Jag kommer försöka att inte minnas dej.
Du har inte gjort mig särskilt lyckligt. Visst har det funnits stunder då jag mått bra men de har inte varit många.
Jag hoppas att 2009 inte glömmer mig och gubben. Det är vår tur nu. Vår tur att få må bra och känna oss tillfreds med tillvaron.
Det enda som fattas i vårt liv är ett barn. Vi är skapade för att kunna fortplanta oss, så det jag ber om är egentligen det mest fundamentala i mänskligheten.
Hoppet är det sista som kommer lämna mig. Så jag kommer att fortsätta hoppas på en ljus framtid.....någonstans....någongång.
GOTT NYTT ÅR
och tack för alla inlägg
onsdag 31 december 2008
tisdag 30 december 2008
Nu börjar nedräkningen
Nu har den kommit, sista chansen är borta.
Nu finns det ingen återvändo.
Nu blir det provrörsbefruktning.
Jag känner mig alldeles tom men jag gråter inte.
Jag ställer mig som vanligt frågan varför....men jag lär väl aldrig få ett svar..
Nu börjar nedräkningen.
Dag 1 idag.
20 dagar till spraystart!
Nu finns det ingen återvändo.
Nu blir det provrörsbefruktning.
Jag känner mig alldeles tom men jag gråter inte.
Jag ställer mig som vanligt frågan varför....men jag lär väl aldrig få ett svar..
Nu börjar nedräkningen.
Dag 1 idag.
20 dagar till spraystart!
Snart är året slut!
Jag börjar att se fram emot ett nytt år.
Detta året har inte varit något höjdarår, mest ett år av kämpande.
Min bästa kompis skickar alltid julkort med tillhörande text och hon får mig alltid att se framåt, och att tro på att framtiden för något gott med sig.
Här är årets text:
Hoppas att ni får en riktigt mysig jul med många fina julklppar. På nyårsafton skall vi har riktigt kul och vi tror att för er börjar då ett år fyllt av spännande saker.. Ni lämnar ett mycket jobbigt år bakom er och börjar ett nytt med många glädjeämnen!
Jag hoppas och försöker att tro att hon har rätt!
Ingen mens ännu men det känns fortfarande som att den är på väg. Förhoppningarna är små, väldigt små...
måndag 29 december 2008
Klinkers och drinkar
Nu kämpar gubben med väggen bakom vår kamin. Istället för en tråkig gipsvägg ska det nu bli grått klinkers.
Det kommer att bli skitsnyggt, tror jag!
Själv läser jag bloggar och ska strax leta upp något smaskigt drinkrecept. Ikväll kommer våra bästa kompisar på besök och då tänkte jag inviga min julklapp, en grym mixer!
Ingen mens ännu men det känns som den är på väg.
Eftersom jag tidigare varit oregelbunden kan den lika gärna komma på nyårsafton.
Då tycker jag det är bättre att den kommer nu för då kanske jag kan känna mig hyfsad på nyår.
Vi får väl se vad som händer!
Det kommer att bli skitsnyggt, tror jag!
Själv läser jag bloggar och ska strax leta upp något smaskigt drinkrecept. Ikväll kommer våra bästa kompisar på besök och då tänkte jag inviga min julklapp, en grym mixer!
Ingen mens ännu men det känns som den är på väg.
Eftersom jag tidigare varit oregelbunden kan den lika gärna komma på nyårsafton.
Då tycker jag det är bättre att den kommer nu för då kanske jag kan känna mig hyfsad på nyår.
Vi får väl se vad som händer!
söndag 28 december 2008
Gäster och oro
Känner att den kommer att komma. Den där smärtan smyger sig på fast jag så gärna vill hålla den borta.
Ska min nedräkning till dag 21 börja idag??
Snart kommer gubbens kusin som bor i Tyskland på besök. Han har med sig sin tyska tjej som är på besök i Sverige för första gången.
Jag känner mig inte särskilt säker på min engelska och är därför lite nervös. Har hört att hon kan lite svenska så det få väl bli någon blandning.
Efter besöket hos oss ska vi åka på kalas hos min syster som fyller år.
Ikväll kommer vi nog att rulla fram!
Ska min nedräkning till dag 21 börja idag??
Snart kommer gubbens kusin som bor i Tyskland på besök. Han har med sig sin tyska tjej som är på besök i Sverige för första gången.
Jag känner mig inte särskilt säker på min engelska och är därför lite nervös. Har hört att hon kan lite svenska så det få väl bli någon blandning.
Efter besöket hos oss ska vi åka på kalas hos min syster som fyller år.
Ikväll kommer vi nog att rulla fram!
lördag 27 december 2008
hoppet
Jag både älskar och hatar att hoppas.
Kommer mensen denna månaden eller inte.....
Tänk om det skulle gå denna månaden, då skulle vi slippa allt vad provrörsbefrukning heter.
Men varför skulle det lyckas nu när det inte gjort det de senaste 15 gångerna.
Hur ska jag klara en behandling när jag är i upplösningstillstånd över en vanlig cykel? Jag börjar bli riktigt orolig för hur jag ska kunna hantera detta....
Kommer mensen denna månaden eller inte.....
Tänk om det skulle gå denna månaden, då skulle vi slippa allt vad provrörsbefrukning heter.
Men varför skulle det lyckas nu när det inte gjort det de senaste 15 gångerna.
Hur ska jag klara en behandling när jag är i upplösningstillstånd över en vanlig cykel? Jag börjar bli riktigt orolig för hur jag ska kunna hantera detta....
fredag 26 december 2008
Ännu ett julfirande
Nu ska jag och gubben snart iväg till ännu ett julfirande, nu med min familj här på Orust.
Idag får jag träffa tomten, för hos min familj är det fullt med barn, närmare bestämt 7 stycken.
De är från åldrarna 7 månader till 16 år. Härligt! Jag älskar verkligen mina syskonbarn! De gör mig alltid så glad!
Nu har de jobbiga "kännaefterdagarna" börjat. har jag inte lite ont i brösten. Det är samma visa varje månad, samma besvikelse varje månad. Men efter den här gången kan jag börja räkna ner till dag 21. Det är då allt börjar!!
Idag får jag träffa tomten, för hos min familj är det fullt med barn, närmare bestämt 7 stycken.
De är från åldrarna 7 månader till 16 år. Härligt! Jag älskar verkligen mina syskonbarn! De gör mig alltid så glad!
Nu har de jobbiga "kännaefterdagarna" börjat. har jag inte lite ont i brösten. Det är samma visa varje månad, samma besvikelse varje månad. Men efter den här gången kan jag börja räkna ner till dag 21. Det är då allt börjar!!
torsdag 25 december 2008
Lugn juldag
Efter en rolig julafton med massa paket är jag och gubben nu hemma och tar det lugnt.
Mamma, jag och gubben har varit ute på en riktig långpromenad längs med havet.
Det är så otroligt vackert med en frostig dag då havet ligger spegelblankt.
Vi tog en picknick vid vattnet med rykande glögg, pepparkakor och julgodis.
Då fick jag verkligen julstämning.
God fortsättning!
onsdag 24 december 2008
JULAFTON 2008
Idag mår jag bättre. Jag och gubben hade "samtalstid" igår och det var skönt.
Jag tror det är viktgt att vi tar tid till samtalen även om vi inte riktigt känner för att prata.
När man väl kommit igång förstår man att behovet finns!
Nu bär det snart av till Göteborg för julaftonsfirande.
GOD JUL
tisdag 23 december 2008
Besök hos mamma
Idag har jag varit hos mamma.
Vi var så juliga så att vi köpte pizza. Kände att vi ändå kommer att få nog av julmaten.
Det var skönt att prata med henne idag....om allt som händer just nu.
Kände mig så deppig ett ögonblick så att jag sa till henne "att varför behöll du mig, det hade nog varit bäst om jag inte blivit född". Usch, hur kan man säga något så hemskt. Självklart är jag glad att jag finns men just nu är allt nattsvart.
Just nu känns det som om jag varit olycklig hela mitt liv, fast jag vet att jag inte har det.
Jag ser trots allt fram emot juldagarna och det gör mig lycklig att läsa om mina bloggvänners lycka. Snart kanske det är min och gubbens tur!
Vi var så juliga så att vi köpte pizza. Kände att vi ändå kommer att få nog av julmaten.
Det var skönt att prata med henne idag....om allt som händer just nu.
Kände mig så deppig ett ögonblick så att jag sa till henne "att varför behöll du mig, det hade nog varit bäst om jag inte blivit född". Usch, hur kan man säga något så hemskt. Självklart är jag glad att jag finns men just nu är allt nattsvart.
Just nu känns det som om jag varit olycklig hela mitt liv, fast jag vet att jag inte har det.
Jag ser trots allt fram emot juldagarna och det gör mig lycklig att läsa om mina bloggvänners lycka. Snart kanske det är min och gubbens tur!
måndag 22 december 2008
Bröllopet inställt
Nu har VI precis mailat kyrkan och avbokat vår vigsel.
Tårarna rinner......
Jag tror och hoppas att gubben förstår...
Inget bröllop
Det är sorgligt så här dagarna innan jul.
Egentligen skulle jag och gubben gifta oss den 8 augusti nästa år. Både kyrkan och lokalen är redan bokad.
Gubben tycker fortfarande att vi ska göra det och det är det som känns jobbigast för mig.
Från början var det jag som ville gifta mig, ha ett klassiskt bröllop och gubben tyckte att det var mindre viktigt. Men nu är det han som vill även om vi just nu går igenom ett helvete. Han tror att det kan få oss att må bättre men det tror inte jag.
Självklart vill jag fortfarande gifta mig, jag vill ha mitt drömbröllop men inte nu.
Vårt bröllop är iaf något jag kan påverka och jag har bestämt mig över att vara lycklig på min bröllopsdag. Jag vågar inte chansa. Vi har ingen aning vad som händer/har hänt när sommaren kommer.
Egentligen skulle jag och gubben gifta oss den 8 augusti nästa år. Både kyrkan och lokalen är redan bokad.
Gubben tycker fortfarande att vi ska göra det och det är det som känns jobbigast för mig.
Från början var det jag som ville gifta mig, ha ett klassiskt bröllop och gubben tyckte att det var mindre viktigt. Men nu är det han som vill även om vi just nu går igenom ett helvete. Han tror att det kan få oss att må bättre men det tror inte jag.
Självklart vill jag fortfarande gifta mig, jag vill ha mitt drömbröllop men inte nu.
Vårt bröllop är iaf något jag kan påverka och jag har bestämt mig över att vara lycklig på min bröllopsdag. Jag vågar inte chansa. Vi har ingen aning vad som händer/har hänt när sommaren kommer.
- Kanske är jag gravid, tjock och lycklig.
- Kanske är jag mitt uppe i en IVF med allt vad det innebär.
- Kanske har jag blivit gravid men fått missfall.
kanske, kanske, kanske....
Jag vågar inte chansa!
Tänk om gubben kunde förstå mig. Han säger bara att "vill du inte gifta dig så kan vi ju inte göra det". Det känns som han lägger skulden på mig att det inte blir något bröllop. Jag har försökt förklara för honom att det blir inte det bröllopet han vill han och att vi orkar inte planera ett bröllop samtidigt som vi ska gå igenom den här prövningen.
Varför blir allt så fel? Vi tänkte när vi bokade kyrka att när det väl är dags för bröllop måste vi väl iaf vara gravida men nu känns det mycket osäkert.
Vad hände med mina drömmer? Varför kan de inte slå in?
söndag 21 december 2008
Samma sak i år igen
Efter en härlig gårdag i Danmark och på Liseberg plus barnkalas är jag nu hemma för att bara ta det lugnt i några dagar.
Det ska bli så skönt.
På vägen hem från Göteborg pratade jag och min syster om den stundande provrörsbefruktningen. Det är så skönt att prata med henne för hon lyssnar verkligen.
Hon sa att hon vill fråga hur det går varje gång hon pratar med mig men gör inte det för att det kanske ska vara jobbigt för mig. Jag sa att hon gärna får fråga men tyvärr är svaret detsamma varje gång.
Vi pratade om att hoppet alltid finns där och jag sa att nästa jul kanske jag också har ett barn.
Då sa hon att det sa jag förra året med.
Hon menade inget illa även om det kändes i hjärtat.
Tänk om det inte går och jag sitter nästa jul igen och säger samma sak. Jag har ingen aning om hur jag ska klara det. Livet är så sorgligt....mitt i alla fall...
Det ska bli så skönt.
På vägen hem från Göteborg pratade jag och min syster om den stundande provrörsbefruktningen. Det är så skönt att prata med henne för hon lyssnar verkligen.
Hon sa att hon vill fråga hur det går varje gång hon pratar med mig men gör inte det för att det kanske ska vara jobbigt för mig. Jag sa att hon gärna får fråga men tyvärr är svaret detsamma varje gång.
Vi pratade om att hoppet alltid finns där och jag sa att nästa jul kanske jag också har ett barn.
Då sa hon att det sa jag förra året med.
Hon menade inget illa även om det kändes i hjärtat.
Tänk om det inte går och jag sitter nästa jul igen och säger samma sak. Jag har ingen aning om hur jag ska klara det. Livet är så sorgligt....mitt i alla fall...
fredag 19 december 2008
JULLOV
Nu är det äntligen lov. Nu ska jag inte jobba förrän andra veckan i januari. Det känns så himla skönt och jag behöver det verkligen.
Är så himla trött, vill bara sova, och det tänker jag göra också!
I morgon åker jag, gubben och våra bästa vänner till Fredrikshamn över dagen och på kvällen ska vi på Jul på Liseberg. Det blir en intensiv men väldigt rolig start på lovet.
Det där med "kvalitétssamtalstid" har väl gått sådär.
Jag har inte känt sånt behov av att prata denna veckan.
Ska man göra det då? eller bara hoppa över det?
Ibland är det bara så skönt att inte tänka på det...
Är så himla trött, vill bara sova, och det tänker jag göra också!
I morgon åker jag, gubben och våra bästa vänner till Fredrikshamn över dagen och på kvällen ska vi på Jul på Liseberg. Det blir en intensiv men väldigt rolig start på lovet.
Det där med "kvalitétssamtalstid" har väl gått sådär.
Jag har inte känt sånt behov av att prata denna veckan.
Ska man göra det då? eller bara hoppa över det?
Ibland är det bara så skönt att inte tänka på det...
onsdag 17 december 2008
Julgran
Nu har vi köpt gran, en kungsgran blev det i år.
Det är svårt att hitta en fin bland alla sneda, små och allmänt fula granar.
Vå är speciell, för den har två toppar! Det blir kanske två stjärnor i år!
Nu går klockan rätt!!
Det är svårt att hitta en fin bland alla sneda, små och allmänt fula granar.
Vå är speciell, för den har två toppar! Det blir kanske två stjärnor i år!
Nu går klockan rätt!!
tisdag 16 december 2008
Pepparkaksbak och dum klocka
Förstår inte varför bloggens klocka är helkonstig. Enligt den så skriver jag alla mina inlägg tidigt på morgon vilket inte är fallet. Har ingen aning om hur man ändrar den heller...?
Har precis kommit hem efter pepparkaksbak hos min syster. Det är gott med pepparkakor men mest innan gräddning, degen är bara mums!
Idag har varit en bra dag. Jag har inte tänkt så mycket, börjar faktiskt känna att jag ser fram emot julen lite. Det har jag inte gjort tidigare, bara velat att den ska vara förbi snabbt så att behandlingen kan börja.
Hoppas att jag fortsätter att tänka så!
Har precis kommit hem efter pepparkaksbak hos min syster. Det är gott med pepparkakor men mest innan gräddning, degen är bara mums!
Idag har varit en bra dag. Jag har inte tänkt så mycket, börjar faktiskt känna att jag ser fram emot julen lite. Det har jag inte gjort tidigare, bara velat att den ska vara förbi snabbt så att behandlingen kan börja.
Hoppas att jag fortsätter att tänka så!
måndag 15 december 2008
Snart lov
Nu är dagarna tunga, eleverna är trötta, jag är trött och alla vill bara ha lov.
Nu är det bara 4 dagar kvar sen är jag ledig i 3 veckor.
Det ska bli så himla skönt!
I går hade jag och gubben vårt första "snack". Det funkade bra även om han gärna ville vika in på andra ämnen. Jag var snabb på att rikta honom tillbaka till det vi skulle prata om.
Han sa att han skulle hjälpa till mer med samtal och sånt om jag tycker att det är jobbigt att ringa.
Själv tycker jag att det är viktigt att tänka på att även om det mesta handlar om min kropp och frågorna handlar om mig (mediciner och annat) så är detta vårt problem som vi ska klara av tillsammans. Då är det viktigt att även den andre parten hjälper till med samtal. Om man jämför det med alla tabletter och sprutor jag måste trycka i mig med tillhörande biverkningar så känns några telefonsamtal som bagateller i sammanhanget.
Det har gått heta diskussioner om detta hemma men nu känns det som om vi förstår varandra och jag ser ljust på framtiden.....idag i alla fall.
Nu är det bara 4 dagar kvar sen är jag ledig i 3 veckor.
Det ska bli så himla skönt!
I går hade jag och gubben vårt första "snack". Det funkade bra även om han gärna ville vika in på andra ämnen. Jag var snabb på att rikta honom tillbaka till det vi skulle prata om.
Han sa att han skulle hjälpa till mer med samtal och sånt om jag tycker att det är jobbigt att ringa.
Själv tycker jag att det är viktigt att tänka på att även om det mesta handlar om min kropp och frågorna handlar om mig (mediciner och annat) så är detta vårt problem som vi ska klara av tillsammans. Då är det viktigt att även den andre parten hjälper till med samtal. Om man jämför det med alla tabletter och sprutor jag måste trycka i mig med tillhörande biverkningar så känns några telefonsamtal som bagateller i sammanhanget.
Det har gått heta diskussioner om detta hemma men nu känns det som om vi förstår varandra och jag ser ljust på framtiden.....idag i alla fall.
lördag 13 december 2008
Mumsigt julgodis
Nu har mitt syskonbarn Maja åkt hem. Vi har bakat julgodis med blandat resultat.
Mintkyssar var inte det lättaste ska jag säga. Enligt receptet skulle det bli 60 stycken. Vi fick ihop....24 stycken. Goda var dem i alla fall.
Vi bakade även chokladdoppad lakritskola med havssalt. Den blev supergod.
Det receptet rekommenderar jag verkligen!
Ingredienser
Ca 60 stycken
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0.75 dl turkisk peppar, (hårda lakritskarameller)
2 tsk smör
200 g mörk choklad
Gör så här
1. Klä en form, ca 20 x 20 centimeter, med bakplåtspapper.
2. Krossa karamellerna i en mortel.
3. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade turkisk pepparkaramellerna i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock och utan att röra tills termometern visar 117–120 grader eller tills smeten klarar kulprovet, se sidan 54. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.
4. Rör ner smöret och häll smeten i formen. Ställ kolan kallt att stelna.
5. Smält under tiden chokladen i vattenbad, se sidan 25, låt den svalna. Det ska helst bara vara ca 10 graders skillnad på kolan och chokladen!
6. Skär eller klipp kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett galler eller på ett bakplåtspapper.
7. Strö lite havssalt på toppen innan chokladen har stelnat.
Mintkyssar var inte det lättaste ska jag säga. Enligt receptet skulle det bli 60 stycken. Vi fick ihop....24 stycken. Goda var dem i alla fall.
Vi bakade även chokladdoppad lakritskola med havssalt. Den blev supergod.
Det receptet rekommenderar jag verkligen!
Ingredienser
Ca 60 stycken
3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0.75 dl turkisk peppar, (hårda lakritskarameller)
2 tsk smör
200 g mörk choklad
Gör så här
1. Klä en form, ca 20 x 20 centimeter, med bakplåtspapper.
2. Krossa karamellerna i en mortel.
3. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade turkisk pepparkaramellerna i en vid gryta. Låt det koka upp under omrörning. Låt sedan koka kraftigt utan lock och utan att röra tills termometern visar 117–120 grader eller tills smeten klarar kulprovet, se sidan 54. Det tar ca 15 minuter i en vid gryta. Rör om då och då.
4. Rör ner smöret och häll smeten i formen. Ställ kolan kallt att stelna.
5. Smält under tiden chokladen i vattenbad, se sidan 25, låt den svalna. Det ska helst bara vara ca 10 graders skillnad på kolan och chokladen!
6. Skär eller klipp kolan i bitar. Doppa varje bit i chokladen och lägg upp på ett galler eller på ett bakplåtspapper.
7. Strö lite havssalt på toppen innan chokladen har stelnat.
fredag 12 december 2008
Lucia och mintkyssar
Idag hade vi ett stämningsfyllt luciatåg på skolan. Barnen skötte sig jättebra och sjöng vackert.
Om en stund kommer mitt syskonbarn Maja hit och vi ska försöka oss på att baka mintkyssar.
Det dumma är att jag nog får skjuta på mitt och gubbens "snack".
Ingen bra start.....
Men vi får ta det i morgon istället!
Om en stund kommer mitt syskonbarn Maja hit och vi ska försöka oss på att baka mintkyssar.
Det dumma är att jag nog får skjuta på mitt och gubbens "snack".
Ingen bra start.....
Men vi får ta det i morgon istället!
torsdag 11 december 2008
Luciaövningar
Denna dag har flytit på bra.
Nu har jag smält mitt besök hos psykologen och planerat in med "gubben" när vi ska prata.
Imorgon kväll är första gången....planera för att prata....helskumt.....men ändå ganska smart!!
Så nu är det dags för kvalitétssamtalstid.
I dag i skolan övade vi inför morgondagens lucia. Att få högstadieelever att sjunga ut är inte det lättaste. Jag sprang runt och peppade och gal och jämförde stark sång med att sitta på toaletten och...ja ni förstår nog. Lite "tryck" gör underverk och de sjöng faktiskt starkare!
Jag såg nog inte klok ut!
Nu har jag smält mitt besök hos psykologen och planerat in med "gubben" när vi ska prata.
Imorgon kväll är första gången....planera för att prata....helskumt.....men ändå ganska smart!!
Så nu är det dags för kvalitétssamtalstid.
I dag i skolan övade vi inför morgondagens lucia. Att få högstadieelever att sjunga ut är inte det lättaste. Jag sprang runt och peppade och gal och jämförde stark sång med att sitta på toaletten och...ja ni förstår nog. Lite "tryck" gör underverk och de sjöng faktiskt starkare!
Jag såg nog inte klok ut!
tisdag 9 december 2008
Första besöket hos psykologen
De senaste 2 dagarna har verkligen varit tumultartade.
I går kväll mådde jag så dåligt och var så nervös inför dagens besök hos psykologen.
I morse kände jag mig alldeles svimfärdig i duschen, jag grät och sa till gubben att jag fixar inte att jobba.
Han lyckades med att övertala mig och väl på jobbet kändes det ganska okej. Klockan 11 påbörjade jag min färd ner till gbg. Jag hade fått tid kl 13.
Jag var väldigt nervös först och haken darrade nästan hela timmen men det kändes skönt....så himla skönt. Hon kunde sätta ord på mina känslor. Det kändes som hon kände mig och gubben. Kanske beror på att hon träffar såna som är i vår situation dagarna i ändå. Hon gav mig inga svar men hon fick mig att se saker ur ett annat perspektiv.
Det jag ska tänka på till nästa gång vi ses är att jag och gubben ska få "kvalitétssamtalstid" tillsammans. Inte t.ex. prata framför Tv:n utan verkligen prata med varandra om det vi ska gå igenom. Som det är nu vill jag prata hela tiden och han inte lika ofta. Så då blir det här något slags mellanting. Prata med inte ständigt älta!!
I januari ska jag få träffa henne igen, när behandlingen påbörjats.
Jag råder verkligen er som funderar på att träffa någon att prata med att göra det. Det är alltid värt ett försök! För mig känns det helt rätt!
I dag ringde gubben om min ämnesomsättning och den var helt normal. Skönt!
Inga fel funna ännu, så nu sätter allt igång i nästa cykel. Spännande!
Såg på SVT idag, "Doktor Åsa" tror jag att det hette. Det handlade b.l.a. om ofrivillig barnlöshet.
Går säkert att se på hemsidan.
Då kan ni se ett par som lyckas med IVF. Ibland mår man bra av solskenshistorier.
Kram kram
I går kväll mådde jag så dåligt och var så nervös inför dagens besök hos psykologen.
I morse kände jag mig alldeles svimfärdig i duschen, jag grät och sa till gubben att jag fixar inte att jobba.
Han lyckades med att övertala mig och väl på jobbet kändes det ganska okej. Klockan 11 påbörjade jag min färd ner till gbg. Jag hade fått tid kl 13.
Jag var väldigt nervös först och haken darrade nästan hela timmen men det kändes skönt....så himla skönt. Hon kunde sätta ord på mina känslor. Det kändes som hon kände mig och gubben. Kanske beror på att hon träffar såna som är i vår situation dagarna i ändå. Hon gav mig inga svar men hon fick mig att se saker ur ett annat perspektiv.
Det jag ska tänka på till nästa gång vi ses är att jag och gubben ska få "kvalitétssamtalstid" tillsammans. Inte t.ex. prata framför Tv:n utan verkligen prata med varandra om det vi ska gå igenom. Som det är nu vill jag prata hela tiden och han inte lika ofta. Så då blir det här något slags mellanting. Prata med inte ständigt älta!!
I januari ska jag få träffa henne igen, när behandlingen påbörjats.
Jag råder verkligen er som funderar på att träffa någon att prata med att göra det. Det är alltid värt ett försök! För mig känns det helt rätt!
I dag ringde gubben om min ämnesomsättning och den var helt normal. Skönt!
Inga fel funna ännu, så nu sätter allt igång i nästa cykel. Spännande!
Såg på SVT idag, "Doktor Åsa" tror jag att det hette. Det handlade b.l.a. om ofrivillig barnlöshet.
Går säkert att se på hemsidan.
Då kan ni se ett par som lyckas med IVF. Ibland mår man bra av solskenshistorier.
Kram kram
söndag 7 december 2008
Intensiv helg
Nu är jag hemma efter en mycket intensiv helg i gbg.
I fredags var jag hos läkaren. Min förkylning ger sig ju aldrig. Jag fick inhalera kortison och fick även kortisontabletter. Det underlättade väldigt mycket eftersom jag skulle ha körkonsert på lördagen. Det kändes som om det blev så lätt att andas.
I lördags var det konsert i Hagakyrkan, följt av en mycket skojig fest och hemgången blev vid halv 5. Inget som jag är van vid kan jag tillägga. Kortisonet slutade verka i morse och nu låter jag som en hes kråka igen.
Sov hos en kompis i kören och åkte sedan till en annan kompis och bakade julgodis hela dagen för att sedan åka vidare till en annan tjejkompis för julmys med paket och glögg.
På julmyset fanns två nära vänner, båda med tjocka magar. Det känns ändå bättre nu. Det är lättare att prata om det...vet inte vad som förändrats men det är skönt. Självklart är jag avundsjuk och önskar mig själv det som de har. Någon gång kanske det blir vår tur.
Det är skönt med sådana här helger ibland där det är så intensivt så man inte hinner känna efter. Man skulle inte orka ha det så jämnt men någon gång ibland.
I fredags var jag hos läkaren. Min förkylning ger sig ju aldrig. Jag fick inhalera kortison och fick även kortisontabletter. Det underlättade väldigt mycket eftersom jag skulle ha körkonsert på lördagen. Det kändes som om det blev så lätt att andas.
I lördags var det konsert i Hagakyrkan, följt av en mycket skojig fest och hemgången blev vid halv 5. Inget som jag är van vid kan jag tillägga. Kortisonet slutade verka i morse och nu låter jag som en hes kråka igen.
Sov hos en kompis i kören och åkte sedan till en annan kompis och bakade julgodis hela dagen för att sedan åka vidare till en annan tjejkompis för julmys med paket och glögg.
På julmyset fanns två nära vänner, båda med tjocka magar. Det känns ändå bättre nu. Det är lättare att prata om det...vet inte vad som förändrats men det är skönt. Självklart är jag avundsjuk och önskar mig själv det som de har. Någon gång kanske det blir vår tur.
Det är skönt med sådana här helger ibland där det är så intensivt så man inte hinner känna efter. Man skulle inte orka ha det så jämnt men någon gång ibland.
torsdag 4 december 2008
Drömmar, försvunnen lingonvecka och skvaller
I natt drömde jag så konstigt. Jag har det senaste inte drömt så mycket. Det var bara så konstigt. Ni vet, i drömmar känns allt så verkligt, och sekunderna efter att man har vaknat men sen....tänker man efter och då blir det så konstigt.
Jag befann mig på sjukhuset, på IVF-kliniken och läkaren gjorde massa konstiga undersökningar på mej, hur många han än gjorde så var jag helt normal. Men han var konstig för mellan varje undersökning skulle han ha paus och dricka kaffe, lägga sig och sola och annat.
Då fick jag bara sitta och vänta. I väntrummet var det en tjej som hade någon sjukdom som inte över huvudtaget hade med barnlöshet att göra. Det kändes ändå som jag var på rätt ställe men jag kom aldrig därifrån...
Kände mig konstig när jag vaknade men efter lite frukost och första lektionen med ungarna så var allt som vanligt igen.
Jag brukar alltid ha lingonvecka ganska intensivt i så där 5 dagar men nu har det bara slutat. Jag blödde ganska mycket dag 1 och halva dag 2 men efter det nästan ingenting. Jag får spader på min kropp. Känns som jag inte ens kan lyckas ha en normal menstruation.
Förresten, lite skvaller om ni gillar det, annars kan ni sluta läsa.
Om ni ser på Bonde söker fru så vet jag att en utav dem ska gifta sig i januari. En bekant till mig fick en inbjudan igår! Gissa vem?
Jag befann mig på sjukhuset, på IVF-kliniken och läkaren gjorde massa konstiga undersökningar på mej, hur många han än gjorde så var jag helt normal. Men han var konstig för mellan varje undersökning skulle han ha paus och dricka kaffe, lägga sig och sola och annat.
Då fick jag bara sitta och vänta. I väntrummet var det en tjej som hade någon sjukdom som inte över huvudtaget hade med barnlöshet att göra. Det kändes ändå som jag var på rätt ställe men jag kom aldrig därifrån...
Kände mig konstig när jag vaknade men efter lite frukost och första lektionen med ungarna så var allt som vanligt igen.
Jag brukar alltid ha lingonvecka ganska intensivt i så där 5 dagar men nu har det bara slutat. Jag blödde ganska mycket dag 1 och halva dag 2 men efter det nästan ingenting. Jag får spader på min kropp. Känns som jag inte ens kan lyckas ha en normal menstruation.
Förresten, lite skvaller om ni gillar det, annars kan ni sluta läsa.
Om ni ser på Bonde söker fru så vet jag att en utav dem ska gifta sig i januari. En bekant till mig fick en inbjudan igår! Gissa vem?
onsdag 3 december 2008
Jobbig kväll igår
Igår efter att jag hade skrivit mitt inlägg fick jag sådana fruktansvärda magsmärtor. Jag gick och lade mig på sängen och ropade på gubben som såklart inte hörde mig. Det gjorde så fruktansvärt ont, nästan som missfallssmärtor. Jag tänkte att nu får vi åka till sjukhuset.
Till slut hörde gubben mig och kom in med tabletter. Jag har tidigare bara tagit alvedon mot menssmärtor för jag trodde att man absolut inte fick ta något annat om man försökte bli gravid. På Sahlgrenska sa de att man kunde ta även andra värktabletter precis i början av cykeln och att detta inte skulle påverka ägglossning och annat.
Jag tog två eeze och efter 20 minuter släppte det värsta.
Jag bara grät och grät. Det gör ju ondare för varje månad som går känns det som. Det kan ju inte bara var psykiskt. Smärtan är ju olidlig.
Idag har jag jag jobbat fullproppad med värktabletter och hoppas känns mig normal snart.
Nu ska åka till gbg och sjunga i kör, så jag slipper tänka på all skit!
Till slut hörde gubben mig och kom in med tabletter. Jag har tidigare bara tagit alvedon mot menssmärtor för jag trodde att man absolut inte fick ta något annat om man försökte bli gravid. På Sahlgrenska sa de att man kunde ta även andra värktabletter precis i början av cykeln och att detta inte skulle påverka ägglossning och annat.
Jag tog två eeze och efter 20 minuter släppte det värsta.
Jag bara grät och grät. Det gör ju ondare för varje månad som går känns det som. Det kan ju inte bara var psykiskt. Smärtan är ju olidlig.
Idag har jag jag jobbat fullproppad med värktabletter och hoppas känns mig normal snart.
Nu ska åka till gbg och sjunga i kör, så jag slipper tänka på all skit!
tisdag 2 december 2008
Så var det dags igen!
Såklart man hoppas, det gör man ju varje månad men idag kom den som den gör varje månad.
Det känns inte som jag sjunker lika djupt nu när jag vet vad som väntar mig. Gubben sa idag att man nog kan räkna med IVF.
Någonstans kanske vi trott att vi skulle slippa men det känns ju ganska lönlöst.
Så nu har vi en chans kvar innan nedräkning till dag 21 börjar.
I helgen var det adventsfirande med familjen och några vänner. Vi tänkte skapa en "ny tradition" i vårt nyinköpta hus. Vi satt i det inglasade uterummet med infravärme, kupévärmare och massa ljus. Riktigt mysigt faktiskt!
Nu gäller det bara att bita ihop. De första dagarna är värst då man dessutom har ont men sen brukar det lätta!
Har inte hört något om ämnesomsättningen men gubben har lovat att ringa och kolla. Hoppas bara att de kan säga det till honom så det inte måste vara jag eller??
Det känns inte som jag sjunker lika djupt nu när jag vet vad som väntar mig. Gubben sa idag att man nog kan räkna med IVF.
Någonstans kanske vi trott att vi skulle slippa men det känns ju ganska lönlöst.
Så nu har vi en chans kvar innan nedräkning till dag 21 börjar.
I helgen var det adventsfirande med familjen och några vänner. Vi tänkte skapa en "ny tradition" i vårt nyinköpta hus. Vi satt i det inglasade uterummet med infravärme, kupévärmare och massa ljus. Riktigt mysigt faktiskt!
Nu gäller det bara att bita ihop. De första dagarna är värst då man dessutom har ont men sen brukar det lätta!
Har inte hört något om ämnesomsättningen men gubben har lovat att ringa och kolla. Hoppas bara att de kan säga det till honom så det inte måste vara jag eller??
fredag 28 november 2008
Körsång och tappad röst
Jag blir galen, nu har jag varit förkyld och hostig i fyra veckor. Det ger sig aldrig och nu har jag dessutom tappat rösten. Jag häser fram alla ljud, skum känsla.
Har precis kommit hem efter att ha lyssnat på en rolig körkonsert. Kanske lite tidigt, men jag fick faktiskt lite julkänslor när de sjöng O helga natt.
Jag älskar och sjunga och har sjungt i kör i hela mitt liv. För några veckor sedan var det höstkonsert i gbg och den missade jag på grund av förkylningen. Nästa helg är det julkonsert och idag skulle jag inte kunna få fram en ton. Varför kan jag inte bli frisk snart! Det är så skönt att sjunga. Ännu en sak för att skingra tankarna på barnverkstaden.
Efter mitt missfall vågade jag mig inte ut på nätet längre. Det kändes som om alla graviditetssidor skrattade åt mig. När jag äntligen vågade mig ut igen hittade jag till bloggarna med andra människor som beskriver samma situation som jag befinner mig i. Det kändes så rätt att jag till och med startade min egen.
Jag är så glad för att ni finns där ute i nätrymden!!
Har precis kommit hem efter att ha lyssnat på en rolig körkonsert. Kanske lite tidigt, men jag fick faktiskt lite julkänslor när de sjöng O helga natt.
Jag älskar och sjunga och har sjungt i kör i hela mitt liv. För några veckor sedan var det höstkonsert i gbg och den missade jag på grund av förkylningen. Nästa helg är det julkonsert och idag skulle jag inte kunna få fram en ton. Varför kan jag inte bli frisk snart! Det är så skönt att sjunga. Ännu en sak för att skingra tankarna på barnverkstaden.
Efter mitt missfall vågade jag mig inte ut på nätet längre. Det kändes som om alla graviditetssidor skrattade åt mig. När jag äntligen vågade mig ut igen hittade jag till bloggarna med andra människor som beskriver samma situation som jag befinner mig i. Det kändes så rätt att jag till och med startade min egen.
Jag är så glad för att ni finns där ute i nätrymden!!
torsdag 27 november 2008
Ska bli skönt att träffa psykologen
Precis när jag skulle skriva mitt inlägg så ringer mobilen. Det var psykologen på Sahlgrenska (IVF-kliniken) som ringde. Vi har ringt om varandra i en veckas tid.
Jag ska få träffa henne den 9/12 och det känns så himla skönt.
Har länge velat ha någon professionell att prata med och när vi fick kallelsen på posten var det det första jag tänkte. Äntligen, någon som har erfarenhet om hur andra har upplevt det jag går igenom och som kan hjälpa mig att klara av detta.
I samma veva var jag inne på Sahlgrenskas hemsida och läste om henne och det kändes som mitt i prick. Hennes ord beskrev precis hur jag känner.
http://www.sahlgrenska.se/vgrtemplates/Page____70922.aspx
Barnlöshet är en sorg varje månad när mensen kommer. Man åker ner i botten och det känns som om man aldrig kan komma upp igen. När man närmar sig dagarna kring ÄL (ägglossning) blir man glad (särskilt om man har fått stegring på ÄL-stickan), nu finns det en chans, jag fungerar, jag är normal. Efter några dagars "mys" känns det som om nu har man gjort vad man kan. Lugnet infinner sig i ungefär en veckas tid. Då börjar oron, jag känner ingenting, borde jag inte känna någonting, men visst har jag lite on i brösten, men jag känner ingen molvärk, men visst smakar det lite järn i munnen, men jag är ju inte ett dugg trött.....och så fortsätter man mala.
Dagarna innan BIM (beräknad icke mens) är olidliga. Varenda toalett besök är en blandning mellan hopp och förtvivlan. Så en dag, blir det rött på pappret, det känns som om man aldrig ska orka resa på sig, vill bara försvinna, detta händer inte MEJ! Man hamnar i botten igen, lite längre ner än förra gången.
Så här fortsätter det för mig varje månad och jag trodde botten var nådd men inte...
Det går alltid att sjunka längre ner.
Därför känner jag att jag behöver hjälp. Jag måste få råd vad jag kan göra när det känns som värst. Hur ska man överleva denna pina??? Finns det ett slut och vilket är det???
Jag har inte hört någonting från sjukhuset om min ämnesomsättning. Det ändå läkaren sa var att om det skulle se dåligt ut så skulle vi få skjuta upp behandlingsstart. Han sa inte hur jag skulle få informationen, om han skulle höra av sig eller inte?
Någon annan som har erfarenhet av detta? Hör jag inget så är det ok eller? Som det är nu ska jag ju inte ha kontakt med dem förrän efter att jag har börjat spruta! Jag är förvirrad!!
Ta hand om er där ute!
Jag ska få träffa henne den 9/12 och det känns så himla skönt.
Har länge velat ha någon professionell att prata med och när vi fick kallelsen på posten var det det första jag tänkte. Äntligen, någon som har erfarenhet om hur andra har upplevt det jag går igenom och som kan hjälpa mig att klara av detta.
I samma veva var jag inne på Sahlgrenskas hemsida och läste om henne och det kändes som mitt i prick. Hennes ord beskrev precis hur jag känner.
http://www.sahlgrenska.se/vgrtemplates/Page____70922.aspx
Barnlöshet är en sorg varje månad när mensen kommer. Man åker ner i botten och det känns som om man aldrig kan komma upp igen. När man närmar sig dagarna kring ÄL (ägglossning) blir man glad (särskilt om man har fått stegring på ÄL-stickan), nu finns det en chans, jag fungerar, jag är normal. Efter några dagars "mys" känns det som om nu har man gjort vad man kan. Lugnet infinner sig i ungefär en veckas tid. Då börjar oron, jag känner ingenting, borde jag inte känna någonting, men visst har jag lite on i brösten, men jag känner ingen molvärk, men visst smakar det lite järn i munnen, men jag är ju inte ett dugg trött.....och så fortsätter man mala.
Dagarna innan BIM (beräknad icke mens) är olidliga. Varenda toalett besök är en blandning mellan hopp och förtvivlan. Så en dag, blir det rött på pappret, det känns som om man aldrig ska orka resa på sig, vill bara försvinna, detta händer inte MEJ! Man hamnar i botten igen, lite längre ner än förra gången.
Så här fortsätter det för mig varje månad och jag trodde botten var nådd men inte...
Det går alltid att sjunka längre ner.
Därför känner jag att jag behöver hjälp. Jag måste få råd vad jag kan göra när det känns som värst. Hur ska man överleva denna pina??? Finns det ett slut och vilket är det???
Jag har inte hört någonting från sjukhuset om min ämnesomsättning. Det ändå läkaren sa var att om det skulle se dåligt ut så skulle vi få skjuta upp behandlingsstart. Han sa inte hur jag skulle få informationen, om han skulle höra av sig eller inte?
Någon annan som har erfarenhet av detta? Hör jag inget så är det ok eller? Som det är nu ska jag ju inte ha kontakt med dem förrän efter att jag har börjat spruta! Jag är förvirrad!!
Ta hand om er där ute!
tisdag 25 november 2008
Dagarna går...
För en vecka sedan satt jag här, nervös och skakig inför vårt första IVF-besök.
Allt är som ett töcken, det känns så overkligt. Händer detta mig.....?
När jag var liten sa jag alltid att jag vill ha ett barn innan 25, (det kan jag ju glömma nu) och då tyckte jag ändå att jag skulle vara ganska gammal när det var dags. Det blir inte som man har tänkt sig.
Undrar om det finns en mening med allt? Jag trodde alltid det förr men nu börjar jag tveka.
Vad finns det för mening med att jag och gubben ska må så här dåligt?
Okej, jag kan acceptera att det har blivit så här men nu har vi fattat hur dåligt man kan må, kan det inte bara vända nu. Det är vår tur att få bli lyckliga!
Igår var jag på ridklubben och red. Jag rider i ett stall med islandshästar. De får mig verkligen att må bra. När jag rider tänker jag aldrig på saker som det här utan då är jag totalt fokuserad på hästen. Det är en underbar känsla!
Allt är som ett töcken, det känns så overkligt. Händer detta mig.....?
När jag var liten sa jag alltid att jag vill ha ett barn innan 25, (det kan jag ju glömma nu) och då tyckte jag ändå att jag skulle vara ganska gammal när det var dags. Det blir inte som man har tänkt sig.
Undrar om det finns en mening med allt? Jag trodde alltid det förr men nu börjar jag tveka.
Vad finns det för mening med att jag och gubben ska må så här dåligt?
Okej, jag kan acceptera att det har blivit så här men nu har vi fattat hur dåligt man kan må, kan det inte bara vända nu. Det är vår tur att få bli lyckliga!
Igår var jag på ridklubben och red. Jag rider i ett stall med islandshästar. De får mig verkligen att må bra. När jag rider tänker jag aldrig på saker som det här utan då är jag totalt fokuserad på hästen. Det är en underbar känsla!
söndag 23 november 2008
Hej fina söndag!
Hej fina söndag!
Det är så härligt när vädret är fint på söndagar. En annars (för mig) ganska dålig dag då ännu en nya arbetsvecka tornar upp sig. I går var jag på tjejkväll i götet. Två utav mina vänner är gravida och för första gången så kände jag mig riktigt avslappnad och jag orkade t.o.m. ställa lite frågor till dem om sparkar, kön och annat. Åh, jag vill också ha en tjock mage med allt vad det innebär. Jag lovar att jag inte ska klaga en enda dag av graviditeteten om jag får det.....hehe...
E frågade om IVF och de två sätten de använder på Sahlgrenska. Vi kommer att få göra det första alternativet "rutin-IVF", då spermier och ägg sköter det mesta själva.
In vitro fertilisering (IVF)På IVF-laboratoriet befruktas ägg som efter hormonbehandling sugits ut ur kvinnans äggstockar med ultraljudsteknik. Samtidigt görs en spermiepreparation där de ”bästa” spermierna selekteras. Äggen befruktas med partnerns spermier (alternativt donatorspermier) och ”odlas” sedan i speciella inkubatorer med väldefinierade förhållanden (pH, temperatur, fuktighet). Befruktningen kan ske genom s.k. ”rutin-IVF”, vilket innebär att ägg och spermier blandas i en odlingsskål. Om det finns få spermier eller om spermierna har tagits direkt från testikeln kan befruktningen utföras med hjälp av mikroinjicering, då en enda spermie injiceras i varje ägg. Varje dag bedöms embryonernas kvalitet efter speciella kriterier (huvudsakligen antalet celler).
Efter 2-5 dygn i inkubatorn läggs det finaste embryot (i enstaka fall återförs två embryon) tillbaka i kvinnans livmoder. De embryoner som är av god kvalitet men inte återförs i en IVF-behandling kan frysas och användas i en senare menstruationscykel.
http://www.sahlgrenska.se/
Söndagskramar
Det är så härligt när vädret är fint på söndagar. En annars (för mig) ganska dålig dag då ännu en nya arbetsvecka tornar upp sig. I går var jag på tjejkväll i götet. Två utav mina vänner är gravida och för första gången så kände jag mig riktigt avslappnad och jag orkade t.o.m. ställa lite frågor till dem om sparkar, kön och annat. Åh, jag vill också ha en tjock mage med allt vad det innebär. Jag lovar att jag inte ska klaga en enda dag av graviditeteten om jag får det.....hehe...
E frågade om IVF och de två sätten de använder på Sahlgrenska. Vi kommer att få göra det första alternativet "rutin-IVF", då spermier och ägg sköter det mesta själva.
In vitro fertilisering (IVF)På IVF-laboratoriet befruktas ägg som efter hormonbehandling sugits ut ur kvinnans äggstockar med ultraljudsteknik. Samtidigt görs en spermiepreparation där de ”bästa” spermierna selekteras. Äggen befruktas med partnerns spermier (alternativt donatorspermier) och ”odlas” sedan i speciella inkubatorer med väldefinierade förhållanden (pH, temperatur, fuktighet). Befruktningen kan ske genom s.k. ”rutin-IVF”, vilket innebär att ägg och spermier blandas i en odlingsskål. Om det finns få spermier eller om spermierna har tagits direkt från testikeln kan befruktningen utföras med hjälp av mikroinjicering, då en enda spermie injiceras i varje ägg. Varje dag bedöms embryonernas kvalitet efter speciella kriterier (huvudsakligen antalet celler).
Efter 2-5 dygn i inkubatorn läggs det finaste embryot (i enstaka fall återförs två embryon) tillbaka i kvinnans livmoder. De embryoner som är av god kvalitet men inte återförs i en IVF-behandling kan frysas och användas i en senare menstruationscykel.
http://www.sahlgrenska.se/
Söndagskramar
fredag 21 november 2008
J-kla ämnesomsättning
Hej!
Jag vet ju att jag inte ska oroa mig. Skrev ju senaste igår att jag skulle lugna mig och inte tänka på hela den här processen så mycket. Men hur lätt är det?
Genom inlägg har jag nu fått veta att ett tecken på att ämnesomsättningen inte är som den ska är att man exempelvis fryser och är trött. Jag fryser ju jämt och är alltid trött.....
Men om det beror på mitt yrkesval som lärare, och att jag ofta tar med mej jobbet hem och att vi precis flyttat till ett hus med lägre temratur än vår lägenhet det vette katten.
På jobbet när jag fryser brukar mina kollegor säga att du har säkert inte så mycket underhudsfett. Hoppas att det är det!
Jag har en syster som är lite för smal som jag och hon kollade upp sin ämnesomsättning för ett tag sen och den var helt oki!
Tack för inläggen, ni har inte fått mig att oroa mig mer än vad jag gjorde tidigare. Det är skönt att kunna få svar av någon.
Puss & Kram
Jag vet ju att jag inte ska oroa mig. Skrev ju senaste igår att jag skulle lugna mig och inte tänka på hela den här processen så mycket. Men hur lätt är det?
Genom inlägg har jag nu fått veta att ett tecken på att ämnesomsättningen inte är som den ska är att man exempelvis fryser och är trött. Jag fryser ju jämt och är alltid trött.....
Men om det beror på mitt yrkesval som lärare, och att jag ofta tar med mej jobbet hem och att vi precis flyttat till ett hus med lägre temratur än vår lägenhet det vette katten.
På jobbet när jag fryser brukar mina kollegor säga att du har säkert inte så mycket underhudsfett. Hoppas att det är det!
Jag har en syster som är lite för smal som jag och hon kollade upp sin ämnesomsättning för ett tag sen och den var helt oki!
Tack för inläggen, ni har inte fått mig att oroa mig mer än vad jag gjorde tidigare. Det är skönt att kunna få svar av någon.
Puss & Kram
torsdag 20 november 2008
Lugnet breder ut sig
Idag känns det så lugnt, jag är fortfarande nervös inför det som komma skall men det är ändå lättare att slappna av.
Jag hoppas att jag kommer kunna släppa detta lite nu (iaf över julen) för att sen sätta igång på riktigt.
Jag har tänkt lite på det här med min ämnesomsättning som läkaren tog upp igår, att min förra läkare missat att kolla upp det.
Ang det med ämnesomsättningen (antar du menar sköldkörtel prover)så är det viktigt eftersom hormoner från sköldkörteln är viktiga för fertiliteten samt för en bra graviditet.
Tack e för detta inlägg. Nu förstår jag lite mer vad det handlar om. Men nu en följdfråga....(jag älskar följdfrågor). Om det nu är så att jag har något problem med ämnesomsättningen kan det ha påverkat att jag inte har blivit gravid och att jag dessutom har fått ett missfall??
Om det är så känns det ju väldigt konstigt att min förra läkare liksom hoppat över att kolla detta.
Nu ska jag åka till min bästa kompis och äta middag. Det är ett tips för att skingra tankarna, låtsas att det är fredag mitt i veckan.
Kram kram
Ps. Tack e för boktipset. Jag har inte läst boken men blir sugen på att läsa den!
Barn av glas av Åsa Holmgren
Jag hoppas att jag kommer kunna släppa detta lite nu (iaf över julen) för att sen sätta igång på riktigt.
Jag har tänkt lite på det här med min ämnesomsättning som läkaren tog upp igår, att min förra läkare missat att kolla upp det.
Ang det med ämnesomsättningen (antar du menar sköldkörtel prover)så är det viktigt eftersom hormoner från sköldkörteln är viktiga för fertiliteten samt för en bra graviditet.
Tack e för detta inlägg. Nu förstår jag lite mer vad det handlar om. Men nu en följdfråga....(jag älskar följdfrågor). Om det nu är så att jag har något problem med ämnesomsättningen kan det ha påverkat att jag inte har blivit gravid och att jag dessutom har fått ett missfall??
Om det är så känns det ju väldigt konstigt att min förra läkare liksom hoppat över att kolla detta.
Nu ska jag åka till min bästa kompis och äta middag. Det är ett tips för att skingra tankarna, låtsas att det är fredag mitt i veckan.
Kram kram
Ps. Tack e för boktipset. Jag har inte läst boken men blir sugen på att läsa den!
Barn av glas av Åsa Holmgren
onsdag 19 november 2008
Första besöket avklarat
Oj, oj, oj mitt huvud är proppad av information som springer omkring och ger mig huvudvärk.
Idag har första besöket på Sahlgrenska äntligen ägt rum.
Det känns faktiskt som en stor lättnad nu när vi har varit där och veta att vi snart är igång.
Det går framåt, vi närmar oss ett barn eller så blir det inget, men då vet vi. Som ni förstår hoppas jag på det förstnämnda.
Det första som hände var en informationsträff tillsammans med andra par i samma situation som oss. För första gången kände jag att vi är inte ensamma. Hela konferansrummet vi befann oss i var knökat. Alla lika allvarsamma med en sorgsen blick, precis som vi.
Efter det fick vi träffa vår läkare. Han var snäll och förstående. Han undrade lite först vem initiativ det var att vi var där eftersom vi inte räknas till de som är infertila. Det är 1 och 1 halvt år sen vi blev gravida.
INFERTILA: "De som har försökt bli spontangravida i 2 år utan någon graviditet/missfall"
Jag berättade vår bakgrund och han visste såklart att vi genomgått en utredning på hemorten. De hade tyvärr missat att kolla upp min ämnesomsättning som tydligen är viktig. Vet någon varför???
Sedan gjordes en VUL (vaginalt ultraljud) för att kolla så att allt såg bra ut. Han kunde se att jag precis haft ägglossning. Självklart skönt att veta att jag har det men orolig för att det var tidigare än förut och att vi inte hunnit "såmycket". Men hoppet är det sista som lämnar oss!
Allt såg bra ut med både mig och gubben och läkaren sa att våra förutsättningar för att lyckas ser bättre ut än för genomsnittet. Kändes så skönt att höra!
Hos barnmorskan gick vi igenom hela IVF-processen, mediciner och sprutor som jag ska ta.
Allt sätter igång i januari och förhoppningsvis får jag tillbaka ett embryo i v.8. Hoppas hoppas....
De har julstängt och därför kunde vi inte börja tidigare. Känns långt kvar men när jag tänker på hur länge vi försökt är det inte långt borta.
Kram på er alla där ute!!
Idag har första besöket på Sahlgrenska äntligen ägt rum.
Det känns faktiskt som en stor lättnad nu när vi har varit där och veta att vi snart är igång.
Det går framåt, vi närmar oss ett barn eller så blir det inget, men då vet vi. Som ni förstår hoppas jag på det förstnämnda.
Det första som hände var en informationsträff tillsammans med andra par i samma situation som oss. För första gången kände jag att vi är inte ensamma. Hela konferansrummet vi befann oss i var knökat. Alla lika allvarsamma med en sorgsen blick, precis som vi.
Efter det fick vi träffa vår läkare. Han var snäll och förstående. Han undrade lite först vem initiativ det var att vi var där eftersom vi inte räknas till de som är infertila. Det är 1 och 1 halvt år sen vi blev gravida.
INFERTILA: "De som har försökt bli spontangravida i 2 år utan någon graviditet/missfall"
Jag berättade vår bakgrund och han visste såklart att vi genomgått en utredning på hemorten. De hade tyvärr missat att kolla upp min ämnesomsättning som tydligen är viktig. Vet någon varför???
Sedan gjordes en VUL (vaginalt ultraljud) för att kolla så att allt såg bra ut. Han kunde se att jag precis haft ägglossning. Självklart skönt att veta att jag har det men orolig för att det var tidigare än förut och att vi inte hunnit "såmycket". Men hoppet är det sista som lämnar oss!
Allt såg bra ut med både mig och gubben och läkaren sa att våra förutsättningar för att lyckas ser bättre ut än för genomsnittet. Kändes så skönt att höra!
Hos barnmorskan gick vi igenom hela IVF-processen, mediciner och sprutor som jag ska ta.
Allt sätter igång i januari och förhoppningsvis får jag tillbaka ett embryo i v.8. Hoppas hoppas....
De har julstängt och därför kunde vi inte börja tidigare. Känns långt kvar men när jag tänker på hur länge vi försökt är det inte långt borta.
Kram på er alla där ute!!
tisdag 18 november 2008
Gråt och nervositet
Usch, nu är jag verkligen nervös. Hela kroppen är på helspänn, jag gråter och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen.
Det blir inte bättre av att jag har en rejäl förkylning.
Jag åkte hem från jobbet så tidigt jag kunde. Gubben var inte hemma och jag kände att jag behövde skingra tankarna. Jag satte på filmen Notting Hill. Åhhh, den är sååå bra och sååå romantisk. Så länge den pågick var allt frid och fröjd men efter slutscenen (hon ligger i hugh grants knä på en parkbänk med en tjock mage) så kom tårarna. Det bara rann och jag kunde inte sluta...
Jag vet inte hur jag ska klara av detta! Vet ju inte ens vad som väntar mig imorgon.
Det blir inte bättre av att jag har en rejäl förkylning.
Jag åkte hem från jobbet så tidigt jag kunde. Gubben var inte hemma och jag kände att jag behövde skingra tankarna. Jag satte på filmen Notting Hill. Åhhh, den är sååå bra och sååå romantisk. Så länge den pågick var allt frid och fröjd men efter slutscenen (hon ligger i hugh grants knä på en parkbänk med en tjock mage) så kom tårarna. Det bara rann och jag kunde inte sluta...
Jag vet inte hur jag ska klara av detta! Vet ju inte ens vad som väntar mig imorgon.
måndag 17 november 2008
Tänkvärt
Tack lilla J.
Var bara tvungen att lägga in denna även på min blogg!
Vänner! Ni frågar mig och karl'n:
"När ska ni skaffa barn?"
Som att det bara är att skaffa?
Ni vet inte hur mycket som måste klaffa!
Råden som haglar är många:
"Din mans kalsonger är nog för trånga!
""Kanske han duschar för varmt eller kallt?
"Detta har vi fått höra tusenfalt"
Drick inte kaffe, drick inte sprit!"
(Vi har det redan slopat, men det hör inte hit!)
"Ät vitaminer, mineraler och folsyra!
"Vet ni att piller är jävligt dyra?"
Åk på semester, skaffa en hund!"
"Tänk inte på det, koppla bort det en stund!"
Ni vet inget om vår trånad!
Ni som blev gravida efter er första månad!
Det vi går igenom är en stor prövning, ett test.
Förstå om vi inte känner för att gå på er fest.
Det är inte för att vara oartig eller asocial,
men för att orka så måste vi göra våra val.
Nära och kära, vänta ut oss, bry er om.
Om vi så ringer mitt i natten, så kom, bara kom!
Vi kan inte vänta oss att ni ska förstå,
men stötta oss i kampen för att bli fler än två!
(Annimoure Nilsson)
Var bara tvungen att lägga in denna även på min blogg!
Vänner! Ni frågar mig och karl'n:
"När ska ni skaffa barn?"
Som att det bara är att skaffa?
Ni vet inte hur mycket som måste klaffa!
Råden som haglar är många:
"Din mans kalsonger är nog för trånga!
""Kanske han duschar för varmt eller kallt?
"Detta har vi fått höra tusenfalt"
Drick inte kaffe, drick inte sprit!"
(Vi har det redan slopat, men det hör inte hit!)
"Ät vitaminer, mineraler och folsyra!
"Vet ni att piller är jävligt dyra?"
Åk på semester, skaffa en hund!"
"Tänk inte på det, koppla bort det en stund!"
Ni vet inget om vår trånad!
Ni som blev gravida efter er första månad!
Det vi går igenom är en stor prövning, ett test.
Förstå om vi inte känner för att gå på er fest.
Det är inte för att vara oartig eller asocial,
men för att orka så måste vi göra våra val.
Nära och kära, vänta ut oss, bry er om.
Om vi så ringer mitt i natten, så kom, bara kom!
Vi kan inte vänta oss att ni ska förstå,
men stötta oss i kampen för att bli fler än två!
(Annimoure Nilsson)
Historia.... bara 2 dagar kvar
Tiden går framåt trots allt, nu är det bara två dagar kvar.
Hanna frågade om jag gått igenom hela ferilitetsutredningen typ?!
Jag började utredningen i början av januari 2008. Då hade vi försökt i 6 månader efter missfallet i juni 07. De kollade min gubbe. Allt såg bra ut och spermierna hade toppkvalitét. Än så länge lugnt...
De kollade mig. Allt såg bra ut, de spolade (kontraströntgen) och allt var precis som det skulle.
Läkaren tog diverse hormonprov och ett utav dessa låg ett för högt. Det så kallade serumprolaktinet. Men det skulle inte vara några problem, jag skulle bara äta en tablett om dagen så skulle allting ordna sig. Dessutom skulle jag äta Pergotime som skulle göra mina ägglossningar kraftigare.
Ungefär en gång i månaden var jag på gynmottagningen och lämnade blodprov, hormonet gick inte ner trots tabletten. De ökade dosen (med illamående som följd) och till slut var hormonet på normalnivå.
I juni säger läkaren till oss att nu kunde han inte se några hinder för att en graviditet skulle bli till. Jag knaprade under hela denna tid Pergotime (6ggr.) Månaderna gick...Pergotime tog slut.
Jag ringer läkaren och då säger han: "Tyvärr finns det inget mer vi kan göra här hos "lilla" oss, nu blir det en remiss till Sahlgrenska för IVF". Jag skulle ändå fortsätta äta "antihormonpiller".
Detta var i slutet av august....nu är det mitten av november.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända på onsdag! Vad jag har förstått när jag läst andras bloggar kan det ta tid innan de sätter igång. Jag försöker att inte ha några förhoppningar.....det är ingen lätt uppgift!
Hanna frågade om jag gått igenom hela ferilitetsutredningen typ?!
Jag började utredningen i början av januari 2008. Då hade vi försökt i 6 månader efter missfallet i juni 07. De kollade min gubbe. Allt såg bra ut och spermierna hade toppkvalitét. Än så länge lugnt...
De kollade mig. Allt såg bra ut, de spolade (kontraströntgen) och allt var precis som det skulle.
Läkaren tog diverse hormonprov och ett utav dessa låg ett för högt. Det så kallade serumprolaktinet. Men det skulle inte vara några problem, jag skulle bara äta en tablett om dagen så skulle allting ordna sig. Dessutom skulle jag äta Pergotime som skulle göra mina ägglossningar kraftigare.
Ungefär en gång i månaden var jag på gynmottagningen och lämnade blodprov, hormonet gick inte ner trots tabletten. De ökade dosen (med illamående som följd) och till slut var hormonet på normalnivå.
I juni säger läkaren till oss att nu kunde han inte se några hinder för att en graviditet skulle bli till. Jag knaprade under hela denna tid Pergotime (6ggr.) Månaderna gick...Pergotime tog slut.
Jag ringer läkaren och då säger han: "Tyvärr finns det inget mer vi kan göra här hos "lilla" oss, nu blir det en remiss till Sahlgrenska för IVF". Jag skulle ändå fortsätta äta "antihormonpiller".
Detta var i slutet av august....nu är det mitten av november.
Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända på onsdag! Vad jag har förstått när jag läst andras bloggar kan det ta tid innan de sätter igång. Jag försöker att inte ha några förhoppningar.....det är ingen lätt uppgift!
söndag 16 november 2008
Ännu en söndag!
Idag har jag förökt vara lite aktiv. Förutom att svärföräldrarna varit på besök så har jag varit ute och krattat löv. Vädret helt underbart, solig och milt. Det får tankarna att skingras lite, det är skönt.
tre dagar kvar...
tre dagar kvar...
Flytt från gammal blogg
Känner mig orolig och frustrerad
Idag är det bara jobbigt. Känner mig orolig i hela kroppen, oroar mig för att alla vänner snart kommer vara gravida, strssad över att vår renovering aldrig kommer bli klar, gråtfärdig med ett dunkande hjärta i bröstet, trött, ensam och vill bara härifrån.
Idag känns det som om jag ser mig ovanifrån. Som om detta egentligen inte händer mig.
Idag har jag och killen pratat om alla papper som vi ska fylla i och ha med oss nästa onsdag. Vi måste ta ställning till om vi vill ge bort spermier, ägg och embryon till forskning eller donation. Det är ett ganska svårt beslut att ta. Om mina ägg är odugliga skulle jag så gärna vilja få någon annans men jag är ändå osäker på om jag själv vill ge bort mina. Det talar så emot varandra. Vill jag ha så måste jag väl också ge eller…..
Nu är det bara fem dagar kvar….
November 12, 2008
Äntligen, snart är det dags!
Oj vad mycket som har hänt sen senast!
För två veckor sedan ungefär kom ett brev på posten, vi har äntligen fått en tid på ferilitetskliniken på Sahlgrenska. Det var en stor lättnad att änligen kunna börja räkna ner. Vi hoppades såklart att det skulle gå vägen denna månaden men för en vecka sen kom den på dag 25. Jag fattar ingenting, min kropp verkar inte vara så stabil för tillfället. Jag brukar alltid ligga på runt dag 30.
Detta var första månaden på länge som jag inte grät. Jag kände mig bara uppgiven, olycklig och frustrerad. Nu är det bara att hoppas att IVF ska funka. Nästa onsdag den 19/11 är det dags. Klockan nio ska vi vara där för info, träff med läkare och barnmorska. Jag är sååååå nervös..
Mina kompisars magar börjar växa. Jag är så glad att ingen slipper gå samma väg som jag. Det önskar jag inte ens min värsta fiende. Det jag är ledsen för är att jag inte kan vara en större del av deras graviditet men jag orkar inte! Att ringa är svårt men när de ringer så känns det skönt. Det är ju inte så att jag inte vill prata med dem.
Det jag saknar mest är någon att prata med som vet vad jag går igenom. Man känner sig så otroligt ensam som om jag är den ende som går igenom detta och att ingen kan förstå hur jag känner, inte ens min sambo.
Jag vill bli mitt gamla jag igen, jag tycker inte om den person jag har blivit…hallå vad har jag tagit vägen. När ska mitt liv få fortsätta, hur länge ska jag behöva stå kvar på den här hållplatsen. Jag börjar bli rastlös…..hjälp…..
Oktober 24, 2008
Bebisepidemi
Just nu verkar det vara en bebisepidemi på gång. Fyra stycken människor som jag känner har meddelat att de är gravida på bara en vecka. Det har varit så jobbigt att jag inte ens har orkat skriva av mig på bloggen. Plus att jag har fyllt 27. Bläää jag vill inte bli äldre…
Något som jag funderar mycket på för tillfället är hur vänner och bekanta väljar att vara inför mig och mitt “problem”. De flesta av mina vänner har förstått att jag tycker att det är viktigt att vara öppen. Om de blir gravida så säger de det till mig innan exempelvis ett kalas så att det inte kommer som en nyhet för mig när det är massa människor omkring. Det kommer ändå vara jobbigt för mig men det är det som känns bäst.
Att smyga med det eller bara undvika att säga något och sen när de typ börjat bli tjocka så ska jag se att “hoppsan hon är visst med barn”. Detta har hänt mig och jag föröker tänka på att de gjorde såklart de som de trodde var bäst för mig. Det kan inte alltid vara lätt att veta hur ett “psykfall” ska reagera. Ja, det är precis så jag känner mig som nu. Ett psykfall. Inget roligt precis
Men jag tror att för de flesta som är i min situation så varar ärlighet längst!!
Nu ska jag åka på körhelg och sjunga till jag blir hes!
Kram kram
-->
Oktober 16, 2008
Historik
Många säger att man inte ska titta bakåt i backspegeln utan att försöka se framåt. När jag mår som sämst fungerar detta inte så bra. Allting började för ungefär två år sedan…
Vi hade slutat att skydda oss och tänkte att blir det något så blir det. Det jag lärde mig av detta är att när man väl har fått bebisar i skallen är det svårt att släppa det. För varje månad som gick började jag fundera på att man kanske måste börja tänka på ÄL och annat. I januari 2007 började vi testa med stickor. De fungerar som så att man kissar på en sticka och får då veta om man ska ha ägglossning inom ett dygn ungefär. Då gäller det att köra på om det visar sig att man har det.
Efter 4 månaders försök blev jag hispig som jag kan bli ibland! Jag ringde mödravårdscentralen och sa att vi försökt på riktigt ett år (fast det inte riktigt var sant) och att vi ville få en utredning. Det var ett jobbigt samtal men efter det kändes det som om jag kunde släppa det litegrann och ändå njuta av att det snart var vår och sommar.
En månad senare är det dags för min älskade systers möhippa som jag ansvarade för. Tankarna var på annat håll dagarna innan trots att stickan finns med varje morgon. Lördag morgon samma dag som möhippan gav stickan utslag, för första gången. Jag viskar i min sambos öra att i natt när jag kommer hem…..
En vecka senare börjar jag få värk, en vecka innan BIM (beräknad icke mens). Jag tycker det är konstigt eftersom min mens brukar vara så regelbunden. Men det händer inget och när det är försenat ett par dagar åker jag till Apoteket. Jag minns någonstans långt inne att jag tittar ner på stickan och ser det där krysset. Lyckan väller över mig och jag hoppar på stället och får panik för att sambon inte kommer hem förrän 2 timmar senare. Hur skulle jag kunna hålla mig? När han väl kommer innanför dörren häver jag det ur mig. Det var så härligt. Det bästa jag varit med om!
MEN jag minns även att bland det första jag sa när vi satt i soffan och inte riktigt trodde att det var sant var: “Vad som än händer så vet vi nu att vi i alla fall kan bli gravida”. De orden är nu de som försöker hålla mitt hopp kvar. Det har ju gått en gång så då måste det väl kunna gå en gång till.
Ta hand om er!
Oktober 14, 2008
Jobbig gårdag
Hej mina ännnu icke existerande läsare. Igår var det jobbigt, mer jobbigt än vanligt. Jag var tvungen att säga till min kollega att jag inte klarade av att undervisa mina elever. Jag hade tagit två alvedon men de hjälpte inte överhuvudtaget. Fick en starkare tablett av henne (som jag vet nu att man inte alls ska använda om man ska ha någon chans att bli gravid) och låste in mig i ett grupprum med soffa. Tog av mig min rosa schal och försökte värma mig så gott jag kunde. Där låg jag och kved i knappt en timme men det hjälpte inte ändå. Jag stod ut min sista lektion men sen åkte jag hem.
Somnade framför tv:n när min bästa kompis ringer och frågar om jag inte ska med till ridningen. Jag ville säga nej för jag mådde så uselt och det sa jag också och vi lade på. Efter några minuter ångrar jag mig, ringer upp och säger att jag ska med. Jag vill inte att hon ska tro att jag är ett psykfall även om jag är det. Anledningen var faktiskt mina smärtor men jag vet inte, jag vet ingenting längre. Det var iaf skönt att rida. Tankarna skingrades för en stund.
Min bästa kompis är verkligen den bästa, hon finns alltid där för mig. Hon tvingade mig i går i bilen på väg till ridningen att säga: “Jag kommer att få egna barn…av eget kött och blod” Hon vill att jag ska säga det 2 gånger om dagen. Hon tror att det kan vända den negativa spiralen jag befinner mig i. Jag tror verkligen på henne, sjuksköterska som hon är, så varje dag från och med nu skall jag säga de orden.
I går beställde sambon broschyrer om adoption. Känns overkligt men kan det ta mig närmare ett eget barn så gör jag vad som helst.
-->
Oktober 13, 2008
Både det ena och det andra
Det är väl konstigt hur världen är “funtad”. Räcker det inte med att man blir helt förstörd och inte ens vill vakna på morgon. Måste man dessutom ha så j-vla ont och inga tabletter som hjälper samtigt som man måste gå på toa och byta stup i kvarten. Vissa säger att man ska vara glad för att ha mens för då vet man att allt funkar som det ska. Bullshit säger jag! Ingenting funkar i min kropp.
Åh, det är nästan så jag vill åka hem från jobbet. Jag vet inte hur jag ska fixa de lektioner som är kvar…aaaajjjjj
-->
Oktober 12, 2008
Den eviga väntan
Vet egentligen inte varför jag har startat en blogg. Jag tror det kan bero på mitt stora behov av att få ur mig mina tankar och funderingar. För 1½ år sedan startade jag en blogg. Då var jag en lycklig 25-åring som precis blivit gravid. Livet såg så ljust ut, allting var ett enda skimmer.
Nu 1½ år senare har skimret bytts ut mot gråaste dimma. Jag fick missfall för drygt ett år sedan och sen dess….ingenting. Ingenting fungerar och uppgivenheten är stor.
Jag hoppas att denna sida kommer att läsas av mina nära och kära den dagen då mitt mirakel är här om det någonsin kommer. Då kanske de kan få en ännu bättre bild av vad jag och min sambo har gått igenom.
Tills dess vill jag hitta andra som är i samma situation som mig och finnas till för dem. Det är konstigt att man kan känna sig så ensam trots att kamratkretsen är så stor.
Ta hand om er där ute. Vi skrivs!
Idag är det bara jobbigt. Känner mig orolig i hela kroppen, oroar mig för att alla vänner snart kommer vara gravida, strssad över att vår renovering aldrig kommer bli klar, gråtfärdig med ett dunkande hjärta i bröstet, trött, ensam och vill bara härifrån.
Idag känns det som om jag ser mig ovanifrån. Som om detta egentligen inte händer mig.
Idag har jag och killen pratat om alla papper som vi ska fylla i och ha med oss nästa onsdag. Vi måste ta ställning till om vi vill ge bort spermier, ägg och embryon till forskning eller donation. Det är ett ganska svårt beslut att ta. Om mina ägg är odugliga skulle jag så gärna vilja få någon annans men jag är ändå osäker på om jag själv vill ge bort mina. Det talar så emot varandra. Vill jag ha så måste jag väl också ge eller…..
Nu är det bara fem dagar kvar….
November 12, 2008
Äntligen, snart är det dags!
Oj vad mycket som har hänt sen senast!
För två veckor sedan ungefär kom ett brev på posten, vi har äntligen fått en tid på ferilitetskliniken på Sahlgrenska. Det var en stor lättnad att änligen kunna börja räkna ner. Vi hoppades såklart att det skulle gå vägen denna månaden men för en vecka sen kom den på dag 25. Jag fattar ingenting, min kropp verkar inte vara så stabil för tillfället. Jag brukar alltid ligga på runt dag 30.
Detta var första månaden på länge som jag inte grät. Jag kände mig bara uppgiven, olycklig och frustrerad. Nu är det bara att hoppas att IVF ska funka. Nästa onsdag den 19/11 är det dags. Klockan nio ska vi vara där för info, träff med läkare och barnmorska. Jag är sååååå nervös..
Mina kompisars magar börjar växa. Jag är så glad att ingen slipper gå samma väg som jag. Det önskar jag inte ens min värsta fiende. Det jag är ledsen för är att jag inte kan vara en större del av deras graviditet men jag orkar inte! Att ringa är svårt men när de ringer så känns det skönt. Det är ju inte så att jag inte vill prata med dem.
Det jag saknar mest är någon att prata med som vet vad jag går igenom. Man känner sig så otroligt ensam som om jag är den ende som går igenom detta och att ingen kan förstå hur jag känner, inte ens min sambo.
Jag vill bli mitt gamla jag igen, jag tycker inte om den person jag har blivit…hallå vad har jag tagit vägen. När ska mitt liv få fortsätta, hur länge ska jag behöva stå kvar på den här hållplatsen. Jag börjar bli rastlös…..hjälp…..
Oktober 24, 2008
Bebisepidemi
Just nu verkar det vara en bebisepidemi på gång. Fyra stycken människor som jag känner har meddelat att de är gravida på bara en vecka. Det har varit så jobbigt att jag inte ens har orkat skriva av mig på bloggen. Plus att jag har fyllt 27. Bläää jag vill inte bli äldre…
Något som jag funderar mycket på för tillfället är hur vänner och bekanta väljar att vara inför mig och mitt “problem”. De flesta av mina vänner har förstått att jag tycker att det är viktigt att vara öppen. Om de blir gravida så säger de det till mig innan exempelvis ett kalas så att det inte kommer som en nyhet för mig när det är massa människor omkring. Det kommer ändå vara jobbigt för mig men det är det som känns bäst.
Att smyga med det eller bara undvika att säga något och sen när de typ börjat bli tjocka så ska jag se att “hoppsan hon är visst med barn”. Detta har hänt mig och jag föröker tänka på att de gjorde såklart de som de trodde var bäst för mig. Det kan inte alltid vara lätt att veta hur ett “psykfall” ska reagera. Ja, det är precis så jag känner mig som nu. Ett psykfall. Inget roligt precis
Men jag tror att för de flesta som är i min situation så varar ärlighet längst!!
Nu ska jag åka på körhelg och sjunga till jag blir hes!
Kram kram
-->
Oktober 16, 2008
Historik
Många säger att man inte ska titta bakåt i backspegeln utan att försöka se framåt. När jag mår som sämst fungerar detta inte så bra. Allting började för ungefär två år sedan…
Vi hade slutat att skydda oss och tänkte att blir det något så blir det. Det jag lärde mig av detta är att när man väl har fått bebisar i skallen är det svårt att släppa det. För varje månad som gick började jag fundera på att man kanske måste börja tänka på ÄL och annat. I januari 2007 började vi testa med stickor. De fungerar som så att man kissar på en sticka och får då veta om man ska ha ägglossning inom ett dygn ungefär. Då gäller det att köra på om det visar sig att man har det.
Efter 4 månaders försök blev jag hispig som jag kan bli ibland! Jag ringde mödravårdscentralen och sa att vi försökt på riktigt ett år (fast det inte riktigt var sant) och att vi ville få en utredning. Det var ett jobbigt samtal men efter det kändes det som om jag kunde släppa det litegrann och ändå njuta av att det snart var vår och sommar.
En månad senare är det dags för min älskade systers möhippa som jag ansvarade för. Tankarna var på annat håll dagarna innan trots att stickan finns med varje morgon. Lördag morgon samma dag som möhippan gav stickan utslag, för första gången. Jag viskar i min sambos öra att i natt när jag kommer hem…..
En vecka senare börjar jag få värk, en vecka innan BIM (beräknad icke mens). Jag tycker det är konstigt eftersom min mens brukar vara så regelbunden. Men det händer inget och när det är försenat ett par dagar åker jag till Apoteket. Jag minns någonstans långt inne att jag tittar ner på stickan och ser det där krysset. Lyckan väller över mig och jag hoppar på stället och får panik för att sambon inte kommer hem förrän 2 timmar senare. Hur skulle jag kunna hålla mig? När han väl kommer innanför dörren häver jag det ur mig. Det var så härligt. Det bästa jag varit med om!
MEN jag minns även att bland det första jag sa när vi satt i soffan och inte riktigt trodde att det var sant var: “Vad som än händer så vet vi nu att vi i alla fall kan bli gravida”. De orden är nu de som försöker hålla mitt hopp kvar. Det har ju gått en gång så då måste det väl kunna gå en gång till.
Ta hand om er!
Oktober 14, 2008
Jobbig gårdag
Hej mina ännnu icke existerande läsare. Igår var det jobbigt, mer jobbigt än vanligt. Jag var tvungen att säga till min kollega att jag inte klarade av att undervisa mina elever. Jag hade tagit två alvedon men de hjälpte inte överhuvudtaget. Fick en starkare tablett av henne (som jag vet nu att man inte alls ska använda om man ska ha någon chans att bli gravid) och låste in mig i ett grupprum med soffa. Tog av mig min rosa schal och försökte värma mig så gott jag kunde. Där låg jag och kved i knappt en timme men det hjälpte inte ändå. Jag stod ut min sista lektion men sen åkte jag hem.
Somnade framför tv:n när min bästa kompis ringer och frågar om jag inte ska med till ridningen. Jag ville säga nej för jag mådde så uselt och det sa jag också och vi lade på. Efter några minuter ångrar jag mig, ringer upp och säger att jag ska med. Jag vill inte att hon ska tro att jag är ett psykfall även om jag är det. Anledningen var faktiskt mina smärtor men jag vet inte, jag vet ingenting längre. Det var iaf skönt att rida. Tankarna skingrades för en stund.
Min bästa kompis är verkligen den bästa, hon finns alltid där för mig. Hon tvingade mig i går i bilen på väg till ridningen att säga: “Jag kommer att få egna barn…av eget kött och blod” Hon vill att jag ska säga det 2 gånger om dagen. Hon tror att det kan vända den negativa spiralen jag befinner mig i. Jag tror verkligen på henne, sjuksköterska som hon är, så varje dag från och med nu skall jag säga de orden.
I går beställde sambon broschyrer om adoption. Känns overkligt men kan det ta mig närmare ett eget barn så gör jag vad som helst.
-->
Oktober 13, 2008
Både det ena och det andra
Det är väl konstigt hur världen är “funtad”. Räcker det inte med att man blir helt förstörd och inte ens vill vakna på morgon. Måste man dessutom ha så j-vla ont och inga tabletter som hjälper samtigt som man måste gå på toa och byta stup i kvarten. Vissa säger att man ska vara glad för att ha mens för då vet man att allt funkar som det ska. Bullshit säger jag! Ingenting funkar i min kropp.
Åh, det är nästan så jag vill åka hem från jobbet. Jag vet inte hur jag ska fixa de lektioner som är kvar…aaaajjjjj
-->
Oktober 12, 2008
Den eviga väntan
Vet egentligen inte varför jag har startat en blogg. Jag tror det kan bero på mitt stora behov av att få ur mig mina tankar och funderingar. För 1½ år sedan startade jag en blogg. Då var jag en lycklig 25-åring som precis blivit gravid. Livet såg så ljust ut, allting var ett enda skimmer.
Nu 1½ år senare har skimret bytts ut mot gråaste dimma. Jag fick missfall för drygt ett år sedan och sen dess….ingenting. Ingenting fungerar och uppgivenheten är stor.
Jag hoppas att denna sida kommer att läsas av mina nära och kära den dagen då mitt mirakel är här om det någonsin kommer. Då kanske de kan få en ännu bättre bild av vad jag och min sambo har gått igenom.
Tills dess vill jag hitta andra som är i samma situation som mig och finnas till för dem. Det är konstigt att man kan känna sig så ensam trots att kamratkretsen är så stor.
Ta hand om er där ute. Vi skrivs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)