ÄP - allt har gått bra

Nu är det äntligen gjort, äggplocket.
Jag kan inte påstå att det INTE var smärtsamt men det gick ändå bra!
De fick ut lika många ägg som de äggblåsor som de såg på ultraljudet i torsdags-6 stycken.

För de som orkar läsa så kommer här en återberättelse.

Vi kom till sjukhuset vid 9.30.
Jag fick byta om till en urtvättad skjorta och gräsliga strumpor som gick upp på låren. Snyggare har man varit..
Efter en stund gick gubben i väg för att ta sitt "prov". Det var så synd om honom för rummet han gick till var upptaget. Han kom tillbaka till avdelningen och fick göra det på en toalett.
Klockan 10.00 fick jag ta två värktabletter, då kände jag mig fortfarande ganska lugn.

Det var två andra tjejer i rummet som var före mig. Det kändes lite som löpande band men alla barnmorskar tog väl hand om oss, tycker jag!

Vid 9.50 när de kom tillbaka med tjejen som var före mig blev jag riktigt nervös. De sa till mig att det var dags och jag fick gå på toaletten (blåsan ska vara helt tömd innan ingreppet).
Efter toalettbesöket kom tårarna, gubben sa efteråt att jag såg ut som ett uppgivet barn.
Vi fick hälsa på läkaren som hette Lars och han sa att det skulle gå bra och att de flesta inte tycker att det gör så ont.

Jag var orolig för morfinet eftersom jag blev så dålig av det den gången jag fick missfall. Då fick jag nämligen det som smärtstillande och kräktes i flera timmar. Barnmorskan sa att tårarna nog kom sig av att jag var orolig för att tappa kontrollen och det stämde verkligen.

Själva ingreppet gick på 15 min. Hon gav mig morfinen i tre omgångar i en kanyl som de satt tidigare.
Det ondaste var lokalbedövningen i livmodersväggen.
Det enda som jag minns tydligt är när hon som tog emot det som läkaren "sög" ut var: Här har vi första ägget.
Efter det kände jag mig lugn, då var det i alla fall ett. Innan läkaren gick in i den andra äggstocken fick jag tredje dosen morfin och sen var jag helt borta. Allt bara snurrade och jag var knappt kontaktbar, enligt gubben.

Efteråt hämtade de sängen och hjälpte mig i den, jag kunde nästan inte stå på benen. Jag fick i början kämpa med att hålla upp ögonen men medicinen gick ganska snabbt ur kroppen.
Jag fick vara kvar på sjukhuset ungefär 1 och en halv timme efter ingreppet för jag hade så ont. Jag fick även smärtstillande mot värken.

Vi åt frukost och pratade med en barnmorska om det som kommer att hända nu.
Sen fick vi åka hem!
Jag har sovit tills nu, känner mig helt knockad. Det gör inte ont när jag håller mig stilla men så fort jag rör mig hugger det till. Har aldrig tänkt på tidigare hur mycket gupp det är i vägen när man kör bil, men nu vet jag det, aj aj aj...

Just nu känner jag mig lugn, jag vet inget om äggens kvalité mer än att det var 6 stycken men tur är kanske det för då hade jag nog oroat mig ännu mer.
Nu är det bara att vänta till torsdag. Har de inte ringt mellan 11.30-11.45 så ska vi komma in 14.00 för att "hämta hem" ett litet embryo.

Nu ska jag inta sängläge igen!