Känner mig fortfarande ledsen över gårdagens händelse.
Tack för alla stöttande inlägg.
Jag vet inte om jag skriva till henne igen och berätta mer hur jag känner.
Men om jag skriver kanske jag får henne att må dåligt och det är det sista jag vill.
Varför ska det vara så svårt?
Det kanske ändå på något sjukt sätt finns någon mening med detta.
Det som känns jobbigast nu är att våra killar är kompisar och jag vill inte vara anledningen
till att även deras vänskap påverkas.
Just nu tänker jag ligga lågt. Jag måste försöka att tänka bort alla jobbiga tankar och se fram emot det som komma skall.
Vår vänskap kanske kan fortsätta någongång i framtiden.
Jag vill....
4 kommentarer:
Usch, det är en jobbig sits!
Gör det som DU mår bäst av och det som DU behöver.
Jag tycker faktiskt att din vän är rätt självisk. Det är DU som går igenom en livskris just nu och hon går igenom en tid av lycka. Vem som är den som behöver stöd borde ju vara uppenbart! Hon har väl förmodligen massor av vänner, släktingar och bekanta som är överlyckliga över hennes graviditet och det borde ju täcka hennes behov av att få prata om det om inte annat...
Och som du skrev, det finns väl annat att prata om som vänner än graviditet och barnlöshet?
Trist att det ska behöva bli så här mellan er, men jag tycker verkligen att det är din vän som är oförstående. Du har inte gjort ngt fel. Bara försökt uttrycka vad du känner!
(Sorry om jag jagar upp mig, men jag är så trött på att det är vi barnlösa som ska ta en massa hänsyn till allt och alla och ursäkta vår sorg, det borde inte vara så)
Stå på dig och gör vad DU vill! Det är du värd!
Kram
Jag vet hur jobbigt det är med kompisar och deras graviditeter. Min kompiskrets är inne i värsta babyboomen nu och jag isolerar mig från dem. Man mår ju inte bättre direkt av att mitt i allt detta tappa kontakten med sina vänner.
Man får nog bara gilla läget och hoppas att det löser sig. Min svärmor har jobbat på BB i många år och säger att gravida och nyblivna mammor är de mest självupptagna som finns och så är det säkert. Om jag nånsin får äran att bli mamma ska jag fanimej se till att inte sprida mitt lyckorus över någon som kämpar för att bli med barn.
Man får nog se det som att de inte vet bättre bara. De har ingen aning.
Kram
Blä så jobbigt och så skrämmande bekant.
Precis så där kände jag när Vännen blev gravid (det blev ju missfall sen men i alla fall). HON sade det aldrig till mig, tvärtom sade hon att jag ska ta all den tid jag behöver etc.
Men JAG kände mig otroligt jobbig när jag helt enkelt inte klarade av att ta in hennes lycka mitt i min smärtsamma sorg. (hade precis misslyckats med vår fjärde IVF)
Jag vill inte döma din vän, men tycker nog som Lilla J att hon verkar lite onödigt självisk. Hon har ett alldeles tillräckligt nätverk att ventilera sin graviditetslycka med, hon ska klara av att förstå att du inte kan vara en del av det mitt i din stora livskris.
Hon borde klara av att sätta sig själv åt sidan och stöda dig nu. Tids nog får du krafter att ta itu med hennes graviditet, men just nu varken behöver eller SKA du göra det. All den energi du har behövs endast till dig själv nu.
Otroligt jobbig situation.
Stor kram och hoppas er vänskap håller även denna enorma kris.
Jag förstår exakt hur du menar. Skrev om det i höstas i min blogg då en vän ville ses. En gravid vän. Det här var precis innan vi började med vårt tredje försök och jag sa till henne som det var, jag orkar inte, det är för jobbigt, kan vi vänta till vi är igång med nästa försök?
Hon förstod tack och lov och satte ingen press.
Jag kände att det var lättare när man var inne i en behandling att träffa gravida. Då var jag så inställd på att vi var på väg dit. Det gjorde det lättare. Kanske är det samma för dig. Att när ni väl är igång kommer det kännas lättare att träffa henne.
Och du. Om hon inte förstår. Om hon inte vill förstå. Då är hon ingen riktigt god vän ändå. Inte i ordets rätta bemärkelse.
Hoppas det blir bra och att du snart blir glad igen.
Kram m.
Skicka en kommentar