukhuset kollade de hjärtljuden på Hicken flera gånger.
På kvällen sparkade han så mycket så att barnmorskan efter 15-20 min sa att vi får nog testa om en stund när h*n lugnat ner sig lite.
En timme senare gick det mycket lättare och hjärtljuden hördes med en gång.

Dagen efter kom gubben upp till sjukhuset vid 9-snåret.
Vid 11 var det dags för rond och vi fick träffa en överläkare igen.
Hon förklarade hela situationen för mig, väldigt pedagogisk och lätt att förstå.

Som det är nu ligger moderkakan delvis över "utgången". Som det ser ut nu är alltså en vanlig förlossning omöjlig. Eftersom livmodern just nu (i vecka 24) är strax övanför magen och har en bra bit kvar att växa finns det möjlighet att moderkakan växer uppåt med livmodern och då flyttas från öppningen. Så länge som moderkakan ligger där den ligger finns en ökad risk för blödningar när man får förvärkar. Då trycker de rakt på moderkakan istället för på bebisen.

För att undvika sammandragningar/förvärkar så måste jag vila och endast gå korta promenader men läkaren sa samtidigt att jag inte är tjättrad vid sängen.
Ju mer fysisk aktivitet desto större risk för sammandragningar.
Jag kommer att vara sjukskriven fram till 25 augusti.

Då ska jag till specialistmödravården för ett ultraljud. De kommer då att titta på om moderkakan har förflyttats sig något. Är det så att den har börjat flytta på sig finns det möjlighet för mig att föda på vanligt sätt. Ligger moderkakan kvar eller har lagt sig mer över öppningen kommer vi att få planera för ett snitt istället.

Läkaren sa att det kan bli några blödningar under följande veckor men det behöver ändå inte vara farligt för mig eller Hicken. Då ska jag åka till sjukhuset och få vård. De kan till och med ge medicin för att stoppa blödningar.

Det värsta som kan hända är att jag får jättekraftiga blödningar som gör att de blir tvungna att ta ut Hicken. Läkaren sa att det har hänt henne en gång på 20 år att hon har fått förlösa ett barn på grund av sådana blödningar.
Detta gör att mina oro mildras något, sådan otur ska vi bara inte ha!

______________________________________________________

Idag har mammsen varit på besök. Vi har såklart pratat mycket barn men hon har även fått mig att tänka på annat!
Jag har tagit det väldigt lugnt och bara varit ute en liten sväng i trädgården.

För några dagar sedan skrev jag i ett inlägg att jag slutat tänka på graviditeten i etapper.
Detta tar jag tillbaka nu. Det känns lite som att vara tillbaka i vecka 8 när oron var som störst för blödning och missfall. Nu kollar jag trosorna varje toalettbesök, detta är otroligt psykiskt påfrestande men har jag klarat det en gång så ska jag väl klara det igen.

Nu kommer jag att räkna ner till den 25 augusti!!!
37 dagar kvar!

23+4 Detta har hänt del 1

I torsdags vaknade jag vid niotiden på morgonen.
Dagen innan hade jag och gubben haft en heldag i Göteborg som jag skrivit tidigare.
När jag fick och lade mig vid midnatt kände jag ingenting konstigt och somnade gott.

När jag var på toaletten på morgonen märkte jag att toaletten var full av rött, klart blod. Jag blev iskall i hela kroppen. För mig har blod vid tidigare tillfällen betytt slutet och så trodde jag att det skulle bli även denna gång. Det som var så himla konstigt var att det inte gjorde ont.

Jag väckte gubben som såklart blev chockad. Vi ringde till förlossningen (efter vecka 22 tillhör man förlossningen och inte gyn). Barnmorskan ställde lite frågor. Hon frågade om jag kände några fosterrörelser och just då var jag så oroad och stressad att jag inte kände någonting alls. Trots alla frågor så blev jag lugnare av att prata med henne. Vi skulle komma upp till sjukhuset och fick en tid 2 timmar senare.

På vägen upp till sjukhuset sparkade Hicken en massa precis som om h*n ville lugna sin stackars oroliga mamma. Det har aldrig känts så skönt att känna sparkar, då visste jag att det var liv i magen. Jag pratade i telefon med min syster som jobbar på vårdcentralen. Hon hade fått svar på odlingen från urinprovet jag lämnade i måndags. Jag hade inte urinvägsinfektion. Denna infon tog jag med mig till sjukhuset. Det som rpvoet hade visat var för mycket vita blodkroppar i urinen men vad jag förstått är detta vanligt under graviditeten.

Väl framme på sjukhuset blev vi mottagna redan vid dörren och fick komma in direkt. Barnmorskan vi då träffade lyssnade på hjärtat som hördes med en gång. Efter detta blev båda jag och gubben lugnare och glömde nästan blödningen. Vi tänkte att nu kan det väl ändå inte vara någon fara.

Jag fick ligga och vila en stund i väntan på läkaren som skulle göra UL på mig. Efter en halvtimme kom hon och det var dags för kletet på magen igen. Även då såg allt bra ut men hon kunde inte riktigt få en placering på moderkakan. Hon gjorde då ett VUL istället och sa att moderkakan lågt långt nere och att hon ville ringa in jourläkaren för ännu en bedömning. Överläkaren kom efter bara några minuter och började med en gång undersöka mig. De två läkarna började nu tala ett främmande språk (kändes det som) och jag och gubben bara tittade på varandra och fattade ingenting.

Efter en stund började överläkaren att prata med mig och förklarade att min moderkaka hade lagt sig över livmodermunnen ett par centimeter, detta kallas PLACENTA PRAEVIA. Livmodermunnen har irriterat moderkakan och ett blodkärl har brustit, därav blödningen. Hon kunde se att blödningen avstannat men de ville ha kvar mig på observation. Hon sa även att hädanefter kommer jag att få ta det väldigt lugnt och vila mycket så att det inte blir fler blödningar. Stora blödningar kan vara farliga både för mig och barnet.

Jag och gubben fick gå ner till cafeterian (men inte gå i några trappor) för att äta lite. Efter det fick jag mitt rum och barnmorskan visade mig runt. Vi satt i dagrummet resten av dagen fram till kvällsmålet då gubben åkte hem.

För mig är det så ångestfyllt att vara på sjukhus. Hur trevlig än avdelningen är så tycker jag att det är så himla jobbigt att behöva vara där själv. Som tur var var de andra inlagda mycket trevliga och vi pratade mycket med varandra under kvällen. Konstigt att man kan känna sådan samhörighet med totalt främmande männigskor. Det som skilde mig mest från de andra var att de hade stora magar, vilket jag inte har ännu. 2 av de inlagda hade havandeskapsförgiftning, en hade diabetes och för en hade vattnet gått redan i vecka 32. Den sistnämnda var en mycket speciell kvinna. Hon var 47 år och hennes man 60 år. Hon hade varit i Spanien och gjort provrörsbefuktning (i Sverige får man inte vara över 40 år). Dessutom hade hennes man steriliserat sig så allting hade varit mycket komplicerat. Trots detta hade de lyckats och nu låg hon på sjukhuset för övervakning och skulle nog bli igångsatt nästa vecka.

Detta blir verkligen en lång återberättelse...fortsättning följer.....

____________________________________________________

Jag mår än så länge bra här hemma. Har vilat mest hela dagen och pratat i telefon. Det drar och har sig i magen särskilt när jag reser mig från liggande ställning. Det känns som om det är svårt att sträcka på sig helt fullt. Jag försöker att inte oroa mig så mycket för detta eller moderkakan utan bara ta en dag i taget. Varje dag är viktig!!

Tack för alla kommentarer!

Detta med moderkakan är inget som de tidigare upptäck på UL. Då sa de bara att moderkakan låg bak men inget om att den var långt nere.

23+3 Komplikationer

Har precis kommit hem efter att ha varit inlagd på NÄL-sjukhuset.
Mår skit just nu och kan inte riktigt förstå att detta händer mig.
Jag som hade hoppats att det skulle bli lugnare denna veckan.

Jag vaknade igår med blödning utan att känna någon smärta. Efter kontakt med förlossningen åkte vi till sjukhuset.
Jag har drabbats av något som heter Placenta Praevia eller lågt liggande moderkaka/föreliggande moderkaka.

Orkar inte berätta så mycket mer idag utan ska fösöka att göra det imorgon.
Mer info finns här

23+1 Ingen bild ännu

Igår när jag skulle ta kort kom jag på att kameran blev glömd i min systers bil efter vår trip. Så veckan bild kommer att bli något försenad. Det känns inte som om det har hänt så mycket sen förra veckan men men..

Urinvägsinfektionen känns lite bättre idag. Pencillinet har nog börjat hjälpa.
Idag bär det av till Göteborg för shopping, paddantur (med min kompis som guide, spännande!), restaturangbesök och bio. Vi tänkte se Harry Potter men den var såklart slutsåld, så nu blir det Änglar och Demoner istället.
Vi ska faktiskt åka till Mölndal till en (vad det sägs) bra barnaffär ligger. Nu är det nämligen dags att börja titta på barnvagn!
I helgen hade jag två bebisar med familjer på besök och de sa att det kan ta upp till 3 månader innan man får vagnen, så då är det väl dags att börja kolla nu!
Känns lite overkligt, är det inte för tidigt, samtidigt som jag känner att det kanske är dags!
Herregud BARNVAGN, detta är stort!!...hehe...

23+0 Urinvägsinfektion

Ända sedan denna graviditeten påbörjades så har jag haft en ständig oro för att få urinvägsinfektion. Vid mitt missfall för två år sedan hade jag samtidigt en kraftig urinvägsinfektion och detta har jag haft med mig i tankarna sen dess.
Varje gång jag har varit på MVC har jag bett barnmorskan att kolla och det har inte varit något någongång.

I helgen efter jag kommit hem från min Hallandstrip började jag springa mer på toaletten. Tänkte att detta kanske berodde på fostret och tänkte inte jättemycket på det.
I söndags började jag dessvärre springa på toaletten ungefär en gång i kvarten. När jag gick ut från toaletten kändes det som om jag behövde gå dit igen.

Så igår lämnade jag in ett urinprov på vårdscentralen (där min syster jobbar, hur skönt som helst) och det gav utslag på urinvägsinfektion. Jag berättade för henne om mitt besök till affären när jag blev svimfärdig och även att jag de senaste dagarna faktiskt också har känt av lite sammandragningar. Inte mycket men ett par gånger om dagen.
Hon pratade med läkaren som skrev ut pencillin.

Jag har även pratat med barnmorskan som inte trodde att det var någon fara för fostret så länge jag inte får fler sammandragningar. Hon sa att sammandragningarna kan bero på urinvägsinfektion men även på att fostret är mer aktivt nu. Om det blir fler sammandragningar kan jag även ringa till förlossningen för att bolla min oro och mina funderingar.

Nu tycker jag att det har varit lite väl mycket de senaste dagarna. Jag hoppas att vecka 24 blir en lugnare vecka!!

Magbild kommer på bloggen senare idag!

22+4 Yr och svimfärdig

Nu har jag kommit hem efter två roliga dagar i Halland. Vi hade väldigt tur med vädret och det regnade inte mycket på oss!!

För ett par timmar sedan när jag stod och kammade håret började jag känna mig lite snurrig i huvudet. Jag gick och satte mig lite och det kändes något bättre.
Jag tog bilen ner till affären (ca 3 min bildfärd) för att handla lite, våra kompisar från Åsa kommer snart på besök!.
I affären blev jag matt, snurrig och trodde jag skulle svimma. Jag satte mig ner på huk en stund, det var obehagligt, trodde nästan att jag skulle svimma.
Jag kände av det hela vägen hem men efter en stund gick det över.

Orolig som jag är började jag såklart fundera över om detta är något jag borde kolla upp, kanske ringa barnmorskan. Jag vet ju sen tidigare att mitt blodtryck är lite lågt (det svartnar ibland för ögonen när jag reser mig från liggande) men så här har jag aldrig känt förr.
Vi får väl se hur det känns resten av helgen. Om det kommer fler gånger tänker jag ringa barnmorskan på måndag för säkerhets skull.

22+2 Trip till Halland

Om ett par timmar åker jag, min ena syster och tre syskonbarn på en liten trip till Fun City och Halmstad. Det har börjat bli en tradition att åka någonstans tillsammans varje sommar.
Väldigt mysigt!!

Just nu ösregnar det på Orust. Hoppas att vädret är bättre söderut!

22+0 Magbild

Vecka 23

Ännu en ny vecka är här!
Jag har märkt att jag den senaste tiden har slutat att tänka min graviditet i olika etapper.

Efter det stora ultraljudet var behovet av att göra det inte lika stort längre.
Nu tänker jag mer vecka för vecka och har börjat räkna ner. Det är fortfarande ofantligt långt kvar men för varje vecka som går så känner jag mig lugnare och lugnare....tänk om detta faktiskt går vägen. Tänk om jag har en bebis i famnen om några månader. En fortfarande helt overklig tanke men så underbar.

Veckan har varit bra förutom min promenad med hästen för några dagar sedan då jag tror jag kände av foglossning.
På promenaden i dag kände jag ingenting, hoppas att det fortsätter så.

Hickens sparkar blir starkare och starkare och jag sjunger för h*n varje dag.

21+5 Magont/Foglossning

Har precis kommit hem efter att ha varit ute på promenad med Mysla.
Gubben red henne och det gick bra, trots att ha ramlade av när hon råkade skutta till men han var snabbt uppe på ryggen igen.

När vi hade kommit en bit skulle vi gå över en stock i skogen. Jag fick lirka lite med Mysla för att hon skulle gå över. Efter det kände jag att det började göra lite ont i magen. Det blev värre och värre ju längre jag gick.
Det stramade och gjorde ont vid ljumskarna.

Jag fick gå jättelångsamt resten av vägen hem.

När vi var hos barnmorskan på senaste besöket nämnde jag att jag ibland känner av detta när jag är ute och promenerar (fast aldrig så mycket som idag) och då pratade hon om fogarna och att det är de jag känner av. Om man får ont ska man ta det försiktigt och helst inte gå mer.
Problemet är ju att man behöver ta sig hem...

Nu har jag vilat en stund i solstolen och känner mig precis som vanligt igen, med en sparkande Hicken i magen!!

21+4 Trött idag

Idag har jag varit slö och trött hela dagen...orkar inte ta tag i någonting, gör mest ingenting.
Gubben grejar och grejar och jag känner mig mest uttråkad.
Kanske skulle man göra det....nej jag orkar inte....kanske det.....om en stund.......men det hade varit kul.....men kanske inte idag...

Hoppas morgondagen blir piggare!

21+2 Telefonsamtal med MVC

I förmiddags ringde jag min barnmorska för att få vet lite med om mitt blodsvar.
Hon frågade om jag hade fått hennes brev. Jag svarade ja men sa att jag inte blev särskilt klok av det som stod där, snarare tvärtom. (var lite irriterad på den där post-it lappen men på telefon är jag alltid så jäkla käck fast jag kokar innuti).
Hon sa att det inte var något att oroa sig för utan att de skulle ta fler prover i vecka 35. Det kan i vissa fall bli så att mamman bildat ett immun mot sitt foster om man tex haft ett missfall tidigare. Då kan fostrets blod kommit i kontakt med mamman och immunet bildas.
Jag berättade att jag hade haft ett missfall eftersom jag inte kom ihåg om jag nämnt det för henne.
Hon frågade då om jag fick någon spruta mot immunitet men det har jag inget som helst minne av. Det ändå jag minns var tabletter för att stöta ut fostret.
I slutändan skulle det inte spela någon roll för de kommer kolla upp allt detta senare i graviditeten.

Självklart kommer jag inte att kunna släppa detta nu men av det jag har läst så ska det inte vara någon fara och man kan göra mycket för att hjälpa fostret om nu immunitet har uppstått.
Det vi vet med säkerhet är att min sambo är positiv eftersom han ibland lämnar blod. Så vi får väl se i framtiden vad lill* Hicken är - positiv eller negativ.

21+1 RhD neg

Fick idag brev från barnmorskan. Eftersom jag ska åka på semester till Gotland i början av augusti så behöver jag ha med mig papper som visar på blodgrupp och diverse andra provsvar.
På pappret från blodcentralen står det att jag tillhör blodgrupp A och att jag är RhD neg.

Barnmorskan hade bifogat en liten post-it lapp där det stod att hon skulle ta ett nytt blodprov i veck 35 pga. RhD neg.

Vadå? tänkte jag. Är det allt? Vad betyder detta?

Jag mindes att jag hade läst någonstans om det och sökte på nätet.
Det är ju inte precis någon positiv läsning även om det absolut inte behöver vara någon fara för fostret. Min oro påverkas såklart av att jag har haft ett missfall och då kan ha kommit i kontakt med det fostrets blod. Om så har skett kan det påverka Hicken på ett negativt sett.
Det är komplicerat men mer information finns här:
http://se.babycenter.com/pregnancy/complications/whatisrhesusstatus/

Jag tycker det var dåligt att bara få ett meddelande på en post-it lapp. Detta skapar onödig oro och en massa frågor. I morgon tänker jag ringa MVC för att veta mer.