Fy vad tungt. Skriv när du orkar, jag tror det kan lätta att inse att många andra upplevt samma sak. Det är inte dig det är fel på, kom ihåg det! Stor kram.
P.S. Var finns din vän nu när du gråter och mår dåligt? Inbäddad i sin gravid-lycka? Jag tycker inte hon är en riktig vän om det är så.
*Kramar om* Det är tufft ibland, men precis som Tingeling skrev så kanske det lättar lite om du kan skriva av dig lite. Kanske inte nödvändigtvis på bloggen om det är för privat, men någonstans iaf. Jag hoppas det vänder snart. Du vet väl iaf att VI i bloggvärlden finns här. Kram
Förstår att det är jobbigt. Det är ingen lätt resa det här & man behöver stöd! Sen är det inte alla som förstår & kan ge stöd, men det betyder inte att ni inte kan hitta tillbaka till varandra senare, om det känns rätt då. Försök fokusera på nuet & på de nära & kära som finns för dig här & nu!
& vi finns förstås här när du behöver oss, & vi förstår!
Hoppas att iaf din sambo finns där för dig nu och förstår.
Skriver som de andra, skriv bara om du orkar. Ta hand om dig själv och gör det som du behöver för att må bättre.
Undrar detsamma som Ting: var finns din vän nu? Har svårt att tänka mig att hon i sin gravidlycka mår i närheten så dåligt som du gör över det här. Kanske är ngt att påminna henne om?
Kommer allt för väl ihåg vad för krafter som drogs igång inför första behandlingen. Vilken enorm livskris som utlöstes. Hur arg jag var på livet och hur drabbad jag kände mig. Hur liten och ledsen jag var.
5 kommentarer:
Fy vad tungt.
Skriv när du orkar, jag tror det kan lätta att inse att många andra upplevt samma sak.
Det är inte dig det är fel på, kom ihåg det!
Stor kram.
P.S. Var finns din vän nu när du gråter och mår dåligt? Inbäddad i sin gravid-lycka?
Jag tycker inte hon är en riktig vän om det är så.
*Kramar om*
Det är tufft ibland, men precis som Tingeling skrev så kanske det lättar lite om du kan skriva av dig lite. Kanske inte nödvändigtvis på bloggen om det är för privat, men någonstans iaf.
Jag hoppas det vänder snart.
Du vet väl iaf att VI i bloggvärlden finns här.
Kram
Förstår att det är jobbigt. Det är ingen lätt resa det här & man behöver stöd! Sen är det inte alla som förstår & kan ge stöd, men det betyder inte att ni inte kan hitta tillbaka till varandra senare, om det känns rätt då. Försök fokusera på nuet & på de nära & kära som finns för dig här & nu!
& vi finns förstås här när du behöver oss, & vi förstår!
Stor kram!
Usch, vad tungt!
Hoppas att iaf din sambo finns där för dig nu och förstår.
Skriver som de andra, skriv bara om du orkar. Ta hand om dig själv och gör det som du behöver för att må bättre.
Undrar detsamma som Ting: var finns din vän nu? Har svårt att tänka mig att hon i sin gravidlycka mår i närheten så dåligt som du gör över det här. Kanske är ngt att påminna henne om?
Varma kramar!
Gumman, en stor kram till dig!
Kommer allt för väl ihåg vad för krafter som drogs igång inför första behandlingen. Vilken enorm livskris som utlöstes.
Hur arg jag var på livet och hur drabbad jag kände mig. Hur liten och ledsen jag var.
Du är inte ensam.
Skicka en kommentar