onsdag 30 december 2009
söndag 20 december 2009
Olle 2 månader
Ännu en månad har gått, helt otroligt! Tiden flyger iväg och snart är det jul.
Livet med Olle är underbart. Varje dag händer det nya saker med honom. De små liven utvecklas verkligen snabbt. Nu i veckan har han blivit mycket mer med och intresserat sig för vad som händer runtomkring. Det är precis som om hans ögon blivit större!
Vi har fått någta leenden, de blir fler för varje dag som går. Han är så otroligt söt när han drar på smilbanden. Hoppas att jag snart lyckas fånga det på bild, men än så länge är det en svår uppgift.
Tyvärr har det visat sig att Olle är mjölkallergiker. För två veckor sedan upptäckte vi blod i avföringen. Detta pågick en helg innan vi kontaktade sjukhuset och fick komma dit. De satte mig då på mjölkfri diet och två dagar senare slutade han blöda och blev även gladare rent allmänt.
I fredags var vi tillbaka på sjukhuset och då sa att de att eftersom han hade blivit bra efter att mjölken tagits bort så var han med säkerhet känslig för det.
Så fortsättningsvis ingen mjölk för mig. Då snackar vi inte laktosfri kost som då är borttaget mjölksocker, utan mjölkfri kost som innebär inget mjölkprotein. Då kan jag säga att mjölkprotein finns in väldigt mycket så det är en stor omställning för mig.
Men det viktigaste är att Olle mår bra!!!! För 80% växer mjölkallergin bort, hoppas hoppas att Olle blir en av dem!!
På måndag ska jag få prata med en dietist som ska hjälpa mig med kosten!!
Nu hör jag honom gny i pappas famn. Det är nog bara att låta honom fortsätta med sin favoritsysselsättning på kvällen, att suga på mammas tutte!
Livet med Olle är underbart. Varje dag händer det nya saker med honom. De små liven utvecklas verkligen snabbt. Nu i veckan har han blivit mycket mer med och intresserat sig för vad som händer runtomkring. Det är precis som om hans ögon blivit större!
Vi har fått någta leenden, de blir fler för varje dag som går. Han är så otroligt söt när han drar på smilbanden. Hoppas att jag snart lyckas fånga det på bild, men än så länge är det en svår uppgift.
Tyvärr har det visat sig att Olle är mjölkallergiker. För två veckor sedan upptäckte vi blod i avföringen. Detta pågick en helg innan vi kontaktade sjukhuset och fick komma dit. De satte mig då på mjölkfri diet och två dagar senare slutade han blöda och blev även gladare rent allmänt.
I fredags var vi tillbaka på sjukhuset och då sa att de att eftersom han hade blivit bra efter att mjölken tagits bort så var han med säkerhet känslig för det.
Så fortsättningsvis ingen mjölk för mig. Då snackar vi inte laktosfri kost som då är borttaget mjölksocker, utan mjölkfri kost som innebär inget mjölkprotein. Då kan jag säga att mjölkprotein finns in väldigt mycket så det är en stor omställning för mig.
Men det viktigaste är att Olle mår bra!!!! För 80% växer mjölkallergin bort, hoppas hoppas att Olle blir en av dem!!
På måndag ska jag få prata med en dietist som ska hjälpa mig med kosten!!
Nu hör jag honom gny i pappas famn. Det är nog bara att låta honom fortsätta med sin favoritsysselsättning på kvällen, att suga på mammas tutte!
fredag 20 november 2009
Idag är Olle 1 månad gammal.
Tänk att en månad kan gå så fort samtidigt som jag i mitt förra inlägg skrev att det känns som om jag alltid varit mamma. Konstig kombination men det är faktiskt så det känns.
Visst märker man att vårt lilla mirakel växer. Han är mycket mera med nu. Han tittar upp med sin mörka ögon på oss och korta stunder har man ögonkontakt med honom. När han ligger på mage som han gör på bilden lyfter han sitt huvud, gärna långt bak, grimaserar med hela ansiktet, allt från munnen till pannan och grymtar till. Hur söt som helst!
Ikväll har mamma och pappa firat med champagne. Jag drack två munnar. (Kan inte påstå att det var särskilt gott men men)
onsdag 18 november 2009
Känns som om man alltid har varit mamma
Det är konstigt egentligen. Så fort den där söta varelsen hamnar på ens bröst så är man mamma. Det är så självklart och naturligt så det känns som om man alltid har varit det. Tiden innan Olle känns långt borta.
Det där om att glömma allt det där jobbiga som har hänt innan stämmer verkligen. IVF- resan och graviditeten med alla blödningar känns som ett svagt minne. Har det verkligen hänt oss?
Tänk att vi en gång trodde att det inte skulle bli något barn. Att IVF lät så komplicerat så det skulle väl aldrig funka för oss. Nu sitter vi här med miraklet i våra armar. Många lyckotårar har runnit längs mina kinder de senaste veckorna men även tårar av oro. Inget får hända honom. Mina moderskänslor är så starka så att det ibland värker i kroppen.
Olle upptar all min tid och det ÄR helt underbart.
Man hinner inte göra så mycket mer än att ta hand om honom.
Jag har fortfarande inte lärt mig att sova när han sover för då är det ju ändå småsaker man vill hinna göra som att kolla facebook eller bloggen. Trots att jag verkar väldigt inaktiv så följer jag andras bloggar med spänning. Det är så mycket som händer runt om på bloggarna just nu!
tisdag 10 november 2009
Första tiden med Olle (Dagen för beräknad förlossning)
Det känns fortfarande helt overkligt att jag är mamma och att väntan är över.
Olle är verkligen här nu. Den första tiden sov han väldigt mycket och skrek väldigt lite. Detta berodde på att han var lite liten. Han föddes ju 36+6. En dag prematur alltså.
På BB fick vi väcka honom när det var dags för mat för han sa inte till själv. Han fick även lite extramjölk från en annan mamma. Mycket kräktes han upp och det gör han fortfarande. Antagligen är inte övre magmunnen helt utvecklad ännu.
När vi kom hem (vi var på BB från tisdag till lördag) fick vi ställa klockan de första nätterna för att han skulle äta men efter några dagar började han säga till själv. Nu funkar det helt problemfritt!
Jag var en orolig själ de första dagarna då jag tyckte att han sög dåligt och kräktes mycket. Jag var orolig för hans vikt och att han inte skulle gå upp ordentligt. Nu när vi har varit på BVC tre gånger och han har gått upp i vikt varje gång känner jag mig nu mycket lugnare.
När han föddes vägde han 3110 g men hade efter några dagar gått ner till 2840.
För en vecka sedan hade han gått upp till 3170 g.
Det är underbart att vara mamma! Idag har jag och Olle varit själv för gubben har börjat jobba.
Det gäller att planera allt man ska göra innan man gör det!!!
Ta på sig ytterkläderna innan man tar på honom. (det är inte roligt att ligga och vänta på mamma)
Plocka fram kläder han ska ha på sig innan man lägger honom på skötbordet. (man får ju inte lämna honom där själv)
Jag mår fantastiskt bra! Ärret gör inte ont någonting och stygnen syns inte alls. De är sydda innefrån på något konstigt sätt. Egentligen gjorde det bara ont de första dagarna och då var det främst när man skulle lägga sig och resa sig upp ur sängen.
Nu har jag bestämt att om två veckor blir det premiärtur med Mysla!!!
Olle är verkligen här nu. Den första tiden sov han väldigt mycket och skrek väldigt lite. Detta berodde på att han var lite liten. Han föddes ju 36+6. En dag prematur alltså.
På BB fick vi väcka honom när det var dags för mat för han sa inte till själv. Han fick även lite extramjölk från en annan mamma. Mycket kräktes han upp och det gör han fortfarande. Antagligen är inte övre magmunnen helt utvecklad ännu.
När vi kom hem (vi var på BB från tisdag till lördag) fick vi ställa klockan de första nätterna för att han skulle äta men efter några dagar började han säga till själv. Nu funkar det helt problemfritt!
Jag var en orolig själ de första dagarna då jag tyckte att han sög dåligt och kräktes mycket. Jag var orolig för hans vikt och att han inte skulle gå upp ordentligt. Nu när vi har varit på BVC tre gånger och han har gått upp i vikt varje gång känner jag mig nu mycket lugnare.
När han föddes vägde han 3110 g men hade efter några dagar gått ner till 2840.
För en vecka sedan hade han gått upp till 3170 g.
Det är underbart att vara mamma! Idag har jag och Olle varit själv för gubben har börjat jobba.
Det gäller att planera allt man ska göra innan man gör det!!!
Ta på sig ytterkläderna innan man tar på honom. (det är inte roligt att ligga och vänta på mamma)
Plocka fram kläder han ska ha på sig innan man lägger honom på skötbordet. (man får ju inte lämna honom där själv)
Jag mår fantastiskt bra! Ärret gör inte ont någonting och stygnen syns inte alls. De är sydda innefrån på något konstigt sätt. Egentligen gjorde det bara ont de första dagarna och då var det främst när man skulle lägga sig och resa sig upp ur sängen.
Nu har jag bestämt att om två veckor blir det premiärtur med Mysla!!!
måndag 2 november 2009
Förlossningsberättelse 3
När gubben kom tillbaka från sin lunch (han fick inte i sig så mycket) kom narkosläkaren in till oss och förklarade hur ryggmärgsbedövningen skulle gå till och vad han skulle göra för mig under kejsarsnittet. Han gjorde mig lugn och jag kände mig inte alls nervös för bedövningen.
När han hade gått fick gubben byta om till den (inte så) snygga, gröna operationsutstyrseln. Han såg väldigt rolig ut. Efter det satt vi bara och väntade på att få sätta igång. Jag minns inte vad vi pratade om de där sista minutrarna innan vi åkte in till operation. Jag har för mig att jag vid flera tillfällen sa, nu ska vi bli föräldar, nu ska vi bli föräldrar. Precis som om jag ville förbereda mig på det.
Det hade ju inte funnits någon tid att ställa sig in på det som skulle hända. Hade snittet blivit den 30:e oktober som det var tänkt så hade jag hunnit bli nervös och tänka igenom det ett antal gånger men nu fanns liksom inte den möjligheten. Visserligen var jag ju nu utsövd, efter att ha sovit gott på natten innan. Det hade inte varit fallet om vi hade fått göra det planerade snittet.
Efter några långa minuter var det dags att åka in till operationssalen som låg i direkt anslutning till förlossningsavdelningen. De hade tidigare förklarat för oss att det skulle vara många personer inne i salen men att alla hade sin uppgift. Jag var berredd på att det skulle kännas lite rörigt med massa människor men när vi kom in i salen var det helt lugnt. Tyst, lugnt och stilla.
Det var inte så många därinne vad jag kunde se. Två personer stod och pratade i telefon. Gubben har i efterhand förklarat att de ringde in läkarna som skulle operera.
Narkosläkaren var snabbt på plats och jag fick lägga mig på sidan i fosterställning. Gubben var nära mig hela tiden. Läkaren strök på något kallt på ryggen och sen stack han. det värkte i ryggen och jag kände ett tryck men det gjorde inte så ont. Tyvärr kom han inte rätt vid första försöket utan fick göra om sticket, det var lite jobbigt. Ganska snabbt efter började det pirra i nederdelen av kroppen och jag började känna mig lite avdomnad.
Sköterskan sträckte ut mina ben på britsen och förklarade för mig att hon hade gjort det. Det är nämligen så att känner jag inte efter att mina ben är utsträckta innan bedövningen verkar så tror man att man fortfarande ligger i fosterställning fast man inte gör det.
Jag kände efter att mina ben var utsträckta.
De satte nålar i mina armar och jag fick syrgas för att kunna andas lättare. Bedövningen kan ibland ta lite längre upp på bröstet och då kan det vara svårt att ta djupa andetag. Därför får man syrgas. Narkosläkaren tog en tuss med sprit och förde över min arm och frågade om jag tyckte att det var kallt, och det var det.Efter det gjorde han samma sak på magen och jag kände absolut ingenting. Bedövningen fungerade!
Nu var det dags att sätta upp tyg så att jag inte såg magen. Det kom in flera personer i rummet, varav två läkare som skulle genomföra operationen. Helt plötsligt så kände jag att det kliade på min stortå och jag insåg att jag inte kan röra på den. Jag sa till gubben och precis då sa den ena läkaren att nu har vi börjat. Det var den märkligaste känslan jag varit med. Visst var jag medveten om att de grejade med min mage men jag kände ingenting. De drog och tryckte, jag hörde att de sög upp vätska och sekunderna senare ett skrik. Mitt och gubbens barn, vårt mirakel, var fött!
Barnmorskan sträckte efter ett kort tag fram en blek liten klump och jag såg att det var en pojke. Jag kunde inte riktigt då förstå att det var mitt barn men jag kände en stor lättnad att allt verkade ha gått bra. De gick ut en snabbis och kom sen in och hämtade gubben. Han fick vara med när de undersökte honom. Under tiden låg jag och blev ihopsydd. Jag minns att jag frågade läkaren hur många lager de skulle sy och han sa fyra stycken.
Efter vad som kändes som en evighet kom gubben och bebisen tillbaka till mig. Jag fick upp honom på bröstet och en obeskrivlig lycka spred sig i min kropp. Han är min, han har legat i min mage och nu är han här, livs levande, 10 fingrar, 10 tår, helt perfekt, underbar och han luktade ljuvligt.
Gubben frågade: Är detta vår Olle? och jag svarade JA!
torsdag 29 oktober 2009
Förlossningsberättelse 2
Det var inte tänkt att det skulle gå så lång tid mellan gångerna jag skrev men som sagt så finns det mycket annat just nu som upptar min tid. Olle är helt underbar och väldigt snäll men hans mamma är trött. Tänk på att jag vilat och vilat så länge och nu vänds allt upp och ner - då syftar jag främst på sömnen, som det är brist på...hehe..
Ambulansen kom ungefär 10 minuter efter att gubben kommit hem. Det var en manlig och en kvinnlig sköterska. De var väldigt lugna och jag kände mig trygg med dem. Jag trodde aldrig jag skulle behöva uppleva en vaginal undersökning hemma i min egen säng men så blev det. De var tvungna att se hur mycket jag blödde för att veta hur färden till sjukhuset skulle gå till (helikopter, prio 1 eller 2). Jag blödde fortfarande en del men de ansåg att det ändå var ganska lugnt. Den kvinnliga sköterskan berättade att hon hade sett mycket värre.
Vi började färden upp mot Näl, gubben körde i vår bil bakom. Ambulansen ringde till färjan så att de väntade på oss. Tänk om man kunde göra så jämnt!
Resan upp mot sjukhuset gick väldigt lugnt till. Hon satte vätskedropp på mig men jag sa åt henne att inte ge mig för jag var redan då jättekissenödig, kollade även mitt blodtryck. Hela resan var ganska overklig. Jag fattade nog inte riktigt vad som höll på att hända. När sköterskan sa till mig att nu blir du nog med största sannorlikhet mamma idag, kändes det i hela kroppen. Jag började bli riktgt nervös, orolig för blödningen med samtidigt väldigt förväntansfull!
Väl inne på förlossningsavdelningen tog en barnmorska och två läkare hand om mig. De lyssnade på Olles hjärtljud och kollade ifall jag hade några sammandragningar. Hans puls låg mellan 130 och 140. Allt så fint ut!
Läkarna gjorde ultraljud, både på magen och vaginalt. De kunde se att det blödde från moderkakan men de sa faktiskt inte till oss hur mycket. Kanske hade det lugnat sig eller så ville de hålla oss lugna. Först tyckte de att moderkakan hade flyttats sig lite uppåt, 1 mm eller så, dock inte tillräckligt mycket för att en vaginal förlossning skulle vara aktuell. När de kollade en annan vinkel såg det ut precis som förra gången de gjorde ultraljud, att den inte hade flyttat sig någonting alls.
Hur som helst, läkaren började förklara läget för oss. Hon tyckte inte att det var någon idé att fortsätta graviditeten. Barnet var fullgånget minus en dag 36+6 och verkade må bra.
Hon sa att visst skulle de kunna lägga in mig, medicinera mig så blödningen avstannade men då fanns det stor risk för fler blödningar som kunde leda till ett urakut snitt. Hon tyckte inte att detta var ett bra alternativ. Det skulle i vilket fall som helst inte bli en vaginal förlossning eftersom moderkakan inte skulle flytta på sig något mer.
Nu började nog både jag och gubben förstå vad detta skulle leda till!
Då säger läkaren att hon tycker att det är lika bra att göra ett kejsarsnitt.
Gubben ställde då frågan när det skulle göras (Han har berättat för mig i efterhand att han trodde att svaret skulle bli, ikväll eller kanske imorgon.). Hon svarar då, samtidigt som hon tittade snabbt på klockan. De på operation ska äta lunch om en liten stund men efter det så kör vi!
Oj, oj, oj! Helt plötsligt inser jag att det är dags, jag ska bli mamma, gubben ska bli pappa, vi ska bli en familj. Det var en helt otrolig känsla och jag kunde fortfarande inte riktigt fatta. Jag och gubben tittade på varandra och log och jag svarade hans blick med att säga att du måste ju också gå att äta annars kommer du väl svimma vid operationsbordet.
Läkarna gick iväg, gubben gick iväg, barnmorskan tog några prover och pratade lite med mig om det som skulle hända och gick sen iväg. Jag fick en föräldratidning att läsa, jag minns inte ord om vad som stod i den.
Nu låg jag själv i rummet, en utav lamporna blinkade i taket, jag hörde Olles hjärtljud, pulserande från maskinen bakom, en spark då och då från magen men annars helt tyst.
En timme senare skulle jag vara förälder och där låg jag och försökte mentalt förbereda mig på en operation. Jag kände mig konstigt nog så lugn. Där låg jag på sängen med händerna på magen och tittade upp i taket, precis som jag gjort hemma i sovrummet så många gånger förut.
Jag och Hicken!!
Nu vill Olle ha mat så det får bli ännu en fortsättning till på denna långa berättelse!!
Ambulansen kom ungefär 10 minuter efter att gubben kommit hem. Det var en manlig och en kvinnlig sköterska. De var väldigt lugna och jag kände mig trygg med dem. Jag trodde aldrig jag skulle behöva uppleva en vaginal undersökning hemma i min egen säng men så blev det. De var tvungna att se hur mycket jag blödde för att veta hur färden till sjukhuset skulle gå till (helikopter, prio 1 eller 2). Jag blödde fortfarande en del men de ansåg att det ändå var ganska lugnt. Den kvinnliga sköterskan berättade att hon hade sett mycket värre.
Vi började färden upp mot Näl, gubben körde i vår bil bakom. Ambulansen ringde till färjan så att de väntade på oss. Tänk om man kunde göra så jämnt!
Resan upp mot sjukhuset gick väldigt lugnt till. Hon satte vätskedropp på mig men jag sa åt henne att inte ge mig för jag var redan då jättekissenödig, kollade även mitt blodtryck. Hela resan var ganska overklig. Jag fattade nog inte riktigt vad som höll på att hända. När sköterskan sa till mig att nu blir du nog med största sannorlikhet mamma idag, kändes det i hela kroppen. Jag började bli riktgt nervös, orolig för blödningen med samtidigt väldigt förväntansfull!
Väl inne på förlossningsavdelningen tog en barnmorska och två läkare hand om mig. De lyssnade på Olles hjärtljud och kollade ifall jag hade några sammandragningar. Hans puls låg mellan 130 och 140. Allt så fint ut!
Läkarna gjorde ultraljud, både på magen och vaginalt. De kunde se att det blödde från moderkakan men de sa faktiskt inte till oss hur mycket. Kanske hade det lugnat sig eller så ville de hålla oss lugna. Först tyckte de att moderkakan hade flyttats sig lite uppåt, 1 mm eller så, dock inte tillräckligt mycket för att en vaginal förlossning skulle vara aktuell. När de kollade en annan vinkel såg det ut precis som förra gången de gjorde ultraljud, att den inte hade flyttat sig någonting alls.
Hur som helst, läkaren började förklara läget för oss. Hon tyckte inte att det var någon idé att fortsätta graviditeten. Barnet var fullgånget minus en dag 36+6 och verkade må bra.
Hon sa att visst skulle de kunna lägga in mig, medicinera mig så blödningen avstannade men då fanns det stor risk för fler blödningar som kunde leda till ett urakut snitt. Hon tyckte inte att detta var ett bra alternativ. Det skulle i vilket fall som helst inte bli en vaginal förlossning eftersom moderkakan inte skulle flytta på sig något mer.
Nu började nog både jag och gubben förstå vad detta skulle leda till!
Då säger läkaren att hon tycker att det är lika bra att göra ett kejsarsnitt.
Gubben ställde då frågan när det skulle göras (Han har berättat för mig i efterhand att han trodde att svaret skulle bli, ikväll eller kanske imorgon.). Hon svarar då, samtidigt som hon tittade snabbt på klockan. De på operation ska äta lunch om en liten stund men efter det så kör vi!
Oj, oj, oj! Helt plötsligt inser jag att det är dags, jag ska bli mamma, gubben ska bli pappa, vi ska bli en familj. Det var en helt otrolig känsla och jag kunde fortfarande inte riktigt fatta. Jag och gubben tittade på varandra och log och jag svarade hans blick med att säga att du måste ju också gå att äta annars kommer du väl svimma vid operationsbordet.
Läkarna gick iväg, gubben gick iväg, barnmorskan tog några prover och pratade lite med mig om det som skulle hända och gick sen iväg. Jag fick en föräldratidning att läsa, jag minns inte ord om vad som stod i den.
Nu låg jag själv i rummet, en utav lamporna blinkade i taket, jag hörde Olles hjärtljud, pulserande från maskinen bakom, en spark då och då från magen men annars helt tyst.
En timme senare skulle jag vara förälder och där låg jag och försökte mentalt förbereda mig på en operation. Jag kände mig konstigt nog så lugn. Där låg jag på sängen med händerna på magen och tittade upp i taket, precis som jag gjort hemma i sovrummet så många gånger förut.
Jag och Hicken!!
Nu vill Olle ha mat så det får bli ännu en fortsättning till på denna långa berättelse!!
tisdag 27 oktober 2009
Förlossningsberättelse
Jag ska nu försöka återberätta det som hände för precis en vecka sedan, då Olle "Hicken" kom till världen.
Vid sexsnåret på morgonen gick gubben upp för att åka till jobbet. Jag gick som vanligt med honom upp, drack en kopp välling (mums) och åt en tomat. Detta skrattade dem åt senare på sjukhuset när de frågade mig om när jag åt senast.
Efter det sa jag Hejdå och gick och lade mig igen.
Klockan 8.30 vaknade jag och den första tanken som slog mig var att jag hade kissat på mig, riktigt ordentligt. När jag lyfte på täcket ser jag att det var något helt annat - klarrött blod.
Droppande tog jag mig till telefonen och sedan toaletten och slog numret till gubbens mobil.
Samtidigt kände jag Olle sparka och det gör mig ändå relativt lugn. Gubben svarade efter en signal och han förstod med en gång att det var annorlunda nu, jämfört med de förra blödningarna. Han körde hemåt med en gång.
Jag ringde till förlossningen och berättade och de sa med en gång att nu måste jag ringa på en ambulans. Jag sa att de andra gångerna har jag och gubben kunnat åka upp själva men barnmorskan sa att detta inte var aktuellt nu när jag blödde så mycket.
Så det var bara att slå 112 och kalla på ambulans.
Efteråt gick jag och lade mig i sängen (men först borstade jag tänderna, helt sjukt egentligen, fattar inte varför jag gjorde det). Jag låg där i sängen och kände att det blev blött men vad kunde jag göra - ingenting.
Gubben hann hem ungefär 10 minuter innan ambulansen var på plats. Han packade en väska där det mesta slängdes ner huller om buller, barnkläder, mina kläder, kamera, blodgruppspapper. Han glömde packa ner någonting till sig själv, stackarn!
Det jag kände när jag låg och väntade på ambulansen var att jag inte skulle komma hem igen med någon stor mage men förhoppningsvis med en bebis!
Fortsättning följer...
Vid sexsnåret på morgonen gick gubben upp för att åka till jobbet. Jag gick som vanligt med honom upp, drack en kopp välling (mums) och åt en tomat. Detta skrattade dem åt senare på sjukhuset när de frågade mig om när jag åt senast.
Efter det sa jag Hejdå och gick och lade mig igen.
Klockan 8.30 vaknade jag och den första tanken som slog mig var att jag hade kissat på mig, riktigt ordentligt. När jag lyfte på täcket ser jag att det var något helt annat - klarrött blod.
Droppande tog jag mig till telefonen och sedan toaletten och slog numret till gubbens mobil.
Samtidigt kände jag Olle sparka och det gör mig ändå relativt lugn. Gubben svarade efter en signal och han förstod med en gång att det var annorlunda nu, jämfört med de förra blödningarna. Han körde hemåt med en gång.
Jag ringde till förlossningen och berättade och de sa med en gång att nu måste jag ringa på en ambulans. Jag sa att de andra gångerna har jag och gubben kunnat åka upp själva men barnmorskan sa att detta inte var aktuellt nu när jag blödde så mycket.
Så det var bara att slå 112 och kalla på ambulans.
Efteråt gick jag och lade mig i sängen (men först borstade jag tänderna, helt sjukt egentligen, fattar inte varför jag gjorde det). Jag låg där i sängen och kände att det blev blött men vad kunde jag göra - ingenting.
Gubben hann hem ungefär 10 minuter innan ambulansen var på plats. Han packade en väska där det mesta slängdes ner huller om buller, barnkläder, mina kläder, kamera, blodgruppspapper. Han glömde packa ner någonting till sig själv, stackarn!
Det jag kände när jag låg och väntade på ambulansen var att jag inte skulle komma hem igen med någon stor mage men förhoppningsvis med en bebis!
Fortsättning följer...
måndag 26 oktober 2009
söndag 25 oktober 2009
Obeskrivligt
Tack så hemskt mycket för alla era inlägg!
Det känns fortfarande helt overkligt och man kan inte riktigt tro att det är sant det som händer.
Olle kom verkligen med buller och bång och han har gjort mamma och pappa mycket lyckliga.
Det är verkligen ett mirakel. Tänk att han är här, livs levande, inte bara en gråvit figur på en ultraljudsbild.
Han luktar ljuvligt och gör så underbara grimaser.
Han tittar lite nyfiket upp på oss ibland men bestämmer sig oftast för att somna om igen.
För ett år sedan ungefär började jag blogga om barnlöshet och nu sitter jag här med Olle "Hicken" i famnen.
Tänk ändå att det kan fungera, det där med provrörsbefruktning. Det är helt otroligt.
Tänk vad mycket man kan göra idag för oss som behöver lite hjälp på traven.
Till alla er som kämpar därute så säger jag bara att det är värt mödan och du glömmer allt det som varit jobbigt när du hör ditt barn skrika. Nu är det bara vaga minnen och en stor tacksamhet till läkarna som har hjälpt oss.
Det var tänkt att det skulle bli en förlossningsberättelse idag men istället blev det bara en massa tankar som ville ut.
Berättelsen kommer imorgon och då blir det action vill jag lova!
Det känns fortfarande helt overkligt och man kan inte riktigt tro att det är sant det som händer.
Olle kom verkligen med buller och bång och han har gjort mamma och pappa mycket lyckliga.
Det är verkligen ett mirakel. Tänk att han är här, livs levande, inte bara en gråvit figur på en ultraljudsbild.
Han luktar ljuvligt och gör så underbara grimaser.
Han tittar lite nyfiket upp på oss ibland men bestämmer sig oftast för att somna om igen.
För ett år sedan ungefär började jag blogga om barnlöshet och nu sitter jag här med Olle "Hicken" i famnen.
Tänk ändå att det kan fungera, det där med provrörsbefruktning. Det är helt otroligt.
Tänk vad mycket man kan göra idag för oss som behöver lite hjälp på traven.
Till alla er som kämpar därute så säger jag bara att det är värt mödan och du glömmer allt det som varit jobbigt när du hör ditt barn skrika. Nu är det bara vaga minnen och en stor tacksamhet till läkarna som har hjälpt oss.
Det var tänkt att det skulle bli en förlossningsberättelse idag men istället blev det bara en massa tankar som ville ut.
Berättelsen kommer imorgon och då blir det action vill jag lova!
lördag 24 oktober 2009
Nu är väntan över och Olle är här
Den 20 oktober klockan 13.25 föddes Olle med akut kejsarsnitt.
Allt har gått bra och för några timmar sedan kom vi hem!
Han vägde 3110 gram och var 48 cm lång.
Jag berättar mer snart!!
Allt har gått bra och för några timmar sedan kom vi hem!
Han vägde 3110 gram och var 48 cm lång.
Jag berättar mer snart!!
söndag 18 oktober 2009
36+5 Hoppas att nästa vecka går fort!
Det känns verkligen som nedräkning nu även om den 30 oktober inte är helt spikat ännu.
På tisdag vet vi säkert då det är dags för det sista ultraljudet innan BF (det måste man väl våga hoppas på nu i alla fall). Det måste vara typ åttonde ultraljudet nu. Helt sjukt egentligen. Vanligtvis gör man ett, kanske två men men... Det spelar ju ingen roll, vi har ju verkligen hunnit spana in Hicken.
Jag börjar faktiskt bli trött på att vara gravid men jag försöker njuta. Det kan vara enda gången som jag bär på ett barn och då vill jag ta vara på varje sekund!
På tisdag vet vi säkert då det är dags för det sista ultraljudet innan BF (det måste man väl våga hoppas på nu i alla fall). Det måste vara typ åttonde ultraljudet nu. Helt sjukt egentligen. Vanligtvis gör man ett, kanske två men men... Det spelar ju ingen roll, vi har ju verkligen hunnit spana in Hicken.
Jag börjar faktiskt bli trött på att vara gravid men jag försöker njuta. Det kan vara enda gången som jag bär på ett barn och då vill jag ta vara på varje sekund!
fredag 16 oktober 2009
36+3 Magbilder
Vecka 37
Här kommer något försenade magbilder. Börjar förstå att det inte kommer så många fler nu.
Det börjar bli spänt kan man säga och det kliar en del. Hela magen känns typ som ett myggbett..hehe...
Idag har jag varit hos mamma och blivit ompysslad hela dagen. Jag har världens bästa mamma!!!
Hon hämtade till och med vatten att dricka när jag låg i badkaret och bubblade. Helt underbart!
Det är så synd att man inte har något badkar här hemma för det är så avslappnande.
Hicken höll sig väldigt lugn så länge jag befann mig i vattnet, kanske tyckte h*n att det var lite varmt. Efteråt var jag nämligen ganska röd men det är så det ska vara!!
tisdag 13 oktober 2009
36+0 Snittdatum på posten
Idag kom det efterlängtade brevet på posten.
Prelimärt datum för kejsarsnitt blir den
30 oktober
Det är inte många dagar kvar nu!
Prelimärt datum för kejsarsnitt blir den
30 oktober
Det är inte många dagar kvar nu!
söndag 11 oktober 2009
35+5 30 dagar kvar
Nedräkningen är igång på allvar. Idag är det 30 dagar kvar till beräknad förlossning.
Fortfarande vet vi inte om Hicken får bo kvar tills dess men som sagt den 20/10 får vi svaret.
Jag väntade förgäves efter brevet från NÄL både i torsdags och fredags. De skulle nämligen skicka hem datum och tid för det preliminära kejsarsnittet. Kommer det inte imorgon så kommer jag att bli putt.
Även om det datumet inte kommer vara ett säkert kort så vill man ju veta.
Det är alltid skönt att ha något att förhålla sig till.
Igår storshoppade jag och gubben till Hicken i gbg.
Jag fick gå med in i varannan affär och vila emellan.
Så nu är det mesta till barnrummet köpt.
Jag köpte även min efterlängtade systemkamera, så nu är jag 6000 kronor fattigare. Brukar inte sväva ut på det viset precis men jag vill verkligen ha en bra kamera när Hicken kommer. Det var ju dessutom inte den dyraste precis, snarare åt andra hållet.
Så idag blir det att läsa instruktionsbok och titta på gubben när han gör grejar det sista med rummet.
Fortfarande vet vi inte om Hicken får bo kvar tills dess men som sagt den 20/10 får vi svaret.
Jag väntade förgäves efter brevet från NÄL både i torsdags och fredags. De skulle nämligen skicka hem datum och tid för det preliminära kejsarsnittet. Kommer det inte imorgon så kommer jag att bli putt.
Även om det datumet inte kommer vara ett säkert kort så vill man ju veta.
Det är alltid skönt att ha något att förhålla sig till.
Igår storshoppade jag och gubben till Hicken i gbg.
Jag fick gå med in i varannan affär och vila emellan.
Så nu är det mesta till barnrummet köpt.
Jag köpte även min efterlängtade systemkamera, så nu är jag 6000 kronor fattigare. Brukar inte sväva ut på det viset precis men jag vill verkligen ha en bra kamera när Hicken kommer. Det var ju dessutom inte den dyraste precis, snarare åt andra hållet.
Så idag blir det att läsa instruktionsbok och titta på gubben när han gör grejar det sista med rummet.
torsdag 8 oktober 2009
35+2 Bobybutter
Fick en fråga från Erika om jag har smörjt in magen med något för att undvika bristningar.
Visst smörjer jag, varje morgon men jag vet inte om det är orsaken.
Vad jag hört så är det väldigt individuellt. Man kan vänta tvillingar utan att få en enda bristning eller vänta ett barn och få massor.
Vad jag hört så är det väldigt individuellt. Man kan vänta tvillingar utan att få en enda bristning eller vänta ett barn och få massor.
Vill ändå tipsa om min Body butter som magen får en dos av varje dag. Den luktar ljuvligt och är väldigt skön att ha på kroppen. Man bli sååå mjuk!!
Att den sen sägs vara bra mot bristningar är bara ett plus.
35+2 Magbilder
.jpg)
.jpg)
Vecka 36
Strimman på magen som knappt synts innan har nu blivit väldigt tydlig.
Än så länge inga bristningar men det är ju några veckor kvar. Hoppas på att slippa dem!
Magen växer med Hicken är inte så stor. Läkaren på NÄL räknade ut att h*n just nu väger runt 2300 gram. Det är inom det normala fast åt det lilla hållet.
Den har fortfarande tid på sig att växa till sig lite mer!!
tisdag 6 oktober 2009
35+0 Det lutar åt snitt
Det har varit två dagar där Hicken har varit i centrum (det är h*n såklart varje dag men ibland lite mer).
Igår var det dags för MVC besök.
Jag hade faktiskt gått upp ett kilo och ligger nu på 68 kg. 9 kg graviditet!
När hon kände på magen var huvudet långt ner och kommer så att vara fortsättningsvis. Härligt!
Hjärtslagen var först något långsamma (tyckte jag själv, barnmorskan sa ingenting) men efter att hon buffat och tryckt på magen ökade de tydligt och landade på 136.
Mitt magmått hörde jag inte ens, jag som brukar komma ihåg men inte...
Efter det var det dags för föräldragrupp. Det gick precis som förra gången. Vi satt snällt och lyssnade samtidigt som barnmorskan pratade. Hon gick igenom den första tiden på BB och amning. Vi fick även se en instruktionsfilm om amning (som kändes väldigt hemmagjord) men innehållet var bra!
Det är så synd bara att vi inte får prata med varandra någonting. Jag tror att det skulle bli välidgt intressanta samtal om vi hade fått möjligheten. Nu är det så spänt så man känner sig nästan dum om man vill ställa en fråga. Väldigt synd, tycker jag.
Nu till dagens viktiga händelse! Sjukhusbesöket på NÄL
Efter lite knådande på magen, ett UL och ett VUL och efter att läkaren diskuterat fallet med sina kollegor fick vi resultatet. Moderkakan har inte flyttat sig det minsta. Den ena änden ligger precis bredvid öppningen i framkant. Som det ser ut nu så blir det ingen vaginal förlossning. Vi kommer att få ett snittdatum på posten de närmsta dagarna. Om två veckor skall vi tillbaka på ett återbesök för att göra en sista check.
Läkaren berättade att det fortfarande fanns en chans till vaginal förlossning men att vi ändå ska förbereda oss på kejsarsnitt. Vi fick med oss papper om duschning, en hälsodeklaration och annan info.
Det känns overkligt att tänka att om det blir snitt har vi Hicken hos oss om 3 veckor. Fattar ni, 3 veckor. Det är ju SNART!!!!
Just nu känns det som om det kvittar vilken slags förlossning det blir bara h*n kommer till oss pigg och frisk. Då kommer jag att bli världens lyckligaste människa!
Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu och de närmsta dagarna kommer jag att ventilera mig på bloggen. Så bered er på det!
Igår var det dags för MVC besök.
Jag hade faktiskt gått upp ett kilo och ligger nu på 68 kg. 9 kg graviditet!
När hon kände på magen var huvudet långt ner och kommer så att vara fortsättningsvis. Härligt!
Hjärtslagen var först något långsamma (tyckte jag själv, barnmorskan sa ingenting) men efter att hon buffat och tryckt på magen ökade de tydligt och landade på 136.
Mitt magmått hörde jag inte ens, jag som brukar komma ihåg men inte...
Efter det var det dags för föräldragrupp. Det gick precis som förra gången. Vi satt snällt och lyssnade samtidigt som barnmorskan pratade. Hon gick igenom den första tiden på BB och amning. Vi fick även se en instruktionsfilm om amning (som kändes väldigt hemmagjord) men innehållet var bra!
Det är så synd bara att vi inte får prata med varandra någonting. Jag tror att det skulle bli välidgt intressanta samtal om vi hade fått möjligheten. Nu är det så spänt så man känner sig nästan dum om man vill ställa en fråga. Väldigt synd, tycker jag.
Nu till dagens viktiga händelse! Sjukhusbesöket på NÄL
Efter lite knådande på magen, ett UL och ett VUL och efter att läkaren diskuterat fallet med sina kollegor fick vi resultatet. Moderkakan har inte flyttat sig det minsta. Den ena änden ligger precis bredvid öppningen i framkant. Som det ser ut nu så blir det ingen vaginal förlossning. Vi kommer att få ett snittdatum på posten de närmsta dagarna. Om två veckor skall vi tillbaka på ett återbesök för att göra en sista check.
Läkaren berättade att det fortfarande fanns en chans till vaginal förlossning men att vi ändå ska förbereda oss på kejsarsnitt. Vi fick med oss papper om duschning, en hälsodeklaration och annan info.
Det känns overkligt att tänka att om det blir snitt har vi Hicken hos oss om 3 veckor. Fattar ni, 3 veckor. Det är ju SNART!!!!
Just nu känns det som om det kvittar vilken slags förlossning det blir bara h*n kommer till oss pigg och frisk. Då kommer jag att bli världens lyckligaste människa!
Det är mycket tankar som snurrar i huvudet just nu och de närmsta dagarna kommer jag att ventilera mig på bloggen. Så bered er på det!
måndag 5 oktober 2009
34+6 Förkyld
Tusan också att man ska behöva bli förkyld också.
Nu när äntligen ögat mår bra så är det något annat. Idag är det dessutom besök på MVC och föräldragrupp. Bara de inte tror att jag har svininfluensan och kommit dit för smitta dom.
Man kan väl inte hålla sig hemma pga. en förkylning? Jag har ju ingen feber.
Det värsta som finns är att försöka somna med täppt näsa. Det är nästan omöjligt för mig. Man blir ju så himla torr i munnen och det kittlar i halsen.
Samtidigt vill jag inte börja med nässpray för det är så himla svårt att sluta med det sedan.
Jag ska köpa ett allergispray som min systers barnmorska tipsade om när hon var gravid.
Det heter Rhinocort. Det funkar även om det inte öppnar upp slemhinnorna på riktigt samma sätt som nässpray!
Idag ska i alla fall barnmorskan kolla om Hicken har fixerat sig.
Det ska bli roligt att få höra hjärtljuden igen, det finns inget mer avslappnande än att höra det där "dunkandet".
Jag längtar mycket till imorgon då vi ska till sjukhuset för att göra UL, förhoppningsvis sista gången vi ser Hicken inuti magen. Nästa gång är det förhoppningsvis in real life!!!
Nu när äntligen ögat mår bra så är det något annat. Idag är det dessutom besök på MVC och föräldragrupp. Bara de inte tror att jag har svininfluensan och kommit dit för smitta dom.
Man kan väl inte hålla sig hemma pga. en förkylning? Jag har ju ingen feber.
Det värsta som finns är att försöka somna med täppt näsa. Det är nästan omöjligt för mig. Man blir ju så himla torr i munnen och det kittlar i halsen.
Samtidigt vill jag inte börja med nässpray för det är så himla svårt att sluta med det sedan.
Jag ska köpa ett allergispray som min systers barnmorska tipsade om när hon var gravid.
Det heter Rhinocort. Det funkar även om det inte öppnar upp slemhinnorna på riktigt samma sätt som nässpray!
Idag ska i alla fall barnmorskan kolla om Hicken har fixerat sig.
Det ska bli roligt att få höra hjärtljuden igen, det finns inget mer avslappnande än att höra det där "dunkandet".
Jag längtar mycket till imorgon då vi ska till sjukhuset för att göra UL, förhoppningsvis sista gången vi ser Hicken inuti magen. Nästa gång är det förhoppningsvis in real life!!!
lördag 3 oktober 2009
34+4 Barnkammaren tar form
Idag har gubben och mammsen tapetserat i den blivande barnkammaren medan jag har hejat på med kritiska ögon hehe....
De har varit väldigt duktiga och det kommer att bli riktigt fint. Bildbevis kommer så snart det är klart.
Mamma sover över till imorgon då de hoppas bli klara.
Nu längtar jag så grymt mycket till på tisdag. Då är det dag för återbesök på sjukhuset och förhoppningsvis får vi veta om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Det kan till och med bli så att jag får börja jobba ett par veckor.
Det hade varit konstigt att gå tillbaka till jobbet nu när det är så kort tid kvar men ser allt bra ut så lär de ju inte sjukskriva mig.
Det som tyder på en vaginal förlossning är att jag inte har blött något på flera veckor. Dock kan ju detta även bero på att jag har tagit det väldigt lugnt den senaste tiden.
Vi får väl se vad de säger men spännande kommer det att bli!!
Jag har de senaste dagarna varit lite förkyld. Blev först orolig för den beryktade svininfluensan men eftersom jag inte har någon feber så lär det inte vara fallet nu.
Nu ska jag dricka min kvällvälling och gå och lägga mig! Natti natti!
De har varit väldigt duktiga och det kommer att bli riktigt fint. Bildbevis kommer så snart det är klart.
Mamma sover över till imorgon då de hoppas bli klara.
Nu längtar jag så grymt mycket till på tisdag. Då är det dag för återbesök på sjukhuset och förhoppningsvis får vi veta om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning.
Det kan till och med bli så att jag får börja jobba ett par veckor.
Det hade varit konstigt att gå tillbaka till jobbet nu när det är så kort tid kvar men ser allt bra ut så lär de ju inte sjukskriva mig.
Det som tyder på en vaginal förlossning är att jag inte har blött något på flera veckor. Dock kan ju detta även bero på att jag har tagit det väldigt lugnt den senaste tiden.
Vi får väl se vad de säger men spännande kommer det att bli!!
Jag har de senaste dagarna varit lite förkyld. Blev först orolig för den beryktade svininfluensan men eftersom jag inte har någon feber så lär det inte vara fallet nu.
Nu ska jag dricka min kvällvälling och gå och lägga mig! Natti natti!
torsdag 1 oktober 2009
onsdag 30 september 2009
34+1 Sjukhusbesök av en helt annan anledning
Ingen bebis har tittat fram även om jag har varit borta från bloggen i några dagar.
Har sen i förrgår haft ont i mitt ena ögat och igår kväll fick vi fara till sjukhuset för att kolla upp detta. Det var början till ett sår på hornhinnan vilket innebär att jag inte får använda kontaktlins i ögat på några dagar. Eftersom jag inte äger några glasögon och inte har gjort det på typ 10 år så blir det lite problematisk.
Ser typ inget på mitt onda öga när jag inte har någon lins i. Det gör att jag helst vill blunda för allt blir så skevt och konstigt. Jag mår lite illa och har huvudvärk och ligger mer på sängen nu än förut (och det var ganska mycket redan innan som ni vet).
Om ögat känns bra imorgon ska jag testa att stoppa in linsen en stund och se hur det går.
Sen ska jag ordna glasögon så fort jag kan som jag kan ha om det skulle bli fler problem längre fram!
Hicken har inte fått så mycket uppmärksamhet de senaste dagarna men h*n försöker plocka på min och gubbens genom att trycka det hårdaste h*n kan rakt ut från magen. Gubben tycker nästan att det känns lite obehagligt ibland och rycker undan handen. Han kan inte förstå varför Hicken måste sparka så hårt. Jag säger till honom att det gör inte ont eller så, bara lite konstigt.
Det börjar nog bli ganska trångt därinne vid det här laget och jag börjar känna mig klumpig, särskilt när jag ska vända på mig på natten.
Gubben kommer hem från jobbet sent ikväll men då blir det magbild.
Förhoppningsvis blir det 5 till innan det är dags!!!!
Har sen i förrgår haft ont i mitt ena ögat och igår kväll fick vi fara till sjukhuset för att kolla upp detta. Det var början till ett sår på hornhinnan vilket innebär att jag inte får använda kontaktlins i ögat på några dagar. Eftersom jag inte äger några glasögon och inte har gjort det på typ 10 år så blir det lite problematisk.
Ser typ inget på mitt onda öga när jag inte har någon lins i. Det gör att jag helst vill blunda för allt blir så skevt och konstigt. Jag mår lite illa och har huvudvärk och ligger mer på sängen nu än förut (och det var ganska mycket redan innan som ni vet).
Om ögat känns bra imorgon ska jag testa att stoppa in linsen en stund och se hur det går.
Sen ska jag ordna glasögon så fort jag kan som jag kan ha om det skulle bli fler problem längre fram!
Hicken har inte fått så mycket uppmärksamhet de senaste dagarna men h*n försöker plocka på min och gubbens genom att trycka det hårdaste h*n kan rakt ut från magen. Gubben tycker nästan att det känns lite obehagligt ibland och rycker undan handen. Han kan inte förstå varför Hicken måste sparka så hårt. Jag säger till honom att det gör inte ont eller så, bara lite konstigt.
Det börjar nog bli ganska trångt därinne vid det här laget och jag börjar känna mig klumpig, särskilt när jag ska vända på mig på natten.
Gubben kommer hem från jobbet sent ikväll men då blir det magbild.
Förhoppningsvis blir det 5 till innan det är dags!!!!
torsdag 24 september 2009
33+2 Halsbränna och Ullared
Har varit barnvakt hela dagen åt en liten 5-årig pojke medan mina systrar och min mamma har shoppat loss på Ullared.
Jag hade skrivit en liten inköpslista till mitt syskonbarn som var med och hon har verkligen hittat allt det som jag ville ha! Så jag fick lite känslan av att ha fyndat!
Ullared i september månad är faktiskt en tradition i min familj och det kändes skittråkigt att inte kunna åka med. I så fall hade de väl fått köra runt mig i rullstol därinne och det hade ju inte varit särskilt roligt.
Sen de kom hit och hämtade lillgrabben har jag suttit och smaskat Toblerone och det ska säga att det har gett mig en sån sjuk halsbränna. Har aldrig känt så tidigare. Det bränner så man blir illamående.
Nu ska jag dricka min välling (som jag dricker varje kväll, bra för att få upp järnvärdet och mumsigt hehe) och sedan ta lite medicin mot halsbränna. Det är inte många gånger jag har tagit men just nu känns det nödvändigt för att jag ska kunna somna i kväll!
Jag hade skrivit en liten inköpslista till mitt syskonbarn som var med och hon har verkligen hittat allt det som jag ville ha! Så jag fick lite känslan av att ha fyndat!
Ullared i september månad är faktiskt en tradition i min familj och det kändes skittråkigt att inte kunna åka med. I så fall hade de väl fått köra runt mig i rullstol därinne och det hade ju inte varit särskilt roligt.
Sen de kom hit och hämtade lillgrabben har jag suttit och smaskat Toblerone och det ska säga att det har gett mig en sån sjuk halsbränna. Har aldrig känt så tidigare. Det bränner så man blir illamående.
Nu ska jag dricka min välling (som jag dricker varje kväll, bra för att få upp järnvärdet och mumsigt hehe) och sedan ta lite medicin mot halsbränna. Det är inte många gånger jag har tagit men just nu känns det nödvändigt för att jag ska kunna somna i kväll!
onsdag 23 september 2009
33+1 Besök av kompis och bebis
Har haft besök i dag, alltid lika roligt!
Extra roligt blir det såklart med en bebis.
Åh man längtar så man blir tokig..
Nu blir det snart Tv för hela slanten IDOL, Kändisdjungeln (som egentligen är skitdåligt men jag tittar såklart ändå) och True blood.
Extra roligt blir det såklart med en bebis.
Åh man längtar så man blir tokig..
Nu blir det snart Tv för hela slanten IDOL, Kändisdjungeln (som egentligen är skitdåligt men jag tittar såklart ändå) och True blood.
tisdag 22 september 2009
33+0 MVC-besök och föräldragrupp
I går var det dags för nytt besök hos barnmorskan.
Allt såg finfint ut.
Hjärtljuden låg mellan 137-142 och Hicken ligger med huvudet neråt. Enligt barnmorskan kan h*n fortfarande snurra runt en del men det är inte tal om några kullerbyttor längre. Om två veckor, på nästa besök kommer hon att kolla om den har lagt sig på plats (på riktigt) med huvudet neråt.
Min vikt har ökat till 67 kilo. Har aldrig i mitt liv vägt så mycket. Börjar känna mig lite tung när jag ska resa mig upp från soffan.
Mitt järnvärde hade faktiskt gått upp till 116 så det är inte längre så lågt. Känns skönt!
Magens mått var 32 cm om jag minns rätt!
Vi pratade mycket om att jag har fått svårare med varm mat igen. Hon sa att det ät helt naturligt eftersom Hicken trycker på det mesta därinne. Mitt kissande på natten berodde på samma sak. Även om man anar svaret innan man ens ställt frågan känns det skönt att få det där lugnande svaret så att man kan släppa det sen.
Efter besöket var det dags för föräldragrupp. Det är vår barnmorska som höll i det.
Alla var väldigt tysta och försiktiga och sa knappt någonting. Det var jag och en annan tjej som ställde lite frågor annars var det bara barnmorskan som pratade.
Hon gick igenom förlossningen, diverse ställningar och smärtlindring. Vi fick även se en förlossningsfilm där allt gick väldigt lugnt till. Inte som förlossningsprogrammen på TV precis.
Den var ändå bra, särskilt för gubben, då de intervjuade många pappor om deras upplevelse kring hela förlossningen.
Jag tyckte att det var lite synd att man inte fick prata så mycket med de andra i gruppen. Jag hade trott att vi kanske skulle sitta och prata i smågrupper eller något (visserligen var vi bara 5 par men det hade ju gått). Vi får väl se vad som händer nästa gång.
Ni andra som har gått på föräldragrupp, vad har ni tyckt om upplägget? Är lite nyfiken på hur det är på andra ställen?
Magbild kommer ikväll!!
Allt såg finfint ut.
Hjärtljuden låg mellan 137-142 och Hicken ligger med huvudet neråt. Enligt barnmorskan kan h*n fortfarande snurra runt en del men det är inte tal om några kullerbyttor längre. Om två veckor, på nästa besök kommer hon att kolla om den har lagt sig på plats (på riktigt) med huvudet neråt.
Min vikt har ökat till 67 kilo. Har aldrig i mitt liv vägt så mycket. Börjar känna mig lite tung när jag ska resa mig upp från soffan.
Mitt järnvärde hade faktiskt gått upp till 116 så det är inte längre så lågt. Känns skönt!
Magens mått var 32 cm om jag minns rätt!
Vi pratade mycket om att jag har fått svårare med varm mat igen. Hon sa att det ät helt naturligt eftersom Hicken trycker på det mesta därinne. Mitt kissande på natten berodde på samma sak. Även om man anar svaret innan man ens ställt frågan känns det skönt att få det där lugnande svaret så att man kan släppa det sen.
Efter besöket var det dags för föräldragrupp. Det är vår barnmorska som höll i det.
Alla var väldigt tysta och försiktiga och sa knappt någonting. Det var jag och en annan tjej som ställde lite frågor annars var det bara barnmorskan som pratade.
Hon gick igenom förlossningen, diverse ställningar och smärtlindring. Vi fick även se en förlossningsfilm där allt gick väldigt lugnt till. Inte som förlossningsprogrammen på TV precis.
Den var ändå bra, särskilt för gubben, då de intervjuade många pappor om deras upplevelse kring hela förlossningen.
Jag tyckte att det var lite synd att man inte fick prata så mycket med de andra i gruppen. Jag hade trott att vi kanske skulle sitta och prata i smågrupper eller något (visserligen var vi bara 5 par men det hade ju gått). Vi får väl se vad som händer nästa gång.
Ni andra som har gått på föräldragrupp, vad har ni tyckt om upplägget? Är lite nyfiken på hur det är på andra ställen?
Magbild kommer ikväll!!
söndag 20 september 2009
32+5 Skrivtorka och kräftskiva
Visst är det så! Det är svårt att skriva när det inte händer så mycket samtidigt som det egentligen händer hur mycket som helst, hela tiden, inne i min mage!
Där är det full aktivitet både natt och dag och det är helt underbart.
Synd bara att Hicken inte låter gubben känna de där där riktigt hårda snytingar som h*n ibland skickar iväg.
Helgen har varit rolig i alla fall. Det kan jag leva på ett tag.
I fredags middag hos mina svärföräldrar för att fira gubbens 29-års dag.
I går var det kräftskiva hemma hos oss med hela min släkt.
Det har inte varit så mycket liv i huset på länge. 17 stycken på en gång.
Supermysigt men efteråt var jag helt vimmelkantig och kom på mig själv att jag inte legat ner på hela dagen vilket inte hänt på länge.
Så i dag har jag vilat och vilat. Det som har varit så skönt är att jag verkligen har velat legat ner. Vanligtvis känner jag bara att jag måste fast jag egentligen skulle vilja göra något annat.
Gubben har satt upp garderober i Hickens blivande rum och jag har funnits behjälplig så gott jag kunnat! Han ber om hjälpen men samtidigt är han så orolig och frågar hela tiden om det går bra även om det bara handlar om att stötta upp en garderobsvägg. Världens mest omtänksamma, det är vad han är!!
Nu börjar magen kurra, dags för kvällsmacka!
Där är det full aktivitet både natt och dag och det är helt underbart.
Synd bara att Hicken inte låter gubben känna de där där riktigt hårda snytingar som h*n ibland skickar iväg.
Helgen har varit rolig i alla fall. Det kan jag leva på ett tag.
I fredags middag hos mina svärföräldrar för att fira gubbens 29-års dag.
I går var det kräftskiva hemma hos oss med hela min släkt.
Det har inte varit så mycket liv i huset på länge. 17 stycken på en gång.
Supermysigt men efteråt var jag helt vimmelkantig och kom på mig själv att jag inte legat ner på hela dagen vilket inte hänt på länge.
Så i dag har jag vilat och vilat. Det som har varit så skönt är att jag verkligen har velat legat ner. Vanligtvis känner jag bara att jag måste fast jag egentligen skulle vilja göra något annat.
Gubben har satt upp garderober i Hickens blivande rum och jag har funnits behjälplig så gott jag kunnat! Han ber om hjälpen men samtidigt är han så orolig och frågar hela tiden om det går bra även om det bara handlar om att stötta upp en garderobsvägg. Världens mest omtänksamma, det är vad han är!!
Nu börjar magen kurra, dags för kvällsmacka!
fredag 18 september 2009
32+3 Magbilder
vecka 33
Dagarna lunkar sig fram på något sätt även om jag knappt gör någonting.
Jag har börjat få in rutiner för mina dagar även om de inte är många.
Jag bara väntar och väntar kan man säga.
Har fått lite svårare för att äta igen. Jag kan inte säga att jag mår illa men det är svårt att få i sig maten. Jag är väldig törstig också. Dricker mycket mer än jag vanligtvis brukar.
Har fått lite svårare för att äta igen. Jag kan inte säga att jag mår illa men det är svårt att få i sig maten. Jag är väldig törstig också. Dricker mycket mer än jag vanligtvis brukar.
På måndag är det dags för nytt besök hos barnmorskan plus att föräldragruppen startar.
Det ska bli väldigt roligt!
måndag 14 september 2009
31+6 Skönt med sång
Har precis kommit hem från ett körrep. Det är verkligen så härligt att sjunga.
Tiden går fort och man får rensa sina tankar och tänka på något annat.
Hicken gjorde sig påmind hela tiden och sparkade på därinne. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte....
Jag kanske störde skönhetssömnen.
De senaste dagarna har jag haft många besök. Det kändes faktiskt som om förra veckan gick snabbare än vanligt. I torsdags var jag och hälsade på jobbet. Det var roligt att träffa eleverna och att själv få berätta varför jag inte var där. De satt snällt och lyssnade på min beskrivning.
Vet inte om de hängde med på moderkakssnacket men en kille räckte upp handen och sa:
"Men om den är i vägen så blir det väl kejsarsnitt?" Jag svarade att det vet jag inte än men det kan kanske bli så.
Jag fick polkagrisar av min kollega som hade varit i Gränna så de har jag mumsat på!!!
Från torsdag till söndag har jag haft besök av olika personer varje dag. Jag är verkligen glad över att ha kompisar och familj som kommer och hälsar på mig när man är bunden vid huset som jag är.
Denna veckan blir betydligt lugnare än den förra. I morgon går jag in i vecka 33. Helt sjukt när man tänker efter!!
Tiden går fort och man får rensa sina tankar och tänka på något annat.
Hicken gjorde sig påmind hela tiden och sparkade på därinne. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte....
Jag kanske störde skönhetssömnen.
De senaste dagarna har jag haft många besök. Det kändes faktiskt som om förra veckan gick snabbare än vanligt. I torsdags var jag och hälsade på jobbet. Det var roligt att träffa eleverna och att själv få berätta varför jag inte var där. De satt snällt och lyssnade på min beskrivning.
Vet inte om de hängde med på moderkakssnacket men en kille räckte upp handen och sa:
"Men om den är i vägen så blir det väl kejsarsnitt?" Jag svarade att det vet jag inte än men det kan kanske bli så.
Jag fick polkagrisar av min kollega som hade varit i Gränna så de har jag mumsat på!!!
Från torsdag till söndag har jag haft besök av olika personer varje dag. Jag är verkligen glad över att ha kompisar och familj som kommer och hälsar på mig när man är bunden vid huset som jag är.
Denna veckan blir betydligt lugnare än den förra. I morgon går jag in i vecka 33. Helt sjukt när man tänker efter!!
onsdag 9 september 2009
31+1 Fotboll på TV
Tycker väl inte att fotboll är det roligaste som finns precis trots att gubben är en fanatisk Öisare, men nu har jag i alla fall på TV: n och kan lyssna lite svagt om det skulle hända något.
Dagarna går framåt sakta men säkert. Känns bara som om att det är så himla lång tid kvar.
Jag har varit ledsen över att inte kunna vara med på Magplasket (bad för höggravida) men jag förstår ju samtidigt att det inte hade varit så bra. Det är bara det att varje tisdag tänker jag att nu hade jag varit där om det inte vore för min jäkla moderkaka.
I går fick vi brev på posten med tider för föräldragruppen. Det ska bli roligt att ha det att se fram emot.
Vi fick även brev om information på NÄL-sjukhus inför förlossning och tid på BB. Jag tror dock inte att man får göra besök på själva förlossningen utan mer samtal inför.
Det ska också bli roligt!
Jag har börjat köpa lite babykläder, än så länge bara på Tradera. Det är helt sjukt vad mycket annonser det finns ute. Nu när man bara går hemma kan man verkligen passa på annonserna och göra riktiga fynd!!
Dagarna går framåt sakta men säkert. Känns bara som om att det är så himla lång tid kvar.
Jag har varit ledsen över att inte kunna vara med på Magplasket (bad för höggravida) men jag förstår ju samtidigt att det inte hade varit så bra. Det är bara det att varje tisdag tänker jag att nu hade jag varit där om det inte vore för min jäkla moderkaka.
I går fick vi brev på posten med tider för föräldragruppen. Det ska bli roligt att ha det att se fram emot.
Vi fick även brev om information på NÄL-sjukhus inför förlossning och tid på BB. Jag tror dock inte att man får göra besök på själva förlossningen utan mer samtal inför.
Det ska också bli roligt!
Jag har börjat köpa lite babykläder, än så länge bara på Tradera. Det är helt sjukt vad mycket annonser det finns ute. Nu när man bara går hemma kan man verkligen passa på annonserna och göra riktiga fynd!!
tisdag 8 september 2009
31+0 Magbilder
Vecka 32Magen känns spändare och större nu. Ibland rör sig Hicken på ett sånt sätt så att det gör riktigt ont. Då säger jag ifrån på skarpen men jag tror att det är lite för tidigt för uppfostran, tyvärr.
Sammandragningarna har också blivit fler men de gör inte ont, ibland lite som mensvärk men det ska vara helt normalt efter vad jag har läst.
Har varit lite dålig på att skriva i bloggen det senaste men jag läser flitigt de bloggar jag följer.
lördag 5 september 2009
30+5 Helg
Det är skönt med helg. Då är gubben hemma och det är lite liv i huset.
Han håller på med barnkammaren för fullt. I dag har han målat taket.
Det kommer att bli väldigt fint när det är klart!
Det var roligt på tjejkvällen i går. Det kan jag leva på länge!!
I morgon ska vi åka till Stenungsund och titta på ett babyskydd som jag hittat på Blocket.
Det är ett sådant som kan fällas till liggläge och som förhoppningsvis passar på vårt chassi.
Om den funkar till det så köper vi den för 500 kronor. Känns helt okej om man säger så!!
Vi ska även åka en sväng till Mysla. Jag har inte träffat henne på två veckor, saknar henne så mycket. Det är så synd att jag inte kan ta bilen själv för att träffa henne utan gubben måste åka med (han är inte riktigt världens mest hästintresserade person). Han gör det ju såklart men inte så ofta som jag kanske velat.
Tänk vad roligt allting kommer bli när Hicken väl kommer!
Efter ett tag är det så mycket som jag kommer kunna göra igen plus att jag har fått ett mirakel.
Det kan inte bli bättre!!
Han håller på med barnkammaren för fullt. I dag har han målat taket.
Det kommer att bli väldigt fint när det är klart!
Det var roligt på tjejkvällen i går. Det kan jag leva på länge!!
I morgon ska vi åka till Stenungsund och titta på ett babyskydd som jag hittat på Blocket.
Det är ett sådant som kan fällas till liggläge och som förhoppningsvis passar på vårt chassi.
Om den funkar till det så köper vi den för 500 kronor. Känns helt okej om man säger så!!
Vi ska även åka en sväng till Mysla. Jag har inte träffat henne på två veckor, saknar henne så mycket. Det är så synd att jag inte kan ta bilen själv för att träffa henne utan gubben måste åka med (han är inte riktigt världens mest hästintresserade person). Han gör det ju såklart men inte så ofta som jag kanske velat.
Tänk vad roligt allting kommer bli när Hicken väl kommer!
Efter ett tag är det så mycket som jag kommer kunna göra igen plus att jag har fått ett mirakel.
Det kan inte bli bättre!!
fredag 4 september 2009
30+3 Dagarna går långsamt
Det är långsamt här hemma, det händer inte mycket precis.
Det känns som om jag har gått in i "lägre tillstånd" där jag är väldigt lugn och inte gör mycket alls. Ibland kan jag ligga på sängen en timme och bara tänka på allt eller ingenting.
Känner ingen lust att läsa även fast jag har all tid i världen.
Väntar mest på att det ska bli eftermiddag så att gubben kommer hem.
Min svägerska var på besök i tisdags. Det var väldigt skoj att prata en massa. Ett avbrott i allt det lugna. I kväll ska gubben köra mig till gbg för det är tjejkväll. Det ska bli så skoj!
Jag har längtat hela veckan!!
Hicken har haft mycket hicka både i går och i dag. Jag har läst att hickan kan komma sig av att barnet tränar på att använda sina lungor. De får då hicka av ansträngningen! Det är himla mysigt att känna de små rörelserna. Ibland är det precis som om h*n blir irriterad på hickan och försöker då som en galning sparka sig ut, jäklar vad hårda sparkarna är ibland.
Det känns som om jag har gått in i "lägre tillstånd" där jag är väldigt lugn och inte gör mycket alls. Ibland kan jag ligga på sängen en timme och bara tänka på allt eller ingenting.
Känner ingen lust att läsa även fast jag har all tid i världen.
Väntar mest på att det ska bli eftermiddag så att gubben kommer hem.
Min svägerska var på besök i tisdags. Det var väldigt skoj att prata en massa. Ett avbrott i allt det lugna. I kväll ska gubben köra mig till gbg för det är tjejkväll. Det ska bli så skoj!
Jag har längtat hela veckan!!
Hicken har haft mycket hicka både i går och i dag. Jag har läst att hickan kan komma sig av att barnet tränar på att använda sina lungor. De får då hicka av ansträngningen! Det är himla mysigt att känna de små rörelserna. Ibland är det precis som om h*n blir irriterad på hickan och försöker då som en galning sparka sig ut, jäklar vad hårda sparkarna är ibland.
tisdag 1 september 2009
30+0 Magbilder
Vecka 31
Här kommer veckans magbilder!
Jag sitter just nu framför datorn i min nya datastol. Har haft ont i ryggen när jag suttit längre stunder framför skärmen, innan har vi bara haft en vanlig trästol...inte skönt!
Så idag åkte gubben till Jysk efter att ha jobbat hela dagen för att ordna detta till mig.
Han är så himla gullig!
Idag har solen lyst över Orust, så himla skönt.
Det känns inte som om solen tar så mycket nu men det är skönt att få svettas lite...hehe
Var det någon mer än jag som såg dokumentären som gick på 5:an precis nu?
Den som handlade om en kvinna med 14 barn, alla gjorda genom provrörsbefruktning, senast 8 på en gång.
Helt sjukt är det enda jag kan säga...helt sjukt!
måndag 31 augusti 2009
29+6 Liten mage?!?
Har precis kommit hem från körrep med den nya kören.
Skönt att ha något att se fram emot under dagen då jag mest legat i sängen.
Alla gratulerade, de flesta hade ju inte sett att jag var gravid innan terminen slutade.
Alla och jag menar alla tyckte att jag var så liten. Efter att typ 5 stycken blivit chockade över att det inte var så långt kvar när jag hade så liten mage så började jag själv säga "ja jag är ju ganska liten" för att slippa höra dem säga det.
Är jag verkligen så himla liten?
Jag tycker iaf att jag har en mage och det tumlar runt massor därinne och enligt barnmorskan följer jag kurvan perfekt.
Ja ja, det är inget att bry sig om. Ganska skönt egentligen att inte vara så stor så man slipper massa besvär och biverkningar pga det.
Skönt att ha något att se fram emot under dagen då jag mest legat i sängen.
Alla gratulerade, de flesta hade ju inte sett att jag var gravid innan terminen slutade.
Alla och jag menar alla tyckte att jag var så liten. Efter att typ 5 stycken blivit chockade över att det inte var så långt kvar när jag hade så liten mage så började jag själv säga "ja jag är ju ganska liten" för att slippa höra dem säga det.
Är jag verkligen så himla liten?
Jag tycker iaf att jag har en mage och det tumlar runt massor därinne och enligt barnmorskan följer jag kurvan perfekt.
Ja ja, det är inget att bry sig om. Ganska skönt egentligen att inte vara så stor så man slipper massa besvär och biverkningar pga det.
fredag 28 augusti 2009
29+3 Besök på MVC igår
Det gick bra hos barnmorskan igår.
Jag har faktiskt gått upp 6 kg nu (har själv tyckt att jag gå upp så himla lite) och barnmorskan sa att det var bra och att hon trodde att jag skulle bli en 10-kilare.
Magen har också växt sen sist, nu var den 28 centimeter och jag följer kurvan.
Hjärtat slog i 140. Det minskar för varje gång men även det var helt normalt!
Jag pustade ut och sa att det var skönt att allt verkade så bra och då sa hon att allt negativt inte kan drabba mig. Tur är väl det tänkte jag, någon rättvisa får det väl vara.
Min deppighet har lagt sig lite nu. Jag var faktiskt i Gbg igår och träffade några kompisar, gubben var chaufför. Det var så skönt att sitta och prata och bara umgås. Härligt!!
Idag har jag faktistkt börjat titta så smått på bebiskläder. Har inte velat köpa något innan men nu börjar jag tänka att det kanske är dags.
Min jakt har börjat på Tradera men det finns verkligen hur MYCKET som helst. Man blir ju helt snurrig...vad ska man köpa egentligen....vad behöver man....som ni ser har jag en del att tänka på, vilket är bra så att tiden går....hehe
Nu ska jag och gubben se på film, Australia. Hoppas att den är bra!
Jag har faktiskt gått upp 6 kg nu (har själv tyckt att jag gå upp så himla lite) och barnmorskan sa att det var bra och att hon trodde att jag skulle bli en 10-kilare.
Magen har också växt sen sist, nu var den 28 centimeter och jag följer kurvan.
Hjärtat slog i 140. Det minskar för varje gång men även det var helt normalt!
Jag pustade ut och sa att det var skönt att allt verkade så bra och då sa hon att allt negativt inte kan drabba mig. Tur är väl det tänkte jag, någon rättvisa får det väl vara.
Min deppighet har lagt sig lite nu. Jag var faktiskt i Gbg igår och träffade några kompisar, gubben var chaufför. Det var så skönt att sitta och prata och bara umgås. Härligt!!
Idag har jag faktistkt börjat titta så smått på bebiskläder. Har inte velat köpa något innan men nu börjar jag tänka att det kanske är dags.
Min jakt har börjat på Tradera men det finns verkligen hur MYCKET som helst. Man blir ju helt snurrig...vad ska man köpa egentligen....vad behöver man....som ni ser har jag en del att tänka på, vilket är bra så att tiden går....hehe
Nu ska jag och gubben se på film, Australia. Hoppas att den är bra!
tisdag 25 augusti 2009
29+0 Magbilder
Vecka 30Skönt med en ny vecka men just nu är jag halvdeppig och inte särsilt positiv och glad. Orolig för de närmsta dagarna och veckorna. Har svårt för att slappna av, ingen lust att göra någon stillasittande sak. Jag säger bara BLÄÄÄ idag. Hoppas vara mer positiv imorgon...
Tack för alla inlägg, det värmer att få er omtanke!
måndag 24 augusti 2009
28+6 Tur nr 3 till sjukhuset
Så idag var det dags igen. Duschade imorse och ut kommer en "klump" stor som en enkrona.
Snabbade mig ut ur duschen, torkade lite till. Det kom brunt på pappret men inget färskt blod.
Jag ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma upp.
Gubben kom hem från jobbet och en timme senare var vi på NÄL.
Hjärljuden såg fina ut, de låg mellan 145-150.
En läkare kom in för att prata med oss. Det var samma som vi träffade första gången vi var där. Hon ställde lite frågor om hur det var med mig och hur mycket jag hade vilat. Hon sa att i fortsättningen måste jag vila mer än jag har gjort fram till nu. Jag ska tänka det som om jag vore inlagd. Det innebär ungefär att jag kan ligga i sängen, eller sitta upp och på sin höjd vattna blommorna (läkarens uttryck).
På det vaginala ultraljudet låg huvudet neråt precis som förra gången. Moderkakan ligger precis vid öppningen men inte över "utgången". Hon sa att det finns fortfarande stora möjligheter att jag ska kunna föda vaginalt men i nuläget skulle det bara gå med kejsarsnitt.
Läkaren sa att eftersom blödningen avstannat får jag åka hem men att jag måste vara beredd på att om det blir fler inläggningar kan jag bli inlagd. Jag får ångest när jag tänker på det, sjukhuset ger mig kalla kårar på något vis. Jag vet inte riktigt varför.
Vi kommer inte behöva åka dit imorgon för vår tid på specialistmödravården utan ska tillbaka den 11 oktober för en ny koll. Då kommer de ta ställning till om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Jag får inte arbeta och är sjukskriven fram till nästa besök.
Just nu känner jag mig lugn men även deprimerad. Det är så himla tråkigt allting. Varför kan inget gå iaf lite lätt för oss? Det känns som om vi går i uppförsbacke hela tiden.
För några dagar sedan betalade jag in pengar till Magplasket (vattengympa för höggravida) och det får jag ju såklart inte vara med på. Det var verkligen något jag hade sett fram emot. Nu vet jag inte ens om det går att få pengarna tillbaka.
Men jag måste försöka rycka upp mig. Jag är gravid, Hicken mår bra och det är trots allt inte så lång tid kvar. Varje dag är en dag närmare till att jag, gubben och Hicken blir en familj på riktigt!
Snabbade mig ut ur duschen, torkade lite till. Det kom brunt på pappret men inget färskt blod.
Jag ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma upp.
Gubben kom hem från jobbet och en timme senare var vi på NÄL.
Hjärljuden såg fina ut, de låg mellan 145-150.
En läkare kom in för att prata med oss. Det var samma som vi träffade första gången vi var där. Hon ställde lite frågor om hur det var med mig och hur mycket jag hade vilat. Hon sa att i fortsättningen måste jag vila mer än jag har gjort fram till nu. Jag ska tänka det som om jag vore inlagd. Det innebär ungefär att jag kan ligga i sängen, eller sitta upp och på sin höjd vattna blommorna (läkarens uttryck).
På det vaginala ultraljudet låg huvudet neråt precis som förra gången. Moderkakan ligger precis vid öppningen men inte över "utgången". Hon sa att det finns fortfarande stora möjligheter att jag ska kunna föda vaginalt men i nuläget skulle det bara gå med kejsarsnitt.
Läkaren sa att eftersom blödningen avstannat får jag åka hem men att jag måste vara beredd på att om det blir fler inläggningar kan jag bli inlagd. Jag får ångest när jag tänker på det, sjukhuset ger mig kalla kårar på något vis. Jag vet inte riktigt varför.
Vi kommer inte behöva åka dit imorgon för vår tid på specialistmödravården utan ska tillbaka den 11 oktober för en ny koll. Då kommer de ta ställning till om det blir kejsarsnitt eller vaginal förlossning. Jag får inte arbeta och är sjukskriven fram till nästa besök.
Just nu känner jag mig lugn men även deprimerad. Det är så himla tråkigt allting. Varför kan inget gå iaf lite lätt för oss? Det känns som om vi går i uppförsbacke hela tiden.
För några dagar sedan betalade jag in pengar till Magplasket (vattengympa för höggravida) och det får jag ju såklart inte vara med på. Det var verkligen något jag hade sett fram emot. Nu vet jag inte ens om det går att få pengarna tillbaka.
Men jag måste försöka rycka upp mig. Jag är gravid, Hicken mår bra och det är trots allt inte så lång tid kvar. Varje dag är en dag närmare till att jag, gubben och Hicken blir en familj på riktigt!
lördag 22 augusti 2009
28+4 Bloggtorka
Har haft lite bloggtorka de senaste dagarna, vet inte riktigt varför men men....
Nu är jag på G igen.
Allt knallar och går och idag är det bara 80 dagar kvar till beräknad födsel.
Inte så himla långt egentligen, tänk att snart få titulera sig mamma, det ska bli underbart!!!
På tisdag ska vi till Näl på nytt ultraljud. Jag börjar bli riktigt spänd inför detta.
Det är även då jag får veta om jag kommer att jobba något innan förlossning. Min sjukskrivning gäller till och med tisdag.
På ett sätt vill jag jobba för det känns som om dagarna skulle gå fortare då. Känner mig ibland väldigt uttråkad när man är själv hemma. Samtidigt är jag lite orolig för heltidsarbete och allt vad det innebär. Vi får väl se hur det blir!
Nu är jag på G igen.
Allt knallar och går och idag är det bara 80 dagar kvar till beräknad födsel.
Inte så himla långt egentligen, tänk att snart få titulera sig mamma, det ska bli underbart!!!
På tisdag ska vi till Näl på nytt ultraljud. Jag börjar bli riktigt spänd inför detta.
Det är även då jag får veta om jag kommer att jobba något innan förlossning. Min sjukskrivning gäller till och med tisdag.
På ett sätt vill jag jobba för det känns som om dagarna skulle gå fortare då. Känner mig ibland väldigt uttråkad när man är själv hemma. Samtidigt är jag lite orolig för heltidsarbete och allt vad det innebär. Vi får väl se hur det blir!
tisdag 18 augusti 2009
28+0 Magbilder
Vecka 29Alltid lika härligt med en ny vecka!!
Jag har haft en skön dag i solen. Har mest legat på altanen och njutit. Det gäller att passa på.
Hicken tumlar runt som en galning och ibland är det så att man nästa kan känna en liten fot eller hand eller vad det nu är på magen
Har inte känt av någon foglossning eller halsbränna idag. Skönt!
Nu ska jag sätta mig i soffan med gubben en stund, innan han går och lägger sig.
söndag 16 augusti 2009
27+5 Forfarande förvirrad
Denna dag har mest gått åt till att fundera över barnvagn.
Tack för alla inlägg åter igen!!!
Jag börjar närma mig ett beslut men jag är inte riktigt säker ännu.
Det ska bli så skönt när den väl är beställd så jag kan släppa tankarna på detta.
Det finns ju så mycket annat att fundera över!!
Har känt av vad jag tror är foglossning igår och idag. Det drar vid den högra ljumsken och upp på sidan av magen. Den enda gång jag inte känner av det är när jag ligger still och detta har jag gjort mycket.
Åkte en sväng till Mysla i förmiddags bara för att mysa och borsta henne lite. På vägen dit i bilen var det smärtsamt varje gång jag skulle använda kopplingen. Aj aj aj....
Hoppas att det känns bättre imorgon!
Tack för alla inlägg åter igen!!!
Jag börjar närma mig ett beslut men jag är inte riktigt säker ännu.
Det ska bli så skönt när den väl är beställd så jag kan släppa tankarna på detta.
Det finns ju så mycket annat att fundera över!!
Har känt av vad jag tror är foglossning igår och idag. Det drar vid den högra ljumsken och upp på sidan av magen. Den enda gång jag inte känner av det är när jag ligger still och detta har jag gjort mycket.
Åkte en sväng till Mysla i förmiddags bara för att mysa och borsta henne lite. På vägen dit i bilen var det smärtsamt varje gång jag skulle använda kopplingen. Aj aj aj....
Hoppas att det känns bättre imorgon!
lördag 15 augusti 2009
27+4 Barnvagn
Trots den jobbiga gårdagen åkte jag och och gubben till gbg idag för att bestämma oss för barnvagn. Tror ni att vi beställde någon.....inte...
Det är så himla svårt, värre djungel får man leta mellan.
Det är så himla svårt, värre djungel får man leta mellan.
Det står mellan två stycken och jag kan verkligen inte bestämma mig.
Urban Jungle
Maxi Cosi Mura
Vi gillar just dessa två för att det är svängbara framhjul och att de är luftfyllda vilket underlättar promenader på landet!
De stora skillnaderna mellan dessa som gör att det är svårt att bestämma sig är följande. Urban Jungle väger ungefär 6 kilo mindre än Maxi Cosin vilket troligtvis gör den lättare att köra i uppförbackar och lättare att packa in i bilen (men det tyckte inte gubben var avgörande, båda var smidiga i bilen enligt honom). När man körde dem i affären kändes det såklart en skillnad i lätthet men båda var lättmanövrerade. Men 6 kilo låter ändå väldigt mycket..
Den andra skillnaden är att i Maxi Cosin kan man vända sittdelen både mot sig och från sig. Jag kan alltså ha barnet vänd emot mig. Jag har funderat mycket på hur viktigt det är att kunna göra detta men det är inte så lätt att veta utan erfarenhet. Min kompis som har en Urban djungle tycker inte att det spelar någon roll medan min systrar tycker att det är jätteviktgt för kontakten med barnet.
Det väger verkligen jämt mellan dessa vagnar och jag vill gärna ha råd.
Varför kan det inte finnas en vändbar vagn som inte väger så mycket och som har luftdäck så att det fungerar bra att köra på grus (som vi har massor av där vi bor?)
HJÄLP!!
fredag 14 augusti 2009
27+3 Ny tur till sjukhuset
I morse var det dags igen. Klockan var runt halv tio och gubben hade åkt till jobbet ett par timmar senare. Blod i toaletten och blod på pappret - jag trodde inte att det var sant..
Kändes mig trots allt lite lugnare än förra gången då blödningen inte var så stor.
Jag ringde gubben och förlossningen och vi fick en tid ett par timmar senare.
De tog en ctg-kurva och allt såg bra ut. Hicken gillade det inte alls och sparkade som en galning hela tiden.
Efter det fick vi träffa en läkare som både gjorde UL, VUL och vanlig undersökning.
Det visade sig återigen att blödningen kom från moderkakan men vad hon kunde se så verkade det som om den hade flyttat sig uppåt. På vissa sekvenser på skärmen tyckte hon att den låg för ungefär en centimeter men senare så det ut som om den nästan inte låg för alls.
Hon var i alla fall säker på att det inte var så mycket som två centimeter som det var förra gången. Det var skönt för oss att höra!
Vi blev hemskickade igen, jag ska fortsätta vila och komma tillbaka om en och en halv vecka, då vi har fått tid på specialistmödravården.
Jag känner mig faktiskt lugn, det var inte som förra gången då jag typ trodde att allt var kört.
Nu är vi ju i vecka 28 och det gör det hela lite säkrare även om jag absolut inte vill ha ut Hicken nu.
På ett sätt har vi ändå haft väldig tur. Tänk om detta hade hänt på Gotland. Det hade varit riktigt jobbigt. Nu var vi hemma och kunde åka till vårt vanliga sjukhus.
Man får försöka vara positiv även om det är svårt...
Kändes mig trots allt lite lugnare än förra gången då blödningen inte var så stor.
Jag ringde gubben och förlossningen och vi fick en tid ett par timmar senare.
De tog en ctg-kurva och allt såg bra ut. Hicken gillade det inte alls och sparkade som en galning hela tiden.
Efter det fick vi träffa en läkare som både gjorde UL, VUL och vanlig undersökning.
Det visade sig återigen att blödningen kom från moderkakan men vad hon kunde se så verkade det som om den hade flyttat sig uppåt. På vissa sekvenser på skärmen tyckte hon att den låg för ungefär en centimeter men senare så det ut som om den nästan inte låg för alls.
Hon var i alla fall säker på att det inte var så mycket som två centimeter som det var förra gången. Det var skönt för oss att höra!
Vi blev hemskickade igen, jag ska fortsätta vila och komma tillbaka om en och en halv vecka, då vi har fått tid på specialistmödravården.
Jag känner mig faktiskt lugn, det var inte som förra gången då jag typ trodde att allt var kört.
Nu är vi ju i vecka 28 och det gör det hela lite säkrare även om jag absolut inte vill ha ut Hicken nu.
På ett sätt har vi ändå haft väldig tur. Tänk om detta hade hänt på Gotland. Det hade varit riktigt jobbigt. Nu var vi hemma och kunde åka till vårt vanliga sjukhus.
Man får försöka vara positiv även om det är svårt...
torsdag 13 augusti 2009
27+2 Tack för tipsen!
Tack för alla tips mot halsbränna.
Jag ska testa dem alla!!
Idag har varit en otroligt lugn dag. Jag har mest suttit framför datorn och Tv:n, även om det finns andra lugna aktiviteter att göra så har jag inte haft så mycket motivation.
Min nyinsatta vikarie ringde från skolan och ville veta lite om klassen och få lite tips.
Kändes skönt att kunna hjälpa till. Sen är det ju skönt att ha lite koll på vad som händer om jag ska börja jobba om en och en halv vecka.
Just idag känner jag att jag vill jobba. Tiden går långsamt här hemma. Tanken på att behöva vila i 12 veckor till känns konstigt nog jobbigt. Hur det än blir så är det viktigaste att Hicken mår bra.
H*n är värd allt!!!
Skrev i ett tidigare inlägg om mitt järnvärde. Trots att det ligger lågt så känner jag inte av det så mycket. Visst är jag trött men det har jag varit hela graviditeten så det tänker jag inte på så mycket. Det är skönt att kunna sova länge på morgonen nu när man är hemma men ska jag jobba snart kanske det kommer att kännas mer..
Jag ska testa dem alla!!
Idag har varit en otroligt lugn dag. Jag har mest suttit framför datorn och Tv:n, även om det finns andra lugna aktiviteter att göra så har jag inte haft så mycket motivation.
Min nyinsatta vikarie ringde från skolan och ville veta lite om klassen och få lite tips.
Kändes skönt att kunna hjälpa till. Sen är det ju skönt att ha lite koll på vad som händer om jag ska börja jobba om en och en halv vecka.
Just idag känner jag att jag vill jobba. Tiden går långsamt här hemma. Tanken på att behöva vila i 12 veckor till känns konstigt nog jobbigt. Hur det än blir så är det viktigaste att Hicken mår bra.
H*n är värd allt!!!
Skrev i ett tidigare inlägg om mitt järnvärde. Trots att det ligger lågt så känner jag inte av det så mycket. Visst är jag trött men det har jag varit hela graviditeten så det tänker jag inte på så mycket. Det är skönt att kunna sova länge på morgonen nu när man är hemma men ska jag jobba snart kanske det kommer att kännas mer..
onsdag 12 augusti 2009
27+1 Syskonbarn och halsbränna
Har haft 2 av mina syskonbarn på besök under dagen. Himla mysigt att ha sällskap.
Vi bakade kaka och gjorde mat tillsammans och sen såg vi "En shopoholics bekännelser" eller vad den nu heter. Den var helt okej, en måbrafilm!!
Hicken är mycket aktiv och det känns som om h*n aldrig är still men det gör mig ingenting alls.
Halsbränna och sura uppstötningar kommer och går. Igår kväll testade jag medicin som jag fått av min syster men jag tyckte inte att det hjälpte så mycket.
Någon om har några tips på vad man kan göra för att minska besvären??
Vi bakade kaka och gjorde mat tillsammans och sen såg vi "En shopoholics bekännelser" eller vad den nu heter. Den var helt okej, en måbrafilm!!
Hicken är mycket aktiv och det känns som om h*n aldrig är still men det gör mig ingenting alls.
Halsbränna och sura uppstötningar kommer och går. Igår kväll testade jag medicin som jag fått av min syster men jag tyckte inte att det hjälpte så mycket.
Någon om har några tips på vad man kan göra för att minska besvären??
tisdag 11 augusti 2009
27+0 Magbild och besök på MVC
Vecka 28Nu har jag kommit hem efter en underbar vecka på Gotland. Vi har haft kanonväder varje dag med temperaturer runt 25 grader. Det bästa med att komma hem igen var att få sova i sin egen säng. Jag och gubben är inte vana vid en 120-säng.
Vi tog det ganska lugnt på Gotland och jag försökte att inte vara alltför aktiv.
Jag märker att jag blir trött fort när jag går och att jag får on i överkanten av magen, mittemellan brösten när jag sitter med dålig hållning. Nu gäller det att vara rak i ryggen!
Det har varit skönt med svankstöd i bilen. Kostar inte många kronor på Biltema!
I dag har jag gått in i vecka 28, det känns så himla härligt. I dag började gubben jobba medan jag är hemma och är sjukskriven. Om två veckor är det dags för ultraljud igen och då vet jag om jag kommer att få jobba något mer innan förlossningen.
I eftermiddags var jag och gubben på besök på MVC.
Min barnmorska visste inget om vad som hade hänt (det trodde jag faktiskt att hon skulle veta) men hon gick in och läste på journalen. Hon trodde att eftersom jag inte har haft några fler blödningar så är sannolikheten stor att moderkakan har växt med livmodern högre upp.
Hon sa att de flesta som har sin kvar lågt får fler blödningar. Jag hoppas att det stämmer!
Mitt järnvärde låg fortfarande kvar på 109. Ingen skillnad sen förra besöket. Hon sa ändå att det är okej eftersom jag hade så lågt från början. Det viktiga nu är att det inte sjunker.
Hickens hjärta slog mellan 138-142. Det är alltid lika härligt att höra det där ljudet!
Vi pratade lite RHD-negativ (mitt blod) och hon sa att på det pappret med blodgrupp som hon skickade till mig för några veckor sedan kan man även läsa att det inte fanns några antikroppar mot Hicken. Synd att jag inte förstått detta tidigare, då hade jag sluppit den oron.
Just nu känns allt väldigt bra!!!
Oddsen för att Hicken ska klara ett liv utanför magen är höga men det kommer att kännas ännu bättre för varje vecka som går. Heja Hicken!!!
fredag 31 juli 2009
25+3 U2 och Gotland
Imorgon är det dags för konsert med U2 på Ullevi.
Det ska bli grymt skoj! Tur att vi har sittplatser för annars hade jag inte kunnat följa med.
Gubben ska släppa av mig med bilen precis vid Ullevi, sen ska jag snällt gå in och sätta mig medan han får parkera bilen. Det kan nog tänkas ta en stund, det är ju en del folk i stan.
På söndag åker vi till Gotland med hela min familj, 17 stycken närmare bestämt.
Vi har lånat ett hus av en kollega till mig. Jag kommer inte att kunna göra några värstingutflykter men det är ändå skönt att komma hemifrån.
Vi rådfrågade läkaren på sjukhuset när jag låg inne och hon tyckte att jag kunde åka om jag inte får några blödningar innan dess. Detta har jag inte fått och det känns så himla skönt.
I värsta fall så finns det ju läkarvård även på Gotland.
Jag hoppas på en rolig, härlig vecka med mycket sol!
Tyvärr blir det bloggtorka i en vecka men när jag kommer tillbaka går jag in i vecka 28 och det kommer att kännas underbart!!!!
Det ska bli grymt skoj! Tur att vi har sittplatser för annars hade jag inte kunnat följa med.
Gubben ska släppa av mig med bilen precis vid Ullevi, sen ska jag snällt gå in och sätta mig medan han får parkera bilen. Det kan nog tänkas ta en stund, det är ju en del folk i stan.
På söndag åker vi till Gotland med hela min familj, 17 stycken närmare bestämt.
Vi har lånat ett hus av en kollega till mig. Jag kommer inte att kunna göra några värstingutflykter men det är ändå skönt att komma hemifrån.
Vi rådfrågade läkaren på sjukhuset när jag låg inne och hon tyckte att jag kunde åka om jag inte får några blödningar innan dess. Detta har jag inte fått och det känns så himla skönt.
I värsta fall så finns det ju läkarvård även på Gotland.
Jag hoppas på en rolig, härlig vecka med mycket sol!
Tyvärr blir det bloggtorka i en vecka men när jag kommer tillbaka går jag in i vecka 28 och det kommer att kännas underbart!!!!
onsdag 29 juli 2009
25+1 Halsbränna
Magen mår bra, jag mår bra, just nu känns allt helt okej!
Låt det fortsätta så här.
De senaste dagarna har jag känt av lite brännande i halsen. Jag som aldrig tidigare känt av något sådant har nu fått förklarat av gubben att det nog är halsbränna.
Så länge det är helt normala graviditetssymptom så är jag nöjd! Kom med de bara, de gör mig ingenting! Det får bränna och ha sig hur mycket det vill så länge Hicken mår bra!
Låt det fortsätta så här.
De senaste dagarna har jag känt av lite brännande i halsen. Jag som aldrig tidigare känt av något sådant har nu fått förklarat av gubben att det nog är halsbränna.
Så länge det är helt normala graviditetssymptom så är jag nöjd! Kom med de bara, de gör mig ingenting! Det får bränna och ha sig hur mycket det vill så länge Hicken mår bra!
tisdag 28 juli 2009
25+0 Magbilder
Vecka 26
Så himla skönt att komma in i en ny vecka och så nöjd över att allt gick bra förra veckan!
Ser lite sne ut på min första magbild framifrån men det får jag leva med.
Idag har mammsen varit här och vi har plockat av vinbären och ätit mumsig vinbärskräm!!
Har faktiskt inte sovit middag idag och det hör till ovanligheterna nuförtiden. Jag kommer nog att sova väldigt gott inatt!
måndag 27 juli 2009
24+6 Regn
Det har verkligen regnat precis hela dagen. Känns konstigt att behöva ha lamporna tända, nästan lite höstligt. Visserligen längtar jag till hösten men när det är en sommarmånad kan det väl ändå vara hyfsat väder.
Jag har varit själv sen lunch. Gubben åkte ner till gbg för att träffa några kompisar och gå på ÖIS-match. Han är galen i det där laget, hela hans familj är det. Tyvärr så går det ju inte så bra för dem och det märks på honom när han kommer hem....
Jag är totalt ointresserad av fotboll heter i synnerhet Allsvenskan.
Brukar gå med på en match per säsong..det räcker!
Det var lite jobbigt att vara själv de första timmarna men nu går det bättre.
Varje toalettbesök är lite jobbigt, tänk om det skulle hända något när han inte är hemma.
Usch jag får inte tänka så....det kommer att gå bra....det kommer att gå bra....det försöker jag intala mig själv, hela tiden.
Härligt med ny vecka imorgon, dagarna går trots allt framåt även om det går lååånnngggsssaaammmttt...
Jag har varit själv sen lunch. Gubben åkte ner till gbg för att träffa några kompisar och gå på ÖIS-match. Han är galen i det där laget, hela hans familj är det. Tyvärr så går det ju inte så bra för dem och det märks på honom när han kommer hem....
Jag är totalt ointresserad av fotboll heter i synnerhet Allsvenskan.
Brukar gå med på en match per säsong..det räcker!
Det var lite jobbigt att vara själv de första timmarna men nu går det bättre.
Varje toalettbesök är lite jobbigt, tänk om det skulle hända något när han inte är hemma.
Usch jag får inte tänka så....det kommer att gå bra....det kommer att gå bra....det försöker jag intala mig själv, hela tiden.
Härligt med ny vecka imorgon, dagarna går trots allt framåt även om det går lååånnngggsssaaammmttt...
söndag 26 juli 2009
24+5 Båttur och besök hos Mysla
Dagens väder bjöd på sol även om det har varit en hel del blåst.
Jag och gubben tog med oss lite fika och åkte ut en sväng med båten.
Vi slängde ankaret vid Tjörnbron och njöt av solen. Det var skönt att få komma ut på havet igen.
Det var mer än ett par veckor sen senast.
På eftermiddagen åkte vi en sväng till Mysla. Gubben skötte det mesta och skulle även rida.
Tyvärr var Mysla inte på sitt bästa humör (hon kanske var stött för att jag inte har varit hos henne) och gillade inte att bli riden av gubben. Det är ju inte så lätt för honom att säga till heller som typ bara har ridit 5 gånger i sitt liv.
Det slutade att min kompis (hon som Mysla bor hos) fick hoppa upp på ryggen och säga till henne på skarpen när hon dummade sig. Då gick det bättre!!
Jag tror hon var orolig pga att de senaste gångerna hon blivit riden har även de andra hästarna varit med. Hon gillade nog inte att vara själv.
Jag blev såklart lite ledsen för att hon inte skötte sig men men, jag kan inte göra så mycket åt det. Vågade knappt kratsa hovarna på henne för då tyckte gubben att jag lekte med ödet. Han menar inget illa när han säger till mig men han vill att jag ska vara försiktig
Det kändes skönt att vara med henne samtidigt som jag kände att det kanske inte var det bästa för mig. Varje gång man säger till henne tex genom att dra i tyglarna så känner jag att det är en ansträngning för kroppen. Fick nästan skuldkänslor för Hicken efteråt. Det sista jag vill är ju att det ska hända något.
Fortsättningsvis kommer jag nog bara rykta henne och mysa lite, resten får någon annan ta hand om som det är nu.
Hoppas att den där jäkla moderkaken flyttar på sig nu så jag kan börja leva som vanligt igen!!
Tack Anonym för ditt inlägg.
Det känns skönt att höra hur bra det har gått för dig!!
Jag och gubben tog med oss lite fika och åkte ut en sväng med båten.
Vi slängde ankaret vid Tjörnbron och njöt av solen. Det var skönt att få komma ut på havet igen.
Det var mer än ett par veckor sen senast.
På eftermiddagen åkte vi en sväng till Mysla. Gubben skötte det mesta och skulle även rida.
Tyvärr var Mysla inte på sitt bästa humör (hon kanske var stött för att jag inte har varit hos henne) och gillade inte att bli riden av gubben. Det är ju inte så lätt för honom att säga till heller som typ bara har ridit 5 gånger i sitt liv.
Det slutade att min kompis (hon som Mysla bor hos) fick hoppa upp på ryggen och säga till henne på skarpen när hon dummade sig. Då gick det bättre!!
Jag tror hon var orolig pga att de senaste gångerna hon blivit riden har även de andra hästarna varit med. Hon gillade nog inte att vara själv.
Jag blev såklart lite ledsen för att hon inte skötte sig men men, jag kan inte göra så mycket åt det. Vågade knappt kratsa hovarna på henne för då tyckte gubben att jag lekte med ödet. Han menar inget illa när han säger till mig men han vill att jag ska vara försiktig
Det kändes skönt att vara med henne samtidigt som jag kände att det kanske inte var det bästa för mig. Varje gång man säger till henne tex genom att dra i tyglarna så känner jag att det är en ansträngning för kroppen. Fick nästan skuldkänslor för Hicken efteråt. Det sista jag vill är ju att det ska hända något.
Fortsättningsvis kommer jag nog bara rykta henne och mysa lite, resten får någon annan ta hand om som det är nu.
Hoppas att den där jäkla moderkaken flyttar på sig nu så jag kan börja leva som vanligt igen!!
Tack Anonym för ditt inlägg.
Det känns skönt att höra hur bra det har gått för dig!!
lördag 25 juli 2009
24+4 Lite ont inatt
Känner mig som världens nojjigaste person just nu. Jag känner efter hela tiden och blir skraj så fort jag känner minsta lilla i magen. Min äldsta syster sa till mig för några dagar sedan att det är inte smärtfritt att vara gravid.
Jag förstår väl att det måste kännas lite men efter mitt sjukhusbesök tycker jag mig känna mer än innan...jag vet inte...men jag tror att det känns mer nu.
Brukar alltid vakna vid halv 5 tiden på morgonen. Då är Hicken vaken och sparkar så att det är omöjligt att somna om. Imorse när jag vaknade tyckte jag att det gjorde ont i sidan när jag rörde på mig. Det kändes ungefär som om att jag hade legat i en obekväm ställning och nu skulle rätta till den. Det stack från den ena sidan till den andra.
Är detta något konstigt? Brukar det kännas så när magen växer?
Jag upplevde inte att jag hade någon sammandragning då heller och efter en stund så somnade jag om. Nu sticker det någon gång ibland, på olika ställen varje gång. Det försvinner lika snabbt som det kommer..
VIlket psykfall jag har blivit...hur sjutton ska jag orka resten av tiden....
Jag förstår väl att det måste kännas lite men efter mitt sjukhusbesök tycker jag mig känna mer än innan...jag vet inte...men jag tror att det känns mer nu.
Brukar alltid vakna vid halv 5 tiden på morgonen. Då är Hicken vaken och sparkar så att det är omöjligt att somna om. Imorse när jag vaknade tyckte jag att det gjorde ont i sidan när jag rörde på mig. Det kändes ungefär som om att jag hade legat i en obekväm ställning och nu skulle rätta till den. Det stack från den ena sidan till den andra.
Är detta något konstigt? Brukar det kännas så när magen växer?
Jag upplevde inte att jag hade någon sammandragning då heller och efter en stund så somnade jag om. Nu sticker det någon gång ibland, på olika ställen varje gång. Det försvinner lika snabbt som det kommer..
VIlket psykfall jag har blivit...hur sjutton ska jag orka resten av tiden....
fredag 24 juli 2009
24+3 Cookiesbak
Idag har jag verkligen försökt att göra något så att jag ska få något annat att tänka på samtidigt som det inte skulle vara för ansträngande.
På förmiddagen var jag ute med gubben i trädgården en stund. Skratta inte nu men jag tog faktiskt en promenad med min ena kanin - i koppel. Hon tyckte det var skönt tror jag, hon ville väldigt gärna äta bladen från hallonbuskarna.
Det var lagom motion för mig!!!
Nu på eftermiddagen har jag faktiskt bakat cookies - riktigt mumsigt.
Det blev Leilas cookies med vit choklad.
En riktig favorit men det var längesen jag gjorde den.
Så idag har jag varit ganska igång. Visserligen sov jag två timmar på eftermiddagen men men....
Nu är snart ännu en dag till ända.
Hoppas att helgen går fort så att jag snart får gå in i vecka 26.
På förmiddagen var jag ute med gubben i trädgården en stund. Skratta inte nu men jag tog faktiskt en promenad med min ena kanin - i koppel. Hon tyckte det var skönt tror jag, hon ville väldigt gärna äta bladen från hallonbuskarna.
Det var lagom motion för mig!!!
Nu på eftermiddagen har jag faktiskt bakat cookies - riktigt mumsigt.
Det blev Leilas cookies med vit choklad.
En riktig favorit men det var längesen jag gjorde den.
Så idag har jag varit ganska igång. Visserligen sov jag två timmar på eftermiddagen men men....
Nu är snart ännu en dag till ända.
Hoppas att helgen går fort så att jag snart får gå in i vecka 26.
torsdag 23 juli 2009
24+2 Trött
Hela dagen har jag känt mig trött. Jag sov både en stund på förmiddagen och en stund på eftermiddagen. Kroppen känns matt på något vis. Vi får väl se om jag kan sova inatt.
Oron och tankarna påverkar mig nog mer än vad jag trodde, även fysiskt.
Sen har väl kroppen börjat varva ner efter en mycket lugn vecka.
Nu har det gått en vecka sen sjukhusvistelsen. Jag hoppas att blödningarna håller sig långt, långt borta.
Igår kväll hade jag några tjejkompisar från min gamla kör på besök. Det var bestämt sen länge och jag ville inte avboka det. Gubben hjälpte mig med maten och passade upp oss. Han är verkligen helt underbar!! Jag berättade för dem lite kortfattat om vad som hänt och de var så himla hjälpsamma.
Efter vi hade ätit åkte vi till ett litet ställe på Orust, Slussens pensionat där vi skulle lyssna på Rebecka Törnqvist och Titio. Trots att vi hade barbiljetter frågade en utav mina kompisar efter en stol så att jag kunde få sitta ner. Jag stod upp korta stunder men de som uppträdde var så nära så man kunde få små glimtar mellan folket.
Det kändes väldigt skönt efteråt. Att jag hade klarat av det och ändå varit försiktig och inte alltför nojjig.
Här på Orust har det regnat precis hela dagen, verkligen inneväder. Var har egentligen sommaren tagit vägen??
Oron och tankarna påverkar mig nog mer än vad jag trodde, även fysiskt.
Sen har väl kroppen börjat varva ner efter en mycket lugn vecka.
Nu har det gått en vecka sen sjukhusvistelsen. Jag hoppas att blödningarna håller sig långt, långt borta.
Igår kväll hade jag några tjejkompisar från min gamla kör på besök. Det var bestämt sen länge och jag ville inte avboka det. Gubben hjälpte mig med maten och passade upp oss. Han är verkligen helt underbar!! Jag berättade för dem lite kortfattat om vad som hänt och de var så himla hjälpsamma.
Efter vi hade ätit åkte vi till ett litet ställe på Orust, Slussens pensionat där vi skulle lyssna på Rebecka Törnqvist och Titio. Trots att vi hade barbiljetter frågade en utav mina kompisar efter en stol så att jag kunde få sitta ner. Jag stod upp korta stunder men de som uppträdde var så nära så man kunde få små glimtar mellan folket.
Det kändes väldigt skönt efteråt. Att jag hade klarat av det och ändå varit försiktig och inte alltför nojjig.
Här på Orust har det regnat precis hela dagen, verkligen inneväder. Var har egentligen sommaren tagit vägen??
onsdag 22 juli 2009
24+1 Hickens lunchpass med sparkar
För en stund sedan lade jag mig på sängen en stund. Jag har nämligen bakat en paj och det trodde jag väl aldrig att man skulle bli trött av, men jovisst det kan man.
Då startade Hicken sitt lunchpass med sparkar. De har aldrig varit så starka. Magen guppade hela tiden.
Jag ropade på gubben som fick känna på en riktig vändning. Det riktigt drog i hela magen.
Det är helt fantastiskt egentligen. Det ligger verkligen en levande varelse därinne.
Det verkar på mig som jag inte har fattat det innan men det har jag såklart men idag kändes det extra verkligt på något vis.
Nu har Hicken lugnat sig men han kommer nog sätta igång sitt eftermiddagspass senare idag!
Då startade Hicken sitt lunchpass med sparkar. De har aldrig varit så starka. Magen guppade hela tiden.
Jag ropade på gubben som fick känna på en riktig vändning. Det riktigt drog i hela magen.
Det är helt fantastiskt egentligen. Det ligger verkligen en levande varelse därinne.
Det verkar på mig som jag inte har fattat det innan men det har jag såklart men idag kändes det extra verkligt på något vis.
Nu har Hicken lugnat sig men han kommer nog sätta igång sitt eftermiddagspass senare idag!
tisdag 21 juli 2009
24+0 Magbild
Vecka 25Här kommer veckans magbild.
Trots all turbulens utanför magen hoppas jag att Hicken har det lugnt och skönt därinne.
Jag går in i en ny vecka med ganska gott mod. Just nu går jag igenom en känslomässig berg- och dalbana och jag vill att turen ska ta slut så fort som möjligt.
Hoppas att den slutar på UL den 25 augusti.
Det har varit en bra dag idag. Jag tog bilen till min syster som bor en kvart från mig. Det var skönt att komma hemifrån lite. Det är skönt att ha sin familj så nära.
Magen känns bra, inget som gör ont och sparkandet är igång som vanligt.
måndag 20 juli 2009
23+6 Varför?
Varför?
Denna fråga kan man ställa till sig själv och andra många gånger men man kan aldrig få ett svar.
Jag är självklart överlycklig och tacksam över att ha blivit gravid med hjälp av provrörsbefruktning vid första försöket. Vet ju att så många får försöka så länge för att få lyckas eller inte.
Ändå vill jag bara skrika: VARFÖR VI?
Kan det inte bara räcka nu? Kan vi inte bara få vara gravida och lyckliga och njuta för en gång skull?
Det sägs att den tiden i graviditeten där jag befinner mig just nu ska vara den bästa. Oron för missfall och dylikt minskar och man är fortfarande inte så stor så man kan göra det mesta man vill.
Nu bara jag längtar att blir stor, tung och otymplig för då vet jag att Hicken växer och har större chans att överleva om h*n tvingas förlösas för tidigt. Vill bara att dagarna ska gå så fort som möjligt och att hösten ska komma!
Tror inte att Hicken känner av min oro i alla fall, h*n lever i alla fall loppan där inne. H*n sparkar och kör runt in i magen mest hela tiden. Härligt!!!
Denna fråga kan man ställa till sig själv och andra många gånger men man kan aldrig få ett svar.
Jag är självklart överlycklig och tacksam över att ha blivit gravid med hjälp av provrörsbefruktning vid första försöket. Vet ju att så många får försöka så länge för att få lyckas eller inte.
Ändå vill jag bara skrika: VARFÖR VI?
Kan det inte bara räcka nu? Kan vi inte bara få vara gravida och lyckliga och njuta för en gång skull?
Det sägs att den tiden i graviditeten där jag befinner mig just nu ska vara den bästa. Oron för missfall och dylikt minskar och man är fortfarande inte så stor så man kan göra det mesta man vill.
Nu bara jag längtar att blir stor, tung och otymplig för då vet jag att Hicken växer och har större chans att överleva om h*n tvingas förlösas för tidigt. Vill bara att dagarna ska gå så fort som möjligt och att hösten ska komma!
Tror inte att Hicken känner av min oro i alla fall, h*n lever i alla fall loppan där inne. H*n sparkar och kör runt in i magen mest hela tiden. Härligt!!!
söndag 19 juli 2009
23+5 Detta har hänt del 2
När jag låg på sjukhuset kollade de hjärtljuden på Hicken flera gånger.
På kvällen sparkade han så mycket så att barnmorskan efter 15-20 min sa att vi får nog testa om en stund när h*n lugnat ner sig lite.
En timme senare gick det mycket lättare och hjärtljuden hördes med en gång.
Dagen efter kom gubben upp till sjukhuset vid 9-snåret.
Vid 11 var det dags för rond och vi fick träffa en överläkare igen.
Hon förklarade hela situationen för mig, väldigt pedagogisk och lätt att förstå.
Som det är nu ligger moderkakan delvis över "utgången". Som det ser ut nu är alltså en vanlig förlossning omöjlig. Eftersom livmodern just nu (i vecka 24) är strax övanför magen och har en bra bit kvar att växa finns det möjlighet att moderkakan växer uppåt med livmodern och då flyttas från öppningen. Så länge som moderkakan ligger där den ligger finns en ökad risk för blödningar när man får förvärkar. Då trycker de rakt på moderkakan istället för på bebisen.
För att undvika sammandragningar/förvärkar så måste jag vila och endast gå korta promenader men läkaren sa samtidigt att jag inte är tjättrad vid sängen.
Ju mer fysisk aktivitet desto större risk för sammandragningar.
Jag kommer att vara sjukskriven fram till 25 augusti.
Då ska jag till specialistmödravården för ett ultraljud. De kommer då att titta på om moderkakan har förflyttats sig något. Är det så att den har börjat flytta på sig finns det möjlighet för mig att föda på vanligt sätt. Ligger moderkakan kvar eller har lagt sig mer över öppningen kommer vi att få planera för ett snitt istället.
Läkaren sa att det kan bli några blödningar under följande veckor men det behöver ändå inte vara farligt för mig eller Hicken. Då ska jag åka till sjukhuset och få vård. De kan till och med ge medicin för att stoppa blödningar.
Det värsta som kan hända är att jag får jättekraftiga blödningar som gör att de blir tvungna att ta ut Hicken. Läkaren sa att det har hänt henne en gång på 20 år att hon har fått förlösa ett barn på grund av sådana blödningar.
Detta gör att mina oro mildras något, sådan otur ska vi bara inte ha!
______________________________________________________
Idag har mammsen varit på besök. Vi har såklart pratat mycket barn men hon har även fått mig att tänka på annat!
Jag har tagit det väldigt lugnt och bara varit ute en liten sväng i trädgården.
För några dagar sedan skrev jag i ett inlägg att jag slutat tänka på graviditeten i etapper.
Detta tar jag tillbaka nu. Det känns lite som att vara tillbaka i vecka 8 när oron var som störst för blödning och missfall. Nu kollar jag trosorna varje toalettbesök, detta är otroligt psykiskt påfrestande men har jag klarat det en gång så ska jag väl klara det igen.
Nu kommer jag att räkna ner till den 25 augusti!!!
37 dagar kvar!
På kvällen sparkade han så mycket så att barnmorskan efter 15-20 min sa att vi får nog testa om en stund när h*n lugnat ner sig lite.
En timme senare gick det mycket lättare och hjärtljuden hördes med en gång.
Dagen efter kom gubben upp till sjukhuset vid 9-snåret.
Vid 11 var det dags för rond och vi fick träffa en överläkare igen.
Hon förklarade hela situationen för mig, väldigt pedagogisk och lätt att förstå.
Som det är nu ligger moderkakan delvis över "utgången". Som det ser ut nu är alltså en vanlig förlossning omöjlig. Eftersom livmodern just nu (i vecka 24) är strax övanför magen och har en bra bit kvar att växa finns det möjlighet att moderkakan växer uppåt med livmodern och då flyttas från öppningen. Så länge som moderkakan ligger där den ligger finns en ökad risk för blödningar när man får förvärkar. Då trycker de rakt på moderkakan istället för på bebisen.
För att undvika sammandragningar/förvärkar så måste jag vila och endast gå korta promenader men läkaren sa samtidigt att jag inte är tjättrad vid sängen.
Ju mer fysisk aktivitet desto större risk för sammandragningar.
Jag kommer att vara sjukskriven fram till 25 augusti.
Då ska jag till specialistmödravården för ett ultraljud. De kommer då att titta på om moderkakan har förflyttats sig något. Är det så att den har börjat flytta på sig finns det möjlighet för mig att föda på vanligt sätt. Ligger moderkakan kvar eller har lagt sig mer över öppningen kommer vi att få planera för ett snitt istället.
Läkaren sa att det kan bli några blödningar under följande veckor men det behöver ändå inte vara farligt för mig eller Hicken. Då ska jag åka till sjukhuset och få vård. De kan till och med ge medicin för att stoppa blödningar.
Det värsta som kan hända är att jag får jättekraftiga blödningar som gör att de blir tvungna att ta ut Hicken. Läkaren sa att det har hänt henne en gång på 20 år att hon har fått förlösa ett barn på grund av sådana blödningar.
Detta gör att mina oro mildras något, sådan otur ska vi bara inte ha!
______________________________________________________
Idag har mammsen varit på besök. Vi har såklart pratat mycket barn men hon har även fått mig att tänka på annat!
Jag har tagit det väldigt lugnt och bara varit ute en liten sväng i trädgården.
För några dagar sedan skrev jag i ett inlägg att jag slutat tänka på graviditeten i etapper.
Detta tar jag tillbaka nu. Det känns lite som att vara tillbaka i vecka 8 när oron var som störst för blödning och missfall. Nu kollar jag trosorna varje toalettbesök, detta är otroligt psykiskt påfrestande men har jag klarat det en gång så ska jag väl klara det igen.
Nu kommer jag att räkna ner till den 25 augusti!!!
37 dagar kvar!
lördag 18 juli 2009
23+4 Detta har hänt del 1
I torsdags vaknade jag vid niotiden på morgonen.
Dagen innan hade jag och gubben haft en heldag i Göteborg som jag skrivit tidigare.
När jag fick och lade mig vid midnatt kände jag ingenting konstigt och somnade gott.
När jag var på toaletten på morgonen märkte jag att toaletten var full av rött, klart blod. Jag blev iskall i hela kroppen. För mig har blod vid tidigare tillfällen betytt slutet och så trodde jag att det skulle bli även denna gång. Det som var så himla konstigt var att det inte gjorde ont.
Jag väckte gubben som såklart blev chockad. Vi ringde till förlossningen (efter vecka 22 tillhör man förlossningen och inte gyn). Barnmorskan ställde lite frågor. Hon frågade om jag kände några fosterrörelser och just då var jag så oroad och stressad att jag inte kände någonting alls. Trots alla frågor så blev jag lugnare av att prata med henne. Vi skulle komma upp till sjukhuset och fick en tid 2 timmar senare.
Dagen innan hade jag och gubben haft en heldag i Göteborg som jag skrivit tidigare.
När jag fick och lade mig vid midnatt kände jag ingenting konstigt och somnade gott.
När jag var på toaletten på morgonen märkte jag att toaletten var full av rött, klart blod. Jag blev iskall i hela kroppen. För mig har blod vid tidigare tillfällen betytt slutet och så trodde jag att det skulle bli även denna gång. Det som var så himla konstigt var att det inte gjorde ont.
Jag väckte gubben som såklart blev chockad. Vi ringde till förlossningen (efter vecka 22 tillhör man förlossningen och inte gyn). Barnmorskan ställde lite frågor. Hon frågade om jag kände några fosterrörelser och just då var jag så oroad och stressad att jag inte kände någonting alls. Trots alla frågor så blev jag lugnare av att prata med henne. Vi skulle komma upp till sjukhuset och fick en tid 2 timmar senare.
På vägen upp till sjukhuset sparkade Hicken en massa precis som om h*n ville lugna sin stackars oroliga mamma. Det har aldrig känts så skönt att känna sparkar, då visste jag att det var liv i magen. Jag pratade i telefon med min syster som jobbar på vårdcentralen. Hon hade fått svar på odlingen från urinprovet jag lämnade i måndags. Jag hade inte urinvägsinfektion. Denna infon tog jag med mig till sjukhuset. Det som rpvoet hade visat var för mycket vita blodkroppar i urinen men vad jag förstått är detta vanligt under graviditeten.
Väl framme på sjukhuset blev vi mottagna redan vid dörren och fick komma in direkt. Barnmorskan vi då träffade lyssnade på hjärtat som hördes med en gång. Efter detta blev båda jag och gubben lugnare och glömde nästan blödningen. Vi tänkte att nu kan det väl ändå inte vara någon fara.
Jag fick ligga och vila en stund i väntan på läkaren som skulle göra UL på mig. Efter en halvtimme kom hon och det var dags för kletet på magen igen. Även då såg allt bra ut men hon kunde inte riktigt få en placering på moderkakan. Hon gjorde då ett VUL istället och sa att moderkakan lågt långt nere och att hon ville ringa in jourläkaren för ännu en bedömning. Överläkaren kom efter bara några minuter och började med en gång undersöka mig. De två läkarna började nu tala ett främmande språk (kändes det som) och jag och gubben bara tittade på varandra och fattade ingenting.
Efter en stund började överläkaren att prata med mig och förklarade att min moderkaka hade lagt sig över livmodermunnen ett par centimeter, detta kallas PLACENTA PRAEVIA. Livmodermunnen har irriterat moderkakan och ett blodkärl har brustit, därav blödningen. Hon kunde se att blödningen avstannat men de ville ha kvar mig på observation. Hon sa även att hädanefter kommer jag att få ta det väldigt lugnt och vila mycket så att det inte blir fler blödningar. Stora blödningar kan vara farliga både för mig och barnet.
Jag och gubben fick gå ner till cafeterian (men inte gå i några trappor) för att äta lite. Efter det fick jag mitt rum och barnmorskan visade mig runt. Vi satt i dagrummet resten av dagen fram till kvällsmålet då gubben åkte hem.
För mig är det så ångestfyllt att vara på sjukhus. Hur trevlig än avdelningen är så tycker jag att det är så himla jobbigt att behöva vara där själv. Som tur var var de andra inlagda mycket trevliga och vi pratade mycket med varandra under kvällen. Konstigt att man kan känna sådan samhörighet med totalt främmande männigskor. Det som skilde mig mest från de andra var att de hade stora magar, vilket jag inte har ännu. 2 av de inlagda hade havandeskapsförgiftning, en hade diabetes och för en hade vattnet gått redan i vecka 32. Den sistnämnda var en mycket speciell kvinna. Hon var 47 år och hennes man 60 år. Hon hade varit i Spanien och gjort provrörsbefuktning (i Sverige får man inte vara över 40 år). Dessutom hade hennes man steriliserat sig så allting hade varit mycket komplicerat. Trots detta hade de lyckats och nu låg hon på sjukhuset för övervakning och skulle nog bli igångsatt nästa vecka.
Detta blir verkligen en lång återberättelse...fortsättning följer.....
____________________________________________________
Jag mår än så länge bra här hemma. Har vilat mest hela dagen och pratat i telefon. Det drar och har sig i magen särskilt när jag reser mig från liggande ställning. Det känns som om det är svårt att sträcka på sig helt fullt. Jag försöker att inte oroa mig så mycket för detta eller moderkakan utan bara ta en dag i taget. Varje dag är viktig!!
Tack för alla kommentarer!
Detta med moderkakan är inget som de tidigare upptäck på UL. Då sa de bara att moderkakan låg bak men inget om att den var långt nere.
fredag 17 juli 2009
23+3 Komplikationer
Har precis kommit hem efter att ha varit inlagd på NÄL-sjukhuset.
Mår skit just nu och kan inte riktigt förstå att detta händer mig.
Jag som hade hoppats att det skulle bli lugnare denna veckan.
Jag vaknade igår med blödning utan att känna någon smärta. Efter kontakt med förlossningen åkte vi till sjukhuset.
Jag har drabbats av något som heter Placenta Praevia eller lågt liggande moderkaka/föreliggande moderkaka.
Orkar inte berätta så mycket mer idag utan ska fösöka att göra det imorgon.
Mer info finns här
Mår skit just nu och kan inte riktigt förstå att detta händer mig.
Jag som hade hoppats att det skulle bli lugnare denna veckan.
Jag vaknade igår med blödning utan att känna någon smärta. Efter kontakt med förlossningen åkte vi till sjukhuset.
Jag har drabbats av något som heter Placenta Praevia eller lågt liggande moderkaka/föreliggande moderkaka.
Orkar inte berätta så mycket mer idag utan ska fösöka att göra det imorgon.
Mer info finns här
onsdag 15 juli 2009
23+1 Ingen bild ännu
Igår när jag skulle ta kort kom jag på att kameran blev glömd i min systers bil efter vår trip. Så veckan bild kommer att bli något försenad. Det känns inte som om det har hänt så mycket sen förra veckan men men..
Urinvägsinfektionen känns lite bättre idag. Pencillinet har nog börjat hjälpa.
Idag bär det av till Göteborg för shopping, paddantur (med min kompis som guide, spännande!), restaturangbesök och bio. Vi tänkte se Harry Potter men den var såklart slutsåld, så nu blir det Änglar och Demoner istället.
Vi ska faktiskt åka till Mölndal till en (vad det sägs) bra barnaffär ligger. Nu är det nämligen dags att börja titta på barnvagn!
I helgen hade jag två bebisar med familjer på besök och de sa att det kan ta upp till 3 månader innan man får vagnen, så då är det väl dags att börja kolla nu!
Känns lite overkligt, är det inte för tidigt, samtidigt som jag känner att det kanske är dags!
Herregud BARNVAGN, detta är stort!!...hehe...
Urinvägsinfektionen känns lite bättre idag. Pencillinet har nog börjat hjälpa.
Idag bär det av till Göteborg för shopping, paddantur (med min kompis som guide, spännande!), restaturangbesök och bio. Vi tänkte se Harry Potter men den var såklart slutsåld, så nu blir det Änglar och Demoner istället.
Vi ska faktiskt åka till Mölndal till en (vad det sägs) bra barnaffär ligger. Nu är det nämligen dags att börja titta på barnvagn!
I helgen hade jag två bebisar med familjer på besök och de sa att det kan ta upp till 3 månader innan man får vagnen, så då är det väl dags att börja kolla nu!
Känns lite overkligt, är det inte för tidigt, samtidigt som jag känner att det kanske är dags!
Herregud BARNVAGN, detta är stort!!...hehe...
tisdag 14 juli 2009
23+0 Urinvägsinfektion
Ända sedan denna graviditeten påbörjades så har jag haft en ständig oro för att få urinvägsinfektion. Vid mitt missfall för två år sedan hade jag samtidigt en kraftig urinvägsinfektion och detta har jag haft med mig i tankarna sen dess.
Varje gång jag har varit på MVC har jag bett barnmorskan att kolla och det har inte varit något någongång.
I helgen efter jag kommit hem från min Hallandstrip började jag springa mer på toaletten. Tänkte att detta kanske berodde på fostret och tänkte inte jättemycket på det.
I söndags började jag dessvärre springa på toaletten ungefär en gång i kvarten. När jag gick ut från toaletten kändes det som om jag behövde gå dit igen.
Så igår lämnade jag in ett urinprov på vårdscentralen (där min syster jobbar, hur skönt som helst) och det gav utslag på urinvägsinfektion. Jag berättade för henne om mitt besök till affären när jag blev svimfärdig och även att jag de senaste dagarna faktiskt också har känt av lite sammandragningar. Inte mycket men ett par gånger om dagen.
Hon pratade med läkaren som skrev ut pencillin.
Jag har även pratat med barnmorskan som inte trodde att det var någon fara för fostret så länge jag inte får fler sammandragningar. Hon sa att sammandragningarna kan bero på urinvägsinfektion men även på att fostret är mer aktivt nu. Om det blir fler sammandragningar kan jag även ringa till förlossningen för att bolla min oro och mina funderingar.
Nu tycker jag att det har varit lite väl mycket de senaste dagarna. Jag hoppas att vecka 24 blir en lugnare vecka!!
Magbild kommer på bloggen senare idag!
Varje gång jag har varit på MVC har jag bett barnmorskan att kolla och det har inte varit något någongång.
I helgen efter jag kommit hem från min Hallandstrip började jag springa mer på toaletten. Tänkte att detta kanske berodde på fostret och tänkte inte jättemycket på det.
I söndags började jag dessvärre springa på toaletten ungefär en gång i kvarten. När jag gick ut från toaletten kändes det som om jag behövde gå dit igen.
Så igår lämnade jag in ett urinprov på vårdscentralen (där min syster jobbar, hur skönt som helst) och det gav utslag på urinvägsinfektion. Jag berättade för henne om mitt besök till affären när jag blev svimfärdig och även att jag de senaste dagarna faktiskt också har känt av lite sammandragningar. Inte mycket men ett par gånger om dagen.
Hon pratade med läkaren som skrev ut pencillin.
Jag har även pratat med barnmorskan som inte trodde att det var någon fara för fostret så länge jag inte får fler sammandragningar. Hon sa att sammandragningarna kan bero på urinvägsinfektion men även på att fostret är mer aktivt nu. Om det blir fler sammandragningar kan jag även ringa till förlossningen för att bolla min oro och mina funderingar.
Nu tycker jag att det har varit lite väl mycket de senaste dagarna. Jag hoppas att vecka 24 blir en lugnare vecka!!
Magbild kommer på bloggen senare idag!
lördag 11 juli 2009
22+4 Yr och svimfärdig
Nu har jag kommit hem efter två roliga dagar i Halland. Vi hade väldigt tur med vädret och det regnade inte mycket på oss!!
För ett par timmar sedan när jag stod och kammade håret började jag känna mig lite snurrig i huvudet. Jag gick och satte mig lite och det kändes något bättre.
Jag tog bilen ner till affären (ca 3 min bildfärd) för att handla lite, våra kompisar från Åsa kommer snart på besök!.
I affären blev jag matt, snurrig och trodde jag skulle svimma. Jag satte mig ner på huk en stund, det var obehagligt, trodde nästan att jag skulle svimma.
Jag kände av det hela vägen hem men efter en stund gick det över.
Orolig som jag är började jag såklart fundera över om detta är något jag borde kolla upp, kanske ringa barnmorskan. Jag vet ju sen tidigare att mitt blodtryck är lite lågt (det svartnar ibland för ögonen när jag reser mig från liggande) men så här har jag aldrig känt förr.
Vi får väl se hur det känns resten av helgen. Om det kommer fler gånger tänker jag ringa barnmorskan på måndag för säkerhets skull.
För ett par timmar sedan när jag stod och kammade håret började jag känna mig lite snurrig i huvudet. Jag gick och satte mig lite och det kändes något bättre.
Jag tog bilen ner till affären (ca 3 min bildfärd) för att handla lite, våra kompisar från Åsa kommer snart på besök!.
I affären blev jag matt, snurrig och trodde jag skulle svimma. Jag satte mig ner på huk en stund, det var obehagligt, trodde nästan att jag skulle svimma.
Jag kände av det hela vägen hem men efter en stund gick det över.
Orolig som jag är började jag såklart fundera över om detta är något jag borde kolla upp, kanske ringa barnmorskan. Jag vet ju sen tidigare att mitt blodtryck är lite lågt (det svartnar ibland för ögonen när jag reser mig från liggande) men så här har jag aldrig känt förr.
Vi får väl se hur det känns resten av helgen. Om det kommer fler gånger tänker jag ringa barnmorskan på måndag för säkerhets skull.
torsdag 9 juli 2009
22+2 Trip till Halland
Om ett par timmar åker jag, min ena syster och tre syskonbarn på en liten trip till Fun City och Halmstad. Det har börjat bli en tradition att åka någonstans tillsammans varje sommar.
Väldigt mysigt!!
Just nu ösregnar det på Orust. Hoppas att vädret är bättre söderut!
Väldigt mysigt!!
Just nu ösregnar det på Orust. Hoppas att vädret är bättre söderut!
tisdag 7 juli 2009
22+0 Magbild
Vecka 23
Ännu en ny vecka är här!
Jag har märkt att jag den senaste tiden har slutat att tänka min graviditet i olika etapper.
Jag har märkt att jag den senaste tiden har slutat att tänka min graviditet i olika etapper.
Efter det stora ultraljudet var behovet av att göra det inte lika stort längre.
Nu tänker jag mer vecka för vecka och har börjat räkna ner. Det är fortfarande ofantligt långt kvar men för varje vecka som går så känner jag mig lugnare och lugnare....tänk om detta faktiskt går vägen. Tänk om jag har en bebis i famnen om några månader. En fortfarande helt overklig tanke men så underbar.
Nu tänker jag mer vecka för vecka och har börjat räkna ner. Det är fortfarande ofantligt långt kvar men för varje vecka som går så känner jag mig lugnare och lugnare....tänk om detta faktiskt går vägen. Tänk om jag har en bebis i famnen om några månader. En fortfarande helt overklig tanke men så underbar.
Veckan har varit bra förutom min promenad med hästen för några dagar sedan då jag tror jag kände av foglossning.
På promenaden i dag kände jag ingenting, hoppas att det fortsätter så.
På promenaden i dag kände jag ingenting, hoppas att det fortsätter så.
Hickens sparkar blir starkare och starkare och jag sjunger för h*n varje dag.
söndag 5 juli 2009
21+5 Magont/Foglossning
Har precis kommit hem efter att ha varit ute på promenad med Mysla.
Gubben red henne och det gick bra, trots att ha ramlade av när hon råkade skutta till men han var snabbt uppe på ryggen igen.
Gubben red henne och det gick bra, trots att ha ramlade av när hon råkade skutta till men han var snabbt uppe på ryggen igen.
När vi hade kommit en bit skulle vi gå över en stock i skogen. Jag fick lirka lite med Mysla för att hon skulle gå över. Efter det kände jag att det började göra lite ont i magen. Det blev värre och värre ju längre jag gick.
Det stramade och gjorde ont vid ljumskarna.
Det stramade och gjorde ont vid ljumskarna.
Jag fick gå jättelångsamt resten av vägen hem.
När vi var hos barnmorskan på senaste besöket nämnde jag att jag ibland känner av detta när jag är ute och promenerar (fast aldrig så mycket som idag) och då pratade hon om fogarna och att det är de jag känner av. Om man får ont ska man ta det försiktigt och helst inte gå mer.
Problemet är ju att man behöver ta sig hem...
Problemet är ju att man behöver ta sig hem...
Nu har jag vilat en stund i solstolen och känner mig precis som vanligt igen, med en sparkande Hicken i magen!!
lördag 4 juli 2009
21+4 Trött idag
Idag har jag varit slö och trött hela dagen...orkar inte ta tag i någonting, gör mest ingenting.
Gubben grejar och grejar och jag känner mig mest uttråkad.
Kanske skulle man göra det....nej jag orkar inte....kanske det.....om en stund.......men det hade varit kul.....men kanske inte idag...
Hoppas morgondagen blir piggare!
Gubben grejar och grejar och jag känner mig mest uttråkad.
Kanske skulle man göra det....nej jag orkar inte....kanske det.....om en stund.......men det hade varit kul.....men kanske inte idag...
Hoppas morgondagen blir piggare!
torsdag 2 juli 2009
21+2 Telefonsamtal med MVC
I förmiddags ringde jag min barnmorska för att få vet lite med om mitt blodsvar.
Hon frågade om jag hade fått hennes brev. Jag svarade ja men sa att jag inte blev särskilt klok av det som stod där, snarare tvärtom. (var lite irriterad på den där post-it lappen men på telefon är jag alltid så jäkla käck fast jag kokar innuti).
Hon sa att det inte var något att oroa sig för utan att de skulle ta fler prover i vecka 35. Det kan i vissa fall bli så att mamman bildat ett immun mot sitt foster om man tex haft ett missfall tidigare. Då kan fostrets blod kommit i kontakt med mamman och immunet bildas.
Jag berättade att jag hade haft ett missfall eftersom jag inte kom ihåg om jag nämnt det för henne.
Hon frågade då om jag fick någon spruta mot immunitet men det har jag inget som helst minne av. Det ändå jag minns var tabletter för att stöta ut fostret.
I slutändan skulle det inte spela någon roll för de kommer kolla upp allt detta senare i graviditeten.
Självklart kommer jag inte att kunna släppa detta nu men av det jag har läst så ska det inte vara någon fara och man kan göra mycket för att hjälpa fostret om nu immunitet har uppstått.
Det vi vet med säkerhet är att min sambo är positiv eftersom han ibland lämnar blod. Så vi får väl se i framtiden vad lill* Hicken är - positiv eller negativ.
Hon frågade om jag hade fått hennes brev. Jag svarade ja men sa att jag inte blev särskilt klok av det som stod där, snarare tvärtom. (var lite irriterad på den där post-it lappen men på telefon är jag alltid så jäkla käck fast jag kokar innuti).
Hon sa att det inte var något att oroa sig för utan att de skulle ta fler prover i vecka 35. Det kan i vissa fall bli så att mamman bildat ett immun mot sitt foster om man tex haft ett missfall tidigare. Då kan fostrets blod kommit i kontakt med mamman och immunet bildas.
Jag berättade att jag hade haft ett missfall eftersom jag inte kom ihåg om jag nämnt det för henne.
Hon frågade då om jag fick någon spruta mot immunitet men det har jag inget som helst minne av. Det ändå jag minns var tabletter för att stöta ut fostret.
I slutändan skulle det inte spela någon roll för de kommer kolla upp allt detta senare i graviditeten.
Självklart kommer jag inte att kunna släppa detta nu men av det jag har läst så ska det inte vara någon fara och man kan göra mycket för att hjälpa fostret om nu immunitet har uppstått.
Det vi vet med säkerhet är att min sambo är positiv eftersom han ibland lämnar blod. Så vi får väl se i framtiden vad lill* Hicken är - positiv eller negativ.
onsdag 1 juli 2009
21+1 RhD neg
Fick idag brev från barnmorskan. Eftersom jag ska åka på semester till Gotland i början av augusti så behöver jag ha med mig papper som visar på blodgrupp och diverse andra provsvar.
På pappret från blodcentralen står det att jag tillhör blodgrupp A och att jag är RhD neg.
Barnmorskan hade bifogat en liten post-it lapp där det stod att hon skulle ta ett nytt blodprov i veck 35 pga. RhD neg.
Vadå? tänkte jag. Är det allt? Vad betyder detta?
Jag mindes att jag hade läst någonstans om det och sökte på nätet.
Det är ju inte precis någon positiv läsning även om det absolut inte behöver vara någon fara för fostret. Min oro påverkas såklart av att jag har haft ett missfall och då kan ha kommit i kontakt med det fostrets blod. Om så har skett kan det påverka Hicken på ett negativt sett.
Det är komplicerat men mer information finns här:
http://se.babycenter.com/pregnancy/complications/whatisrhesusstatus/
Jag tycker det var dåligt att bara få ett meddelande på en post-it lapp. Detta skapar onödig oro och en massa frågor. I morgon tänker jag ringa MVC för att veta mer.
På pappret från blodcentralen står det att jag tillhör blodgrupp A och att jag är RhD neg.
Barnmorskan hade bifogat en liten post-it lapp där det stod att hon skulle ta ett nytt blodprov i veck 35 pga. RhD neg.
Vadå? tänkte jag. Är det allt? Vad betyder detta?
Jag mindes att jag hade läst någonstans om det och sökte på nätet.
Det är ju inte precis någon positiv läsning även om det absolut inte behöver vara någon fara för fostret. Min oro påverkas såklart av att jag har haft ett missfall och då kan ha kommit i kontakt med det fostrets blod. Om så har skett kan det påverka Hicken på ett negativt sett.
Det är komplicerat men mer information finns här:
http://se.babycenter.com/pregnancy/complications/whatisrhesusstatus/
Jag tycker det var dåligt att bara få ett meddelande på en post-it lapp. Detta skapar onödig oro och en massa frågor. I morgon tänker jag ringa MVC för att veta mer.
tisdag 30 juni 2009
21+0 Magbild
Vecka 22Nu händer det grejer därinne. Hicken växer!!
Jag har tidigare tagit bilder i mitten av veckorna men har bestämt att fortsättningsvis ta bild första dagen i varje ny vecka. Det blir lite lättare att hålla koll på.
Värmen håller i sig här på Västkusten. Jag försöker skydda magen så bra det går ute i solen men på något sätt brukar jag ändå ha fått lite soleksem när jag kommer hem från våra båtturer.
Detta brukar lägga sig ganska snabbt som tur är.
Jag har märkt av att det gör lite ont varje gång jag sätter mig och reser mig upp. Det drar lite i magen men det går över lika snabbt igen.
Förutom det mår jag fantastiskt bra. Inget illamående, inte så mycket trötthet (även om värmen gör mig hur dåsig som helst, men det är nog inget som har med graviditeten att göra) och än så länge inte särskilt tung i kroppen!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)